Hämningslös bonusregn i näringslivet pågår samtidigt som vanliga löntagare ”erbjuds” nollbud i avtalsrörelsen.  Man har granskat löneutvecklingen för 104 direktörer inom industrin, som kräver oförändrade löner för "verklighetens folk", medan själva har höjt sina månadslöner med 47 726 kronor i genomsnitt på två år. Eller 18,8%. Industriarbetarna har under tvåårsperioden haft en genomsnittlig löneökning på 1 600 kronor eller 7,8%.
Girigast har direktörerna inom gruvindustrin varit. De fick i snitt ett påslag på 122 333 kronor i månaden - 66,1%. Den listan toppas av Lennart Evrell på Boliden Mineral som fick sin årslön höjd från drygt 5 miljoner till 11,5 miljoner. Men den allra största löneökningen fick SSAB:s VD Olof Faxander. Hans lön höjdes med 215% på två år till över 11,5 miljoner kr.
Plus "lite extra stålar i plånboken" tack vare sänkta skatter som pamparna kan åtnjuta i framtiden.

Det och lite till tyder på ökade klyftor mellan de välbärgade och de "vanliga", ett sorgligt faktum som regeringen och makteliten från Rosenbad bestämt avfärdar som rena sosse-lögn. Och samtidigt "bekämpar utanförskap" genom att erbjuda arbeten till de utförsäkrade - som inte ens de friska arbetslösa kan hitta i dagens läge. Man kan undra, med tanke på att de rika får ännu mer, men de fattiga får devisen "få mindre men ge mer": vem eller vilka som befinner sig i utanförskap - de rika eller de fattiga?

Pamparnas skyhöga lönelyft kan kallas för en ren cynisk provokation mot de vanliga löntagare som liksom våra pensionärer och studenter får bara några kronor i lönepåslag. De välbärgades rikedom kan inte jämföras med den verklighet som präglar de vanliga svenskars vardag. Skillnaden och klyftan mellan de två är enorm. De rikas pengar som förvaras nånstans, placeras i aktier, "åker utomlands"... Samtidigt tänker jag på vissa "duktiga rådgivare" som anlitas av såna giriga direktörer och som kan se till att vinsten i bolagen inte behöver redovisas. Det finns vissa misstankar om att vissa rika och extra belånade pampar nolltaxerar eller på annat sätt undviker skatt. Undrar om Skatteverket gör sitt jobb och undersöker "fifel och svineri"? Dessa direktörers rikedom bör dra åt sig lite extra intresse (tom. medias), inte bara deras lönelyft.

Reinfeldt  (och resten av makteliten) är jätte duktig på att försöka övertyga det svenska folket vilket fantastiskt arbete regeringen utför. Det är väl därför de också behöver höja sina löner. Moud Olofsson toppar eliten med sina 140 tusen i månaden, efter att partiet höjt hennes partistöd från 180 till 450 tusen om året (150% ökning). Statsministern tjänar bara 135 tusen, fyra tusen kr mer än Mona Sahlin. Om EU-folkets löner och arvoden kan man väl säga ett och annat. Och ett och annat om de frikostiga bonusarna våra "framgångsrika" banker öser över sina chefer och direktörer. Att SEB:s VD Annika Falkenberg tjänar 100 000 kr - om dan och ska inte tacka nej till ett par miljoner extra säger väl en hel del. Politikernas löner och ledamöternas arvoden höjs varje år med ett par tusen, direktörernas löner med ett par hundra tusen, men arbetarna är förmodligen inte värda mer en ett par kronor. Så hur kan man tro på alliansens föraktliga och hycklande politik och tomma löften?

Något vi kan knappast lita på  -Reinfeldts ambitioner med att "minska utanförskap" och "värna om välfärden" är bara en systematisk floskel med dubbla budskap. Det gäller a-kassan, minskad arbetslöshet, bättre situation för pensionärer, unga, företagare, invandrare... Det som hänt under tiden vittnar om motsatsen. Plus lite annat. Nedrustningen av a-kassan och sjukförsäkringen har drabbat tusentals människor. Det har bara ytterligare ökat antal socialbidragstagare, mer utsatta och hemlösa. Tvärt emot vad Reinfeldt lovat. Klyftan ökar, kluvenheten också.

Retoriken och den faktiska politiken hänger helt enkelt inte ihop. Ytterligare jobbskatteavdrag urholkar välfärden. Reinfeldt säger systematiskt en sak, det vanliga mantrat, men gör nåt helt annat och hoppas att väljarna köper hans bortförklaringar. Hans sociala ambitioner är inte att lita på - det handlar om en alldeles hårdför klasspolitik. Regeringen står idag inför ett synligt faktum: de håller på att förlora makten. De skyller fegt och oansvarigt alla motgångar i landet på den globala finanskrisen och är inte kapabla att stå för sin egen politik. Sanningen är att regeringen har iscensatt ett experiment, vilket håller på att slita landet i stycken. Utanförskapet ökar mer och mer, arbetslösheten skjuter i höjden och tiotusentals sjuka svenskar fråntas rätten till ersättning. Det beror inte på den globala finanskrisen utan är en direkt konsekvens av maktelitens orättvisa politik! De vill skapa ett annat samhälle där var och en sköter sitt, där bara den som har pengar får ta del av trygghet och välfärd.