Fru Wedin har inga funderingar alls på att avgå. Trots den enorma kritikstormen någonsin och efter AMF:s bonusaffärer, bland annat. ;Det vore fegt att göra det. Jag har fått förtroende från medlemmarna. Jag kan inte svika det förtroendet&;. Hennes sista uttalande. Hoppas inte. Jag hoppas verkligen att hon, inom väldigt kort tid, träder ut i allmänheten och säger det som majoriteten av svenska folket väntar på: "Jag avgår”. Det vore det enda rättvisa beslut från hennes sida. För ingenting annat duger. Men problemet är att hon har svårt att förstå att hennes tid är ute. Självklart vill hon behålla makten så länge det går, på vår bekostnad självklart, vilket hon fullständigt struntar i.

Wanja Lundby Wedin kritiserade t.ex Vårdförbundets krav förra året på en ingångslön på 22 tusen kronor. För det var för mycket, tyckte hon. “Man ska vara solidarisk med andra men samtidigt måste man förstå att det är svåra tider och att vi måste spara”, hävdade hon. Hon gick ut och proklamerade för solidaritet och att hon kämpar mot kapitalismen. Hon kritiserade det sjuka systemet men samtidigt skrev hon på avtal med pamparna, med vissa direktörer och chefer inom näringslivet. Hon röstade för och godkände deras mångmiljonspensioner, fallskärmar och bonusar. Hon förståg inte att man inte kan kritisera kapitalet och samtidigt representera den giriga kapitalistiska omoraliska tänkandet. Det heter dubbelmoral och hyckleri. Och det är just det som kännetecknar henne idag. Hennes bortförklaringar i ett sånt ruttet system och i dagens läge bara förstärker den bilden av henne och de andra giriga med likadana uppfattningar, värderingar och som handlar på samma sätt som Wanja och fattar de viktiga beslut på bekostnaden av demokratin. Hennes handlingar, bortförklaringar och uttalanden har inte enbart skadat den redan skadade socialdemokratin och hela fackrörelsen utan hela systemet, svenska folkets själar.

Egentligen har vi en liknande regering, med Maud Olofsson i spetsen som först försvarade bonusar för några månader sedan och sen backade hon, efter den stormande kritiken av folket och väljarna. Hård kritik från allmänheten gjorde att tom. statsministern backade. Inte konstigt att en regering inte kan göra något rätt från början, utan ändrar sig hela tiden. Eller försöker dem anpassa sitt agerande, tänkande och beslutfattandet efter folkets påtryckningar? Återstår att se, men det är inte första gången. Och det verkar som om det inte blir nån sista gång. Men nu beskyller Maud sossarna: bakom deras initiativ att avskaffa bonussystemet döljer sig en farlig bakomtanke - det är tvärtom! Sossarna faktiskt vill behålla systemet i fall de vinner nästa val så att de kan kalasa och mumsa fritt fram på lite extra bonusar. Just nu finner jag inga ord för det “otroligt fantastiska tänkandet” av fru Olofsson så jag slutar härmed att bedöma henne både som person och som ministern.

Vilka förändringar ser vi? Inga såna som regeringen har utlovat och ständigt utlovar, om inte folkets vilja, efter så många kraftiga kritiker och påtryckningar, träder fram. Det enda jag kan se är förändringar av politikernas och pamparnas värderingar, handlingar och deras moral. Avsaknaden av både moral och etik. Och det svider djupt in i själen, den påträngande frustrationen framkallad genom pamparnas, politikernas och makthavarnas dåliga och absurda leverne.

Facken runt omkring i landet har kämpat i åratal för att höja lönerna till sina medlemmar för en struntsumma av drygt 500-600 hundra kronor i månaden. Som LO-ordföranden för övrigt tyckte var för mycket. För vilken vanlig arbetare är värd såna pengar? Men att samtidigt godkänna ett avtal med förre Folksams vd som skulle ge honom 50 miljoner i pension livet ut - det kunde hon göra. För han var värd varenda öre. Men inte vården eller skolan eller Kommunal osv. Undrar bara om Wanja har känt sig “grundlurad” redan då när hon fattade beslut om mångmiljonsbelopp som skulle ge pamparna “extra lugn sömn livet ut”? Eller strax innan eller efter sitt beslutfattandet? Eller redan då när hon sagt att hon stor, tillsammans med alla andra sossar, på arbetarrörelsens sida? Eller kanske då när hon godkände och skrev på avtalet med AFA-cheferna 2004 om deras superpensioner värda drygt 36 miljoner? Svårt att säga, men det som man kan säga med stor säkerhet är att hon “förstår att bonusar sticker i ögonen på folket och är provocerande” men i nuläge så vill hon inte kommentera det. Och hon vill stanna kvar som LO-ordförande. Hyckleriet osar och så stinker det så illa att det gör ont.

Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...