Det som sossarna upprepade gång på gång under deras maktskifte - samma gamla mantror och påhittade floskler om att alla är lika, alla har rätt till arbete, alla har samma rättigheter och lika lön för lika arbete, som står nånstans skrivet på papperet, ser helt annorlunda ut i verkligheten. Teorin och praktiken stämmer inte överens med varann. Och så har det varit också innan sossarna tog över makten från Carl Bildt och hans regering och det ser likadant ut idag, nu när moderaterna regerar igen. Det har inte förändrats, eller snarare sagt, det har blivit värre. Samma inställning när det gäller marknadspolitiken för invandrare plus den oerhört allvarliga och djupa ekonomiska krisen de fick på köpet och som drabbat alla. Vilket betyder att det har blivit ännu hårdare för invandrare på arbetsmarknaden.

Det var knappt två-tre månader innan bankkrisen startade i USA förra året och som orsakade en lavinartat börsfall och den största ekonomiska krisen runt om i hela världen. Läste då, i olika tidningar, så som jag brukar göra varje dag, att vår integrationsminister Nyamko Sabuni och vår käre finansminister Anders Borg kom med olika förslag om integrationsfrågor, om fler jobb för invandrare, om introduktionspraktiken för nyanlända, om sfi-undervisningen mm. Jag var lite förbryllad men inte så förvånad för att det kom mer trams från våra politiker. För man har tjatat om det hela tiden i så många år och kommit med olika förslag och goda lösningar, men ingenting har hänt. För vägen från ord till handling är, som vanligt, väldigt lång och det är svårt att genomföra förändringar. Och det är ju välkänt att våra politiker älskar att prata och anser väl att det är deras jobb - inte att göra nåt och förändra läget. Jag var ju både ledsen och förbannad och undrade hur i hela världen de som är ansvariga för just den delen av samhället kunde ha så stark mage och ljuga både svenska folket och invandrare och bara upprepa samma lögner och tömma löften gång på gång utan att göra nåt konkret? Ingen moral och inget ansvar, verkar det. Inget nytt under solen, som vanligt, men hur länge? Och på vems bekostnad?

Jag skrev om allt detta i mitt föra inlägg så jag ska inte upprepa mig. Jag kan bara kortfatta: det som AF, FK, A-k, Migrationsverket, Invandrarverket och kommunledningen erbjuder för både nyanlända och gamla “etablerade” invandrare är samma sak de bjöd på för 10-15 år sedan: “arbetsmarknadspolitiska åtgärder”, dvs. korta utbildningar och kurser som inte ledde till nåt jobb i framtiden och som klassas som bortkastad tid, plus olika praktikplatser där invandrare skulle, genom att utföra heltidsarbete för mellan fem och sju kronor per timme, lära sig hur man gör och “komma in med ena foten på arbetsmarknaden”. Allt helt lagligt och godkänt av kommunen och socialförvaltningen. För om en illegal invandrare jobbar nattskift som städare och blir maximallt utnyttjad av sin arbetsgivare som betalar svart 25 kronor per timme, då är det kriminellt, helt oacceptabelt och olagligt. Men om en invandrare som vistas lagligt här i landet och väntar på ett svar från verket om han får stanna eller inte, och under tiden får “introducera sig på arbetsmarknaden” genom att praktisera på nåt ställe och städa i åtta timmar för fem eller sju kronor per timme (mindre än 1200 kr i aktivitetsstöd från Försäkringskassan), då är det helt lagligt. Snacka om hyckleri och dubbelmoral. Det verkar som om de olagliga (och ofta kriminella) arbetsgivare som betalar svart och utnyttjar billig invandrararbetskraft framstår som mer hederliga än våra myndigheter. De betalar åtminstone mer.

När det gäller sfi-undervisningen och att man borde reformera och totalt förändra det gamla sättet - har ingenting emot. Det har visat sig (har varit med om) att de gamla undervisningsmetoderna är både föråldrade, ineffektiva och otillräckliga. Ofta bortkastad tid för en del invandrare, i synnerhet de som vill ha mer, lära sig snabbt och kyla vidare för att satsa på antingen fortsatt utbildning eller jobb. Samtidigt snacket om att sfi är nån slags “tillflykt” för vissa invandrare, ett sätt att komma ut och från hemmet för att kunna koppla av, träffa andra människor och umgås och slippa bara städa hemma, laga mat och ta hand om barnen hela dan, stämmer helt och hållet. Men sanningen är också att såna personer lär sig mer eller mindre språket under den tiden, så det är inte helt bortkastad tid för alla. Men just när det gäller de andra - kunniga och villiga invandrare, ofta med en akademisk utbildning hemifrån, då är det en annan femma. Det är då det uppstår problem och sfi-undervisningen ses som otillräckligt och inte uppfyller kriterier om en bra och effektiv undervisning. Nämligen, det handlar om de invandrare som kräver mer, vill satsa mer får att få mer av undervisningen. Som vill, under så kortast tid som möjligt, klara sfi och lära sig språket så mycket som möjligt. Men icke. Ofta sitter de tillsammans med 20-30 stycken elever som har olika förutsättningar och olika kunskaper och vissa av dem är analfabeter, med ett annat språk och ett annat skrivstil. Alla dem lär sig språket i sin egen takt, vilket betyder att vissa av dem behöver flera timmar att klara en uppgift medan andra klarar det på några minuter. Det försvårar för den eleven som är bättre. Bara en lärare i klassen kan inte ge individuell hjälp till alla och hinner inte vara samtidigt med den “sämste” som behöver hjälp och den “bäste” som behöver mer information. Det rör sig ofta om “grupparbete” där eleverna sitter tillsammans i en mindre grupp men är blandade - de som kan och de som inte kan språket så bra. De som är bättre blir faktiskt tvungna att hjälpa dem som inte kan för att hela gruppen ska klara uppgiften, istället att ägna tid åt att prioritera och satsa på eget kunnande.

Dessutom, finns det en långvarig process (byråkratisk eller nationell?) som går ut på att “trycka ner” de villiga och kunniga invandrare eller sätta honom på plats och göra gällande för honom att han inte är bättre än någon annan. Syftet med det är att göra den människan lika medelmåttig som alla andra. Man ska inte sticka ut och skall vara lagom (lagom är bäst). Man måste anpassa sig efter rådande omständigheter. Samhället motverkar på ett medvetet sätt ansträngningar av den kunnige och villige invandrare att få mer för att sen kunna ge mer i framtiden. För det är det samhället strävar efter och både regeringen och forskare betonar hela tiden: vårt samhälle och vi människor måste satsa mer på utbildningen - vi måste kunna och veta mer för att kunna möta morgondagens och framtidens utmaningar. Hur mycket dubbelmoral och hyckleri finns i det här är väl uppenbart. Allt detta bara motverkar en lyckad integration, plus andra saker och ting (segregation, rädslan och okunnighet plus utnyttjandet av invandrare i form av billig “praktisering” eller en billig “introducering på arbetsmarknaden” utan rätten att klaga, säga ifrån eller tacka nej) som hänger ihop och som jag redan skrivit om i mina tidigare inlägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...