Alla inlägg under juni 2010

Av Blues - 30 juni 2010 15:03

Det verkar som en samhällelig kollaps kommer att inträffa inom väldigt snar tid och frågan är inte om utan när, hur och var? USA är den trolige skurken i det hela, så som alltid och som vanligt. Pesten sprider sig sedan vidare till resten av världen, framför allt kommer den att drabba Europa, så som det redan inträffade för två år sedan när USA:s börsen kollapsade och den största ekonomiska krisen hittills var ett faktum. Ingen kan bli undantagen den globala kollapsen.

 

Det är så att vi i den rika västerländska delen av världen låtsas att vårt sätt att leva är hållbart och hyser en falsk optimism i övrigt. Vi vanliga människor tror och förlitar sig för mycket på myndigheterna och den politiska etablissemanget, men när den börjar syna i fogarna då kommer vi betala priset för kalaset och fel tänkande.

Det påminner om den industriella civilisationens nedgång. Vi hat låst oss in i ett komplext ekonomiskt system som kräver enorma mängder billig (dyr?!) energi och, helst, billig arbetskraft. Produktion minskar, efterfrågan skjuter i höjden och en oundviklig kollaps inträffar. Framförallt bank- och finanssystemet blir hårt drabbade och samhället bråkar ihop. Resten kan vi föreställa oss. En stor fantasi behövs inte.

 

För det är realiteten som kan inträffa när som helst. Det handlar om en svår, total samhällelig kollaps. Problemet är att ingen av oss är nog villig att tänka sådana tankar, utan man ska syssla med "positivt tänkande" och försätta vara optimistisk. "Planera för det värsta, men hoppas på det bästa"- mottot som råder i första hand. Att vi inte kan hantera och förberedda oss nog för en tornado, ett stort vulkanutbrott, en kraftfull jordbävning eller, som nu, en omfattande oljeutsläpp och dess enorma konsekvenser vittnar nog om vår förmåga att tänka långsiktigt och på rätt sätt. Och samtidigt är det inte vi vanliga som bestämmer utan de svinrika som skor sig på vår bekostnad och skiter blankt i om världen går under eller inte. Devisen är "här och nu" och att vinna så mycket pengar som möjligt på så kortast tid som möjligt och placera vinsten i ännu mer skumma affärer är de rikas mål. Ett sorgligt faktum är att en komplex kris har redan börjat - G3 möte vittnar om det, plus enstaka fördjupande klimatkatastrofer med stora ödesdigra förändringar och konsekvenser ställer till runt om i hela världen. Något vi är helt medvetna om men, som sagt, vi blundar för verkligheten och hoppas att någon annan ska lösa det eller att det ska lugna sig ner.

                                                  


           

Men, vad kommer att hända den dan de superrika och mäktiga upptäcker att det är de och deras barn som kan snart och säkert bli drabbade av en kollaps? Då kan det hända att, som vanligt - så har det varit i alla tider, de rika och mäktiga tvingar sina "lösningar och nya regler" som ska skydda deras egna intressen, på oss små, vanliga, hjälplösa och fattiga människor. Som kommer med stor sannolikhet att avsevärt förvärra redan svår och olöslig situation när det gäller överlevnaden. De svaga lämnas åt sitt öde, som i Los Angeles under orkanen Katarina 2006. Detta kan bli en stor fråga om liv och död.

Vem eller vilka kan och är villiga att göra motstånd mot överheten - då när man är upptagen med egen kamp för att överleva. För när det gäller en sådan samhällelig kollaps blir alla drabbade, men på olika sätt. Problemet är bara att döden blir närmare än livet och kännbar - då glömmer man alla normer och moraliska regler. Snacka om livet.  

ANNONS
Av Blues - 30 juni 2010 14:31

Det handlar, som vanligt, om vinnare och förlorare i Reinfelds demokratiska och välfärdens Sverige. Läste i Ab imorse just om det - samma snack media och folk snackat om i snart fyra år, men nu är det uppehåll och semestern som gäller väldigt många, tom. regeringen. Så, frågan är vem/vilka som fått något utöver det vanliga efter snart fyra år av alliansens herravälde och vilka som blivit av med sina pengar. Läget ser ut så här: de som jobbar får mer i plånboken, de som är sjukskrivna eller arbetslösa får mindre i månaden. De rika har fått ännu mer, bla. tack vare Borgs skattesänkningar som genomfördes för tre år sedan. De fattiga har förlorat ännu mer pga. denya och hårda sjukförsäkringens- och arbetslöshetsförsäkringsreglerna.

Alliansens politik gick då ut på att införa arbetslinje och gång på gång upprepa att det lånar sig i längden att arbeta, oavsett om man kan eller inte och oavsett om det finns ett jobb att få eller inte. Så snacka om utanförskap som Reinfeldt ville bekämpa med alla medel. Har de lyckats - svara själva. 


                                               

Jag bara undrar, i all min naivitet, hur kan det komma sig att, i dagens svåra läge (fast vi låtsas att det inte är så för det är sommar, det är varmt, ljust och semester) där orättvisorna finns överallt, är alliansens och Reinfeldts popularitet så stor - ännu större än nånsin, enligt opinionssiffrorna. Vilket kan betyda att de kan gott och väl vinna valet i september. Mona och hennes grupp tappar både väljarröster och popularitet, vilket kan betyda att läget kommer att svikta ännu mer.

Handlar allt detta om den berömda svenska dubbelmoralen eller om någon politisk korrekthet, undrar jag i förbigående?

Arbetslösheten är, för närvarande, nästan 9% och antal sjukskrivna har minskat med över 125 tusen på fyra år. Det har eliten åstadkommit med mer ökade  klyftor, sämre välfärd, sämre integration, dålig köpkraft, ökad kriminalitet och fiffel mm.


En grej är säker: statsministerlön har blivit större för 6000 kr på tio år, men en vanlig arbetares lön har växt med drygt 600 kr. Skillnaden är uppenbar. Så, vem är vinnare och vilka som är verkliga förlorare? Vad är sant och vad är lögn?

ANNONS
Av Blues - 13 juni 2010 14:40

Efter de senaste Sifo- och SCB:s opinionsundersökningar som presenterades under gångna veckan började jag fundera om den gamla lagen om orsak och verkan som kopplar ihop handlingar med konsekvenser, dvs. medel med ändamål. Inom vår  politik såklart. Och så kom jag på att det går att koppla ihop med sannolikhetsteori - den där gamla teorin om chansen eller risken att olika händelser inträffar. Också inom politiken, eftersom allting på sistone handlar antingen om det eller om sessans bröllop, plus om massa fotboll.


Sannolikhet - man skall icke ljuga men inte heller tala sanning, utan tala sannolikt. Det som är sannolikt just nu är att det lönar sig att tala sanning, men enbart fram till valdagen. Och inte heller att tala sannolikt. För om man gör så då kan det bli en risk att oppositionen förlorar, vilket betyder att de hade talat sanning - att allt de sagt och hävdat hittills var sant, men som knappast lönat sig om de förlorar valet om knappt 100 dagar. Om man självklart ska tro på de senaste opinionsundersök- ningar som sannolikt ger segern till alliansen. Som förresten ljög om det mesta inför föra valet.

Det var väl därför de vann. För de visste att man inte behöver tala sanning för att vinna. Och om det skulle visa sig att de ljög, så skulle de alltid kunnat hävda att det var sannolikt att saker och ting skulle inträffa med stor sannolikhet, och det kan man inte ljuga om i förväg. Man ska bara säga sannolikheten.


Så, att ljuga inom politiken för att vinna och hålla sig vid makten lönar sig i längden, som alltid. Medel hälgar ändamålet, sägs det. Och sannolikheten om att lögner kan löna sig kortsiktigt stämmer inte med verkligheten, eftersom det verkar som om  sanningssägarna håller att förlora en gång till. Att de vinner om några månader låter inte sannolikt. fast Lena Malin på Aftonbladet hävdar att det är högst osannolikt eller blir en sensation om alliansen kommer att vinna de stora Sifo-siffrorna i valet.

Eller ska man tro på Per Schlingman - inget parti kan ta något för givet. Allting är relativt och ingenting är självklart. Det ät också högt sannolikt att SD får sina efterlängtade röster och blir vågmästare i riksdagen. Så, de onda handlingarna i det här fallet kan endast leda till att...

Ni kan avsluta meningen själva, mina kära läsare. Sannolikheten att ni inte ska hitta sanningen är så liten så ni kommer inte att missa poängen.


Tage Danielssons monolog om sannolikhet

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som
sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med 
sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter. Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.
I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.
Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller...
Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmo- dan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen. I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången. Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.
Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

Av Blues - 7 juni 2010 14:21

"Frihetsälskande" liberaler har skapat under åren, genom sina infantila teorier, ett individualistiskt och egoistiskt samhälle, där svårt cancersjuka slängs ut från sjukförsäkringen samtidigt som unga och arbetslösa tvingas söka och ta vilket lågavlönat arbete som helst. Partier med "liberala värderingar" finns konstigt nog i Oppositionen, med tanke på deras inställning om kapitalet.

 När det gäller ekonomin då är det Alliansen så liberala att det räcker. Större delen av befolkningens liv styrs stenhårt av ekonomiska realiteter. Man lever under olika förutsättningar och det är ljusår från att alla har samma möjligheter idag. Vår politik har blivit ännu mer splittrad och nyliberal och det är svårt att hitta nån kompromiss. Verkligheten speglar inte teorin och ideer. Och moderater kör med sitt nyspråk och ställer till ännu mer problem, med tyst godkännande av folkpartiet. 

De har ändå lyckats vända en högkonjunktur mot en långvarig lågkonjunktur med hög inflation, höjda räntor mm. Ändå skyller de sitt misslyckande på både USA och Oppositionen, inte på sin egen inkompetens. Samtidigt vill de inte inse att det som skett i både USA och resten av världen är just liberalernas fel och misslyckanden. De vill göra sig fria fran staten, men samtidigt glömmer att marknaden i slutändan är helt beroende just av staten och fungerar inte speciellt bra utan regleringar.

 

Frågan är om vi ska  fortsätta drunkna ännu djupare i ännu hårdare klimat eller ska vi sakta återvända till det trygga solidariska samhället som utgår just från solidaritet och gemenskap, men som alla partier är på god väg att glömma för gott?

 

Nyliberalerna vill att marknaden ska vara fri från regler, det ska bli låga skatter, den offentliga sektorn skall privatiseras mm. Det ska gå bra för de välställda, de som redan har, medan de som inte har det så bra, som tex. cancersjuka som jagas ut på arbetsmarknaden, de ska skylla sig själva. För det är ju deras eget fel att det går dåligt för dem så deras frihet måste begränsas ytterligare -  de tvingas leva på samhällets bekostnad eller helst kan klara sig helt själva. Det är vad liberalismen idag innebär i praktiken.

Den liberala politiken i Sverige går ut på att gynna företag mer än människor.
Att förstatliga våra banker anses vara ett värre ingrepp i mänsklig frihet än att jaga sjukskrivna tills de begår självmord.  Men det är ju deras människo- och samhälls- syn. Det är vad liberalismen innebär idag. En regering vars så kallade ”arbetslinje” utgår från en cynisk människosyn där alla invånare ses som lata oduglingar och fuskare. Och där man hellre jagar sjuka, svaga och arbetslösa än låter någon enstaka person komma undan med fusk. 

 

Så, frågan återstår: ska vi fortsätta låta föras in i en absurditet som vi svenskar inte är vana vid, eller ska vi vara solidariska med de svaga, behövande, utsatta, sjuka..?

Att vara på de rikas och mäktigas  sida enbart kan leda till ännu mer nyliberalism, mer marknad, mer kapitalism med sina fria men hårda och omänskliga lagar och regler. De som lever i utanförskap får det ännu hårdare och omänskligare. Den lilla delen av nyliberala välställda borgare som skor sig på de fattigas bekostnad hotar växa sig ännu större om vi bara blundar.

Av Blues - 4 juni 2010 18:19

Finns det idag någon vettig alternativ till kommersiell media? I en kapitalistisk marknadsekonomi är vissa nyheter en vara som villken annan vara som helst, något man gärna kommersialliserar för att tjäna stora pengar på. Sådana nyheter blir alltid prioriterande än de med vissa sanningskriterier (för privata mediebolag). Nyheterna skapas på löpande band oavsätt om de är halvsanna,  halvlögner eller vilseledande triviala påståenden. Allt beroende av det stora sensationella som kan ge extra klirr i kassan.


I dagens läge kan media inte längre avspegla verkligheten, utan snarare försöker skapa den  utifrån  egna synvinklar, mål och egna behov. Om en sk. "expert" på det ena eller det andra "upplyser" oss läsare och konsumenter om vissa "nyheter", detta betyder att han använder sig av en massa tyckande och troende i tron att vi ska köpa hans "sanningar". Villket vi gör, tyvär.

Vi har för länge sedan importerat åsikjournalistiken från USA,  innehållande en falsk objektivitet. Man är "tydlig" i sina ståndpunkter men samtidigt en simpel tyckare. Det handlar om en "balanserad" journalist med rätt att tycka och tro efter den politisk korrekta modellen. I stället för att ta reda på fakta så presenterar man två motsatta ståndpunkter - själva läsare skall avgöra vad som är rätt och vad som är fel genom att själva tycka eller tro. Det handlar om en passiv objektivitet och vilseledande journalistik med massa påhittade sensationella nyheter och händelser. För grävande journalistik tar tid och kostar medan den balanserade ger mer klirr i kassan. En underhållnigsvärld som fabricerar fakta utan att ta reda på - just fakta. Inget värde i det hela förutom att det kostar oss konsumenter.


Ofta får man läsa eller  höra att "det var en massa tyckande och troende men lite fakta", vilket betyder att det finns skillnad mellan de två helt olika företeelser. Dessutom en del tyckande och troende från tex. en ekonomiprofessorn, läkare eller en välkänd journalist kan uppfattas som högt trovärdigt, men är egentligen inte mera värt än tyckande och troende från vem som hälst. Det är fakta som räknas. För - allting är rellativt och ingenting är självklart. Och dessutom är det skillnaden mellan sanningen och "sanningen". Varför är det så? Ju, för att någons åsikter är inga kunskaper. Tyckande är inte en saklig information. Och troende tillhör mer den kyrkliga världen. Man kan tycka eller tro att saker och ting kan bli/vara olika men inte varför. Man inte vet innan man skaffar fram fakta. Vetskapen och vetenskapen om saker och ting är grunden till sanningen. Argumentation,debbat och sund förnuft är det bästa sättet för att komma fram till sanningen. Censur och åsiktförtryck ger motsatt efekt. Så, om en självutnämnd nyhetsjournalist som jobbar på en välkänd sensations- och skvallertidning hittar på det ena och det andra och tycker och tror och balanserar helt passivt mellan olika påståenden - vad bli det då i längden av en sådan pressetik och vad händer med vår objektivitet och sanningen?

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se