Alla politiker som sitter i kommuner, landsting och riksdag och har mer än 50% av heltidstjänstgöring, erhåller politisk pension efter 12 års arbete. 100% av heltidsuppdrag ger 100% pension. Såna politiker utgår en dold grupp av förmånstagare i vårt land som sällan uppmärksammas i media eller i politiska diskussioner och som lever i det fördolda (det är inte “politiskt korrekt” att granska överheten). De lokala tidningarna sällan gör det eftersom de är beroende av goda kontakter med makthavarna. Det finns politiker som fått sin pension av staten trots att de haft ett nytt jobb. De erhåller allt mellan 300-400 tusen kr per år, trots nya, förmodligen välbetalda jobb. En hel del fd. riksdagsledamöter lever på inkomstgaranti sedan många år, eftersom systemet har sett till att de inte behöver söka ett nytt jobb. En vanlig arbetare måste stå till arbetsmarknadens förfogande från dag ett och söka jobb i hela landet och vara beredd på att flytta om det krävs, annars missar han a-kassersättningen och blir avstängd från a-kassan och hamnar på socialförvaltningen, om han har tur. Det handlar om ett sjukt belöningssystem utformad och godkänd av makthavare - riksdagen och de styrande partierna och våra folkvalda politiker.

Politik är inget arbete utan ett uppdrag som gäller en viss tid - den förutsätter väljarnas förtroende. Efter det politiska livet borde gälla det vanliga arbetet: tillbaka till det gamla eller hitta ett nytt jobb. Men icke för vissa politiker. Som har haft alltför stora förmåner så att det sticker i ögonen på oss vanliga små människor. Det gäller särskilt inkomstgarantin. Regelverket för bl.a riksdagsledamöters inkomstgaranti borde göras om och inkomstgarantin till allmän pensionsåldern borde helt avskaffas. Alla människor som kan arbeta är skyldiga att göra det här i landet. Det är allas ansvar att föra egen försörjning och en mänsklig skyldighet att genom arbete bidra till samhällets välfärd och välbefinnande. Och detta borde gälla framförallt våra politiker som borde ses som symboler för ett demokratiskt samhälle där rättvisa, gemenskap och solidaritet står högt på dagsordningen. Och som borde leva så som de lär. Under sin tid som politiker ska man genom sitt arbete och engagemang företräda sina medborgare och väljare som man fått förtroende ifrån och inte tänka sig ha ett “yrkesliv” inom politiken. Möjligheten att försörjas av samhället genom riksdagens felaktiga beslut och lagar, att leva som en parasit och sko sig på vanliga människors och skattebetalarnas bekostnad är helt omoraliskt och oacceptabelt. Det heter dubbelmoral och hyckleri.

Regeringen, som vanligt när det gäller överheten och makthavarna, “förstår” att det är inte helt OK med inkomstgarantin, men samtidigt försvarar den och hävdar att garantin är för att en politiker kan bli av snabbt och oväntat med sitt politiska uppdrag som ledamot och "kan bli av med jobbet". En ex-ledamot är politiskt “märkt” och kan ha svårt att få ett nytt civilt jobb pga. “fel färg” eller partitillhörighet. Och de tjänar sämre än de som jobbar inom näringslivets toppar. Det är därför regeringen eller riksdagen ser inkomstgarantin som en förmån. Ersättningen ska vara en ekonomisk trygghet under en övergångsperiod, men den är inte avsedd som varaktig försörjning. Att vissa riksdagsledamöter struntar helt i det och riksdagen ser på detta missbruk genom fingrarna är beklagligt, men…

Att en vanlig arbetare kan bli uppsagd när som helst är ett faktum, men också att han har ingen laglig rätt till inkomstgarantin. Inte en dag. Det är a-kassans regler som gäller, Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans. För politiker är det riksdagens beslut som gäller. Och riksdagen vill inte ändra på reglerna eftersom lagen ändrades så sent som för 1,5 år sedan.

Efter 27 års tjänst i riksdagen kan en pensionerad ledamot ha ca 180 tusen kr plus allmän inkomstpension, ca 35 tusen i månaden totalt. Han kan tom. göra jobbavdrag på sin inkomstgaranti fram till 65 års ålder. Inga dåliga förmåner våra folkvalda gett sig själva. De har själva stiftat lagar och fattat beslut om hur allmänna skattemedel ska brukas och fördelas. Detta är en klassisk omfördelnigsteknik utformad under sossarnas styre - ta från de rika (oss) och ge till de behövande (politiker) via omfördelning i staten. En girig omvänd “Robin Hood” system som fungerar fortfarande och som moderaterna (Alliansen) har ingenting emot. Det handlar om “särskild medborgarrätt” som enbart riksdagsledamöter åtnjuter. Och till skillnad mot oss vanliga medborgare och arbetare, som är på ett lagligt sätt undantagna alla förmåner, kan deras handlingar i tjänsten inte prövas av lagen. För de står över lagen och kan själva bestämma över sina löner och förmåner, inkomstgarantin och pensioner.

Som en av de som åtnjuter sin inkomstagaranti sa en gång (det var hennes arroganta kommentar på att vi vanliga små var så upprörda över detta): “Om jag är berättigad till den här garantin, enligt riksdagens regler, då vore jag dum att gå ut och söka ett jobb eller jobba”.

Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...