Det fifflas med sjukskrivningar, med vabandet, bostadsbidrag, svartjobb, med skatt osv. Anställda i vissa myndigheter och organisationer kan gå in i systemet och räfsa åt sig miljoner av skattebetalarnas pengar. Successivt har dessa svarta och svåra sanningar accepterats i den offentliga debatten. Det har blivit ett erkänt faktum i några år, så som misslyckad integration. Men man hävdar bestämt att korruption existerar inte i Sverige. Bara i Bulgarien, Irak, Colombia osv. Inte här. Sen visade sig att t.ex en vanlig bilbesiktning kan gå smärtfri för den som har råd att betala under bordet eller ”stoppa lite sedlar in i en viss ficka”. Sådana korruptionshärvor i samband med organiserad brottslighet finns överallt. Smugglarligor – sprit, vapen, tobak, knark, bilar, elektronik, människor, trafficking, bordell härvor osv. har blivit svensk vardag. Maffialiknande brottslighet, MC-gäng, invandrargängen och tjuvaktiga tjänstemän. Plus våra kära fd-politiker som åtnjuter miljoner kronor skänkta av svenskt folk för att de har varit så duktiga och representerat Sverige både på hemmaplanen och utomlands. Visst har vi varit känsliga i ett antal år när det gäller sådana fiffelproblem och tom. stolta över att ingen kunde förknippa Sverige med nåt sånt trams. Men tiderna har förändrats. Det finns ett allmänt folkligt fusk och ett beprövad politisk fiffel på alla nivåer, oavsett färg eller partitillhörighet.

Den svenska hederlighetens upplösning är på väg att bli en av de största samhällsfrågorna i dagens läge, när det råder låg konjunktur, varsel, kriser av alla slag och en allmän oro för framtiden. Korruption, hyckleri, dubbelmoral, rävspel, fiffel, fusk, misskötsel, svartjobb, utpressningar, ohederligt förakt från vissa politiker och stora pampar gentemot vanligt folk, politikerförakt (med all rätt) och annat elände kommer inom snart att kulminera och gudarna ska veta vad kommer att hända i framtiden. En stigande frustration vibrerar under den gungande svenska ytan. En majoritet av svenskarna är väldigt förbannad och reagerar över det som händer varje dag. Det är bara att gå in på vilken dagstidning som helst och titta på läsarnas kommentarer. Eller att gå in på SVT:s webbsida och läsa opinion eller debatt. Eller att se på Uppdrag granskning, Insider, Debatt osv. Folk är förbannade, med all rätt. Både de fattiga och medelinkomsttagare har det svårt idag att leva från lön till lön och klara vanlig vardaglig ekonomi. Folk ska betala mer för allting har blivit och kommer att bli dyrare, men de är några få som får mer i lön. Tom. när man är tvungen att strejka för man inte så mycket. Bolånen har gått åt pipan, räntan likaså, bankerna vill inte samarbeta och tänka på sina kunder och småsparare utan tänker på sig själva i första hand. VD och chefer för det ena eller det andra lyfter miljoner kronor i lön och bonusar osv.

Självklart att ingen vanlig hederlig svensk medborgare vill leva i ett sånt samhälle där fiffleri och anar svineri tillåts och bara växer nu när Sverige går igenom den svåraste krisen hittills. Och det verkar som om ingen politiker fattar eller har ingen grepp om de allvarliga problem som sker idag. Vissa politiker, som fru Mona Sahlin går bara runt när det behövs och tar fram gamla floskler som inte ens hon själv tror längre på. Lars Ohly är emot friskolorna men skickar sin dotter just till en sån skola. Vissa herrar fifflar med bostadsytorna på bostadsmarknaden. Fru Schyman snackar skit som vanligt och brinner för feminismen och snart, befarar jag, blir hon ersättare för fru Hamilton som tappar tv-tittare varje dag. Kommer ni ihåg att Gudrun gjorde avdrag på skatten för sånt som hon redan har fått ersättning för och att hon var för en hög skatt, men som ska betalas av andra, helst vanliga arbetare.

Herr Leijonborg byter bara stolar och snackar trams som vanligt – inget nytt under solen. De flesta umgås med de som lever gott på skattebetalarnas bekostnad och får ersättningsgaranti till de dör. Ingen av dem kommer ens att tänka tanke att gå till de närmaste Arbetsförmedlingen (det är bara för de dumma, enligt en kvinnlig fd-politiker) och söka jobb. De har redan hunnit spara miljoner, så det räcker gott och väl. De kammar in enorma summor pengar. Samma sak gäller vissa statsråd, statskonsulter, höga chefer och VD som berövar sina företag massa miljoner i lön, bonusar och aktieoptioner. En priviligerad grupp som inte behöver några som helst garantier om framtida livet. En individuell rikedom som har blivit ett påtagligt problem och tom. hindrar andra vanliga medborgare att delta i samhällslivet. Och det händer ofta att oreglerad rikedom kan omvandlas till oreglerad makt som ofta leder till maktmissbruk. Och då snackar vi om brott och kriminalitet – att omvandla olagliga pengar till laglig verksamhet. För personlig makt baserad på rikedom är farlig och oacceptabel. Varför ska man jaga då de organiserade skurkarna för deras fiffel och svart jobb? För att slippa tänka på det statligt lagliga skurkar som tar våra skattepengar för att bli ännu rikare och komma upp i den hierarkin de tror att de tillhör. De har sina kontakter, ett väldigt rikt socialt nätverk, väldigt säkert planerade och planterade aktier, fonder och portföljer plus den anställningstrygghet som de åtnjuter. De har köpt sin frihet på kredit från framtida generationer som inte åtnjuter samma frihet som dem och är redan skuldsatta. De som lever idag är redan fråntagna alla sina framtida drömmar. Inte konstigt att våra ungdomar skiter fullständigt i vuxna, har ingen respekt för nåt eller nån, tror inte ett dugg på facket och vet att deras utbildning är redan fel och otillräcklig. Och att de är tvungna att bo hos sina föräldrar till de fyller 30 eller så måste dem sticka utomlands och försöka fixa nåt jobb där.

Undrar bara vem som sa att politikerna borde leva så som de predikar för vanligt folk? Det måste vara nån stackars utopist som i all sin naivitet tror fortfarande på tomten och tandfän. Vet han att politikerförakt är en bister verklighet? Politikerna missbrukar sin maktställning, skaffar sig själva förmåner och privilegier som gynnar bara dem och inte ens vill tänka på att fixa en utredningsgrupp (som vanligt och som man alltid gör) för att undersöka möjligheter runt ändringen av sådana frikostiga regler som ger mer pengar på fattigas bekostnad. Det kallar jag för hyckleri och dubbelmoral. Riksdagsmännen har höjt sina ersättningar på tio år mer än 80%, medan pensionärerna ska nöja sig med bara 10%. Samtidigt fattar de beslut att vanliga människor ska jobba i 40 år för att få sin pension, medan de behöver jobba bara 12 år i Riksdagen eller inom EU för att få full pension. Har man suttit i Riksdagen i tre år har man rätt till inkomstgaranti fram till 65 år. Ingen människa kan åtnjuta A-kassan i 10 år eller mer utan att söka ett nytt jobb - riksdagsmännen kan det, och det är lagligt. Den politiska överklassen har sina kontakter och fjäskar alltid med både oppositionen och lobbyn och, efter behov, kan placera sina vänner och släktingar på de olika posteringar som finns tillgängliga inom politiken och inom de statliga verk, olika bolag och myndigheter. Det spelar ingen roll om utbildningen räcker för ett viss toppostering – det är partifärgen som är avgörande.

Allt färre människor betraktar sina folkvalda politiker som sina representanter. De har förlorat kontakt med verkligheten helt och hållet, har missat sin legitimitet och är inriktade enbart på att tjäna mer och inte på att tjäna samhället. Det verkar som om de har börjat tvivla på allt och att snart allt går åt pipan och då skal man passa på och göra sig så mycket rik så möjligt på vanliga skattebetalarnas kostnad, för man vet inte vad morgondagen tar med sig. Den gamla ideologin är ett minne blott. Samma regler, samma värderingar, samma lagar och samma krav åt alla medborgare har aldrig funnits och politikerna är just denna högt privilegierade grupp som alltid har känt sig utanför dessa samhälleliga skrivna och oskrivna lagar, regler och förordningar. Det var bara sossarna som (kanske) trodde på de gamla mantran och påhittade floskler som ”alla vi är lika”, ”alla har rätt till jobb”, ”samma jobb – samma lön” osv. I dagens läge inte ens våra barn tror längre på det, för det har aldrig fungerat, speciellt i ett mångkulturellt samhälle med misslyckad integration. Kanske just pga. att policyn “från ord till handling” är väldigt svårtsmält och ogenomförbart för massvis av våra politiker. Det viktigaste för dem är att allting står på pappret - fint och prydligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...