Sverige är på väg in i en hel ny epok sedan en längre tid och går troligen till historien som det enda land inom EU där sjuka inte behöver läkare för att bli sjukskrivna. För det avgör nämligen Försäkringskassan som sedan några år beslutar vilka som ska sjukskrivas och hur länge, oavsett vad den berördes läkare säger. Om man är sjuk och fattig så är det bättre att ringa direkt till FK. Så kan man spara lite pengar på onödiga läkarbesök. Försäkringskassan avgör nämligen om man är sjuk överhuvudtaget, oavsett vad den sjukes läkarintyg visar. Dessutom finns det skillnader mellan olika grupper - det är lättare för en höginkomsttagare att få sjukpenning än de med låg inkomst. Det är lättare för en som kan prata för sig att få ersättningen än de som är lågutbildade eller inte kan språket. Och att det kan dröja flera månader mellan ansökan och utbetalningen är välkänt. FK:s handlande gränsar till egenmäktigt och allsmäktigt beteende genom att begränsa folks kontroll över eget liv.

Helst vill FK även förklara hela läkarkåren inkompetent eftersom det bara är de på FK som vet bäst, enligt de själva, och anser att de flesta sjuka egentligen inte är sjuka alls. I augusti 2007 har FK bestämt att de även kan avgöra hur länge olika sjukdoms perioder ska pågå, oavsett orsak. För att få det hela att se mer regelrätt ut bestämmer FK följaktligen att gå om alla leder inom sjukvården och istället anlita egna "experter" - företag som ägnar sig åt att, för FK:s räkning, göra även den allra sjukaste helt frisk genom en sk. utredning. För det mesta, har det visat sig, ingen av dessa FK anlitade och frikostigt betalda "utredare" någonsin har kommit att säga något annat än att alla som de utreder är fullkomligt friska. Bristfälliga utredningar med påhittade uttalanden presenteras sen för både patienten och FK där enda syftet är att ogiltigförklara den lilla minsta uns av sjukdom hos patienten. Om denne orkar så kan han/hon begära omprövning men de flesta går förlorade. För man kan inte vara så sjuk, enligt FK:s (och regeringens) bedömning i dagens Sverige för att inte kunna återvända till sitt gamla jobb eller, om man förlorat jobbet under sjukskrivningstiden, stå för arbetsmarknads förfoganden.

Nu vill Försäkringskassan mildra det senaste utfallet om att sätta upp regler för hur länge vi får vara sjuka och har gått ut med att det ska göras ett förtydligande som i slutändan går ut på att det ändå är FK som fattar den slutgiltiga beslutet och som avgör vilka och om vi överhuvudtaget får vara sjuka. Inom en snar framtid så kommer det inte att finnas nån sjuk människa här i landet eller nån som behöver vila ut eller ta en rehabilitering. Väldigt få kommer att behöva nån slags medicinering heller. Och allt detta avgör Försäkringskassan utan att någonsin träffa personen ifråga. Det kallas för en riktig och sann demokratisk handling. All makt utgår ifrån folket, dvs. det folket som jobbar på FK (det sägs att det är hälsoministerns direktiv och fel), inte de som är sjuka eftersom de har ingen makt längre. De har blivit fråntagna sin makt för länge sedan. Så vad kan hända i värsta fall? Människor som känner sig illa behandlade och helt maktlösa har en minimal chans att få rätt på sin sida. Makthavaren har alltid makten på sin sida och, som jag brukar säga, där makten har rätt har rätten ingen makt. De kränkta och maktlösa slåss mot väderkvarnar. Det enda folk kan göra är att, i desperata försök att väcka handläggarens känslor, hota personalen med att antingen ta deras eller sitt eget liv. Hotet är för det mesta kopplat till ett negativt besked från kassan i samband med sjukpenning eller sjukersättning, de områden där reglerna har skärpts ordentligt.

Men i stället att underlätta för människor som har rätt till upprättelse och sin sjukpenning, för de är ju svårt sjuka, blir maktapparaten alltmer sluten. Större enheter, fler byråkrater med fler regler som ska följas (och som de kan gömma sig bakom) från punkt till pricka och det ska ta lång tid att utreda. Ytterligare nya förslag som ska hålla de sjuka på mattan, utan rätt att överklaga. Det enda man kan göra är att vänta eller begå självmord.

Att tvinga folk att vara friska och inte lata, ohederliga, lögnaktiga fuskare kommer förmodligen att ge framtida ekonomiska sammanbrott och landet kommer att få ohanterliga depressionsfall som i dess tur kommer att leda till fler och fler utslagna och fler sociala fall då de som redan är sjuka blir ännu sämre under tiden. Vi är på väg att, med dagens lågkonjunktur och allt annat elände, hamna i en väldigt svår situation där antal utslagna, sjuka, behövande och sociala fall kommer att fördubblas om bara några år. Hur kommer Försäkringskassan att hantera detta då är en svår fråga. Kommer de själva att lösa det problemet med hjälp av nya regler och lagar, eller med hjälp av anlitade “experter” som kommer att få dubbelt så mycket jobb och “utredningar” (och betalt)?

Sossarna vill skaffa fler jobb (100 tusen) och fler utbildningsplatser (50 tusen) och lite annat smått och gott, men säger inte hur. Det enda sättet att göra det är att beskatta oss mer (nej till skattesänkningar), så vitt jag förstår. Nu vill de höja skatt (tidigare var de emot) som kommer att bidra till färre jobb. När kostnaderna ökar då anställer man mindre folk. Speciellt i såna svåra depressionstider när allting går neråt. Här i vårt land växer arbetslösheten dubbelt så snabbt än i andra EU-länder. Ökad skatt innebär minskad köpkraft som i sin tur leder till minskad konsumtion. Då blir det näringslivet som blir drabbad. Tanken med höjd bränsleskatt är väl att värna om miljön, Man höjer alkoholskatten för att minska förbrukningen och för att det är farligt för både människor (speciellt för våra ungdomar) och för samhället. Om man höjer det vanliga skatten då blir det bara sämre, inte bättre. Man får mindre i plånboken, inte mer. Och jag är helt säker att våra löner inte kommer att höjas varken det här året eller nästa. Om vi ska tänka på Metall och andra som sänker sina löner (och arbetstid) för att behålla produktionen. Varför är detta så svårt att förstå för socialdemokraterna?

Det som vi får är nån slags straffskatt. Alla sorters skatter, sociala avgifter plus moms är för mycket och ökar trycket. 15 miljarder extra till kommuner och landsting i år och nästa år behövs verkligen, men varifrån ska man ta pengarna? Staten behöver låna 186 miljarder för att täcka kostnaderna (förlusterna) för de ofinansierade skattesänkningarna. Behöver man då låna mer om man ska satsa mer pengar, eller? Fokus ligger på jobben, men i verkligheten (och som bekant från det förflutna) blir det snarare återgång till bidragslinjen, som är redan i full fart. Kan sossarna inte bestämma sig nån gång? Så splittrade är de inte, eller?! Att göra allt detta de lovar eller presenterar är oseriöst och innehåller en stor dos hyckleri och dubbelmoral, som vanligt.

Mona skyller på de flesta av borgerliga tidningar som bara skriver skit om henne och hennes parti. Att både hon och partiet framstår som ideologilösa avfärdar hon helt och hållet och faktum att sossarna tappat både förtroendet och medlemmarna (plus en hel del sympatisörer) förklarar hon som en tillfällighet, inte som nåt långvarigt problem. Och detta har ingenting med Wanjas dåliga tacklandet kring AMF:s affärer att göra. Tom. Wanja själv hävdar att förtroende för henne av LO:s medlemmar (de som är kvar) är starkt, för hon bad om förlåtelse. I övrigt är hon inte så förlåtande mot andra eftersom hon sparkade den nye AMF:s ordförande bara för att han tyckte att LAS skulle avskaffas. Skoningslös mot andra men själv ansvarsfull. Att sitta kvar och klamra sig fast vid makten och sina 20 uppdrag (och förmånerna) är väl hennes mål. Men vad är Monas mål har jag väldigt svårt att se. Att göra allt detta sossarna vill behövs det massa pengar. Som herr Reinfeldt sa om deras förslag: “Att ställa ut löften på över 100 miljarder och finansiera det med 100 miljoner:” Att staten samtidigt behöver öka intäkterna på nästan 200 miljarder, som är praktiskt taget nästan omöjligt, tänker ingen på. Allt pekar, som vanligt, på att det är bara tömma ord och massa innehållslösa löften, utan nåt verkligt stöd som håller i längden. Bara för att komma ut i allmänheten med nåt, för att inte bli beskyllt att vara iniciativslös.

En annan sak jag kom på är att de skattesänkningar regeringen införde 2007 har sossarna gått med på, om jag mins rätt. 85 miljarder kostade kalaset, och det var en av orsakerna till försämrad välfärd. Nu hävdar Mona att detta var ofinansierat och att de inte accepterat det. Snacka om hyckleri och om dubbelmoral. Maktens herrar håller på att röja undan helt och hållet det välståndet vi hade. Sossarna som oppositionsparti bara hjälper till. Samma läge hade vi mellan 2002 och 2006, när sossarna hade makten och snackade om att de kämpar mot utanförskapet och högkonjunkturen. Då hade vi redan över en miljon människor utanför samhället, plus allt annat elände som en naturligt effekt av detta problem. Nu är det socialkontoret som ska täcka kostnaderna för ännu mer försörjningsbehovande som redan står i kö, samtidigt som kommunerna drar ner på den offentliga sektorn och service, skriker efter mer pengar som regeringen inte vill ge dem. Förändringar i sjukförsäkringen och fler arbetslösa som inte har rätt till a-kassan är orsaker till ökat tryck på socialförvaltningen. Som självklart ställer sina krav på socialberoende, både de rimliga och de helt orimliga. Ett dåligt läge som både Försäkringskassan och a-kassan, med sina långa väntetider för utbetalningen av ersättningen bara förvärrar ytterligare.

Kommer vi att ha igen mer än en miljon människor i utanförskapet eller tom. mer? Är det inte vi vanliga små som ska betala allt detta oavsett vad detta handlar om och innebär och från vilken sida detta kommer?

Moderaternas stora vallöfte - utanförskapet skulle brytas och klyftan mellan de rika och de fattiga skulle minska. Som vanligt - gammalt trams från deras sida, mantran och massa påhittade floskler. Med andra ord rena rama skitsnack och lögner hela vägen. För samtidigt har det pågått en häxjakt på de långtidssjukskrivna - de allvarligt sjuka ska vara friska genom sk. rehabiliteringskädjan; blir de sjuka mer än ett år ska de få sänkt sjukersättning och om de envisas ytterligare, då skall de, efter ett och ett halvt år, bli helt oförsäkrade. Då är det socialen som gäller, Arbetsförmedlingen eller att ta livet av sig. De resterande som inte är allvarligt sjuka är faktiskt ohederliga manipulanter, bedragare och lata personer som kan jobba men inte vill utan tycker om att fuska. De ska tillbaka till arbetslivet och jobba. Utanförskapet är faktiskt ett obegripligt ord för borgare och högeralliansen. Förtroendekris bryr de sig inte om.

Den avreglerade kapitalismen och den fria marknaden är helt beroende av medborgarnas skattepengar, inte av sin egen kapital. Detta kan få en benämning som “socialhjälp till storkapitalet“. Synd att man inte kan skylla på vanliga löntagare, arbetarrörelsen, vänstern eller fackföreningar. Den ekonomiska världskrisen är skapad av den avreglerade kapitalismen och dessa oreglerade spekulanter och giriga svindlare. Och vår alliansregering är i full fart med att demolera resterna av välfärdssystemet, den solidariska offentliga sektorn, blandekonomin, starka fackföreningen, att slopa helt den rimliga fördelningen av resurser på alla medborgare, vår strävan efter mer jämlikhet och iden om människors lika värde och till slut minskningen av den ökande klyftan mellan rika och fattiga. Makthavarna säljer statliga företag, privatiserar, försvagar fackföreningen, genomdriver en destruktiv ideologi när det gäller den offentliga sektorn, ökar klyftan mellan rika och fattiga ytterligare och säger ett men gör nåt helt annat. En blind regering som leder ett folk - som kan se. Frågan är bara om man orkar och vågar slåss för sina rättigheter?

Den finansiella krisen i hela världen, som har hårt skakat om hela Sverige, har orsakat en stor ekonomisk kris i landet - varsel, uppsägningar, konkurs, bankrutt, massarbetslöshet, oro inför framtiden och en allmän misstro mot regeringen som bara lovar men inte gör nåt konkret. Och inte heller oppositionen som bara skyller på alliansen och tvärtom. Maktkampen fortsätter på vår bekostnad: sänkta löner, minskad pension, mindre ränta, mindre avkastning, förlorad tid, mer fysisk och psykisk ohälsa, vilsna ungdomar och svaga barn, mer våld, försvagad köpkraft, mer självmord…  

Folk känner vrede mot finansvärlden, bankerna och storföretag som storsatsat på den fria marknaden som förstört vanliga människor och arbetarnas liv och framtid. Men människorna är också förbannade och totalt besvikna på våra politiker som hade sett som sin uppgift att befria marknaden med lobbyisters hjälp och strunta i arbetarna, som nu är tvungna att agera nåt slags försäkringsbolag åt kapitalisterna, bankerna och olika företag och rädda deras investeringar med sina skattepengar. Den ekonomiska eliten tjänar 50 gånger mer än en industriarbetare (bonusar, fallskärmar, pensioner) som med sin skatt ska rädda deras topposteringar och investeringar. Banksystemet har kollapsat pga. att svindlarna runt om i världen har rånat sig själva genom dåliga investeringar, spekulationer och risker. Världens alla bankrånare skulle aldrig komma åt så mycket pengar bankerna blivit av. Dessutom, medan vissa bankrånare sitter inspärrade på olika fängelser (deras straff), får bankerna tvärtom en belåning i form av hundratals miljoner och miljarder av staten och skattebetalarna för att kompensera självplundringen. Och politiker har sett till att avreglera marknaden som har lett till oreglerade marknadspriser, till mer globalisering och okontrollerad “arbetskraftsinvandring” som t.ex kostat mer i vissa EU-länder än deras offentliga sektorns utgifter. Men kritiken tystas ner tack vare media som livnär sig på reklam och propagandan och tack vare EU-byråkratin och lobbyverksamheten (plus Näringslivets tjänstemän).