Makten handlar om tro. Den är inte en stabil tillstånd (relativt begrepp) utan en ständig balansakt. Att ha makten är att ha kontroll över andras handlingar och önskemål, både över de med mindre makt och de som är helt utan makt. Det är en förmåga att styra andras kraft och handlingar mot ett mål makthavaren själv har bestämt: att använda maktlösas handlingar för egna syften. För att göra det måste man ha resurser eller tillgångar som retorisk förmåga, en bra kunskap, status, kontroll, närhet till en “högre” makthavare osv. Eliten ofta väljer olika kunskaper utifrån maktperspektivet: kunskapen påverkas av strävan att behålla makten och privilegier. Detta ofta leder till att man blir “politisk korrekt”.

Politiker brukar säga att de är inte ute efter makten utan att ha mer inflytande, möjligheten att förverkliga sina egna

Språklig kompetens ger makt. Politiker som behärskar språket och koderna har tillträde till makten. Retoriken är en konst som enbart vissa kan. Maktens språk är abstrakt och svårt att utmana och ifrågasätta. Det är ett statusmarkör och den som inte förstår koder och språket tar makthavaren avstånd ifrån. De är ofta de som är i underläge och utan makt som inte kan förstå detta språk. Och det är ofta byråkratins språk. Det är makten som genom olika “hot” tvingar oss att följa dess vilja eller uppfattning. Man förstår inte det abstrakta som byråkratin medvetet skapat för att försvåra för de maktlösa. Då blir det svårare att ifrågasätta och motsätta sig. Maktens språk är otydligt och inte rak på sak. I dagens samhällsklimat är det ibland viktigt för makthavarna att undvika onödiga konflikter och att inte bli ifrågasatt, eftersom man är upptagen med maktkampen. Inga motsättningar för vissa politiker och tjänstemännen, näringstopparna eller pampar, annars kan det gå som för AMF, SEB, LO, AP-fonder… Diskussioner och debbater kan ersättas med uttalanden. Och den som kan sätta ramarna för vad som är rätt och fel, moraliskt och omoraliskt utövar sin makt. Genom sitt språk och sitt sätt att tala härskar makthavare över andra som förstår vad som sägs men inte vad som menas. Och det är ofta detta som genomsyrar dagens politik: vackra ord, men dålig eller otillfredsställande handling. Och det enda som kan motverka eller bekämpa maktmissbruk är offentligheten. Men också medier (grävande journalister), tekniska påhitt, internationell byråkrati, EU, multinationella koncern, olika rörelser, organisationer mm. som har ökat sitt inflytande på sistone och som politiker ser som hotande maktcentra.