Alla inlägg under september 2009

Av Blues - 29 september 2009 17:30

Vem eller vilka eftersträvar inte bara ett klassamhälle där de fattiga förblir fattiga men rika ännu rikare, utan också ett segregerat samhälle där invandraren förblir en invandrare? Fattig förstås. Helst utan jobb eller, i enstaka fall, med jobb som städare, bagare, kanske försäljare eller taxi-förare. Att alla invandrare ska leva åtskilda från den svenska delen, koncentrerade i en enklav någonstans i landet, i en jättestor getto, typ Harlem eller Brooklyn. Långt borta från resten av samhället. Är det en pågående boendesegregering på gång som skall bli en naturligt inslag i det svenska samhället och som inte skall brytas, utan helst bevaras så som den är idag? Och möjlitvis förvärras en aning, pga. (eller tack vare) alla de nyanlända asylsökande plus ett par hundra illegala invandrare som brukar bosätta sig hos sina egna kusiner, släktingar, vänner och bekanta. Är det regeringen, de etablerade politiska partierna, svenska folket eller rentav invandrare själva (inte väl alla?!) som vill åstadkomma nåt sånt?

Varför skriver jag igen om det redan uttjatade ämnet? Ju, för att jag ville veta mer om senaste händelserna i Malmö, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Södertälje gällande bil- och skolbränderna som, sörjilgt men sant, utförs flitigt av invandrarkillar i 12- och upp till 19-års åldern. Läste massa artiklar och inlägg i både riks- och lokala tidningar och på vissa bloggar. Jämförde vissa artiklar med varran och - blev häpen.

Det som våra kära rikstäckande tidningar (inte en enda!) inte gjorde var att hitta de riktiga och sanna orsaker till detta tragiska samhällsproblem (Anna Anka var viktigare) - man skall väl vara politiskt korrekt nån gång, gjorde lokala tidningar. I en av dem, från Uppsala, fick jag läsa följande:

Medierna utnyttjas i rapporteringen av bränder och upplopp i invandrartäta områden. Alla (inblandade) är överens: reportrar är naiva. I slutet av augusti började bilar och annat sättas i brand i stadsdelen Gottsunda i Uppsala. Kort därefter började det också brinna i en annan stadsdel i utkanten - Stenhagen. När förortsbränderna var som värst, ägnades en hel del redaktionellt utrymme i både våra rikstäckande och en del lokala tidningar åt att förklara händelserna med sociala och strukturella problem.  Men - ntensiteten i de senaste fyra veckornas vandalism kan inte längre förklaras med sociala och strukturella problem, utan man måste gå ner på gruppnivå. Det handlar om en långvarig kamp för respekt, inte bara i mötet med myndigheterna utan också sinsemellan. Det är respekt där det gäller att sätta andra på plats. Rivaliteten vidgas till att omfatta även andra stats- eller stadsdelar. Man ska visa vilken som är den hårdaste stadsdelen och "överträffa" varandra

En grupp av de som vandaliserar är rastlösa ungdomar. En annan, väldigt liten grupp, är de som på allvar tror att de protesterar. Den tredje gruppen är barn från tio-elva års ålder, som hänger på och ser det som en aktivitet.

Det är i åldrarna 10, 15 till 19 år. De har alla vuxit upp här. Och alla här vet vilka det var som brände bilar. De känner varandra. Men de golar inte på någon. Mycket av vad som händer beror också på polisens behandling av unga här, enligt dem själva, men vissa bränner billarna bara för att de tycker att det är spännande med uppmärksamhet och att folk här ska snacka om dem. Det handlar om att visa att man kan göra grejer.

Medierna som har rapporterat om bränder och bråk här i Gottsunda har beskrivit orsakerna som sociala och strukturella problem, som fattigdom, utanförskap, trongbodhet, arbetslöshet. Men enligt killarna igen, känner de inte sig själva utanför samhället; det handlar inte om fattiga områden som tex. Biskopsgården eller Rosengård.

"Asså, tror ni att det är värsta gettot här eller? Ingen i Stenhagen är så fattig, eller typ utanför samhället, att de skulle bränna bilar för att de inte har någon utväg. Bullshit! Kom och kolla hur vi har det här; det är fint, folk har det bra", säger en av killarna.

Även Stenhagengrabbarna säger att medierna som besökt området har varit ”lättlurade” och journalisterna har citerat de på ”skitlöjliga grejer” om segregation och fattigdom – eller rena påhitt.

De säger: "Journalister är lättlurade idioter. Det vet alla här. När de kommer hit och snackar med några snorungar om varför det blir bråk så säger de massa saker till journalisterna om att ungdomarna här inte har någon utväg eller så. Men det är skitsnack. Gottsunda är inte som förorterna i Malmö eller Göteborg. Det här är inte Harlem. Och också de som bränner bilar ljuger för journalister om massa shit. De beskriver Gottsunda som värsta gettot, men det är inte så här. De säger så till journalisterna för att de vet att sånt kommer i tidningen. Sen köper de tidningen och visar runt den och skrattar åt att de lurat journalisterna".

Och bränderna i Stenhagen? "De gör det bara för att härmas. Det är såhära att de som bor i Stenhagen vill inte va' fega, typ. De vill att folk ska se dem som tuffa, som Gottsundas ungdomar. De vill visa att om Gottsundakillarna kan bränna bilar så kan Stenhagengrabbarna också det. De som gör det här vill typ inte skämmas när de träffar Gottsundakillar på stan eller i skolan".

På riksdagsnivå deklarerade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni förra veckan att de nuvarande oroligheterna ”inte är ett integrationsproblem”, utan att det handlar om "ungdomsgäng som listat ut ett smart sätt att få uppmärksamhet". Uttalandet har mött motstånd från flera håll (inte från mig numera), där kritikerna (politiskt korrekta?!) menar att oroligheterna är en logisk följd av segregationen som kännetecknat flera svenska förorter under många år. I takt med att socialbidragen ochutanförskapet ökar, är det ungdomarna i dessa stadsdelar som drabbas hårdast. De hittar sin gemenskap och identitet – ibland med kriminella förtecken – bland vännerna i förorten, men i samhället i stort är de utpekade och utstötta.

Ska man dumförklara vissa journalister som skrev flitigt om bränderna eller? jag vill bara visa att det alltid finns en risk som föreligger om man som reporter söker indicier för att bekräfta en tes man valt på förhand (hur massmedia fungerar, i synnerhet våra sensationsjagande tidningar, har jag skrivit några inlägg om tidigare i min blogg).Tidningar som är på jakt efter rafflande rubriker löper stor risk att utnyttjas av intervjuobjekt som verkar veta exakt vilka knappar man bör trycka på för att ”komma med i tidningen”. Samtidigt finns det en annan risk, det som har hänt så många gånger förrut när det gäller mediarapporteringen om invandrare: en skev påhittad bild av ungdomarna som har blivit "nattens barn" och är, förrutom det de brukar göra, berädda, i all hat och frustration, att gå så långt som att "mörda poliser om det behövs". Ett oacceptabellt sätt att felcitera ungdomar eller ställa ledande frågor som sedan klipps ihop till en helt annan story. Det verkar som om vissa "sanningssökande" journalister redan har en färdig artikel de ville skriva, men på ett "sensationallt sätt", förmodligen för att tidningen skulle få tjäna mer pengar. Rubrikerna och artiklarna om situationen i förorterna har i alla tider påverkat hur människorna där betett sig. Och den "andra sidan" förstås. Den här typen av rapportering får fördomarna växa ännu mer och det blir svårare att värdera boende i förorten som normala. Medierna har snarare bekräftat den negativa bilden av förorten och gjort den ännu värre.
 

Det rör sig om destruktiva ligister och gängmedlemar (40 till 50 st. enligt polisen) som tror att de är coola om de bränner ner bilar (och skolor). En "cool" person är en som faktiskt åstadkommer något positivt och bra i livet. Som är konstruktiv. De här "tuffingar" vill helt enkelt bli sedda eftersom det verkar vara så häftigt, cool och spännande att vara med i tidningen. Så - fick de tillräckligt med uppmärksamhet? Tyvärr, det fick de. Fick de "respekt" från samhället eller polisen? Knappast. Eftersom respekten måste förtjänas, inte påtvingas.

Den här subkulturen ungdomar består av nån slags "offer". Men, vem vill idag vara ett offer som är så ung och full av kraft och drömmar? Att få någon att tappa fattningen, att manipulera andra och vara den som styr ger en känsla av kontroll, speciellt om det handlar om några som har makt, typ media. Att de beffiner sig i de felaktiga reaktionsmönster som de själva inte kan styra, det fattar de inte. Sedan att inför pressen, men bara där, vara offer – för polisen – är ett sätt att försöka manipulera allmänheten, för det är accepterat att vara ett offer för polisen i pressen. Vi vill gärna tro att polisen gör fel, så som media oftast framställer dem.

Följdfrågan är: Varför bränner inte alla ungdomar bilar (och skolor) för att skaffa ”respekt”? Är det just de unga invandrarkillarna som har en brinnande (?!) behov av att vara coola, tuffa och "respekterade" men det räcker inte med uppmärksamhet och bekräftelse från egna kompisar utan lite bredare - från hela samhället? Och då måste man hitta på något mer spännande, något så extremt (som kostar miljoner) som att sätta eld på bilar. För när man kanske misshandlar en "svenne" - det skriver tidningarna inte om längre. Förövaren får självklart "respekt" eller beröm från kompisar (och kanske från offren), men icke från samhället. Så - javisst, justdet, det finns bilar, nu jädran...

Är det inte dags för invandrare att sluta skylla alla problem på samhället eller någon annan? Dags att föräldrar tar sitt eget ansvar och ser till att deras ungar inte ränner ute halva natten. Vad har en 12-åring från Rosengård eller Rinkeby att göra ute kl ett på natten? Ska han inte vara hema vid den tiden, sova lungt och vila ut för att vakna på morgonen pigg och glad, kila till skolan och lära sig något vettigt och gott? Och samtidigt veta att både föräldrarna och omgivningen (gtrannar, kusiner, släktingar) har koll på vad han gör och vilka han umgås med.

Integrationspolitiken har, blant annat, i åratal genomsyrats av tillfälliga och meningslösa projekt och lösningar. Invandrare är inga omyndiga offer som inte kan göra egna val. Och när de begår brott kan det inte ursäktas med att detta var pga "samhällets särbehandling". Samhället kan inte lösa alla invandrarnas problem. Det krävs eget ansvarstagande. Om det rör sig om 10-20 ligister som förstör för resten, som det påstås både i media och av invandrare själva, vad kan resten av tex. Rosengårdborna, där det bor upskatningsvis mer än 8000 människor göra för att ta bort dem från gatorna? Ska majoriteten låta några gäng bestämma över och styra allas vardag och liv?

Visst, ngdomarna växer upp med hopplösheten omkring sig. De ser sina egna föräldrar som aldrig får ett jobb eller kanske inte ens kommer in på en kurs för att lära sig bättre svenska. För att kunna tex. hjälpa sina barn med skollexorna eller annat. Är det då något ide att anstränga sig? Att plugga och få bra betyg, när man ändå kommer att misslyckas? Men... Har alla förlorat hoppet? Har det blivit så extremt tufft att vara invandrarbarn och växa upp i dagens Sverige?

Den traditionella förklaringen (dålig ursäkt?!) att bilarna och våra skolor som sätts i brand av unga ligister pga. sociala problem (utanförskap, arbetslöshet, segregering mm.) är, för min del, gammalt mantra och påhittade floskler som ingen längre köper eller tror på. De flesta av de gettoförklarade invandrartäta bostadsområdena som Rosengård, Gottsunda, Tensta, Fittja, Rinkeby, Biskopsgården, Husby, Angered mm. har, under väldigt många år, fått mera statsbidrag i form av olika integrationsprojekt än resten av Sverige tillsammans. Visst, det finns kackerlackor i några av de lägenheter i Rosengård, men inte i alla. En del av lägenheter är slitna och förfallna, men inte alla. Visst, det råder stor arbetslöshet idag. Men, är det enbart invandrare som är utan arbete?  

Så det är inte jobb som de unga förövarna saknar, dvs. deras "arbetslöshet" är väldigt dålig ursäkt. Nej, eftersom en 15-årig ligist som ägnar sin fritid (kvälls- eller nattetid) åt att sätta eld på bilar och oftast sin egen skola, skall just vara där. I skolan, vet jag, inte på jobbet. Och inte heller "respekt" är nånbra förklaring. Det är spänningen, uppmärksamheten, offenligheten. Som eftersträvas på totallt felt kriminellt sätt. En dålig kombination av integrationspolitik och tillåtet växande kriminalitet är en av orsakerna till vandalism och all förstörelse våra unga invandrarbarn ägnar sig åt. En framväxande gängkultur av USA-modell. Invandrartäta områdena med egna lagar där invandrargäng sätter skräck runt om och styr: trakasserier, skottlossning, vapen- och narkotikahandel, rån, utpressning, misshandel, mordförsök, vandalism, förstörelse, stenkastning mot allt som har nån typ uniform på sig... 

 

Det rör sig om halvt- eller helkriminella unga invandrare som har nåt gemensamt: de gärna vill synas och få ännu mer uppmärksamhet genom sina onda handlingar för att hamna i media, som förresten tjänar storkovan på att skriva om ligisternas sätt att "få respekt både från polisen och samhället". Allt detta har mer och mer börjat handla om något slags kamp mellan olika stadsdelar för att visa vem som är starkast, tuffast, coolare, orädd... Så den där dåliga ursäkten om "respekt" eller om "fritidsgårdar" köper jag inte. 

ANNONS
Av Blues - 29 september 2009 15:35

Aktiemäklare, aktieanalytiker och fondförvaltare på bankerna kan räkna med extra påslag i år. Trots att bankerna dras med kreditförluster och lån, får de anställda kalasa på 5,4 miljarder i bonusar. SEB är den bank som förväntas betala ut mest bonus. Det rör sig om 2,4 miljarder kronor som ska ges till de anställda. Detta trots att bankens vinst ligger på knappt hälften av den summan - 1,1 miljard. Swedbank, som i år väntas göra en förlust på 8,9 miljarder kronor, räknar med att betala ut 800 miljoner kr i bonusar. Nordea vill inte redovisa hur mycket banken avsatt till bonusar, men minst en miljard tros förlusten.  Handelsbanken betalar troligen ut några hundra miljoner.

Under september månad, i samband med "bonuskulturen" har det hänt följande: I Bryssel har finansministrarna kommit överens om att något måste göras för att få ett deffinitivt slut på bankernas "bonuskultur". G20-mötet i London var också ett bra tillfälle att försäkra sig om att kraven bör genomföras. Och det sista mötet i Pitsburgh, där politikerna kom med ett nytt förslag som klubbades igenom - 90% skatt på bonusar! Samtidigt gav EU sitt stöd och ska satsa på att ta fram en konkret lagstiftning. Som Mats Odell, häpen över bankernas omoraliska spel, sa själv: "Det ska inte vara möjligt att spela roulette med skattebetalarnas pengar som insats. Det är oacceptabelt att bankerna går tillbaka till någon slags ”business as usual” trots att finanskrisen är långt ifrån över. Vi kan inte gå tillbaka till den bonusfest vi sett tidigare. Alla banker borde se över sina bonusar för att se att de verkligen är motiverade". 

Under den pågående finanskrisen har många banker och bolag överlevt på skattebetalarnas bekostnad, och spararnas förstås. På det ena sidan har vi massvis med varsel, uppsägningar och konkurs, medan på andra sidan bankernas chefer och vd, redan högavlönade (upp till 40 gånger mer än en vanlig arbetare), höjer sina egna löner och ger varandra stora bonusar. På ena sidan miljardförluster - på andra sidan miljarder i bonusar. Men spararna får väldigt lite, eller nästan ingenting. Eller tom. måste betala mer för bankernas tjänster. Att tänka sig tex. bjuda sina trogna sparare och kunder att få gratis användning av sitt bankkort (25 kr jämfört med 25 eller 125 miljoner - går det?!) under en viss tid - omöjligt och det skulle förmodligen strida mot bankernas policy. Vilken - vet jag inte riktigt. Förmodligen nån som de skulle hitta på (inte lönsamt kanske?!).

Lönen har blivit mindre för vissa arbetare. Våra pensioner krymper, aktieutdelningen stryps. Två miljoner pensionärer blir berörda när pensionerna sänks. Fyra miljoner löntagare har märkt att sparkapitalet krymper. Finanskris, börsnedgång och ras i konjunkturen har bidragit till att folk är väldigt oroliga och upprörda. Vart tog alla pengar vägen? Det är lätt att undra. Lika lätt är det att hitta syndabockarna. Hundratals miljoner kronor har hamnat som bonusar hos direktörer och chefer som uppenbarligen inte har gjort sig förtjänta av dem. Och som har fullständigt struntat i vad både vanliga människor (botten) eller Regeringen (toppen) tycker, tror och debbaterar om. De struntar helt och hållet i EU:s direktiv.

Det debatteras varje dag bankväsendets generösa belöningssystem på våra tidningar och massa bloggar. Många är arga och besvikna på ett system som man uppfattar helt har havererat där de högsta pamparna är delaktiga i en världskris men ska som vanligt vara undantagna när det gäller att betala notan för inkompetensen. Regeringen inger inget förtroende, de var för dessa bonusar innan krisen och kommer att vara för dem efter krisen.Det blir väl pinsamt för Reinfeldt, när han stod förra veckan och sa att nu har bonusbubblan spruckit. Han har inte ens koll på sitt eget land, och så ska han tala om för andra länder hur dom ska göra. Är det inte våra skattepengar, som har räddat bankerna med bankgarantier nu i kristider? Är det bankcheferna som styr det här samhället? Här är det dags att stanna till och tänka efter. Regeringen och myndigheter pratar om moral och etik. Att arbeta vitt och betala skatt som en god medborgare för allas välstånd och solidaritet med alla människor. Svårt att se någon som helst moral och etik från dessa storbovar. Att vända kappan efter vinnande vinsten har blivit det uppenbara kulturen hos våra toppar. Självklart blandade med en stor dos hyckleri.

"Det här giriga gänget behöver inte ens en helikopter, de rånar oss varje dag", skriver en arg läsare på Aftonbladet. Det håller jag helt och hållet med. Men det är något som polisen, Rikskrim eller Säpo inte bråkar om.

ANNONS
Av Blues - 25 september 2009 15:23

Ett viktigt meddelande: Ni som råkar hamna in på min (nya - nr 3) blogg och kanske ägnar lite av sin dyrbara tid och börjar läsa (några av) mina inlägg:

Snälla - bli inte förbannade eller arga på mig när ni uptäcker något som tydligen inte stämmer med nutiden. Tex. inlägg med namnet "Bonusar" är skriven i våras, då media avslöjade bankchefernas fiffel med bonusar (och våra pengar), men hur i h... kunde denna inlägg hamna i rampljuset sent som igår, efter nästan ett halvt år? Självklart kommer vissa av er att bli förvånade eller tom. lite iriterade i samband med det, men - det finns en logisk förklaring.

Nämligen - jag började blogga i februari i år och det var mit första bloggförsök. Min blogg var med på bloggsajten som hette E-blogg.se. Det var runt 80 inlägg och allting var frid och fröjd fram till juni månad. Då hände det nåt fruktansvärt: både min blogg och hela bloggsajten försvann plötsligt! Det stod - "Tillfälligt näre" och "Under konstruktion". Jag var arg, förbannad, ledsen och besviken, men bloggen var spårlöst borta. Och så har det varit hela tiden (och är fortfarande).

Det var mitt viktiga verk, mitt livsverk som jag känner mig väldigt stölt över. Jag är samhällsintresserad och kämpar, på mitt sätt, för rättvisan och för de små, vanliga människor som kämpar varje dag för att överleva. Det är ett tufft liv vissa av oss lever i dagens Sverige, och de orättvisorna man stöter på varje dag gör att jag personligen (och det är allt jag kan) känner att jag måste ge en (konstruktiv) kritik (mitt syn på saker och ting) av detta samhället och på det sättet visa min solidaritet med dem som är mest utsatta och känner sig illa behandlade.

Själv är jag väldigt sjuk - framskriden elakartad tumör ( nr 2 eller sk. döttertumör) bakom höger öga och väldigt nära hjärnan, som inte går att bota eller ta helt bort. Varken citostatika-behandling eller strålningen kan hjälpa längre, så det verkar att jag inte har så lång tid kvar att leva. Plus några andra små sjukdomar och massa mediciner och biverkningar som gör att allting går nedåt. Jag har accepterat det, men under tiden måste jag göra nåt annat för att inte tänka så mycket på all älende. Jag kämpar så gott jag kan (har kämpat i sju år sammanlagt), men det är väldigt jobbigt och påfrästande. För det mesta är jag hemma och under tiden skriver jag och läser, för jag kan inte bara ligga och tycka synd om mig själv. Jag vill lämna något bakom mig, det som jag tycker om och det är att skriva. Skrivandet är min kamp mot tiden, mot sjukdomen och samtidigt mot ondskan, orättvisan, mot det negativa som finns i vårt samhälle. Och jag  är helt övertygad om att just vårt samhälle, vår lilla Sverige, är det bästa oasen som finns här på jorden och jag känner mig skyldig att genom mitt skrivande varna om det goda och visa min tacksamhet mot det landet och de människor som tog mig emot för snart 14 år sedan och gav mig hoppet om livet (hoppet har jag inte kvar, men jag lever fortfarande tack vare att jag bor här - Sverige hamnar högst på skalan när det gäller onkologi och kancerforskningen). Jag kan inte göra det på nåt annat sätt än genom att skriva mina inlägg om vissa samhällsföreteelser och på det sättet kämpa mot det onda som försöker utrota vår välfärd, vårt demokrati, det goda Folkhemmet, den "svenska modellen" och allt annat som vanligt folk skall åtnjuta och som (?!) präglar det här fina samhället.

Så, att göra en lång historia så kort som möjligt - en dag (för en vecka sedan), under mina desperata försök att hitta min blogg och alla mina inlägg (jag var in på Google) , så tryckte jag på "fel" knapp och så fick jag fram en av mina inlägg! Jag upprepade samma "misstag" om och om och så hittade jag nästan alla mina inlägg. Det var en stor lättnad och jag var jätte glad förstås. Jag försökte publicera dem på ett annat ställe (en känd sajt) men det gick inte (redaktören tyckte väl att mina inlägg var alltför kritiska?!), men slutligen fick jag tag på den här sajten. Och nu är jag här, med mina gamla inlägg som jag måste lite korrigera och finslipa dem, och så tänker jag fortsätta skriva nya inlägg med aktuellt innehåll. Och jag hoppas att sajten (och min blogg) blir kvar i framtiden.

Jag brukar kalla saker och ting med deras rätta namn, försöker veta och kunna mer än att bara tycka och tro, vill inte generalisera eller dra alla över samma kam och brinner för intellektuell utmaning. Upskattar folk som kan ge mig positiv feedback och konstruktiv kritik, när det är nödvändigt, och som inte ska dömma mig utifrån det jag är. jag perasonligen (be) dömmer människor utifrån deras handlingar, inte utifrån deras hudfärg, namn, religion, utseendet, sexuell läggning, klasstillhörandet osv.

OBS!!! Jag bjuder på lite underhållning och (förlåt mig) på några grammatiska fel hit och dit; trots mina försök så har jag inte helt lyckats behärska "konsten att tala och skriva" svenska på ett helt korrekt sätt. Men jag försöker göra mitt bästa.  Ingen är perfekt och alla har vi våra fel och gör våra misstag.

Tack i förhand.

Av Blues - 25 september 2009 10:18

Integration och assimilation blandas ofta ihop. Integration snackar man om i teorin men i praktiken är det assimilation det handlar om. Om man säger att "det är invandrarnas fel att integrationsproblematiken växer eftersom en stor del inte vill/inte kan integrera sig" då är man fel ute. Och ännu värre om man påstår att "integration beror endast själva invandrare, inte infödda svenskar". Att ta till vara andras resurser som endast kan berika, inte utarma vår kultur, har vi svårt för (vågar inte känna oss igen själva i "det som är främmande"). Då blir det ren assimilation man tillämpar, som leder endast till segregation och mer utanförskap. Som i sin tur leder till ännu mer konflikt som t.ex stenkastning och bränder i Rinkeby eller Rosengård. Invandrargäng i Göteborg, Malmö, Uppsala, Stockholm, Södertälje och Landskrona (m.m.) och deras senaste (men också långvariga ) "respektutkrävande kriminella protester" talar sitt tydliga språk. Men också högerextrema organisationer och grupperingar som växer sig starkare mer och mer och värvar, med stor framgång, nya medlemmar (SD). Ingen hållbar situation, som skapar bara mer hat, hot, misstänksamhet, rasism, främlingsfientlighet, nationalism, nazism från den ena sidan och mer hat, hot, trakasserier, misshandel, upplopp, kravaller, bränder, stenkastning, utanförskap, segregation och misslyckad integration från den andra sidan. För det vi pratar om är tyvärr ett känt faktum: "vi" och "de", så länge vi inte är beredda att kompromissa, att föra ett vettig dialog och visa ömsesidigt respekt. Som måste förtjänas, inte påtvingas.

Dessutom har vi benägenhet att göra vår egen kultur till en fungerande norm. Och det kallar vi för svenskhet (etnocentrism). Vår föreställning går ut på att "vår kultur är den rätta". Det är våra sedvanor, traditioner och värderingar som ska vara normer för alla och att hela världen bör betraktas, ifrågasättas, förstås, definieras och bedömas med våra ögon. Det är vår svenskhet som är och bör vara mått för allt. Att vår egen kultur och annat är överlägset bra är många övertygade om. Så, inte konstigt när vi snackar om just den totalt misslyckade integrationsprocessen - att alla de invandrare som flyttat till Sverige ska vara lika som vi och ta till sig allt som ingår i begreppet svenskhet. Plus de sociala koderna och de inlärda sociala beteenden på köpet.

På andra sidan har vi vissa islamiska grupperingar, sk. fundamentalister, som absolut inte vill ha nåt med integrationen att göra. Det är framförallt vissa lärda mullor och vissa imamers uppgift att sprida Koranens och islams lärdom som bl.a hävdar att "Muslimer (sanna, äkta, troende) måste förkasta integration och varje förslag om vissa kompromiss gällande detta ämne skall avfärdas. Islam förbjuder integration, assimilation, demokrati, pluralism, västerländsk livsstil och liknande idéer, tankar och system som härrör från den sekularistiska kapitalistiska ideologin". Vilket betyder att muslimska normer, tankesätt, idéer, livsstil, levnadsätt, bruk, kultur och traditioner skall bevaras till varje pris.

Samtidigt har vi ett visst "Invandrarparti" som hävdar att diskrimineringen och utanförskapet, plus allt annat som rör invandrare och berör deras liv och existens (arbete, bostad, utbildning mm.) här i Sverige är de etablerade och regerande partiernas fel. De etablerade ideologierna här kan inte hantera ras- och kulturfrågorna och rasismen är etablerad inom alla partier. Mångkulturalismen är en påhittad floskel och svensk demokrati är farlig, dvs. Sverige är odemokratiskt. Demokratin är bara ett privilegium för de etniska svenskarna osv. Det är därför invandrare behöver skydd som utsatt grupp.

Vi vill utmönstra begreppet integration och ersätta den med en mångfaldspolitik. Vi har skapat en "integrationsindustri" med en rad myndigheter och tjänstemän vars enda uppgift är att arbeta med "invandrarfrågor" och "integrationsfrågor". Bland dessa kan nämnas Integrationsverket, Migrationsverket, Utlänningsnämnden, landstingens och kommunernas invandrar-, integrations- och flyktingförvaltningar mm. Till dessa kommer projektbidrag, statliga utredningar och konferenser där invandrarna och deras problem analyseras fram- och baklänges. Och är välbetalda för de som både leder allt detta eller medverkar i. Där använder sig de flesta av politiskt korrekta meningslösa mantran som, både invandrare och svenskarna, betalar dyrt för. Allt i syfte för att tysta ner och omöjligtgöra en vettig och lyckad debbat om invandrare, integration osv. Det finns en enkel fråga som våra politiker har svårt att ge en vettig förklaring på: är det viktigare att ge invandrare ett långvarigt jobb, så som man gjorde på 60- och 70-talet, eller ge dem massa (under flera år) kortvariga, men ofta misslyckande och meningslösa kurser, utbildningar och praktiseringar som för det mesta (och det har visat sig - fakta talar sitt tydliga språk) inte leder nånvart? I det första fallet är det invandrare som skulle då kunna betala skatt (massa miljarder årligen), men i det andra fallet är det andra som betalar skatt för att försörja dem. Konsekvenserna av en sån negativ politik och dess dåliga resultat är det folk reagerar mot, men förgäves. Kravallerna, bränder, stenkastning osv. är bara en ideologisk revolt mot övermaktens falskhet. På fel sätt tyvärr och utfört av fel personer (om detta har jag skrivit i inlägget med namnet "Utanförskap eller pojkbus"). Det är ingen kamp mot demokratiska värderingar utan revolt mot det som vissa etablerade partier (med massmedia i spetsen) gör för att förklara den "officiella verkligheten" för allmänheten. Utan vetskap att "politiskt korrekt" och "officiell verklighet" är rena motsägelser.

Av Blues - 25 september 2009 10:15

Läste några rader i Metro häromdan om det som hände med sammanlagt 45 olika svenska biståndsinsatser i Gazaremsan under Israels attack i januari. Antingen totalt förstörda eller allvarligt skadade. Något som kostat oss tiotals miljoner, men också kostat den palestinska folket och Gazaborna. Skadorna är stora och det kommer att ta tid och kosta skjortan att bygga om från början och sätta allt i bruk igen.

Men det är nåt annat jag grubblar över. Dåvarande premiärministern Ehud Barak har inte bett om ursäkt varken det svenska folket eller vår regering eller våra svenska biståndsarbetare för det psykiska lydandet eller för de materiella skadorna Israel orsakat med sina attacker. Men det gjorde han minnsan när FN:s generalsekreterare blev "ursinnig" och krävde förklaringen för den meningslösa attacken mot en FN:s kontor i Gasa. Och det fick Ban Ki Moon, med all rätt. Likaså Frankrike, som riktade skarp kritik mot Israels beskjutning av ett sjukhus med fransk personal i och ett mediehus med franska journalister som var med och försökte filma attackerna. Sverige fick kamma noll. För ingen av oss var "ursinnig", förutom de enstaka besvikna (antisemiter) människor som demonstrerade mot Devis Cup-matchen i Malmö och de militanta som satte eld på fyra mataffärer i Södertälje med diverse israeliska (och USA:s) matvaror.

Idag är det staten Israel som bedömer vem som är antisemit: var och en som kritiserar staten Israel. Vilket kan betyda att alla som tar sig "den rätten" är antisemiter. Tom. judarna som bor i Israel och som fördömer Israels sätt att försvara landet och deras "sätt att bevara den judiska befolkningens rätt till liv och fred" genom att minska antalet levande palestinier. Och alla de runt om hela världen som blir ursinniga och arga och besvikna över Israels politik är antisemiter. Men det gäller inte oss. Inte Sverige, inte Fredrik Reinfeldt med Alliansen i spetsen och inte heller Carl Bildt. För vår statsministern är ytterst försiktig med sina uttalanden om Israel. Förmodligen för att inte skada den känsliga förhållandet mellan två stater och de fina goda relationerna som odlats i så många år. Idag mer som en "påtvingad" relation mellan två regeringar, inte mellan folk, men ändå.

Kan och vågar regeringen då att fördöma det senaste valet i Israel och den extrema högerextrema utrikespolitiken som kommer att genomföras inom kort? En extrem farlig ultranationalistisk regering som tillträder och får makten att bestämma över andras liv och öden. Benjamin Netanyahu i spetsen och framförallt hans lakej - högerrasisten Avigor Lieberman som utrikesministern, som ska "rensa staten Israel från alla araber" och att "staten Israel ska vara helt judisk".

Kan man överhuvudtaget snacka om demokrati i dagens läge och i framtiden? Inte ens själva israeler (inte alla) uppfattar det rådande systemet och den framtida regeringens ställning som demokratiskt. Det är de som kritiserar sitt eget land och är självhatande judar och antisemiter. Men problemet är att det var det judiska folket i Israel som valde en sån politik och makthavare som ska genomdriva sina politiska önskemål i framtiden. Och det gjorde folket på ett helt lagligt demokratiskt rätt - genom att rösta fram de mest farliga makteliten i dagens mest känsliga politiska läge. Som ska rädda det judiska folket från utrotningen tack vare de personliga folkets övertygelser om att några nationalistiska fanatiker ska säkra deras framtid och deras utlovade land i evighet.

Den demokratin kommer att gälla förmodligen enbart judarna i Israel. Inte palestinier eller araber, som Lieberman lovat "ta hand om". Det verkar som om det är en ny Holocaust på gång, men omvärlden reagerar inte. Alla håller andan och väntar på vad som ska ske. En ny Ruanda eller? Och eftersom jag skriver om och kritiserar läget och det rådande systemet där nere ( inte det hela judiska befolkningen) då är jag också antisemit idag. Men eftersom jag hyser ganska stor självrespekt mot mig själv och mot mina egna övertygelser och åsikter, då kan jag stå ut med att bli stämplad som en "sådan". Inte första gången för min del.

Krigets logik bygger just på demoniseringen av den andre - fienden och motståndaren: i det här fallet inte enbart Fatah eller Hamas utan alla Palestinier och alla araber. Plus alla andra kors och tvärs över hela världen som vågar säga ifrån och som riktar sin skarpa kritik mot en sådan farlig och totalt extremt nationalistisk fientlig israelisk inställning mot omvärlden och mot ett annat folk. Och mot de oliktänkande människor som fördömer krig och våld oavsett vem som för den. Snacka om rasism, nationalism, främlingsfientlighet, nazism och annat. Och snacka om Förintelsen. Allt detta står i den nya israeliska regeringens proklamation om "demokratiseringen av judiska folket" i staten Israel. Som förmodligen kommer att ske inom snar framtid, på bekostnad av andras liv. Och med världens blundande och godkännande utan att någon vågar ta ansvar, ställning och att agera på största allvar. Men om någon blir igen "ursinnig", då kanske...

Av Blues - 25 september 2009 10:12

Vårt trygghetssystem (t.ex. när arbetslösheten stiger så dumpar a-kasseersättningen smärtan, men också en almmän sjukförsäkring och försörjningsstöd från socialförvaltningen) håller på att urholkas totalt. Det har blivit stor skillnad mellan a-kassans, sjukpenningens och socialbidragens storlek. Folk som blivit arbetslösa - oftast invandrare, ensamstående mödrar och ungdomar som saknar rätt till a-kassan och hänvisas till socialen, men kan inte få det pga. olika orsaker. Men de kan antingen jobba eller praktisera för att få rätt till försörjningsstöd. Det finns också människor som fått indragen sjukpenning och ingen förlängd sjukersättning och som inte har nån a-kasseersättning heller. De är tvungna att antingen jobba, praktisera och utbilda sig eller gå till socialen. Och där väntar en assistent med likadan inställning - ut och jobba!. Samma inställning som regeringen kämpat för så länge och hävdat att en hel del "sjuka" kan bli faktiskt friska antingen genom rätt "rehabilitering" (ut ur det fina trygghetssystemet!) eller genom egen kraft och börja jobba. Att det inte finns nåt jobb är en annan femma. Som vår soc.minister Christina Husmark Persson sa att "verkligheten inte är sådan som den upplevs och att de nya sjukreglerna ska sätta stopp för den årslånga inaktiviteten många människor hamnat i". Dvs. de som "låtsas/fuskar" att de är sjuka. Allt detta betyder att det finns ett medvetet (inlärt) försämrat syn (och byråkratins handlande efter eget tyckande, troende och egen tolkning av vissa lagar och regler) på (o)hälsa, arbetsförmåga, sjukvård, rehabilitering, omsorg, tjänster och service som bara går att behövande får det ännu sämre.

 

Samtidigt har väntetiderna för att få beslut om en viss ersättning (och själva ersättningen) blivit oerhört långa - upp till flera månader eller 20 veckor, vilket innebär att varken staten eller nån av de inblandade myndigheterna bryr sig överhuvudtaget om behövande kan klara sig själva under väntetiden eller inte. Byråkratins (läs: myndigheter) huvudsakliga uppdrag är att se till att regelverket uppfylls. Empati och förståelse för människans situation får inte plats. Regeringen har sett till att de inte ska ha nån utrymme för att ta några alternativa beslut. Läste kommentarer om de långa väntetiderna igår. Det var nån som sa så här: "Så går det när den offentliga sektorn utan konkurrens (med monopol) ska sköta allt. De gör allt för att slippa kunder. Svenska folket har själva röstat fram systemet. Varsågod". Detta säger en hel del om systemet som vi inte kan förändra så mycket. Ett faktum är att mer än 500 tusen människor har lämnat a-kassan pga. höjda medlemsavgifter. Regeringen vill att folk ska återgå till ett obligatorisk a-kassemedlemskap, och genom att ändra reglerna om medlemskapet: alla kan bli medlemmar - sjuka, arbetslösa mm. Men det som regeringen inte ändrat på är att var och en måste uppfylla arbetsvillkoret - en person måste ha jobbat 80 timmar i månaden i minst sex månader under de senaste 12 månaderna för att få a-kasseersättning. Ett stort lögn och ingen hjälp. Snacka om hyckleri och dubbelmoral.

Men att en arbetslös eller sjuk får hjälp i olika former har ingenting med försök för att sparka i gång ekonomin. Nedskärningar i välfärden är oundvikliga om man vill "stimulera ekonomin", enligt våra "experter". Om man ska låta bli skolan, omsorgen och vården då är det idrott, kultur, fritid och underhåll som ska få smällen. Och vi måste låna pengar, höja skatten och skära på välfärden, dvs. på den offentliga sektorn, som innebär massa folk utan arbete. En paradox - värna om välfärden genom att halvera den. Vilket otroligt ideologiinriktning hyser vår regering; man blir bara häpen och förlamad i samma stund. Men regeringen hävdar att den riktiga välfärdskrisen kommer i form av underskott i kommunernas budget. Det är därför de inte får nån omedelbar, stor och långvarig ekonomisk hjälp. Men det är just massa varsel och uppsägningar, som en naturlig följd av den globala krisen, som minskar skatteintäkterna. Man kan inte bara höja skatten i en sån ekonomisk kris som den "oundvikliga" lösningen för att hejda lågkonjunktur, men som regeringen vill faktiskt göra, och samtidigt se ännu mer folk sparkas från sina jobb. Allt detta betyder ännu sämre vård, utbildning, olika tjänster, service... Men Per Schlingman hävdar att höjd skatt värnar faktiskt välfärden! Paradox, men så kan det gå när makten har "rätt". Som jag brukar säga: NÄR MAKTEN HAR RÄTT HAR RÄTTEN INGEN MAKT. Bara i februari varslades 1300 landstingsanställda. Börjar landstingen spara stålarna, då åker patienterna hem. Kommunerna drar ner på äldreboende och på hemtjänsten. Och på skolans personal (1000 hittills) också. En femtedel av Borlänges lärare är snart borta. Ca 15 tusen anställda inom vård, skola och omsorg kan tvingas sluta. Allt detta innebär också minskad köpkraft och konsumtion. Ekonomin stagnerar ytterligare. Antal socialbehövande ökar. Om antalet arbetslösa hittills behöver vi inte prata om. Så kommunerna bör få mer pengar och det skulle inte hota välfärden utan rädda den. Och satsa på rätt utbildning, på entreprenörskap, på de kunniga med rätta idéer, på skolan, utbyggandet, underhåll, rätt service. Folk skulle jobba mer, betala mer skatt, konsumera mer och genom det förbättra både den offentliga sektorn och näringslivet. Men Fredrik Reinfeldt hävdar att många kommuner passar på och skjuter ansvar på staten för sitt dåliga budgetfördelning och egna misstag.

Det vi ser idag är ett statligt försök att få vanliga människor, framför allt arbetarna att betala det andra skapat (alltför få i världen som har alltför mycket pengar att göra fel saker och dåliga investeringar). Trots att vi har accepterat (tvungna) ökat privatisering, låga löneökningar, sämre och billigare välfärdssystem, skattesänkningar som har gett mer pengar till de rika, är det ändå allt vårt fel och vi ska därför betala ännu mer med ytterligare sämre välfärd, sänkta löner, varsel, arbetslöshet, mindre a-kasseersättning, mindre sjukpenning mm. Regeringen satsar miljarder för att rädda finanssystemet; tusentals miljarder pumpas in i bankvärld för att den ska börja fungera igen. Men ingen storsatsning på ökad arbetslöshet, för det verkar som var och en av oss, eller åtminstone de som jobbar, själv har ansvaret för det. Och sjuka, arbetslösa och pensionärer ska självklart vara med igen och betala extra en gång till. Att satsa åtminstone några miljarder i skolan eller vården är otänkbart och ses från regeringen som bortkastade pengar eftersom det skulle bara skapa "svarta håll" i kommunbudgeten. Och kommunerna är redan hårt belastade.

Samtidigt ska man värna om välfärden och den svenska modellen och satsa istället på mer utbildningsplatser på Komvux och fler praktikplatser inom kommunerna, eftersom det innebär arbete som Försäkringskassan belånar med drygt 1200 kr i månaden (aktivitetsstöd) men kommunen däremot tjänar stora pengar på. Och dessutom ska våra ungdomar också få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden genom att - vad? Jobba? Praktisera? Utbilda sig? Skaffa sig fler olika färdigheter typ svetsare/kok/försäljare/parkarbetare? Pengarna till offentliga jobb kommer tillbaka i form av mer skatteintäkter, ökad konsumtion, ökad köpkraft. Pengarna till finansvärlden ökar bara bubblan, och förmodligen höjda löner, pensioner och bonusar till toppcheferna. Vanliga arbetare blir belånade med varsel och uppsägning och försämrade pensionsvillkor. Arbetslösheten hotar stiga till 11% nästa år, en av tre som jobbar är inte med i nån a-kassa (försämrade villkoren), andelen arbetssökande utan nån ersättning har ökat från 25% föra året till 50% i år, antalet socialbidragstagare ökar kraftigt och hastigt (men kommunen får inga pengar), dubbelt så mycket jämfört med förra året osv. Arbetarrörelsen minskar både i kraft och i antal medlemmar, LO tappar allt - medlemmar, idéer, handlingsplan, rätt ideologi, makten (Wanjas "affärer" sätter djupa spår), sossarna tappar sina medlemmar, sympatisörer, handlingskraft, ideologi, facken försvagas på alla sätt och vis, välfärden och demokratin urholkas och hotas, SD växer så det knakar... En ond cirkel. 

Av Blues - 25 september 2009 10:10

Demokrati innebär folkstyre, enligt ordboken. Om ordet stor helt ensam då är det bara en tom floskel och påhittat mantra. Ett tomt skal utan något som helst innehåll och betydelse. Man måste ställa vissa frågor för att komma närmare till innebörden: Varför? Hur? Till vem/vilka? På vilket sätt?

Ordet i sig har blivit på siståne "våldtagen" i vårt land så många gånger och blivit missbrukat att jag har svårt att tro länge på det. För min del kan ordet hamna under rubriken "påhittade floskler" eller "tom upprepad mantra". Som t.ex begrepp som: "alla vi är lika", "alla har samma rättigheter", "demokratin åt alla", "lika lön för lika arbete" osv. Den påstådda fungerande demokrati i vårt lilla land är, för min del och efter alla dessa år, ett utdöende företeelse. Pga. brist på ett allmänt engagemang, medvetenhet och personlig intresse. Pga. avsaknaden av empati och solidaritet och växande egoism och individualism, samt en dos avundsjukan och den lagom utbredda svartsjukan. "Bevara demokratin för demokratins skull" är bara en klassisk upprepning och där finns det inte så mycket att hämta. Det som återstår är bara ett tomt skal utan livstäcken, med avsaknaden för de kollektiva intressen för allas bästa, Så som vi hade på t.ex 70- och 80-talet under Folkhemmets tider.

Vissa makthavare snackar ofta om rättvisan och hävdar att den fungerar väl här hos oss. Att man belånar de goda gärningar och straffar de dåliga, onda. Fast vi vet att det finns tyvärr massa exempel som bevisar motsatsen. Men man måste framstå som politiskt korrekt och inte väcka alltför heta känslor. Att "Alla är lika inför lagen", som vissa av våra kära politiker gärna skryter om för att framstå som vänliga och rättvisa. Vilket skämt! Vårt rättsystem garanterar allt detta, men - på papperet. I praktiken är det ofta tvärtom, och det vet vi alla. Alla kan råka bli "(o)rättvist" behandlad utifrån vem eller vilka vi är, utifrån vår utbildning, klasstillhörighet, kändisskap, kontakter, samhällsposition, rikedom, beffatningen,  vår religion, hudfärg, sexuell läggning, vår livsstil, våra åsikter, värderingar osv. osv. Orättvisan är ingen företeelse som finns inpreglad enbart i de tottalitära och odemokratiska samhällen, utan finns överallt och här också. Och den syns och käns just under de svåra tiderna, som nu, idag. Alla vi kan bli orättvist behandlade (diskriminerade, särbehandlade) av staten, myndigheterna, lagen, polisen, rättsväsendet, beslutfattare, kommunen, hyresvärden, handläggare, våra assistenter, chefer, vd, av våra politiker, byrokrater, pampar, tjänstemän, kriminella...

Demokratin, verkar det, passar idag bäst till våra elitistiska makthavare, till de som finns bakom kulisserna och gillar rävspel med försmak för statliga obligationer, oljeakcier, fonder, bonusar, feta pensioner, skräddarsydda portföljer mm. Till lobbyn genom makt nr 1, 2 och 3 som förbehåller sig rätten att bestämma över vissa ords betydelse och innehåll och som, på gott och ont och genom massa egna lagar och förördningar, bestämmer över våra liv och existens. För när makten har rätt har rätten ingen makt. För att demokratin är bara programmerat utopi och styrs av den marknadsstyrda makten med försmak för underhållning.

Av Blues - 25 september 2009 10:07

Idag snackar man om globaliseringen och att sudda ut alla gränser mellan länder som EU har redan bevisat att det går. Vi snackar om fri kapital och att röra sig fritt inom EU som arbetare och jobba under "samma villkor" oavsett vilket land man befinner sig i. Men fortfarande har vi politiker som inte lyssnar på vad folk säger, som gillar rävspel bakom kulisserna, lobbyister som väntar på rätt tillfälle och partier som inte kan leva upp det de lovat sitt folk. Och att de vågar tro att, eftersom dem är valda av oss, kan bestämma över oss - så kunniga är vi inte, har inte så mycket tid, dålig ork, ingen lust osv. Och dessutom har ingen makt, eftersom den är fråntagen oss för länge sedan.

Är det konservatismen eller liberalismen man strävar efter? Marknaden idag anpassar sig efter människors efterfrågan, och vi måste ta egna beslut. Så som folk i Irland gjorde för nåt år sen. Personliga val är inte alltid det rätta, men är alternativet bättre då att någon annan, i ditt namn, har och tar makten över din vardag, som t.ex staten gör med FRA-lagen oavsett vad vi vanliga människor tror och tycker om detta? Jag tänker ibland på folkomröstningen om kärnkraften, EU-medlemskapet och Euron som gemensamma valutan och EMU-deltagandet för ett antal år sedan? Det var stora frågorna våra partier hade svårt att hantera och det gick som det gick. Det var Göran och Metall, Kommunal och Handels, Transport och LO, miljö- och alla kända och mindre kända rörelser, föreningar, näringslivets pampar och experter, bankväsendet, de nya och de gamla politiker och naturligtvis folket. Det pratades om BNP-tillväxten, om att förstärka ekonomi, om de nya tiderna som skall ersätta den gamla mm. Trotts att rätt många upplever idag att det gamla industrisamhälle har blivit ännu starkare med blandning av tjänster och kunskaper (plus IT-branschen). Och så har vi självklart våra ekonomiska experter som försöker upprätthålla trovärdigheten om sig själva genom att ställa olika företeelser mot varandra. Vad blir starkare i framtiden: Vänster-Höger, Offentligt - Privat, Kollektiv - Individ, Arbetare - Företag, Rättvisa - Frihet, Lokal makt - Central makt, Utveckling - Mer konsumtion osv.? Svårt att avgöra i dagens läge. Ingenting är självklart och allting är relativt, men…

Men, om vi älskar vårt land så som vi påstår, då måste vi tänka till, tänka före, tänka efter, agera, reagera osv. och tvinga våra kära politiker att inse att de handlar fel och fattar fel beslut. Jag tänker framförallt på Kiotoprotokolet och debatter här uppe i Dalarna (Tällberg) samt reduceringen av utsläpp i alla former. Och på andra sidan USA:s veto och deras eviga "Det är USA: s folk som bestämmer om sitt eget livsstil". Och sedan är det Ryssland, Kina och Indien som vill och har möjlighet att hinna oss i kapp när det gäller livsstandard och vill kanske på en kort stund uppleva det vi upplevt i Sverige, Danmark och Norge på 70- Och 80-talet. De vill njuta och leva det goda livet vi levde och har all rätt i världen att göra det, men detta kan ha ödesdigra konsekvenser för vårt planets existens och framtid. Och vem eller vilka har rätt att kräva att de inte ska höja sin standard och förbättra sin levnadsstil? Vi i Europa, folk från USA, Kanada, lilla Sverige? Har vi magen att säga till Indien idag: "Hör Ni, det här är vårt fel. Vi beklagar, men ni har ingen rätt att leva så som vi gjorde förr i tiden och ha det bättre. Ni måste fortsätta leva i misär och fattigdom och ha kvar era kastsystem och inte höja lönen. Industrin ska ni absolut inte ha och inte heller nåt kollektivavtal". Löjligt ide och helt orättvist, med tanke att andra, som tar sig rätten att bestämma över alla andra, vägrar sänka sin standard och utsläpp utan strävar mot mer "utveckling". Den obekväma sanningen är passé (om Goore hade rätt då skulle han vunnit presidentvalet). Plus det politiskt korrekta delen såklart.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se