Ca 1500 lärartjänster kommer, med stor sannolikhet, att försvinna inom kort runt om i landet. Mer och mer lärare varslas om uppsägning och var tredje kommun berörs. Orsaken är färre elever men också lågkonjunktur. Kommunerna klarar inte den ekonomiska krisen och man har inte råd att bedriva den skolverksamheten man borde ha.

Samtidigt satsar man på lärarutbildningen, trots att lärarlönerna ligger väldigt lågt jämfört med t.ex ekonomernas eller ingenjörernas löner. Trots att just lärare här i Sverige har sämst psykosocial arbetsmiljö. Det diskuteras mycket och ansvariga politiker och kommunledningen lovar göra det ena och det andra, men vägen från ord till handlingen är, som vanligt, väldigt lång.

Samtidigt leder allt detta till att villkoren för våra elever försämras - mindre lärare, mindre stödpersonal, större grupper och kvalitén på undervisningen leder till stora problem - mer och mer elever får underkänt i enstaka ämnen, ofta huvudämnen. Man kan bara tänka sig vad en misslyckad skolgång kostar samhället, men framförallt vad den kostar individen.

Samtidigt vill man/kan man inte uppmuntra och ge de rätta förutsättningarna till våra unga att plugga vidare. Och det verkar som om det finns en självbild att just Sverige har en välutbildad befolkning och att mer utbildning behövs inte. Och samtidigt ska man ha en välutbildad (och bildad) arbetskraft, nåt som gäller både svenskarna och invandrare.

Samtidigt satsas det för lite på skolan och barnomsorgen, men det snackas så mycket om de stora förändringarna genom vår skola (skolministern i spetsen), för det ska bli en framtidsskola som gäller, med nya idéer, med mer utbildad och kunnig personal, med bättre (större, nyare, fräschare, bättre utrustade lokaler mm.) förutsättningar som ska i längden ge bättre resultat och duktiga elever osv. osv. Det är så mycket tyckande och troende, men det är uppenbart att allting är bara tom floskel, som vanligt.

Samtidigt rafsar våra VD, chefer och våra politiker åt sig miljoner kronor genom sina fina bonusar, extra bonusar, optioner och pensioner (plus politikernas enorma löner och extra förmåner) med regeringens välsignelse och godkännande. Plundringen välkomnas, på vår skattebetalarnas bekostnad. Ersättningar, kompensationer, fallskärmar och löner kan diskuteras, men inga förändringar sker.

Samtidigt har regeringen satsat enorma summor pengar på det ena och det andra, men inte på det som bör prioriteras, som tex. vård och just skolan. Som ett exempel så har regeringen satsat 65 miljarder på sk. jobbskatteavdraget. Pengarna som skal delas ut till de som redan har ett jobb, för att, enligt finansministern, locka fler att jobba, framförallt de som är “sjuka” eller “arbetslösa” (sk. lata fuskare).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...