Vad är det jag brukar göra varje morgon efter jag vaknat och klarat av en stor kopp kaffe för att komma i gång? Jo, att gå in på Internet och läsa de flesta av rikstäckande tidningar (och några lokala): DN, SVD, Aftonbladet, Metro och naturligtvis Expressen. Och sedan blir det Newsmill. Jag bläddrar igenom, snabbläser vissa inlägg och nyheter, ägnar lite extra tid åt de aktuella nyheterna, läser det andra skrivit, kommenterat eller bloggat om ett viss ämne, grubblar över, tänker, funderar, skriver mina tankar på papperet, sovrar materialet osv. Och sen börjar skriva på min blogg om det jag är intresserad utav eller om det som irriterar mig och som jag, som en inbiten dissident och kritikern av samhällsorättvisorna, måste säga milt åsikt om och ta ställningen till.

Det finns gott om att läsa i våra morgontidningar: om det som händer både i världen och speciellt här i landet - nyhetsflödet är enormt, vilket är helt naturligt eftersom media lever på det. Och konkurrera om samma nyhet och att skriva om en och samma sak - som t.ex om det jättepinsamma uppmärksammade fallet kring Wanja, AMF, LO och Mona (det har blivit riktigt tjatigt och tröttsamt efter nästan fyra-fem veckors rapportering om Wanjas affärer). Samma nyhet uppmärksammas i nästan alla tidningar (med en viss undantag), men det händer att vissa tidningar prioriterar vissa händelser mer än de andra, dvs. det förefaller som om en viss nyhet är viktigare för en tidning än den andra, fast den andra är, enligt min uppfattning, större eller aktuellare än den första (jämför Annikas hemkomst med prognosen om arbetslösheten). Men det är så media gör och avgör dagsordningen efter eget tyckande och troende och sina egna journalistiska värderingar och åsikter.

I Metro kunde man bl.a läsa om den norska förvaltaren Acta, som försvarar jättebonusarna till sina sju toppchefer som i fjol fick dela på sammanlagt 67 miljoner kronor. Bolaget förvaltar också drygt 40 miljarder kronor åt ca 52 tusen kunder i Sverige, som fick känna hur deras besparingar minskat i fjol. Koncernchefen Simen Mödre fick 18 miljoner kronor, utöver de 2,6 miljoner han får i lön per år. Sverigechefen Jan Karlsson fick bara 14 miljoner (plus 1,4 miljoner i lön). Investeringsdirektör Geir Inge Solberg fick minst - 11 miljoner kronor. Och styrelsen försvarar den fina guldregnet som baseras på utvecklingen inom Acta under år 2005 till 2007. Inte så märkvärdigt och inga stora pengar jämfört med de saftiga miljonerna andra chefer och vd fått inom våra statliga bolag. Men med tanke på att det handlar om bl.a ett bolag som förvaltar fallfärdiga sk. “kackerlackshusen” i Rosengård i Malmö, är det lite märkligt. Det handlar om både förvaltning och underhåll av vissa lägenheter i Rosengård och alla har vi sett hur det ser ut tack vare Uppdrag gransknings reportage om det för några månader sen på tv. Hemskt och fruktansvärt. Men eftersom det handlar om invandrarfamiljer utsatta för småkrypsattacker är det inte så viktigt att åtgärda. De som underhåller lägenheterna hävdar dessutom att “deras kunder är nöjda och att uppdraget sköts på bästa sätt“. Å andra sidan hävdar bostadsbolaget i Malmö att “samtliga lägenheter är uthyrda och att kön är lång“, så de är också helt nöjda och avfärdar all kritik. Acta har blivit i övrigt utpekat av Hyresgästföreningen (och tidningen Hem&Hyra) som Sveriges sämsta (eller värsta) hyresvärd. Actas norske grundare är i övrigt misstänkt för insiderbrottslighet i Norge och Finansinspektionen “kommer att granska” Actas verksamhet här i Sverige.

Något jag kunde hitta imorse enbart på DN:s nyhetssida, men efter den stoooora och viktigare nyheten om Annikas Östbergs färd till Sverige, var den senaste prognosen om arbetslösheten: 500 tusen utan arbete nästa år. Hemskt och fruktansvärt, men siffran som inte helt stämmer, enligt Johan Schuck, skribent på DN. Det beror på hur man ser och räknar - efter den “nya aktuella” beräkningen kan summan stämma eftersom det kommer att innebära alla människor mellan 15 och 74 år som blir arbetsföra. Förut var det bara de mellan 16 till 64 år (1993). För det ska räknas in ca 125 tusen “tvingade” studerande som inte har nåt annat att göra utan måste satsa på utbildningen eller nån prekvalifikation och som samtidigt “aktivt” söker jobb. Statsbidrag till kommuner och landsting, men nästa år, kan rädda mellan 15 till 18 tusen jobb, eller bara 0,3% av den totala arbetslösheten. Men man sa inte om det gäller dagens arbetslöshet eller den “prognoserade”. 17 miljarder men inte nu när det är som värst. Eller det värsta kommer nästa år? Det är bara regeringen som vet det, så det är därför de prioriterar: bort med lärare, barn från dagisar och skolor, minskad antal sjuka och sjukskrivna, mindre gamla på äldreboenden osv. I första hand ska man rädda kommunanställdas löner och maktpositioner. Att både Länstyrelsen och vissa kommuner beviljar miljonbelopp som stöd till olika misslyckade projekt runt om landet är en annan femma. Vi vanliga små har ingenting att säga om det, för det är våra kära förtroendevalda politiker och framförallt tjänstemän som bestämmer och fattar de viktiga demokratiska beslut som gynnar samhället. Att samhället har blivit totalt girigt omoralisk och svensk demokrati håller på att urholkas pga. deras beslutfattanden är en annan femma.

Och sist men inte minst, fast det var det första och den viktigaste nyheten i ALLA de tidningarna jag läste i morse: vår kära svenska Annika Östberg Deasy, 55, är äntligen hemma! Vad skönt. Efter samarbetet mellan Svensk UD och USA:s justitiedepartementet som har suttit i hemliga (!?!) förhandlingar i månader, plus inblandningen av Arnold - Fredrik, Svensk ambassad i USA och en hord av advokater (det här blir saftigt dyrt för oss skattebetalare) är allting klart: hon släpps eftersom det har blivit för dyrt att ha fångar i fängelser runt om USA, speciellt om man inte är amerikansk medborgare. Och fångarna är för många, vilket kan säga en hel del om den vardagen och systemet som råder där (antal människor i fängelse bevittnar om samhällets skick). Så Daisy åkte hem från Kalifornien via New York och raka vägen till Örebro. Först ska hon in i fängelse för att fortsätta avtjäna den långa fängelsestraffet för brottet hon begått (inblandad i ?!) i USA och sen ska hon träffa sin kära mamma som inte kunnat träffa sin dotter och besöka henne i fängelset i Kalifornien. Vad sörjligt. Att vi skattebetalare ska stå för notan och betala hennes vistelse här på vår fina “humanare och bättre” anstalt är ingenting att bråka om. Och vi har ingenting att säga om att Annika ville fortsätta sin strafftid här i Sverige. För hon är ju svensk. Fast bara född här och lite uppvuxen och sen inflyttad till USA för länge sedan. Det var väl enklare och lättare att få tag på all narkotika hon tyckte jätte mycket om. Och det var betydligt billigare än här. Och enklare att skjuta en polis och en man till. Men det är Sveriges fel att hon blev en sån person så det är vi svenskar som ska stå för notan. Ett tag till. Men det kommer inte att kosta så mycket. Det handlar om alltför små summor pengar jämfört med bonusar, fallskärmar och pensioner (plus den fina inkomstgarantin för vissa pampar och politiker) till toppchefer och vd. Hipp hipp hurra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...