Direktlänk till inlägg 25 september 2009

Utbildning och jobb åt invandrare - fortsättning

Av Blues - 25 september 2009 09:10

Man kan räkna själv hur mycket kostar en högskoleutbildning. Det är bara att gå in på CSN:s hemsida och kolla (för de som inte tänker studera vidare). De som har redan gjort det vet själva hur går det att ansöka om studiemedel och låna pengarna från CSN för att bekosta sina högskolestudier och vet hur det kan kännas med den sista biten som kan svida och kosta skjortan (och kan bli en stor och svår ekonomisk belastning) - att betala tillbaka lån, plus räntan (om man inte börjar betala tillbaka på en gång efter avslutad utbildning, utan väntar eller är tvungen att vänta pga. att man inte har nåt jobb). Två, upp till fem år, beroende av vad man vill bli (när man blir vuxen) - lärare, ekonom, ingenjör, läkare, IT-expert, jurist… Fyra terminer eller tio, i vissa fall mer. Runt 35 tusen per termin.

Men varför skriver jag om det? Vad har det med invandrare att göra? Lånar invandrare också från CSN som vanliga svenskar gör (det finns alltid såna som ifrågasätter allt när det gäller invandrare så det är därför jag skriver det här). Jovisst, det gör dem. Som alla andra, och jag är en av dem som har gjort det och vet allt om det sista biten - att betala tillbaka lånet med räntan inräknat. Jag förstår fullständigt hur det kan kännas för en vanlig svensk medborgare som har gjort samma sak - bekostat sin egen utbildning, fått ett hyfsat jobb, gift sig och skaffat två eller tre barn och sen kanske lånat också pengarna från banken för att köpa en bostad, ett hus och en ny (eller begagnad) bil. Och sen börjat betala tillbaka pengarna plus räntan, kanske både han och frugan eller sambon. Det kan kännas som rena rama helvete. Samtidigt ska man, speciellt i dagens svåra ekonomiska läget, när varsel, uppsägningar, konkurs och arbetslöshet har blivit vanliga företeelser, frukta att själv bli av med jobbet eller, i värsta fall, blivit utan jobb (och kanske frugan eller sambon med). Det värsta scenariot som man kan tänka sig, men som kan tyvärr inträffa när som helst. Men då måste man förstå hur det kan kännas för en invandrare med akademisk utbildning och massa skulder (och barn) sitta hemma och inte få en anställning i flera år, inte för att hans kunskaper är otillräckliga (både från hemlandet och de “nya” han skaffat si här) utan pga. den rådande arbetsmarknads- och bostadssegregationen och arbetsgivarens försiktighet och misstänksamhet mot invandrare.

Det finns gott om utbildade (och bildade) lärare, läkare, ingenjörer, ekonomer, vissa med tom. magister- och doktorsexamen; villiga, kunniga invandrare som får väldigt liten chans att komma in på den svenska arbetsmarknaden pga. deras felaktiga namn, kön, hudfärg, religion, klädsel, utseende mm, Som har suttit hemma i massa år, sökt arbete och skickat sina CV och ansökningar överallt, men… En hel del av dem jobbar (eller har tillfälligt jobb) som städare, kebab- och pizzabagare, taxiförare, fönster- och skyltputsare, grönsaks- och fruktförsäljare osv. De är tvungna att ta vilket jobb som helst för att överleva, att försöka ge sin familj lite av den tryggheten alla vi borde ha och känna som en naturlig självklarhet, det som ingår i det svenska välfärden och den fina svenska modellen. Men icke. Det finns invandrare med magisterexamen som har sökt hundratals jobb - ett fall som uppmärksammades av pressen för några år sedan, men sen blev det plötsligt tyst; i övrigt kan jag nämna att mannen inte fått nåt jobb efter det, utan tvärtom - han fick ännu svårare att “komma in på arbetsmarknaden”, förmodligen pga. hans “fräcka” uttalanden att det handlar inte om integrationen utan tvärtom om segregationen och tom. om ren rasism.

Om en invandrare ringer till en arbetsgivare som söker arbetare och uppger ett vanligt svenskt namn då är man välkommen på anställningsintervju. Uppger man sitt rätta namn, med fel brytning, då är det kört. Och så hävdar regeringen och våra politiker (samma gamla mantran och påhittade floskler som upprepas i decennier) att man ska ta till vara invandrares kunskaper och behandla dem på samma sätt som man gör med vanliga svenska arbetare - ge dem ett jobb för att visa att man respekterar dem och välkomnar in i det svenska samhället och därmed underlättar med den viktigaste biten för en lyckad integration. Och samtidigt välkomnar man fri arbetskraftsinvandring (massinvandring) för det är jätte viktigt för Sveriges framtid och bla, bla, bla. Mer invandrare ska det va’. För vad undrar jag i all min naivitet? För att, genom att få jobb, bygga upp det här landet, så som man gjorde på 60- och 70-talet, för att bygga upp den svenska modellen och välfärden och vara en naturlig del av det svenska samhället. Eller? Att stapla dem på varann i redan trånga lägenheter i Malmö eller Södertälje och sen åka till USA och skryta om att vi tar emot fler irakiska flyktningar än USA och Kanada tillsammans.



Är det inte hyckleri och dubbelmoral jag ofta nämner i samband med våra politiker och makthavare? Eller är det kanske de 2,5 miljoner staten får för en invandrare? Eller är det lågavlönade jobb som är reserverade enbart för invandrare, för någon måste ju ändå utföra skitjobben. Eller alla de praktikplatser som invandrare varit på och jobbat häcken av sig att bevisa att de duger, kan och vill, för mindre än 1200 kr i månaden. “Slavarbete” som kommunen och andra “intresserade parter” utformat och annamit i så många år som en viktig sysselsättning för invandrare, för att komma in på arbetsmarknaden och bli en “viktig del och aktör” i de olika och innehållsrika arbetsmarknadspolitiska åtgärder staten bjuder invandrare på. Eller är det antal väljarröster ett visst parti är ute efter? Jag är inte helt säker i vilket av det här påståenden är sant, men jag är tvärsäker att det finns ett stort problem när det gäller att ta till vara invandrares kunskaper, i synnerhet de som har bott här i landet i så många år, haft tom. svenskt medborgarskap, väntat och hoppats på, men till slut tappat all hopp och förtroende både för systemet och myndigheterna. Med all rätt.

En färdigutbildad läkare från Stockholmsområdet (tom. jobbat som läkare i sitt hemland och sedan kompletterat läkarutbildningen här i Sverige) kör taxi och är nöjd med sitt jobb. Men han drömmer om att jobba här som läkare. För han har, som många andra, lånat ett par hundra tusen från CSN för att bekosta sina studier. Och hans dröm som barn var att hjälpa sjuka och gamla. Och nu som vuxen och förälder till tre barn vill han framförallt ge dom alla möjligheter att förverkliga sina barnsdrömmar. Och i Sverige är det lättare att göra det. Det var därför han flyttade hit. Men icke. Han har fel namn, hudfärg och dessutom är han muslim. En dålig kombination. Han tänkte byta namn, men hudfärgen och religion kan han inte byta - det första är svårt att genomföra och det andra är något han absolut inte vill göra för hans heder, samvete och manligheten tillåter inte det. Men han drömmer fortfarande om att hjälpa de behövande.

Toma ord, gamla mantran och påhittade floskler, lögner och löften om det goda livet här i Sverige är individuellt anpassade och utformas efter politikernas och makthavarnas eget tyckande, troende och godtycklighet. De tror och tycker fortfarande istället för att kunna, veta och vilja. Och göra det de utlovar sina väljare, dvs. invandrare som ingår i väljarkåren. Men med tanke att integrationsprocessen är väldigt svårt att genomföra för dem och med tanke på deras i decennier upprepade misstag och deras vanliga trims-trams med invandrarfrågan är jag inte ett dugg förvånad. Inget nytt under solen. När makthavarna tar sig rätten att sätta betydelse för vissa ord efter eget tyckande och troende (som t.ex för ord som frihet, heder, rättighet, mänsklighet osv.) och förbehåller sig rätten att själva definiera vissa begrepp och sätta sina egna företeelser på dagordningen i vårt samhälle, då är det faran att demokratin urholkas ännu mer.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Blues - 7 augusti 2010 18:30

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Av Blues - 4 augusti 2010 17:39

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Av Blues - 28 juli 2010 18:26

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Av Blues - 21 juli 2010 14:47

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Av Blues - 12 juli 2010 16:56

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...

Ovido - Quiz & Flashcards