Moderaternas stora vallöfte - utanförskapet skulle brytas och klyftan mellan de rika och de fattiga skulle minska. Som vanligt - gammalt trams från deras sida, mantran och massa påhittade floskler. Med andra ord rena rama skitsnack och lögner hela vägen. För samtidigt har det pågått en häxjakt på de långtidssjukskrivna - de allvarligt sjuka ska vara friska genom sk. rehabiliteringskädjan; blir de sjuka mer än ett år ska de få sänkt sjukersättning och om de envisas ytterligare, då skall de, efter ett och ett halvt år, bli helt oförsäkrade. Då är det socialen som gäller, Arbetsförmedlingen eller att ta livet av sig. De resterande som inte är allvarligt sjuka är faktiskt ohederliga manipulanter, bedragare och lata personer som kan jobba men inte vill utan tycker om att fuska. De ska tillbaka till arbetslivet och jobba. Utanförskapet är faktiskt ett obegripligt ord för borgare och högeralliansen. Förtroendekris bryr de sig inte om.

Den avreglerade kapitalismen och den fria marknaden är helt beroende av medborgarnas skattepengar, inte av sin egen kapital. Detta kan få en benämning som “socialhjälp till storkapitalet“. Synd att man inte kan skylla på vanliga löntagare, arbetarrörelsen, vänstern eller fackföreningar. Den ekonomiska världskrisen är skapad av den avreglerade kapitalismen och dessa oreglerade spekulanter och giriga svindlare. Och vår alliansregering är i full fart med att demolera resterna av välfärdssystemet, den solidariska offentliga sektorn, blandekonomin, starka fackföreningen, att slopa helt den rimliga fördelningen av resurser på alla medborgare, vår strävan efter mer jämlikhet och iden om människors lika värde och till slut minskningen av den ökande klyftan mellan rika och fattiga. Makthavarna säljer statliga företag, privatiserar, försvagar fackföreningen, genomdriver en destruktiv ideologi när det gäller den offentliga sektorn, ökar klyftan mellan rika och fattiga ytterligare och säger ett men gör nåt helt annat. En blind regering som leder ett folk - som kan se. Frågan är bara om man orkar och vågar slåss för sina rättigheter?

Den finansiella krisen i hela världen, som har hårt skakat om hela Sverige, har orsakat en stor ekonomisk kris i landet - varsel, uppsägningar, konkurs, bankrutt, massarbetslöshet, oro inför framtiden och en allmän misstro mot regeringen som bara lovar men inte gör nåt konkret. Och inte heller oppositionen som bara skyller på alliansen och tvärtom. Maktkampen fortsätter på vår bekostnad: sänkta löner, minskad pension, mindre ränta, mindre avkastning, förlorad tid, mer fysisk och psykisk ohälsa, vilsna ungdomar och svaga barn, mer våld, försvagad köpkraft, mer självmord…  

Folk känner vrede mot finansvärlden, bankerna och storföretag som storsatsat på den fria marknaden som förstört vanliga människor och arbetarnas liv och framtid. Men människorna är också förbannade och totalt besvikna på våra politiker som hade sett som sin uppgift att befria marknaden med lobbyisters hjälp och strunta i arbetarna, som nu är tvungna att agera nåt slags försäkringsbolag åt kapitalisterna, bankerna och olika företag och rädda deras investeringar med sina skattepengar. Den ekonomiska eliten tjänar 50 gånger mer än en industriarbetare (bonusar, fallskärmar, pensioner) som med sin skatt ska rädda deras topposteringar och investeringar. Banksystemet har kollapsat pga. att svindlarna runt om i världen har rånat sig själva genom dåliga investeringar, spekulationer och risker. Världens alla bankrånare skulle aldrig komma åt så mycket pengar bankerna blivit av. Dessutom, medan vissa bankrånare sitter inspärrade på olika fängelser (deras straff), får bankerna tvärtom en belåning i form av hundratals miljoner och miljarder av staten och skattebetalarna för att kompensera självplundringen. Och politiker har sett till att avreglera marknaden som har lett till oreglerade marknadspriser, till mer globalisering och okontrollerad “arbetskraftsinvandring” som t.ex kostat mer i vissa EU-länder än deras offentliga sektorns utgifter. Men kritiken tystas ner tack vare media som livnär sig på reklam och propagandan och tack vare EU-byråkratin och lobbyverksamheten (plus Näringslivets tjänstemän).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...