Direktlänk till inlägg 21 juli 2010

Den mediala och den politiska makten

Av Blues - 21 juli 2010 14:47

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi alltmer sitter framför våra tv- eller dataskärmar och gnäller över att "vi inte får veta något" och att det går inte längre att lita på information från media? Har vi själva valt bort kunskap för underhållningens skull? Typ: "Ash, de ljuger ändå, de lovar och lovar men det händer ingenting. De säger en sak men gör nåt helt annat. Så varför ska jag bry mig?" Det återstår bara att använda sin fritid och titta på det triviala tv-utbudet. Eller loga in på Facebook. Om ungarna inte är med i bilden förstås. Hur kunde vi, som brukar ifrågasätta allt, kapitulera så fullständigt inför en politisk, ekonomisk och medial elit som skor sig rejält på vårt lidande och våra skattepengar medan de smickrar oss med sagor om vår utvaldhet och köper vår tystnad med lånat välstånd? Trots allt så lever vi i en stor ekonomisk kris, så...

 

Medborgaren är idag reducerad (tvingad/väljer själv) till konsument respektive kund och har ingen ork till komplicerade tankar. Politiken i sin tur blir också reducerad till en viss underhållning (Almedalen vittnar om det) och mest fattig på nya ideer och ideologin. Vi ska bara arbeta mer, producera mer men också konsumera mer, något som alla förväntar sig och tom. uppmanar oss att göra, för då ökar statsbudgeten och staten får mer pengar i kistan. Att det är egentligen de stora marknadshajarna och storkapitalisterna som egentligen skor sig på allt detta - det tänker vi inte på. Vi är upptagna med våra dokusåpor och Allsången eller dr Fil mm. så det räcker. Så att orientera oss efter en ordnat samvaro - det bryr vi oss inte så mycket om. Istället kör vi med en hård hyperkonsumism och den själlösa underhållningen. Vi ägnar allra mest av vår dyrbara fritid åt tv-tittande, en konstskapad berättelse om världen som de stora kapitalägarna och deras lakejer public service serverar oss och vi tar för givet. Där finns det ingen gemenskap eller solidaritet utan enbart individualism och triviala känslor. Ingen förnuft.

 

Sanningen är kontraproduktiv mot konsumtion; att säga sanningen ger kanske inga röster och då skapar man – medier, marknad, politiker – en förljugen bild av verkligheten eftersom den gagnar de kortsiktiga målen: tillväxt, röster, konsumtion Och så köper vi såna lögner som låter tilltalande och får oss att känna oss väl till mods (trots att vi innerst inne misstänker något annat). Men eftersom lögnen, när den kommer ”uppifrån” är så mycket mer bekväm, kan vi alltid skylla på ”dem” – de däruppe ljög och det var inte vårt fel. Visst, demokratin kräver att varenda en av oss försöker söka sanningen, inte att vi överlåter sanningssökandet åt enbart dem däruppe, som äger medierna och sprider ut en av dem styrd världsbild, eftersom så många i vår tid inte längre bryr sig om sanningen; så många vill bara vinna, hur kortsiktig vinsten än är – och tjäna pengar.

 

Den politiska makten har blivit nästan totalt beroende av medierna som fått för länge sedan sina privilegier just från politiken. Ett omsesidigt beroende som går ut på att garantera en maximal ekonomiskt och propagandistisk vinst. Visst är det just politikerna som förfogar över beslutsfattandet, men paradoxalt nog så hävdar de att det är just media som besitter den största makten över detta. Konstigt nog så vet vi konsumenter/medborgare inte vem eller villka som gör detta, för vi är upptagna med att berika våra liv med mest triviala saker vi kan hitta antingen via tv eller Internet. Konsumismen i första hand, sen kommer nog ett utbud av vissa politiska frågor på dagordningen som antingen våra styrande politiker eller massmedia bestämmer om. Underhållningen till döds, som det heter. Storägarna är helt medvetna om detta och satsar miljarder på att marknadsföra just det de tycker är aktuellt och bra för vår utveckling, en egen påhittad världsbild som vi ska tro på. De har en egen och ennorm påverkansindustri som går ut på att förändra "mediebilden" efter deras egen uppfattning och behov och såklart för egen vinst.

 

Människorna som förut brukade ifrågasätta en hel del har till slut, verkar det, kapitulerat helt och börjat tro på de triviala sakerna som tv, ufo, ny age, spöken, spiritualism, livet efter döden mm. Men den förstnämnda stor idag i centrum. 52-tummare, plasma eller lcd, strunt samma, lite gammal eller splitter ny, beroende på vad det är våra grannar har, plus några extra kanaler och så kör man. En svinrik medial elit, en svindlande stor ekonomisk makt förstärkt med den politiska makten styr mer och mer våra tankar och vårt liv med hjälp av propaganda, pr, reklam och massa hyrda experter som exakt vet vad det är vi konsumenter mest behöver. De matar oss små vanliga människor med deras utvalda underhållningsprogram och med den falska bilden av verkligheten, en riggad verklighet - olika maktcentras och mogulers bild av denna. Deras avsikt är att få oss att må bättre, att glömma massa bekymmer och olösliga problem, att konsumera mer, att rösta just på sagoberättare och på ett visst parti som lovar mest och vi skall tro blint på allt detta trams och ta för givet att allting är sant. Det är de hänsynslösa makthavarna som sitter i en symbios och styr dagordningen, styr demokratin och styr medborgarnas liv och öden och alla är illa tvungna att legitimera deras obegränsade makt genom att låta de utöva den över oss och våra tankar. Att inte orka ifrågasätta betyder helt enkelt att kapitulera. Och det är det vi har gjort. Septembervalet kan bevisa detta - väljer vi ett parti som ska styra fyra år framåt helt slumpmässigt eller ska vi gå efter vår magkänsla? Att välja efter våra kunskaper låter visst lite löjeväckande.

 

Ett sorgligt faktum är att det finns så mycket vanmakt längst nere och för mycket övermakt längst uppe. Ett styrande skikt av top-politiker sammanflätade med deras kumpaner - aristokrater och nyrika som känner någon som känner någon inom den massmediala makten eller umgås personligen med dessa mediemoguler.  En stark och farlig pakt som genom sina osynliga påtryckningar och övertalningsförmågan härskar över dagordningen. Makthavare som räknar att medborgarna accepterat det stora gapet mellan de fattiga och de rika och samtidigt tro på deras yttryckliga "kamp mot utanförskapet" som de får med hjälp av den styrande alliansen. De styrande som mer och mer trycker på den maktlöse och tvingar honom att dra ner på sina krav på ett rättvist samhälle. Ingen snack om välfärden, det är enbart privatiseringen som gäller och privata försäkringar och att folk ska jobba häcken av sig om det finns nåt jobb och tacka till vilket lögavlönat jobb som helst, hålla käften och - konsumera och ta emot underhållningsutbudet som media frikostigt bjuder på. Skattesänka, minska eller utplåna den offentliga sektorn och facken, höja pensionsåldern, krossa vårt fina trygghetssystemet och göra alla tillgängliga för och beroende av det privata kapitalet och den otyglade fria marknaden.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Blues - 7 augusti 2010 18:30

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Av Blues - 4 augusti 2010 17:39

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Av Blues - 28 juli 2010 18:26

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Av Blues - 12 juli 2010 16:56

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...

Av Blues - 6 juli 2010 17:47

Lobbyverksamheten pågår i maktens korridorer i Rosenbad för det mesta. Och på sista tiden i Almedalen. Halvdöld spel och överenskommelser, halvskumma affärer bakom kulisserna. Plus en del påtryckningar i samband med olika evanemang. Trötta politiker ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se