Inlägg publicerade under kategorin hälsa, vård

Av Blues - 7 augusti 2010 18:30

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få sjukpenning.

På Försäkringskassans hemsida finns det en hel del att läsa om rätten till att få förlängd sjukpenning eller sjukpenning i vissa fall. Som gäller om "man vårdas på sjukhus eller har en sjukdom och får omfattande vård utan att bli intagen på sjukhus eller om man riskerar att allvarligt försämras i sin sjukdom av att arbeta eller delta i ett arbetsmarknadspolitisk program". Som jag, tex.

Och det finns ingen ingen tidsgräns för hur länge den ska betalas ut. Dvs. den kan betalas ut så länge den allvarligt sjuke lever.

 

Att vi cancerdrabbade och svårt sjuka människor skulle för eller senare bli hårt drabbade av de tuffa sjukreformerna regeringen införde förra året, har jag erfarit häromdan. De verkligen svårt sjuka har blivit utlovade fortsatt sjukpenning i överskådlig tid, dvs. resten av livet. Trodde jag, i all min (sjuka) naivitet. 

Jag var på ett möte med min handläggare på F-kassan efter att, bara dan före, ha fått ett meddelande från honom att min sjukpenning kan upphöra och istället skulle jag få sjukersättning. Där stod det att "försäkringskassan har medicinska underlag som innebär att förutsättningarna kan vara uppfyllda för ett utbyte av sjukpenningen till sjukersättning. Ett sådant utbyte ska ske när den sjukes arbetsförmåga bedöms vara stadigvarande nedsatt pga. sjukdom." Och det var hela motiveringen.

Vilket innebär att jag kommer i fortsättningen att få mindre pengar i min plånbok, ca 3000 kronor, pga. att "min arbetsförmåga blir nedsatt i överskådlig tid" dvs. för att jag är svårt sjuk. Så min tes om de sjuka och de redan svårt drabbade på alla möjliga sätt är sann: ju mer blir man sjuk desto mindre pengar får man! Som i övrigt stämmer överens med den tesen som gäller hela vårt samhälle och klyftan mellan fattiga och rika: ju rikare desto mer får man och ju fattigare desto mindre får man. Men ändå skall man betala mer. Det är så dagens fria marknaden fungerar.

Jag fick några förslag av min handläggare att antingen ansöka om bostadsbidrag (finns det en sån på 3000 kr?!), ansöka om socialhjälp eller, i värsta fall, flytta till en mindre och billigare lägenhet. Kommunen kan ordna flytten till ett annat ställe. 

 

Vi lever i ett av världens rikaste länder och borde ha råd med ett välfärdssystem av världsklass, ett sånt som vår statsministern har utlovat i början av sin makttid. Ett sånt som alliansen "kämpat för", i alla dessa år. Och gjort sitt bästa för att "utrota utanförskap" som, i övrigt, ökat med mer än 70 000 nya människor. Eller att "bekämpa arbetslösheten" som ökat med över 100 000 människor utan nåt jobb.

 

Så, vad har F-kassan faktiskt gjort i det här fallet? Den har tagit bort skyddet för oss svårt cancersjuka dvs. möjligheten att ansöka om fortsatt sjukpenning/förnyad ersättningsperiod. Men så vitt jag vet så säger gällande lagstiftning tydligt och klart att "Försäkringskassan inte har befogenhet att fatta beslut som sänker eller försämrar den av F-kassan tidigare redan beslutade ersättningen". Det är i övrigt en renodlad bedrägeri, ett olagligt brott.

Man ska bekämpa sjukdomen, inte sjuka. De är redan drabbade på alla sätt och vis, utsatta, förtvivlade och lever i en kaos, i synnerhet den ekonomiska som växer i takt med en försämrad och förvärrad sjukdomsbild. Så allt detta handlar bara om absurditet och ren cynism. Sjuka fråntas sin rätt till ersättning eller de får inte den ersättningen de har rätt till. Och F-kassan har ingen laglig rätt att ta tillbaka en redan utlovad och garanterad skydd. Försäkringskassan  kan inte överskrida sina befogenheter och straffa på det sättet redan hårt straffade människor.

 

Alla ska ta sitt ansvar, sägs det. Men, alla har inte gjort det och alla kan inte göra det, i synnerhet de svårt sjuka. Man kan inte ställa samma krav på alla människor i samhället på samma sätt. Det handlar om en odemokratisk orättvisa. 

ANNONS
Av Blues - 12 januari 2010 16:24

"Riksdagen mildrade sjukreglerna  som är mycket tydligare nu och har tydliga tidsgränser. Då kan man också komma fram till att rätten till sjukpenning upphör", säger Adriana Lender, generaldirektör på Försäkringskassan. Hon är glad för det makteliten och beslutfattarna har åstadkommit. De som får avslag och de som får sin sjukpenning indragen ska inte klaga utan jobba och vara glada att de får ett arbete att gå till i såna svåra kristider. De som fick sin sjukpenning före 2009 skulle inte ha fått det. "Det är inte så nyttigt att vara sjukskriven om man inte behöver vara det. Att långtidssjukskrivning i sig är en hälsofara är nog någonting som man kan konstatera även medicinskt". Folk ska inte gå på bidrag, utan arbetslinjen ska gälla. Så, enligt fru Lender blir man sjuk, respektive sjukskriven för att man själv behöver det, vill det. Cyniker är hon. 

350 tusen väljare har lämnat alliansen (om man ska tro på de senaste opinionsundersökningarna) just efter avslöjandena om de misslyckande sjukreglerna. Detta, om ingenting annat talar sitt tydliga språk om "förtroendet".

 

Cristina HP:s inställning i december var att att de nya sjukreglerna kommer att leda till arbete för de som har förmågan. "Den stora förändringen jämfört med tidigare är att det nu finns en aktiv rehabilitering och hjälp och stöd tillbaka till arbetslivet. För mig och regeringen är det viktigt att sjukförsäkringen ska vara trygg och säker. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning och den som kan och orkar ska få bästa möjliga stöd att komma tillbaka". Hon nämnde inte den fruktade karenstiden eller risken att hamna hos socialen eller att bli helt utan pengar. Hon snackade om den "ljusa sidan" av reglerna, inte om den mörka. Hon verkar tro att folk blir friska för att de blir fattigare. Människor tillfrisknar inte av skräcken utan blir ännu sjukare och räddare. Konsten att knäcka en människa har blivit något av hennes och regeringens specialitet. Idag är hon jätte glad. "Det är glädjande att den nya sjukskrivningslagen får människor tillbaka i arbete". Fast sjukskrivningstiden har minskat i övrigt med - tre timmar på jobbet i genomsnitt. Så syftet med rehabkedjan var att tvinga en del sjuka att ta vilket jobb som helst, inte att korta skrivningarna. Är man relativt frisk då hotas man med en samordnad omänsklig behandling av F-kassan och Af.

Det vi fortfarande gör, efter alla dessa diskussioner, debatter, artiklar, mediedrevet, massa bloggande, inlägg mm. under det sista tiden är, att vi diskuterar om det är OK att tvinga svårt sjuka eller cancerdöende människor att söka jobb. Hur länge ska de sjuka behöva vänta på att få "rätt hjälp" från F-kassan och Af och hur länge ska de ha "rätt att vara sjuka"? Och hur länge behöver de hävda att de är svårt sjuka och inte låtsas? Kan vi inte nån gång sätta en punkt på detta, lösa det på ett efektivt sätt och ägna oss ått nästa problem? Det absolut största problemet är att vare sig oppositionen eller regeringen har några som helst lösningar på detta problem. Allting är suddigt och utan riktig innehåll. Nu slår de nya reglerna med full kraft. Den politiska populismen är överfull med inkompetenta politiker som bara anklagar varandra men gör för lite. De desperata ropen på hjälp har vi länge hört från maktlösa människor utan möjlighet att påverka sin egen vardag. Ett sorgligt faktum: kritik mot de hårda sjukreglerna stannar vid just kritik. Något motstånd sällan bedrivs. Det blir lite skriverier, några sporadiska kommentarer och inlägg och det blir allt. För makteliten och för beslutfattarna är det en signal om att det är riskfritt att köra vidare på samma sätt och driva hårt över de sjuka och de utsatta. Och sannolikt ännu tuffare tider är att vänta för de redan drabbade. De stämplas nämligen som fuskare, eftersom regeringen utgår ifrån att folk som är sjuka är lata. Många människor som just nu kämpar med sin rehabilitering för att komma tillbaka till arbetet får med de nya sjukreglerna en enkel biljett till socialen. Har de tur får de lite stöd där, men annars blir det bara en hållplats på vägen till helvete. Det är F-kassan som får tolkningsrätten över reglerna. Som vanligt kommer vi få se hur "ivriga" handläggare och höga chefer aldrig tar ansvar för ett beslut och skyller alltid på regering och riksdag. Olika människoöden döljs i övrigt bakom statistiken över sjukskrivningarna. F-kassan ser inte människorna bakom siffrorna. Alla är vi olika så en lösning passar inte för alla. Regeringen vill ge människor en "möjlighet att komma tillbaka till ett friskt och aktivt liv". Måhända, men om den ska tas på allvar då måste sjukförsäkringssystemet erbjuda individuellt anpassade lösningar. Samtidigt måste man veta att någon slags ersättning fortsätter under rehabiliteringen och inte upphör pga. karenstiden Hittills har lösningarna varit för fyrkantiga där individen skulle anpassas efter "lösningen", inte tvärtom.

Igår kväll såg vi "Uppdrag granskning" som berättade om ett självmordsfall, något man kunde också läsa om i vissa tidningar i måndags. Mari-Louise (62) från Grängesberg blev i fjol utredd av både F-kassan i Borlänge och i Falun. Två parallella utredningar pågick under samma tid - en som skulle ge Mari-Louise rätten till permanent sjukersättning eller förtidspension, och den andra som knäckte henne. Läkaren har tagit upp i intyget hennes fysiska problem men främst fokuserat på hennes psykiska problem med depression och ångest och ansåg att hon inte kunde arbeta överhuvudtaget. Men handläggaren på Försäkringskassan i Falun höll inte med. Utan att diskutera frågan vidare med läkaren, skrev han ett brev till Mari-Louise där hennes sjukskrivning underkändes. När brevet kom blev Mari-Louise mycket upprörd. Hon ringde sina barn och var förtvivlad. Hon hittades död av grannarna på påskdagen, bland papper med läkarintyg och brev från myndigheter. Det fanns inget avskedsbrev, bara en lapp med ordet "Förlåt".


"Jag beklagar det som har hänt, och vi ska verkligen titta på vad vi kan ta för lärdom, vad vi kan göra bättre och hur vi kan bli tydligare, säger Ingo Tängerby, områdeschef för Försäkringskassan i södra Dalarna. Men generellt anser hon inte att parallella utredningar på olika kontor är något större problem".  Så här har det varit sedan många år tillbaka och det kommer att se likadant ut framöver.  "Det kan självklart vara så att försäkrade upplever det som svårt men vi tycker inte att det är något större problem", säger Svante Borg,  som dock inte kan kommentera det enskilda fallet med Mari-Louise. Så, att en människa har tagit sitt liv pga. F-kassans "parallella utredningar" är inget större problem. Hur många behövs för att utreda ett fall? Och fatta helt motsatta beslut? De ska bara "lära sig" att bli "bättre och tydligare". Vad är det de ska bli bättre och tydligare på? Att bli effektivare på att tvinga en människa att ta sitt liv? Man ska bara beklaga det inträffade och köra vidare. Cynism, förakt, hycklandet, omoral...


Charlie Levin, "folkpartist, liberalkonservativ debattör" skriver idag på Newsmill att "framställa ett självmord som en följd av regeringens nya sjukregler på "Uppdrag granskning" är smaklöst och oetiskt. Ett självmord är alltid en följd av mental ohälsa och aldrig någonsin någon annans fel". Så säger en påstådd "folkpartist och liberal" - båda, så vitt jag vet, ställer en människa, hans liv och rätten till ett fritt liv, i fokus. Och samtidigt har han bara rosor och lovord för regeringen som sköter sitt jobb och skriver  att "medborgarna är trötta på misslyckanden regeringen och myndigheterna försöker hantera men inte löser dem - folk visar stort missnöje mot de som tvingar människor att vända ut och in på sina liv och lägga sitt öde i deras händer".  Det här kallar jag för cynism, idioti och hyckleri, plus en stor dos av okunnighet. Självmord är aldrig nån annans fel, enbart självmördarens eget. Så, Mari-Louise har tagit sitt liv pga. att hon varit psykisk sjuk för att hon hade det så bra i och det hade ingenting med varken hennes sjukdom eller avslaget att göra - två helt åtskilda saker. Hon tog sitt liv pga. - vad? Otroligt idiotiskt tänkande, men samtidigt visar hur vissa tänker och "bryr sig" om de utsatta och sjuka. Fy!

ANNONS
Av Blues - 9 januari 2010 21:55

Sjuka och arbetslösa eller, rättare sagt, sjukan och arbetslösheten kan inom snar framtid bli ett minne blott.

 

De arbetslösa - det är deras kunskap som är fel på. De vet inte det elementära -jobbskatteavdraget gör att fler människor kan hitta ett arbete, men man måste bara tro på Riksrevisionen, herr Borg och herre Totto. Och några till, som gör sitt bästa att "halvera utanförskapet" och erbjuda de utsatta ett "värdigt liv". Man ska väl inte bara slöa och inte ta till sig kunskapen om avdraget. Det är en enkel information som säger på ett tydligt sätt att det lånar sig att arbeta. Arbetslösa vill inte veta nåt om det. Så det är bara att masa sig upp från bädden, gå ut och välja och vräka mellan de lediga tjänster som finns överallt. Under förutsättningen att man anmäler sig på arbetsförmedlingen som fixar resten. Jobbpolitiken är utformat för de som vill jobba - hypnos och beröring, spa och healing som de kunniga jobbcoacherna sysslar med. Vill man inte det, då förlorar man rätten till a-kassaersättning eller olika bidrag. Då hamnar man hos socialen. Men då är man inte längre arbetslös eftersom man inte söker jobb. Enbart de som söker ett arbete kan kallas så och därmed kan behålla rätten att få rätt ersättning.

 

De "sjuka"- regeringen har bestämt sig att kalla långtidssjuka människor för lata och beroende, alltså folk som inte vill jobba och som låtsas vara sjuka. De försöker lura och övertyga hela samhället att de är fysisk eller psykisk sjuka. Eller både och. De är bara vana att utnyttja systemet och rofsa åt sig olika bidrag genom att fuska. Förmodligen sysslar de med något annat arbete, eller jobbar svart. De är sjukt sjuka människor utan värde, moral och nåt ansvar som bara ligger i sina bekväma sängar och parasiterar sig på skattebetalarnas bekostnad.

 

Cristina HP har vägrat offentligt hjälpa de utsatta. Även Gunnar Axén, ordförande i soc.förs.utskottet, har nekat att möta de drabbade som inte fått någon hjälp och blivit utan pengar: "Jag brukar inte gå in i enskilda fall och gör det inte här heller. Man måste visa respekt för dem som verkligen är i en svår situation”.  Eller: ”Det sägs så, men det är inget som visar att det verkligen är på det viset” hävdade han i december, när man påpekat att det finns massa drabbade.  Vilket väl kan betyda, enligt honom, att en svårt sjuk  person som åker ut ur försäkringen absolut inte befinner sig i en alltför svår situation. Det måste väl vara de hemlösa i så fall - men jag tror inte att herre Axen vet att sådana stackare finns här i Sverige. Självaste Anna Hedborg, riksdagens arbetsförmågeutredare, skrev i utredningen i fjol att den som "inte är medvetslös kan i princip arbeta". På frågan om en person som är sängliggande med ångest eller smärta ska behöva arbeta, svarar hon: "Man kanske inte har ångest hela tiden".

 

Helt friska människor har inbillat sig plötsligt och börjat kalla sig själva för sjuka och, tack vare det gamla sosse-systemet, fått rätten att bli långtidssjukskrivna i många år, "utan att samhället gett dem rätt rehabiliteringsprogram". Enligt de nya sjukförsäkringsreglerna blir de sjuka inom snart utförsäkrade och hänvisade till arbetsförmedlingen som ska fixa ett introduktionsprogram åt dem. De ska under tre månaders långt arbete  hitta ett lämpligt jobb åt sig själva, efter egna förutsättningar och efter egen arbetsförmåga. Under den tiden har de inte rätt till sjukersättning eller sjukpenning. Man måste respektera sk. karensregeln: inget jobb - inga pengar. De kan också vända sig till socialen för att få ekonomisk bistånd. Under förutsättningen att de inte har nån sambo, särbo eller egen make/maka som själv jobbar eller får nån form av ersättningen. Då går det inte att få pengarna. Har man en bil - då ska man sälja den och leva på det. Eller på sina besparingar som man lyckats fixa under alla dessa sjukdomsår.

 

Mer än hälften av dem som nu ska utförsäkras har, påstås det, psykiska problem. Dessa personer vill inte bli friskare, utan snarare sjukare om de inte hänger med utförsäkringskedjan. De får en "riktig utredning och behandling" tack vare den goda samarbetet mellan Af och F-kassan. Den ordinarie äkarens (sjuka) utlåtande är inte avgörande, utan F-kassans "sjukkonsulter" och handläggare som ska bedöma ens arbetsförmåga. Ingen kommer att utlämnas till myndigheters godtycke eller kanske hänvisas till ett "förnedringsbidrag" som det blir omöjligt att klara sig på. Det verkar bli så, om man ska tro på maktens "utlåtanden".

 

Det var så här fru HP beskrev, i slutet på december, regeringens välvilja att hjälpa de sjuka att bli friska, komma tillbaka och bli fullvärdiga skattepliktiga medborgare: Sossarna förde en "kostsam och oerhört brutal politik - folk blev sjuka och mådde allt sämre psykiskt av att vara borträknade, obehövda, utanför arbetsgemenskapen 

Vi kommer aldrig att acceptera att massor av människor med arbetsförmåga döms till ett liv som förtidspensionärer. Hittills har vi lyckats halvera antalet sjukskrivna sedan år 2006, från cirka 200 000 till ca 100 000en bedrift jag är oerhört stolt över. Sverige har gått från att vara Europas sjukaste land till att närma sig EU-snittet. Regeringen vill bryta utanförskapet genom att erbjuda sjukskrivna att kunna återgå till arbete om de anser sig klara av detta. De som inte anses tillräckligt friska att kunna ta ett arbete, behöver emellertid inte vara oroliga. Under den nuvarande regeringen blir ingen människa utförsäkrad. Ett helt felaktigt påstående. I januari 2010 kommer de första sjuka att prövas mot arbetsmarknaden för att se om några timmars arbete i veckan är möjligt. Det finns fyra möjliga sätt: gå tillbaka till sin anställning, förtidspension, introduktionsutbildning med rehabiliteringsåtgärder hos Arbetsförmedlingen eller, i värsta fall och som sista utväg, ytterligare tid med förlängd sjukpenning".

 

Vissa regler och lagar ser kanske fyrkantiga ut men de gäller alla, oavsett vilken situation man varit i eller hamnat i. På så sätt försvinner tusentals och sen tiotusentals och till slut hundratusentals "sjuka" eller "arbetslösa" sakta men säkert och då får ännu mer skatt hamna i statskistan.

Och så kan alla vi leva i alla dessa år, lyckliga och glada. 

 

Vi har en politisk borgerlig maktelit som undviker träffa drabbade, i synnerhet när journalister hänger med, men när media och andra väl insatta människor börjar ifrågasätta deras felaktiga beslut, då reagerar de antingen genom att anklaga andra (sossar) för egna fel - "de bara skapar onödig oro", "varje dag avskrevs 140 personer från arbetsmarknaden", eller korrigerar felen i efterhand. Och sen kan de ändå låtsas vara okunniga och ovetande om problemen. Och fortfarande hävda att de bryr sig.

Som jag brukar hävda: Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Av Blues - 6 januari 2010 15:43

Lite fakta om vår alkoholkonsumtion och några tankar om rökandet och ätandet.

Ca 10% av Sveriges vuxna befolkning har idag missbruks- eller beroendeproblem. Ungefär 400 000 vuxna personer är alkoholberoende. Ca 1 miljon människor utvecklar alkoholberoende någon gång under sitt liv. Cirka 18% av männen och 12% av kvinnorna dricker, ca 13% av männen och 6% av kvinnorna beräknas ha uttalade problem med alkohol och/eller andra droger. En majoritet av dessa har både familj och arbete. Ungdomar mellan 20 och 30 år är den grupp som dricker mest. Var fjärde svensk har någon i sin omedelbara närhet som har alkoholproblem (Statens folkhälsoinstitut).

Sedan alkoholpolitikens avreglering och spritskattens sänkning har Sverige fått en ny "alkoholkultur" med ändrade rutiner. Och ett känt och sörjigt faktum att allt elände som följer troget med som konsekvens av vår supande har också ökat - tusentals bilolyckor, våldtäkter, storbråk och misshandel, dödsförsök och mord plus alla andra övriga våldsbrott. Och som kostar samhället uppemot 100 miljarder kronor om året!  Ökningen - drygt 30% under det senaste decenniet. Vi dricker oftare och mer och börjar tidigare som väldigt unga (barn) och slutar senare. Ett exempel - antal tjejer och kvinnor i Stockholmsområdet som fått allvarliga skador i samband med alkoholmissbruk har ökat med  200% under åren 2006 och 2007! Ett skrämmande faktum som talar sitt tydliga språk.

 

Nu ska jag skriva lite om ett redan uttjatat ämne, men som konstigt och paradoxalt nog blir aktuell om och om igen. 

Inom snart kan icke-rökare slippa andas tobaksrök även på våra järnvägsstationer. Banverket planerar att begränsa rökningen på perrongerna. Efter att större delen av världen har infört rökförbud på allmänna platser som restauranger, barer, pubar och en del av uteserveringsställena, då kan det hända att detta förbud bli mer omfattande hos oss. Snart kan det hända att man inför rökförbud på alla busshållplatser i hela landet. Vi kan göra samma sak som Finland och förbjuda all rökning på alla allmänna platser. Eller som i Buthan, ett avlägset men ändå ett enda land i hela världen som infört förbud mot både rökningen i allmänheten och försäljningen av tobaksvaror.

 

En del - icke-rökare såklart, vill att alla arbetsgivare inom snar framtid ska införa rökförbud på sina arbetsplatser. Ingen rök under arbetstiden. En del kommuner har redan gjort detta när det gäller kommunanställda, men inte alla. Nu vill man gå ännu längre med motiveringen att varje rökare som springer ut stup i kvarten för att bolma kostar arbetsgivaren (Folkhälsoinstitutet) ca 45 000 kr om året, vilket slutligen ger en siffra på svindlande 2,6 miljarder kronor i förlorad arbetstid. Hur kunde de komma fram just till detta siffran är svårt att veta. Och att samband mellan hälsan och livsstil är stor - att sluta röka självmant eller pga. ett förbud är det mest effektiva åtgärden mot cancern. Inte strål- eller cytostatikabehandlingar eller nån medicin. Vilket kan betyda att alla som röker för cancern förr eller senare, antingen pga. den aktiva eller den passiva rökningen. Det är de 8000 människor som dör varje år pga. cancern de fått pga. sitt dåliga leverne. Fast, en del av dem har aldrig rökt, men eftersom cancern är "ärftlig" så betyder det att antingen deras föräldrar eller nån av familjemedlemmarna eller nån släkting har gjort detta på 18- eller 19-hundratalet. "Dålig livsstil" på den tiden som t.ex brist på mat har ingenting med cancern att göra. Så den här senaste tramset som forskare kommit på, som handlar om att vi svenskar har blivit allt äldre och äldre, vilket kan bl.a innebära en trolig orsak att fler och fler (äldre?!) människor blir cancersjuka beror alltså på deras eller deras förfäders dåliga livsstil, dvs. rökningen. Häpnadsväckande, milt sagt. Man kan väl tro på det som på klimatforskare och deras "fuskvarningar".

Långtgående restriktioner och förbud mot de anställdas bruk av tobak på arbetstid är acceptabla, enligt en del "förnuftiga icke-rökare och hälsoexperter". Nästan en miljon svenskar röker idag och lika många snusar och det är för mycket och för (hälso)farligt. Visst, man har rätt till fem minuters rast per timme under sin arbetstid, men man kan väl inte göra vad man vill. Att springa ut för att röka går inte - istället kan man ringa, fika utan att bolma, sms.a, surfa på internet, gå på toan, meditera mm. De som bolmar trots förbud riskerar att bli avskedade. Fantastiskt. Undrar om det handlar om förmynderi? Med en viss hycklande och cynism förstås.

 

Men nu ska vi snacka om spriten igen. En "studie" visar att arbetslösa löper större risk att få cancern pga. att de dricker mer än de som jobbar (hur kan det komma sig - men pengarna då?!). Alkohol, har forskarna kommit fram i en ny färsk "studie" framkallar också cancern i nästan alla kroppsliga delar, inte enbart i levern. Undrar då om man ska förbjuda de arbetslösa att dricka eller - arbetslösheten, dvs. arbetslösa? Och att bli långtidssjukskriven, enligt en annan "studie" kan också medföra ökat drickande. De sjuka dricker mer än de friska - av psykologiska skäl. Vilket i slutändan kan leda till - just cancern. Regeringen bekämpar redan de långtidssjuka, i synnerhet svårt cancersjuka genom utförsäkringen och via utsorteringskedjan, så det kan bli ett exempel på att det går att fixa saker och ting med lite extra förbud. Men ändå visar allt detta att just arbetslösheten är huvudorsaken till det "onda" och då kan man väl konstatera att det är nåt vi ska tjata om - inte om tobak.

 

Alla vi vet att alkoholdrickandet ökar drastiskt och dramatiskt i Sverige, i synnerhet bland ungdomarna. Systembolaget tjänar mer pengar än någonsin, speciellt på vin- och ölförsäljningen. Privatimport av all sprit har ökat avsevärt under de senaste åren, smuggling och illegal försäljning (till unga) och tillverkningen också. Alkoholskatten sänktes 2005 för att "värna" om folkhälsan och om Systembolagets framtid. Och för att folk valde (tvungna) att åka massvis utomlands för att skaffa stora mängder av sprit, vilket gjorde att både Anitra och Göran blev ledsna och oroliga. Systembolagets framtid måste värnas, för det var en "hörnsten" i svensk socialpolitik. Och vi har blivit vana om att prata "svensk alkoholkultur". Skattesänkningen blev det bästa räddningen. Detta gjorde att den inhemska spritförsäljningen ökade igen. Men också vår drickande, som gick överstyr. Och som, som en  "kulturföreteelse" kostar samhället massa miljarder om året. Svensk alkoholpolitik är hycklande och cynisk, för regeringen bryr sig inte om folkets hälsa utan om pengarna och försäljningen. 2000 dödsfall om året pga. alkoholmissbruk, 400 dödsfall per år pga. rattfylleri, åtta av tio gärningsmän som begår misshandeln eller nån annan våldsbrott har varit alkohol- eller drogpåverkade. 400 000 barn lever idag med föräldrarna som dricker för mycket och där våld är en del av deras vardag. Allt detta talar sitt tydliga språk. 10% av svenska befolkningen står för hälften av all alkoholkonsumtion i landet.

 

Så, alkoholmissbruk är ingen "privatsak" som tobak. Det är en del av vår "kultur" och därför ska man inte snacka illa om det. Genom att röka skadar man oskyldiga icke-rökare "indirekt", men genom berusningen och fylleriet - inte så många, eller?  Icke-rökare löper en större risk att kanske drabbas, förr eller senare i livet, av cancern. Att bli knivmördad på en gång av en "spritälskare" är väl inte så farligt. Eller? Är jag ute och cyklar eller har jag fel? Eller är det nåt annat som har med hyckleri, cynism och strutsfilosofi att göra? Vi kan också behålla Systembolagets monopol på spritförsäljningen. Apoteket ska inte göra det för det ska handla om fri, bättre och större konkurrens som leder till lägre priser. Men Systemet har ju väl en "utmärkt sortiment" av utsökta viner, olika sorter av öl och sprit - whiskey, gin, vodka, cognac, rom, tequilla mm, så att vi konsumenter har ingenting att klaga på. Allting är välsorterat och lättillgängligt med "rimliga priser", så varför inte? 

Åker man till Danmark, Finland, Tyskland och Polen kan man ta med sig 230 liter sprit per person och omgång. En familj med två vuxna barn över 21 år kan då föra in med sig - 920 liter sprit! Under förutsättningen att pappan har en rymlig minnibuss såklart. Men det är väl ingen hälsofara - man kan väl sälja en hel del till sina "vänner och bekanta" och inte dricka upp allting. Eller hur?! Men hur många limpor cigaretter kan den lyckliga familjen ta med sig in i Sverige som de kan köpa i t.ex Polen? Fyra eller mer? 40 eller 80? Kanske fyra hundra, inte vet jag? Vad är problemet då?

 

Om man tänker noga efter, så finns det också en del andra farliga grejer som ingår i vår "livsstil" och som massmedia tjatar så mycket om, plus våra kära "experter" och forskare och läkare framförallt. Maten! Men inte vilken mat som helst, utan fet mat, skadlig mat och den som innehåller mycket kolesterol. Chips, hamburgare, godis, glass. Det är de som undergräver för vår hälsa - fetman är bevisligen farlig och kan medföra allvarliga konsekvenser på vår välbefinnande - diabetes, magkatarr, andra sjukdomar, cancerrisk, risk för en tidig död, ökad vikt och i längden (barn) dålig självförtroende, mobbing, ångest och såklart självmordstankarna. Ska vi inte då införa Systembolaget för dessa onyttiga matprodukter? Är det inte en större hälsofara, att bli överviktig, tjock och sjuk på köpet med en synlig sjukdom som ingen kan skryta med, springa ifrån och vara stölt över, i synnerhet inte våra barn och unga? Börjar de smygröka eller dricka när de är 12-13 år då kan det bli en plus - bli accepterad i gänget som en fullvärdig medlem som vågar. "Du är typ asgrym grabben, fatta'ru liksom". Blir man kallad för en jävla tjockis då är det kört. Eller? Och sen kan vi väl passa på och införa en högre privat kostnad på sjukvård, som är "livsstilsrelaterad". Nu när makteliten ändå vill privatisera det ena och det andra, så...   

 

Alkoholkonsumtion ökar mer och mer (8%), rökningen minskar, men inte bland unga. Snusandet har ökat lite mer, ca 5%, förmodligen för att folk tror att det är mindre farligt och "inte stör" omgivningen. Snusandet skadar inte direkt andras hälsa  som "passiv rökning" gör. Eller finns det kanske passiv snusning också, vad vet jag? Så många "sanningar" och en del  halvsanningar strömmar in varje dag så att man blir helt förvirrad. Vad är det man ska tro på och bestämma sig för? En svår dilemma. Och så många val(möjligheter).

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se