Inlägg publicerade under kategorin massmedia, journalistik

Av Blues - 28 juli 2010 18:26

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinfeldt hävdar att han gör sitt bästa, att det är de andra (sossarna tar smällen, för det mesta) som är fel på och som det inte går att samarbeta med, då går vår media (högervriden) på en sådan självberömmelse utan att ifrågasätta ett sådant påstående. Ingen analys, bara lovord. Han beröms för sin tydlighet, åtnjuter en stor personlig popularitet och lovprisas för alla möjliga insatser, både inom regeringen och inom EU-samarbetet.

Allt detta strider mot all opartiskhet där public service ska såklart betygsätta de makthavare man objektivt ska granska. Det verkar som om alla har kapitulerat inför journalismens ideologi. De skapar drama, för det är nåt alla läsare vill ha. Mer spänning, mer skvaller, inga tydliga synpunkter eller ifrågasättanden av den riktiga verkligheten.

 

Den försvagade kunskapsidealen som alltmer präglar mediers politiska bevakning förstärker klassamhället och försvagar demokratin. Väljarnas intresse att både engagera sig inom politiken och att rösta minskar - journalisterna demobiliserar väljarna genom att satsa mer på skvaller, skandaler, utseendet, det triviala mm. men inte på själva politiska problemen. Som det finns gott om i dagens läge.

Reklaminflytandet driver fram en urholkning av kvaliteten i själva journalistiken och bestämmer över vinsten - inte kvaliteten. Något som inte ger väljarna en rimlig spegling av de riktiga problemen i vårt samhälle.

 

En av de största problemen som den svenska demokratin står inför är svårigheten för medborgare att, i dagens svåra ekonomiska läge, genom nyhetsmedierna skaffa sig en opartisk och saklig bild av olika politiska alternativen och beslutfattanden. Politik är bara ett spel, enligt media. Och en hård kamp om makten. Att alla partier ska bara maximera sitt egenintresse. Och det är fel påstående, såklart. Media väljer att bevaka makthavare för de utnyttjar sin rätt dvs. sin fulla makt att göra det. Men också rätten att välja vad som ska anses vara misstänkt och nödvändigt att dra fram i ljuset. Oftast så slutar det att den rätten/makten används fel och för att gynna egna intressen. Så kan det gå när det inte finns någon som vaktar själva vaktarna och granskar själva granskarna.

 

Det är inget kontroversiellt påstående att medier idag är de stora makthavarna som självklart inte tar de politiska besluten, men de sätter den politiska dagordningen om vilka politiska frågor som är viktigare, hur ska de behandlas och från vilka håll och vem som ska få komma till talls i frågan. Media har makten över tanken, och det är väldigt farligt för vår demokrati. Det är inte viktigt att dagens medier är antingen vänster- eller högervridna, utan att de ska inte framställa politiken som ett spel om makten, utan det ska handla om politik som en kamp mellan olika intressen och olika värderingar. Då blir det rent maktmissbruk det handlar om. Och det skadar demokratin och i längden oss medborgare.

Av Blues - 21 juli 2010 14:47

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi alltmer sitter framför våra tv- eller dataskärmar och gnäller över att "vi inte får veta något" och att det går inte längre att lita på information från media? Har vi själva valt bort kunskap för underhållningens skull? Typ: "Ash, de ljuger ändå, de lovar och lovar men det händer ingenting. De säger en sak men gör nåt helt annat. Så varför ska jag bry mig?" Det återstår bara att använda sin fritid och titta på det triviala tv-utbudet. Eller loga in på Facebook. Om ungarna inte är med i bilden förstås. Hur kunde vi, som brukar ifrågasätta allt, kapitulera så fullständigt inför en politisk, ekonomisk och medial elit som skor sig rejält på vårt lidande och våra skattepengar medan de smickrar oss med sagor om vår utvaldhet och köper vår tystnad med lånat välstånd? Trots allt så lever vi i en stor ekonomisk kris, så...

 

Medborgaren är idag reducerad (tvingad/väljer själv) till konsument respektive kund och har ingen ork till komplicerade tankar. Politiken i sin tur blir också reducerad till en viss underhållning (Almedalen vittnar om det) och mest fattig på nya ideer och ideologin. Vi ska bara arbeta mer, producera mer men också konsumera mer, något som alla förväntar sig och tom. uppmanar oss att göra, för då ökar statsbudgeten och staten får mer pengar i kistan. Att det är egentligen de stora marknadshajarna och storkapitalisterna som egentligen skor sig på allt detta - det tänker vi inte på. Vi är upptagna med våra dokusåpor och Allsången eller dr Fil mm. så det räcker. Så att orientera oss efter en ordnat samvaro - det bryr vi oss inte så mycket om. Istället kör vi med en hård hyperkonsumism och den själlösa underhållningen. Vi ägnar allra mest av vår dyrbara fritid åt tv-tittande, en konstskapad berättelse om världen som de stora kapitalägarna och deras lakejer public service serverar oss och vi tar för givet. Där finns det ingen gemenskap eller solidaritet utan enbart individualism och triviala känslor. Ingen förnuft.

 

Sanningen är kontraproduktiv mot konsumtion; att säga sanningen ger kanske inga röster och då skapar man – medier, marknad, politiker – en förljugen bild av verkligheten eftersom den gagnar de kortsiktiga målen: tillväxt, röster, konsumtion Och så köper vi såna lögner som låter tilltalande och får oss att känna oss väl till mods (trots att vi innerst inne misstänker något annat). Men eftersom lögnen, när den kommer ”uppifrån” är så mycket mer bekväm, kan vi alltid skylla på ”dem” – de däruppe ljög och det var inte vårt fel. Visst, demokratin kräver att varenda en av oss försöker söka sanningen, inte att vi överlåter sanningssökandet åt enbart dem däruppe, som äger medierna och sprider ut en av dem styrd världsbild, eftersom så många i vår tid inte längre bryr sig om sanningen; så många vill bara vinna, hur kortsiktig vinsten än är – och tjäna pengar.

 

Den politiska makten har blivit nästan totalt beroende av medierna som fått för länge sedan sina privilegier just från politiken. Ett omsesidigt beroende som går ut på att garantera en maximal ekonomiskt och propagandistisk vinst. Visst är det just politikerna som förfogar över beslutsfattandet, men paradoxalt nog så hävdar de att det är just media som besitter den största makten över detta. Konstigt nog så vet vi konsumenter/medborgare inte vem eller villka som gör detta, för vi är upptagna med att berika våra liv med mest triviala saker vi kan hitta antingen via tv eller Internet. Konsumismen i första hand, sen kommer nog ett utbud av vissa politiska frågor på dagordningen som antingen våra styrande politiker eller massmedia bestämmer om. Underhållningen till döds, som det heter. Storägarna är helt medvetna om detta och satsar miljarder på att marknadsföra just det de tycker är aktuellt och bra för vår utveckling, en egen påhittad världsbild som vi ska tro på. De har en egen och ennorm påverkansindustri som går ut på att förändra "mediebilden" efter deras egen uppfattning och behov och såklart för egen vinst.

 

Människorna som förut brukade ifrågasätta en hel del har till slut, verkar det, kapitulerat helt och börjat tro på de triviala sakerna som tv, ufo, ny age, spöken, spiritualism, livet efter döden mm. Men den förstnämnda stor idag i centrum. 52-tummare, plasma eller lcd, strunt samma, lite gammal eller splitter ny, beroende på vad det är våra grannar har, plus några extra kanaler och så kör man. En svinrik medial elit, en svindlande stor ekonomisk makt förstärkt med den politiska makten styr mer och mer våra tankar och vårt liv med hjälp av propaganda, pr, reklam och massa hyrda experter som exakt vet vad det är vi konsumenter mest behöver. De matar oss små vanliga människor med deras utvalda underhållningsprogram och med den falska bilden av verkligheten, en riggad verklighet - olika maktcentras och mogulers bild av denna. Deras avsikt är att få oss att må bättre, att glömma massa bekymmer och olösliga problem, att konsumera mer, att rösta just på sagoberättare och på ett visst parti som lovar mest och vi skall tro blint på allt detta trams och ta för givet att allting är sant. Det är de hänsynslösa makthavarna som sitter i en symbios och styr dagordningen, styr demokratin och styr medborgarnas liv och öden och alla är illa tvungna att legitimera deras obegränsade makt genom att låta de utöva den över oss och våra tankar. Att inte orka ifrågasätta betyder helt enkelt att kapitulera. Och det är det vi har gjort. Septembervalet kan bevisa detta - väljer vi ett parti som ska styra fyra år framåt helt slumpmässigt eller ska vi gå efter vår magkänsla? Att välja efter våra kunskaper låter visst lite löjeväckande.

 

Ett sorgligt faktum är att det finns så mycket vanmakt längst nere och för mycket övermakt längst uppe. Ett styrande skikt av top-politiker sammanflätade med deras kumpaner - aristokrater och nyrika som känner någon som känner någon inom den massmediala makten eller umgås personligen med dessa mediemoguler.  En stark och farlig pakt som genom sina osynliga påtryckningar och övertalningsförmågan härskar över dagordningen. Makthavare som räknar att medborgarna accepterat det stora gapet mellan de fattiga och de rika och samtidigt tro på deras yttryckliga "kamp mot utanförskapet" som de får med hjälp av den styrande alliansen. De styrande som mer och mer trycker på den maktlöse och tvingar honom att dra ner på sina krav på ett rättvist samhälle. Ingen snack om välfärden, det är enbart privatiseringen som gäller och privata försäkringar och att folk ska jobba häcken av sig om det finns nåt jobb och tacka till vilket lögavlönat jobb som helst, hålla käften och - konsumera och ta emot underhållningsutbudet som media frikostigt bjuder på. Skattesänka, minska eller utplåna den offentliga sektorn och facken, höja pensionsåldern, krossa vårt fina trygghetssystemet och göra alla tillgängliga för och beroende av det privata kapitalet och den otyglade fria marknaden.

Av Blues - 4 juni 2010 18:19

Finns det idag någon vettig alternativ till kommersiell media? I en kapitalistisk marknadsekonomi är vissa nyheter en vara som villken annan vara som helst, något man gärna kommersialliserar för att tjäna stora pengar på. Sådana nyheter blir alltid prioriterande än de med vissa sanningskriterier (för privata mediebolag). Nyheterna skapas på löpande band oavsätt om de är halvsanna,  halvlögner eller vilseledande triviala påståenden. Allt beroende av det stora sensationella som kan ge extra klirr i kassan.


I dagens läge kan media inte längre avspegla verkligheten, utan snarare försöker skapa den  utifrån  egna synvinklar, mål och egna behov. Om en sk. "expert" på det ena eller det andra "upplyser" oss läsare och konsumenter om vissa "nyheter", detta betyder att han använder sig av en massa tyckande och troende i tron att vi ska köpa hans "sanningar". Villket vi gör, tyvär.

Vi har för länge sedan importerat åsikjournalistiken från USA,  innehållande en falsk objektivitet. Man är "tydlig" i sina ståndpunkter men samtidigt en simpel tyckare. Det handlar om en "balanserad" journalist med rätt att tycka och tro efter den politisk korrekta modellen. I stället för att ta reda på fakta så presenterar man två motsatta ståndpunkter - själva läsare skall avgöra vad som är rätt och vad som är fel genom att själva tycka eller tro. Det handlar om en passiv objektivitet och vilseledande journalistik med massa påhittade sensationella nyheter och händelser. För grävande journalistik tar tid och kostar medan den balanserade ger mer klirr i kassan. En underhållnigsvärld som fabricerar fakta utan att ta reda på - just fakta. Inget värde i det hela förutom att det kostar oss konsumenter.


Ofta får man läsa eller  höra att "det var en massa tyckande och troende men lite fakta", vilket betyder att det finns skillnad mellan de två helt olika företeelser. Dessutom en del tyckande och troende från tex. en ekonomiprofessorn, läkare eller en välkänd journalist kan uppfattas som högt trovärdigt, men är egentligen inte mera värt än tyckande och troende från vem som hälst. Det är fakta som räknas. För - allting är rellativt och ingenting är självklart. Och dessutom är det skillnaden mellan sanningen och "sanningen". Varför är det så? Ju, för att någons åsikter är inga kunskaper. Tyckande är inte en saklig information. Och troende tillhör mer den kyrkliga världen. Man kan tycka eller tro att saker och ting kan bli/vara olika men inte varför. Man inte vet innan man skaffar fram fakta. Vetskapen och vetenskapen om saker och ting är grunden till sanningen. Argumentation,debbat och sund förnuft är det bästa sättet för att komma fram till sanningen. Censur och åsiktförtryck ger motsatt efekt. Så, om en självutnämnd nyhetsjournalist som jobbar på en välkänd sensations- och skvallertidning hittar på det ena och det andra och tycker och tror och balanserar helt passivt mellan olika påståenden - vad bli det då i längden av en sådan pressetik och vad händer med vår objektivitet och sanningen?

Av Blues - 15 maj 2010 17:05

Man kan tycka att den ensidighet och ytlighet som dominerar tv-utbudet är illa nog, men tyvärr är det ju ännu värre än så; den rådande eliten i världen är ju medvetna om att det inte går att kontrollera 6 miljarder människor rent fysiskt utan det måste ske på psykologisk väg. Därför har man sedan lång tid tillbaka använt sig av psykologiskt skolade propagandister. De jobbar inte på CIA eller NSA utan på - TV! Dvs. inom olika massmediala imperium som makteliten skapat för "vårt skull". Den medvetna och ytterst intelligenta manipulationen av vanorna och   åsikterna hos massorna är ett viktigt element i samhället.

De som manipulerar denna osedda mekanism i samhället utgör en osynlig regering som är den verkligt styrande makten i världen. Vi styrs, våra medvetanden och vår smak är formade och våra idéer är givna, huvudsakligen av män vi aldrig har hört talas om. Ett faktum att i nästan varje del av vårt liv, om det så är politik, affärer, vårt sociala beteende eller vårt etiska tänkande, så är vi dominerade av ett relativt litet antal personer vilka förstår de mentala processerna  och mönstren hos folket. Det är de som drar i trådarna som kontrollerar allmänhetens uppfattningar.
Det har blivit möjligt att forma massornas medvetande så att de kommer att kasta bort sin nyvunna styrka i önskad riktning. I samhällets nuvarande struktur så är detta oundvikligt. Oavsett vad som sker av vikt idag inom politik, finans, jordbruk, tillverkning, välgörenhet, utbildning eller andra områden så måste det ske rentav med hjälp av propaganda. Propaganda är den osynliga regeringens verkställande arm. Den oerhört farliga och väldigt effektiva biten.

 

Tv:n har långtgående och uppenbara effekter på vår världsbild och mycket tv-tittande har större inverkan på hur vi uppfattar tillvaron än vad vårt dagliga liv i samhället har. Tv-tittande har blivit en källa till familjesplittring, inte längre  en social länk, som håller oss  samman.

Allmän opinion skapas inte längre genom offentliga debatter utan genom en ren manipulation och kontroll. TV-reklam påverkar all opinion som också skapas genom påtryckningar. TV skapar och representerar vår verklighet, som vi blir mer eller mindre beroende utav.

Makten blir alltmer centrerad till medieägarna som bestämmer medias (politiska) färg och våra tankar och ställningstaganden. Medieimperialism härskar över allt kulturellt liv och ideologi är kopplad till makten - ideologin handlar helt enkelt om maktutövning. Och att använda det mot tv-tittare är det ett enklare sättet att ha kontroll över vårt liv.  

Vi har sedan barnsben matats med vad av de styrande tycker är lämpligt att tycka och tänka. Barnen placeras framför tv:n innan de ens börjat gå och bombas

med hysteriska (tecknade) filmer, oljud och reklam. Innan de nått tonåren är de mästare på att mörda och massakrera via dator- och tv-spel men många av dem orkar överhuvudtaget inte öppna en bok. Deras hjärnor är ofta så speedade av alla intryck och av de drösvis med sockerprodukter de intar att de ofta blir en plåga både för sig själva och sin omgivning.

Dagligen slungar medierna ut pseudohändelser om diverse mer eller mindre kända personer och deras upptåg. Vi får långa reportage om wannabes som förklarar att de är beroende av plastikkirurgi, stjärnor som är otrogna, super sönder skallen, frossar i droger eller bantar sig sjukligt smala.

Filmbolagen massproducerar tv-serier och dåliga filmer som hela tiden inpräntar schablonbilder, fördomar och annan idioti i tittarnas hjärnor. Ända sedan 50-talet har man successivt vräkt ut komedier där fadern framställs som en lallande fåne och modern som en gnällkärring. Barnen i serierna har i sin tur ingen respekt för de fåniga personer som i en normal värld skulle vara förebilder och ledsagare på deras väg in i vuxenlivet. Utöver detta har man spytt ut enorma mängder dåliga våldsglorifierade filmer och tv-serier som förhärdat människor så till den milda grad att de knappt blinkar för någonting som skulle fått folk att kväljas för bara 30-40 år sedan.  

 

I den nya världens logik är detta helt ok att tex. tortera folk för att få fram sanningen som vissa filmhjältar gör, samtidigt som vi effektivt drillas till föreställningen om att världen kryllar av livsfarliga terrorister som ständigt hotar oss. Mer sofistikerade exempel hittar man i de enormt populära CSI-serierna där våra hjältar dissekerar döda kroppar och lattjar med blod i jakten på ännu en mördare.

 Idag är det drömfabriken i Hollywood som slår sina magiska dunster i ansiktet på publiken med tonvis av manipulativ och destruktiv dynga. Oavsett vad vi tycker oss se och höra från tv:n så går mycket in i vårt medvetande rent subliminalt, budskap går in i vårt undermedvetna och påverkar oss.

 

"Vi lever i en virtuell verklighet, där bedrägeri har blivit en integrerad del av samhället". Vårt jobb är därför att ge folk inte vad de vill ha utan vad vi tycker de bör ha." Så säger massmediala härskare och mästare i kontroll, manipulation och propagandan.  

Det är ingen slump att det heter tv-programm, som i -programmer dvs. att programmera våra hjärnor, våra tankar och våra liv. Allmänheten kommer att vara oförmögen att tänka själva. De kommer bara att  upprepa den information de fått under föregående kvälls nyheter.

Av Blues - 9 februari 2010 15:24

Hur påverkas vi konsumenter och vanliga människor av medias budskap om den "perfekta kroppen"?
Massmedia serverar oss en orealistisk kroppsideal så gott som varje dag med budskap att det är en väg till framgång och lycka. Medias kroppsfixering leder till allvarliga konsekvenser, framför allt för barn och ungdomar som påverkas negativt och blir alltmer missnöjda med sina kroppar. De befinner sig i en känslig ålder där man söker sin identitet. Då är det lätt hänt att de kan drabbas av en extrem utseende- eller kroppsfixering då de inte vet att deras strävan efter att uppnå ett ouppnåelig ideal är, ofta  i förväg, dömt till att misslyckas. Det kan i sin tur leda till ännu större ansträngningar med olika dieter och träning, vilket i sin tur kan leda till ätstörningar, dålig självkänsla och låg självförtroende. 

Även vuxna påverkas och vissa av dem är beredda till stora uppoffringar för att uppnå det omöjliga - det perfekta utseendet. De kan känna sig missnöjda med sina kroppar och börjar banta eller träna hårt och tom. utsätta sina kroppar för plast -kirurgi. Detta kan leda till ätstörningar, ständig bantande, negativ kroppsuppfatt -ning och dålig självkänsla. 

 

Massmedia serverar oss en liten del av verkligheten ur deras synvinkel. Allt i samarbete med modevärlden. Problem uppstår när kommersiella mål tar överhand och när media använder sig av metoder och policy som de etablerade fashion-företagen föredrar. Dessutom är media "omedveten" om sin egen makt och börjar oftast överdramatisera verkligheten och förvandlar alla samhällsområden till underhållning.

Tänker man på mode, den perfekta kroppen och massmedia, då skall man tänka på det dem använder sig utav, i alla lägen  - makten över agendan (dagordningen). Media kan lyfta fram vissa (egna) åsikter och tona ner andra (konsumenter, forskare) åsikter  för att uppnå målet och presentera den fejkade bilden över den perfekta kroppen. Makten över tanken (ideologisk makt) - när vi inte kan ifrågasätta att ett påstående är falskt är också det media har licens på.


Parallellt med det pågår ett hetsjakt på överviktiga och feta människor - de som inte kan eller inte vill underordna sig  det rådande "idealet". Media visar en enkelriktat bild på överviktiga som lata, glupska och korkade. Vissa av "tjockishatarna" går så långt i sina (sjuka) förslag och vill införa skatteavgifter på vissa livsmedel, att "tjockisar" bör inte visas på TV, att överviktiga bör betala extra på flyget och liknande. Vissa uttalanden är ibland intoleranta och tom. diskriminerande mot överviktiga. Det blir, som alltid i sådana sammanhang, massa hycklande, tyckande och troende, men för få eller nästan inga vetenskapliga fakta som kan belysa de psykiska problem som ligger bakom fetman. 


Medias budskap och påverkan börjar för det mesta  via reklam: - Gå ner 5 kilo på 10 dagar.  - Rasa ner 6 kilo till Midsommar,  -Testa nya antirynkmetoden,  - Trimma magen med Robinsontekniken, - Ner i vikt NU! - Från storlek 40 till 36 på en vecka,  - Din nya sexiga sommarhår, - Kändisarnas strandkroppar, - Fruktbanta, - Ät dig mätt men förbli smal.  Vi  bombarderas med liknande reklam varje dag på TV, i tidningar, på reklampelare och även i våra mataffärer. Media utlovar alla oss det perfekta kroppsidealet. Alla kan uppnå detta, oavsett åldern och kön. Det är dock en ensidig budskap, då det är inga verkliga kroppar som visas. Dessa kroppar vi ser skapas med hjälp av olika bildtekniker (retuschering) och datorer. 
Underhållnings- och "livsstilsprogram" är det andra viktiga medlen att uppnå målet: "Extreme Makeover",  "Du är vad du äter", modevisningar med smala och nästan anorektiska modeller, skönhetstävlingar för unga och för barn,  är bara några exempel på den typen av program som visas på de kommersiella TV-kanaler. 

Massmedia lovar att alla kan uppnå ett sådant kroppsideal med hjälp av diet, träning eller plastkirurgi. Deras budskap är att ett perfekt utseende är grunden till framgång, lycka och välbefinnande. Men de berättar inte om att det behövs vissa genetiska förutsättningar för att uppnå dessa "ideal" och inte heller om baksidan av sådana förändringar, olika hälsorisker, misslyckade operationer, beroende av nya ingrepp mm. Och de hävdar alltid att dess resultat kommer att hålla i längden.

Av Blues - 26 januari 2010 15:51

Både pressen och våra bloggar exploderade förra veckan - artiklar, inlägg och massa kommentarer kring en "svindyr" väska som plötsligt blev nån slags vägmästare i svensk politik. Mona Sahlin poserade på en bild inför riksdagsdebatten i onsdags och vid fötterna stod hennes exklusiva (6000 kr!) Louis Vuitton-väska. Enligt hennes pressekreterare har hon inte köpt väskan själv utan fått den i femtioårspresent. Efter den stora "väskexplosionen", massa kommentarer och efter medias "egen utredning" av leverantörer och butiker, visade sig att väskan ifråga kostar max 1300 kronor och, enligt återförsäljaren, hade aldrig kostat 6000 kronor i den butiken. 

Frågor: varför väljer pressen att fokusera på Monas väska? Varför just nu under den offentliga debatten/maktkampen och varför ska vissa tidningar överhuvudtaget använda sig av triviala och billiga påhopp? De ifrågasatte huruvida väskan var för dyr för en av arbetarrörelsens företrädare. Varför lägger man t.ex inte märke till  dyra smycken - är det något som "inte sticker i ögonen" som en väska? Vad är skillnaden? Vad är grundmotivet? Är det så att pressen spekulerar i det sk. politikerförakt och hittar på lite extra skit för att svartmåla och misskreditera en känd politiker, endast för att sälja lösnummer? Kan detta bero på borgerliga (höger!) pressens enorma intresse av att försvåra för oppositionen och sänka deras trovärdighet hos väljarkåren? När det gäller den eviga politiska maktkampen  är alla medel tillåtna, så... Men man kan ju undra varför just Aftonbladet står i spetsen för en sådan skitaktig smutsdebatt - de hävdar ju hela tiden att de är "röda i grunden"? Hur mycket cynism och hyckleri använder sig massmedia utav för att "uppnå sina strategiska mål" och få lite extra klirr i kassan?

Väldigt ofta är det just kvinnors lyxkonsumtion som hamnar i debattens fokus - ett märkligt fenomen som kan bero på att vi fortfarande lever i ett patriarkalt samhälle (gubbjävelsverige!) där feminismen och jämställdheten sker under ordnade PK-bestämda former och handlar i slutändan om lyxväskor. För MachoMän är det helt tillåtet och önskvärt att samla på status- och lyxsymboler: bilar, dyra klockor, senaste mobiler, slipsar och kostymer hör till de vanligaste föremålen. Detta  sällan väcker någon större uppmärksamhet. För det mesta betraktas lyxföremålen som symboler för makt, kraft och samhällsposition. När en kvinna däremot gör samma sak, väcker det omgående upprörda anklagelser om måttlöshet och brist på moral. Samhället måste hela tiden bli påmind om att det finns en skillnad på mäns och kvinnors lyxkonsumtion. Detta är naturligtvis inget annat än ett klassiskt uttryck för maktordningen där männen upphöjs för ett beteende medan kvinnorna skuldbeläggs för samma sak. Vilket bara förstärker det redan bittra och sorgliga faktumet att vi fortfarande lever i ett gubbjävelpatriarhaltsverige där feminismen handlar om anklagelser för "statusmarkering". Paradoxalt nog i ett av världens mest "jämställda länder". Snacka om hyckleri och cynism.

Det var en bloggare som skrev att ""för en socialdemokratisk partiordförande borde kampen mot social ojämlikhet vara det centrala. Hon anser sig också företräda rättvisa och solidaritet. Hennes dyra handväska skickar precis motsatta signaler. Problemet är att det är extremt svårt att företräda utsatta människor när man inte kan identifiera sig med deras liv och problem. Varumärket Vuitton är ett symbol för extrem lyx, för konsumism. Vad betyder ett partiprogram för en ordförande som visar upp en (1300 kr) dyr väska (födelsedagspresent)". Det undrar en del av vår media och förmodligen en del av våra kära "väljare". En hyfsad kommentar av en som motsätter sig sådana "moralister": "En offentlig sosse ska varken ha eller få fina dyra ägodelar eller presenter. Herregud, jävlar, vad den svenska avundsjukan frodas". En annan -"man ska inte demonstrera sin rikedom skattebetalarna försett en med". Eller - "Mona är en sosse och då ska hon tydligen tänka sig för innan hon visar nåt alla inte har råd med - ett politiskt brott. Eller - "Monas väska är ett hot mot socialdemokratin" (Göran Greider, Newsmill).

Mona är en kvinna med en ovanlig position. Hon är den första kvinnan någonsin som leder det socialdemokratiska partiet - kan bli Sveriges första kvinnliga statsminister. Självklart ska hon ha en dyr och fin väska som passar en potentiell statsminister, En kvinna med makt och kunskap behöver inte dölja den bakom soffan.

Det är hennes ord, handlingar och ideer hon ska granskas och kritiseras för, när och om det behövs. Inte hennes väska ska bli ett "viktigt politiskt föremål" som ska användas för att misskreditera henne som partiledare. Hon ska inte se ut som en Dalkärring med Konsumkasse. Dessutom handlar väl den socialdemokratiska idén om att fler människor ska få tillgång till livets goda.

För media spelar det ingen roll om Mona överhuvudtaget hade nån väska med sig eller inte. De hade ändå ägnat "den journalistiska konsten" åt att kommentera Mona Sahlins utseende. Detta sker ständigt, där politiska reportrar ibland ägnar större uppmärksamhet åt att recensera vissa kvinnliga politikers klädsel än själva innehållet i den politiska debatten. De manliga maktelitens val av kostym och slips (klockor och smycken) ägnas däremot sällan någon som helst uppmärksamhet eller kritik. Som manlig politiker går det tydligen utmärkt att gå  iklädd Armani-kostym och ha en äkta Rolexklocka. Det, och allt annat bara bekräftar att vi idag befinner oss i en dvala - inte ens massmedia vet vad det är vi konsumenter och medborgare behöver i ett konsumera-mera samhälle. Att ägna den journalistiska (och mänskliga) kraften och skriva istället om SEB:s vd Annika Falkenberg och hennes lön på 100 000 kr - om dan och en massa miljoner hon kommer att få i bonus - det går inte. Det är mindre intressant än Monas väska. Eller att skriva om de, om det fortsätter så här med regeringens "kamp mot utanförskap", snart 20 000 hemlösa människor eller om mer än en kvarts miljon fattiga barn i dagens Sverige - icke. Sverige har blivit ett kluvet land med kluvna åsikter och värderingar. Inte konstigt att tidningarna skriver om och upphöjer trivialiteter och oväsentliga saker.

Därför kan media ägna sig åt nonsensdebatter som den om Monas väska är för dyr för att passa in i den partipolitiska linjen  -  plötsligt ett stort debattämne i den fiktiva verkligheten partierna lever i där högst på agendan finns en Louis Vuitton-väska.  Därför fyller debatten om väskor, i all sin enfald, ett betydligt större signalvärde som mätare på att det svenska samhället befinner sig i en demokratisk kris.

Skapa flashcards