Alla vi som antingen bloggar eller bara läser andras bloggar är helt medvetna om hur det har gått med oss och med vårt land under det här året. Kortfattat - elände, mer elände och ännu mer elände. Hur allt detta kommer att sluta - det vet jag faktiskt inte. Den onda slutar ju inte just den 31 december kl 24:00 och sen börjar man på nytt. Det enda som blir nytt är det nya året, 2010. Allt gammalt skräp och problem hänger bara med vidare och väntar. Men det enda vi kan göra är att hoppas på att det ska bli bättre. Vi för väl se.                 
                                                  

Julen står inför dörren och det är dags att fixa en hel del. Nu ska man vara lycklig och glad. Inte för sin egen skull utan för omgivningens. Man ska ju fira Jul, öppna klapparna, umgås med sina nära och kära, njuta av fin mat, varm glögg och goda läckerheter. Det behövs verkligen ett avbrott i det eviga vardagsslitet - det är härligt att få vara ledig, att få vara ifred och ge vår kärlek, tid och uppskattning till våra kära och nära. Men den som inte känner sig så uppåt utan tvärtom, nedstämd, olycklig, kanske sjuk eller bara gammal, står med ett farligt krav framför sig: du måste fixa det här också, annars blir allt fel!  Det där kravet om att känna sig på ett helt annorlunda sätt kan bara orsaka att det vi börjar känna leder till ännu mer stress, press, frustration, ångest, skuldkänslor, rädsla, panik, vanmakt... Att inte räcka till, att tvingas ersätta vår avsaknad av närhet och tid till våra kära med bara prylar och mat. Julen förvandlar sig istället till en stor påfrestning och det blir svårt att leva upp till allas krav och förväntningar. Men ändå kämpar vi och försöker göra vårt bästa. Vi tvingar på oss en ny roll - vi spelar ett spel, för våra käras och för stämningens skull, för att tillfredsställa våra närmaste, så som vi gjort kanske hundratals gånger.

Känns det bättre nu?  Nej, det gör ju inte det. Förutom att det inte kändes bra från början så blir det nu ännu värre - en dålig inställning om att allt detta man känner är helt fel, fejkat, oäkta, en stor lögn, rena bedrägeri, dåligt skådespeleri... 
Det finns en god idé från början om att det borde vara annorlunda och en vilja att göra något åt det, men man vet inte hur och på vilket sätt ska man göra det. För man är missnöjd med sig själv, olycklig och skäms. Allting blir ännu värre. Läget stämmer ju inte med hur vi känner. Man blir kanske tvingad att stanna hemma istället för att lyckas fly julen och åka utomlands och måste låtsas att allting är OK. Stressen och vår eviga ångest bara ökar. Hemskt.

Det bästa man kan göra är att ta det för vad det är. Oavsett hur det är. Om man kan göra så förstås, vilket kan bli svårt, för vi har blivit vana att ta på oss olika roller vid olika tillfällen beroende på vår omgivning och spela ett spel. Men, frågan är om vi kan göra så när det gäller såna stora familjefiranden endast ett par gånger om året. Man blir kluven. I värsta fall kan det hända att man flippar helt ut och gör allt värre genom att fördöma tillvaron, alltet, alla runt om oss och till slut oss själva.

Med dessa ord vill jag varmt önska er en (fyll i med valfritt ord som beskriver just det ni känner själva) Jul och Gott Nytt År 2010!

Hur skulle man kunna summera allt detta som hänt i Köpenhamn under de två veckorna då hela landet skulle samsas kring klimatets ande? Sammanfatta nåt så stort och oerhört viktigt är inte så enkelt och kan inte göras med bara några ord. Men, man kan väl försöka, i alla fal, för det kostar inte så mycket.

Ett stort fiasko. Undrar om det räcker? Eller ska jag fortsätta?

Inte konstigt att klimatmötet i Köpenhamn havererat totalt. Maktelitens toppmöte med FN i spetsen har resulterat i ett steg bakåt. Viktiga förhandlingar har tyvärr förvandlats av vissa länders representanter (med svag förankring i politiken) till rena spelet för gallerierna och som, i avsaknaden av riktlinjer, har skyllt ifrån sig ansvaret på andra,  med det eviga uttjatade "imperialistiska diktaturens fel" (Hugo Chavez), samt vissa länders tvivelaktiga personer som fortfarande har som sitt främsta mål att tjäna massa pengar och behålla makten. Kina och de andra diktaturer i spetsen har faktiskt satt käppen i hjulen på klimatförhandlingarna, för de är inte villiga att spela på andras villkor, i synnerhet inte USA:s. Det var en obetydlig deklaration som vissa representanter inte brydde sig ett dugg om. Att använda den effektiva tiden för att läxa upp västvärlden än att bry sig om klimatet och hotet vi skapat mot oss själva är allt annat än konstruktivt - totalt omöjligt att uppnå några bra resultat. Om vissa representanter, med lite mer civilkurage, kunde istället säga den sanna sanningen att västvärlden och de rika länderna skiter fullständigt i miljöfrågor och problem med utsläpp och tänker enbart på egen vinst och profit. Och att de är de som bär skulden för allt elände som händer idag runt omkring oss. Men icke. Det korrekta politiska skenet ska upprätthållas till ett väldigt dyrt pris i form av tusentals, ja miljontals liv och ödeläggelsen. Att börja just med sanningen och skala bort alla tvivel är oerhört svårt när de ganska stora pengarna ligger i potten. Moral och etik och viktiga politiska eller ekonomiska beslut håller inte ihop. Så inte fan heller klimatpolitiken och människors liv.                                              

Beslutfattarna har bara åstadkommit att den största boven inom klimatförstöringen går fri och t.o.m med vinst. Sanningen är att sådana vinster kan bli stora, men ofta kortsiktiga, med stora långsiktiga förluster som följd. Och det är också ett ekonomiskt tänkande, men inte ett sunt sådan. De stora skurkarna (USA) satte egen agenda på dagordningen och fick som de ville. Det ska sättas in lite pengar som ska hjälpa de fattiga u-länderna att vidta "viktiga åtgärder". Vilka - det var svårt att veta, med tanke på att det som ofta händer är att en (större?!) del av biståndspengarna hamnar i fel "kista" eller i fel fickor, så som kan ske med t.ex Svenska kyrkans insamlade pengar. Korruption är fortfarande en väldigt lukrativ bisyssla för en del byråkrater och i synnerhet makthavarna i vissa u-länder. Vad ska annars kunna finansiera deras välstånd och deras barns skolgång i Frankrike, England, USA eller Schweiz? Det handlar, i början, om 30 miljarder dollar och sen kan det bli mycket mer om allting blir OK. Vilket kommer att inträffa - aldrig! För det är inte de små som kan bestämma över sina länders framtida utsläpp och öden, utan de stora - konglomerater och koncerner som kontrollerar nästan hela världsmarknaden och äger mer än hälften av u-ländernas tillgångar och rikedomar.  De stora agerar utifrån eget intresse, inte utifrån världens, för det är företagsprofiten som styr, inte känslorna för naturens skönhet. Dessutom samarbetar de med just de makthavarna som inte kommit till makten på ett demokratiskt sätt utan genom våld, kupp och bluffande. De använder makten och pengarna för att utrota sina politiska motståndare och opposition och berikar sig ännu mer genom utbredd korruption. Klimatmötet handlar för deras del inte om klimathotet - de skiter fullständigt i vad kommer att hända med deras redan urholkade länder, inte för att de ser att hela landet redan går åt pipan utan för att de vill bli ännu rikare. Och detta gäller inte enbart några länder i Afrika, utan också vissa länder i Europa och i Sydamerika.

De superrika ska bestämma fortfarande över de fattiga genom att sätta press på dem att vidta de åtgärder som passar bäst givaren och deras vinstmål. De kan ge mer bidrag till de som lyder deras minsta önskan och när de kan kontrollera vad deras pengar används för. De rika industriländerna har byggt sitt välstånd och rikedomar med hjälp av råvaror från just u-länder, t.ex billig olja, malm, kol osv. Oljan finns överallt i en hel del samhällsprocesser och det som är biprodukt och som åker ut i luften är koldioxid, som orsakat huvudsakligen ett alltmer instabil klimat på jorden. Och just en del fattiga u-länder kan drabbas av utsläppen och de negativa konsekvenserna genom ogenomtänkt handel och endast vinst och profit som mål. Men de rika länder vill springa ifrån sitt ansvar och nu kräver dem att de fattiga ska ordna själva sin energiförsörjning på ett dyrare sätt och de vill inte vara med och dela på notan. Kina, enligt USA, behöver ingen finansiell hjälp och inte heller Indien eller Ryssland. Så, att sitta och hävda att "man tagit ett steg framåt" är hyckleri och cynism.

Så, klart att klimatmötet i Köpenhamn var ett stort fiasko. Det ynkliga resultatet är bara att beklaga och fördöma. Den stora frågan är: kan de stora bovarna som sitter i maktens korridorer, korrupta regeringar och storföretagens lobbyister rädda världen, eller är klimatkrisen en mer folklig fråga?

Bara några funderingar om cynismen, lögner, hatet, hycklandet och dubbelmoralen när det gäller vårt yttrandefrihet och svensk pressfrihet. I första hand funderingar ägnade åt strutsfilosofiälskare, politisk korrekta (PK) och "anti-antisemiter och anti-judehatare".

Så här gick det till:

Början: den 17 augusti publicerar Aftonbladet en kulturartikel där journalisten Donald Boström skriver om misstänkt illegal organhandel i Israel i början på 90-talet. Palestinska familjer kräver att få veta vad som hänt med deras ihjälskjutna söner sedan de fått tillbaka deras kroppar uppsprättade och ihopsydda från mage till hals. De anklagar israelisk militär för att ha stulit organ från sönerna. En pågående brottsutredning om illegal organhandel i New York är också aktuell. Artikeln väcker häftiga reaktioner i Israel (världen?) och vice utrikesminister kräver att den svenska regeringen  fördömer artikeln.
Den 19 augusti: den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, fördömer artikeln på ambassadens hemsida. Svensk regering stöder dock inte uttalandet. 
Den 20 augusti: Israels utrikesminister Avigdor Lieberman är rasande för att svenska regeringen inte ingriper mot tidningen. ”Det påminner oss om Sveriges handlande under andra världskriget”, säger han. Utrikesminister Carl Bildt meddelar via sin blogg att UD inte har några planer på att ändra i den svenska pressfriheten.
Den 21 augusti: Sydsvenskans ledare anklagar Aftonbladets artikel för att ”stinka av antisemitiskt tankegods” och kallar Aftonbladet för Antisemitbladet. Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan, kallas till ett möte med svenska UD.

Den 22 augusti:Fredrik Reinfeldt klargör att svensk grundlag förbjuder regeringen att fördöma tidningsartiklar.

Den 23 augusti: Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och flera andra ministrar kräver fördömanden från svenska regeringen.
Slut: Den 18 december släpper  den amerikanske professorn Nancy Sheppard-Huhges bandinspelningar med en israelisk chefsläkare som berättar hur läkare på rättsmedicinska institutet i Israel avlägsnat organ från döda kroppar, däribland palestinska, utan tillstånd från anhöriga. Ljudbanden publiceras i israeliska TV 2.

Israelisk militär bekräftar för tv-kanalen att man tagit organ utan tillstånd.

Levy Izhak Rosenbaum, rabbin från Brooklyn, en ”matchmaker”,  finns med i en hemlig inspelning med en FBI-agent som han trodde var en kund. Han arresterades i slutet på juli, i samband med att en korruptionshärva som avslöjades i New Jersey: judiska rabbiner, folkvalda och tjänstemän hade i åratal sysslat med pengatvätt och illegal organhandel. Rosenbaums matchmaking handlade om att köpa (10 000 dollar) njurar från Israel på den svarta marknaden, sedan sälja dem till desperata patienter i USA för 160 000 dollar. På frågan hur många organ han sålt svarar Rosenbaum: "Många. Och jag har aldrig misslyckats". Hans verksamhet har pågått under mycket lång tid. Och - hälften av de nya njurar som israeler fått inopererade i Israel sedan början på 2000-talet har köpts illegalt från Turkiet, Östeuropa, Bangladesh, Pakistan, Kina eller Latinamerika.

Israeliska hälsovårdsmyndigheter har haft full kännedom om verksamheten, men inte gjort nåt för att stoppa den. 2003 framkom vid en konferens att Israel är det enda västlandet vars läkarkår inte fördömer den illegala organhandel eller vidtar några rättsliga åtgärder mot de läkare som deltar i den brottsliga hanteringen. Tvärtom var chefsläkare på de stora sjukhusen inblandade i de flesta illegala transplantationerna.

Ett internationellt känt faktum är att behovet av organ i Israel är stort, att en omfattande illegal organhandel pågår, att det skett under lång tid, att det sker med myndigheternas goda minne, att högt uppsatta läkare på de stora sjukhusen deltar, liksom tjänstemän på olika nivåer.

Israelisk militär plötsligt erkände i helgen att man tagit organ från kroppar utan medgivande från anhöriga. Amerikanska nyhetsbyrån AP lade i går kväll ut nyheten om att läkare på Israels rättsmedicinska institut Abu Kabir tagit hornhinnor, hjärtklaffar, hud och bendelar utan tillstånd, i samband med olika kroppsobduktioner under 80- och 90-talet.

Ursprunget till nyheten är ett tv-reportage som sändes i israeliska TV2 i fredags kväll med professor Nancy Sheppard Hughes (Berkeley-universitetet i Kalifornien) som är medicinsk antropolog och en internationell auktoritet på illegal organhandel. Hon har släppt bandupptagningar av intervjuer hon gjort 1998 med Yehuda Hiss, överläkaren på Abu Kabir. Israeliska TV2 sände ett långt inslag för första gången. Banden med intervjuerna låg i ett tiotal år på hennes kontor i Berkeley. Anledningen till att Nancy valt att komma ut med intervjuerna är den uppmärksamhet som följde på Aftonbladets kulturartikel från den 17 augusti.  "Det har varit en svår tid. Innan jag kunde gå ut med det ville jag bege mig till Israel  för att få svar på de frågor jag hade", säger Nancy. Dit åkte hon i september, månaden efter Aftonbladets publicering. Då gick samtal med myndighetspersoner betydligt annorlunda än när hon ställde samma frågor 1998 och det verkade att alla hade accepterat att organstöld faktiskt har pågåt i många år. Precis som Hiss, skyller de inblandade på dåtidens luddiga lagar. Andra låtsades som om de visste ingeting, trots att israeliska tidningar har skrivit om det.  "Jag har träffat kirurger som har plågats av dåligt samvete och velat berätta. Men de har inte vågat", säger Nancy. Hon säger att Hiss inte tycker att han gjorde fel och hon tror att många av hans kollegor kan ha resonerat på samma sätt.  "Han gjorde det för sitt land, som patriot, och för armén. Han såg det som sin plikt och det var därför han kunde berätta det för mig".

Israeliska myndigheter förnekade då anklagelserna och israeliska befattningshavare kallade artikeln för ”antisemitisk". Men, plötsligt, som svar på tv-reportaget i fredags bekräftade israelisk militär att organ tagits från kroppar utan tillstånd. De uppger dock för kanalen att "dessa aktiviteter avslutades för ett decennium sedan och äger inte längre rum”. Hiss avskedades som chef 2004 i samband med att släktingar till israeliska soldater och civila, och palestinier, riktade anklagelser om organstöld mot institutet. Israels justitiekansler lade ner åtalet mot Hiss, som fortfarande jobbar som chefspatolog vid institutet. Han har ännu inte kommenterat tv-inslaget. Israeliska hälsodepartementet vidhåller för israeliska TV 2 att all organanvändning skedde med tillstånd, men uppger att ”riktlinjerna var inte tydliga vid den tiden” och ”sedan tio år tillbaka har Kabirinstitutet jobbat etiskt och enligt judisk lag”.

Nu, efter allt som hänt kring detta "antisemitiska" ämnet, undrar jag, i all min naivitet: vad kommer SvD att hävda idag? Och vissa andra tidningar, eftersom enbart Aftonbladet skriver (igen!) om "den sanna sanningen"? Hur kommer de talrika "sanna Israelvänner" som t.ex Elisabet Bonnier, Niklas Wikman (MUF-ordforande), Gunnar Hökman (EU-parlamentariker), Ilya Meyer, Lisa Abramowicz, Niklas Ekdal, Lars Gustafsson, Dmitri Vasserman och liknande cyniker och hycklare från Newsmill att reagera nu och vad kommer de att hävda? Kommer Gunnar Hökman att anklaga igen Mattias Gardell för hans kritik, hävda fortfarande att det inte finns några fakta, att allting var och är ren lögn och att palestinierna är de riktiga antisemiterna? Kommer den före israeliske ambassadören Zvi Mazel - mannen med särskild rätt att slå sönder och krossa konst på Historiska museet, att fortfarande hävda att "det inte finns nån fri press i Sverige" och att "nästan alla tidningar ägs av sossarna"? Fortsätter alla de, som vanligt, så som en del "Israelvänner" redan gjort i sina kommentarer igår och idag, att avfärda t.o.m det officiella uttalandet från israelisk arme som bekräftat - att de har tagit organ ur döda kroppar utan tillstånd! Eller kommer de kanske att be om ursäkt och beklaga?

Den 17 augusti uppstod det stora rabalder när "Israelvänner" och talrika försvarare av "Israels rätt att existera" - för det mesta en del judar från Sverige och deras hypokritiska anhängare, började smutskasta både Donald Boström som person, som skribent och som författare och Aftonbladet plus alla andra som inte tyckte som dem. Alla andra var, som vanligt, antisemiter, rasister och judehatare. Boströms artikel var "ofin, stilistisk omogen, ogenomtänkt och bristfällig" och "svartmålar Israel med sina rasistiska påhopp". Att israeliska soldater avsiktligt dödat och tagit unga palestiniers döda kroppar med sig utan att fråga om lov, för det var palestinsk mark, och att läkarna sedan "obducerat kropparna i en "nödvändig rättsmedicinsk utredning", avlägsnat deras vitala organ som sedan sålts vidare på svarta marknaden i USA för miljoner dollar, var enligt "Israelvänliga sanna frihetskämpar" rena rama lögn. De påstådda sanningssägarna snackade om propagandakrig mot staten Israel och mot alla de judar runt om i hela världen som (hur kunde de veta att just alla judar gjorde det) har reagerat starkt och fördömt både artikeln, skribenten och Aftonbladet. Och, paradoxalt nog, alla de gömde sig just bakom den svenska pressfriheten som de fördömde och snackade skit om. Snacka om hyckleri, cynism och dubbelmoral.

Sjukförsäkringssystemet, socialförsäkringsministern, Försäkringskassan, A-kassan, Arbetsförmedlingen, Socialen och allt annat som har med de sjuka att göra har fortsatt bli ett hett ämne i vissa dagstidningar - inte alla förstås. Dels för att, tror jag, i all min naivitet, de har helt enkelt tröttnat på att skriva hela tiden om ett redan tråkigt ämne som, verkar det, inte kommer under överåskådlig tid att förändras till något lite bättre, effektivare och mer humanare och mänskligare utan tvärtom blir ännu värre. Dels att de är upptagna med att bidra till en mer framgångsrikare Julstämning med mer riktig julmat, härlig dricka, häftiga (tuffa?!) julklappar, vår konsumism, Anna Ankas närvaro bland oss, hennes medverkande i svensk TV och annat smått och gott.

Idag läser jag att det blir mer pengar för de utförsäkrade om de så fort som möjligt går med i a-kassan (gäller de som är icke medlemmar) och att alla kan få sina pengar redan den 25 januari. Vilken lycka! Man blir så jädra tacksam och nästan gråtfärdig - regeringen bryr sig verkligen om oss sjuka och vill inte att vi ska "hamna i kläm". Förmodligen kan vi skatta oss lyckliga tack vare  den sista opinionsundersökningen om alliansens popularitet bland väljarna som fort resulterade i regeringens senaste krismöte - de var äntligen införstådda att deras maktutövande befaras ta slut inom en bestämd tid.

Inte vet jag, men det kan stämma; både ett politiskt fiasko och en moralisk nederlag för borgarna som försökt med alla medel "bekämpa utanförskapet" genom att angripa kärnan i välfärdens system - sjuka och arbetslösa. Utförsäkringssystemet, det nya, cyniska, ruttna, helt sjuka, omoraliska och omänskliga systemet med sin berömda utsorteringskedjan plus Tottos "hypnotiska och berörande" jobbpolitik var pricken över i:et i alliansens tvivelaktiga politiska beslutsfattanden i år. Som lett till att tusentals människors liv och öden har sätts i spel. Sjuka ska tillfriskna över natten, bli snabbt utförsäkrade och ska ut och jobba. Och genom sitt hederliga arbete bidra till att mer pengar hamnar i statskistan för att bekosta de välbärgades välstånd och lycka tack vare sänkta skatter. Sjuka ska hitta alla jobb som inte ens de långtidsarbetslösa kan hitta. Men herre Reinfeldt hävdar bestämt och fortfarande att jobben finns; man ska bara söka på rätt ställe och på rätt sätt. Som t.ex att säga upp sig som professorn och jobba heltid på Samhall och räkna upp eller paketera skruvarna.

Arne Karlsson hade svår epilepsi och dog av ett kraftigt anfall. Han var förvirrad men vägrade ta ut sin medicin eller han vågade inte hämta ut sina mediciner för de var så dyra - han hade knappt några pengar till mat eller kläder. Hans gode man och hans läkare har kämpat i mer än ett år för Arnes rätt till sjukersättning, som han aldrig fick, för försäkringskassan ansåg att Arne var för frisk att få det. Han blev istället kallad till arbetsförmedlingen för att diskutera framtida jobb med sin handläggare, men Arne var så förvirrad så att han gick vilse på vägen. Men när han till lut lyckades komma dit så skickade handläggaren Arne hem direkt - vem som helst kunde väl se att Arne VAR SVÅRT SJUK! Men F-kassan nekade Arne sjukersättningen och i de två beslut han fick från kassan nekades hans begäran om sjukersättning på heltid, med motiveringen att hans arbetsförmåga inte var nedsatt. Trots att i läkarens utlåtande står tydligt och klart att Arnes arbetsförmåga var helt nedsatt. F-kassans "läkarexpert" och självaste handläggaren har tagit egna beslut och förklarat Arne frisk. Snart efter det dog Arne. Men försäkringskassan hävdar idag att "det är ingenting anmärkningsvärt i ärendet" och att "de bara följt reglerna efter bästa förmåga".

Vad ska man säga? Jag finner inga ord just nu så...

Personligen tror jag och tycker att fel person fick Nobelpris i medicin för två veckor sedan. Vår kunnige, villige och mänsklige socialförsäkringsminister, fru HP borde få priset, med tanke på att hon gjort så många sjuka friska på så kort tid, inte genom den senaste forskaruppfinningen mot cancer utan genom utförsäkringssystemets och utförsäkringskedjans effekter. Hipp, hipp, hur(r)a!

Försäkringskassans omoraliska och omänskliga beslut, har visat sig, driver idag folk till självmord - en kvinna tog sitt liv för bara några dagar sedan, men regeringen fortsätter bestämt att förneka att detta sker och finns överhuvudtaget. Något som tyvärr många förtvivlade och totalt maktlösa och förnedrade sjuka tänker på mer och mer; t.o.m en del läkare varnar om detta sörjiga faktum som kan inträffa när som helst p.g.a att de sjuka blir ännu mer utsatta för psykiska påfrestningar som inte ens friska människor orkar klara av. Men borgarna vill ändå inte lyssna. De kör fortfarande med sina egna tolkningar och kör över alla.

Till och med lilla jag har haft på sistone såna "osunda" tankar. Jag ser inte längre nån mening med det livet jag lever idag. Allting pekar nedåt, hälsan försämras varje dag som går; otroligt hård kamp både mot sjukdomen och mot tiden. Jag är mer och mer orolig, kan varken äta, sova eller tänka klart och blir mer och mer apatisk, förvirrad och rädd. Att bli missförstådd är jag bekant med, men att bli misstrodd, ifrågasatt, nedvärderad och totalt förnedrad som människa utav myndigheter som tar lagen i sina egna händer och tolkar dem på sitt eget omoraliskt och omänskligt sätt klarar jag inte av längre. Jag vill inte att varken regeringen eller försäkringskassan ska bestämma över mitt liv, min sjukdom och mitt öde, men det verkar att de är på väg att ta livet av mig. Jag har accepterat för länge sedan att jag lever på en lånad tid, men kan och vill inte acceptera att bli behandlad som en råtta. Jag befinner mig just nu i en väldigt svår dilemma: ska jag låta mig dödas av byråkratiska cyniker och hycklare som "bara följer lagen" eller? Jag som inte ville låta mig dödas under hela kriget i Bosnien och vägrade ge upp. Eller ska jag ta lagen i egna händer, så som de gör, och göra det själv?

Idag är det NWO - New World Order eller DNO - Den Nya Världsordningen som råder, något som Stig Olsson i sin blogg "Cyberliv" skriver om. En hel del "experter" och "kunniga" som kan flitigt konsten att ljuga utan att fara med osanning. De flesta sitter i Rosenbad och sysslar med maktutövandet, maktkampen och felaktiga politiska beslutfattanden och genom det skapar ett avsiktligt undergrävande av vårt demokrati. I deras tjänst finns det också ett antal "opinionsbildare" inom politik och media som kan, i stort sätt, bevisa vad som helst mellan himmelen och jorden med hjälp av statistik. De matar oss konsumenter och medborgare med påhittade lögner och fel information med fullständig vetskap om att vi varken orkar eller hinner ifrågasätta deras triviala påståenden. Dessutom är vår folkliga makt oss fråntagen för länge sedan så att det vi  säger spelar ingen roll och inte kan förändra det makteliten bestämmer sig för att genomföra. Och det som de redan har genomfört - avregleringen, avskaffandet, nedmonteringen och urholkandet av välfärden, av den svenska modellen och vårt demokrati.  Allt detta genom att använda sig utav en mer uträknad cynism, förakt och omänsklighet mot oss vanliga och vänliga medborgare. Som jag brukar säga: Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Idag kan alla vi iaktta hur vår regering faller, politiskt och moraliskt. Politisk skandal och moralisk fiasko. Personligen säger jag bara: tackar för det! Herre Reinfeldt och hans underhuggare offrar 17 tusen sjuka människors liv som häromdan fick besked: "Ni kostar oss för mycket, era rättigheter och er försörjning måste drastiskt försämras. Ni ska ut och jobba, men först ska ni omskolas för hela arbetsmarknaden". När framstående onkologer från Karolinska varnat för ödesdigra konsekvenser, preciserade sig regeringen: "Sjuka med metastaser kanske inte behöver delta i hela rehabiliteringskedjan". Det var en "humanitär" och mer "mänsklig" gest. De svårt sjuka har förmodligen svårt att konkurrera och slåss om vilka lågavlönade jobb som helst, så... 

Arbetslösheten ses som ett grundläggande samhälleligt problem, men för alliansen är det de arbetslösa (och sjuka) som är problemet.  Därför skärps kraven på dem utan jobb. Den som inte arbetar ska inte få äta. A-kassan skall rustas ner, ersättningsnivåerna­ i försäkringssystemen sänks kraftigt. Den arbetslöse stackaren måste acceptera lågavlönade jobb. Reinfeldt vill ha en arbetsmarknad för okvalificerade. Och i den sortens branscher behöver man ­inte ens kunna tala svenska. Vilket i slutändan kan innebära att det är sketna invandrare utan varken språk- eller yrkeskvalifikationer som ska få företräde på arbetsmarknaden. De ska stå till arbetsmarknadens förfogande, till de eländigaste villkor. Översatt till  borgarnas nyspråk betyder det att enbart de infödda svenskarna ska få de bästa högavlönade jobb. Snacka då om "lyckad" integration. Och om hyckleri.

Huvudproblemet är att, i dagens läge, det finns inga jobb. SAAB gick åt pipan igår, snart följer Ericksson, kanske Volvo igen, vem vet. Allra minst finns det nåt jobb för de 200 tusen människor som länge har varit arbetslösa. Utanförskapet, som Reinfeldt skall bekämpa, har vuxit med en kvarts miljon under hans herravälde. Och det är just de arbetslösa som har varit  marginaliserade under lång tid och de får ingen kvalificerad arbetsmarknads- eller vuxenutbildning. Allting sprack när den visade sig att också långtidssjuka, med deltidsjobb eller de i rehabilitering, ska drivas in i meningslösa arbetsmarknadsprogram och till ersättningar så låga att socialbidrag kan bli oundvikliga. Regeringen har slängt ut massa miljoner till arbetsförmedlingar för jobbcoacher för att det skall se ut som om man gör något mot arbetslösheten, åtgärder som inte ger några jobb mer än till jobbcoacherna. Man kunde lagt pengar istället på vård, omsorg eller skolor eller satsat på annat som hade skapat jobb men det hade betytt att man tar ansvar som politiker, och det går ju inte. Välfärdssystem är på väg att suddas ut. Trygghetssystemen skärs ner, en påtvingade låglönemarknad breder sig ännu mer, anställningsskydd och fackliga rättigheter minskar. Detta bara avslöjar och bekräftar regeringens moraliska nederlag. Klassamhället med växande klyftor och ökat utanförskap förnekas, också när allting blir väldokumenterat. Makthavarna ökar kontrollen över de enskilda medborgarnas rättigheter och ersätter dem med mer skyldigheter. Och ljuger ännu mer.

Moderaterna har tagit sig till maktposition genom att lögnaktigt låtsas vara ett nytt modernt arbetarparti, för att sedan huvudsakligen syssla med förstörelsen av vår välfärd. Man har varnat regeringen om att det inte går att göra de sjuka friskare genom att tvinga dem till en arbetsmarknad där det överhuvudtaget inte finns nåt jobb för de friska. En sån dåligt tänkt jobbpolitik gör de sjuka ännu sjukare. Men varken fru HP, Sven-Otto Totto Littorin, Anders Borg, Maud Olofsson eller självaste herre Reinfeldt har bekymrat sig över att hela Sverige äntligen genomskådat vad deras hetsjakt på de sjuka går ut på. Det verkar som  som om alliansen länge haft de sjuka som sina fiender och som de nu äntligen kan segra mot. Lagen kommer att innebära utförsäkringar av människor som har fäst sitt hopp på trygghetssystem och som är så sjuka att en del av dem vid utförsäkringar nästa år tänker på att ta sitt liv. 

Ca 50 tusen sjuka kommer att utförsäkras under de två närmaste åren. Fru HP försöker skylla ifrån sig ansvar genom öppna lögner och både hon och regeringen skyller på försäkringskassan som slänger ut de sjukskrivna på egen behag, oavsett att alla vi vet att sanningen är att det är regeringens krav som gör att kassan tvingas göra så. Precis den vägen alliansen alltid har kört när det har blivit ställda mot väggen. Alla fel uppstår p.g.a sossarna eller USA.

Försäkringskassans fiasko med hanteringen av utförsäkringar är en politisk skandal. Det sätt man bemöter sjuka saknar all mänsklig etik. Vi har idag en regering som i cynism slår alla svenska rekord i den grenen. Regeringen vill inte ta ansvar för vad de gjort mot alla tusentals sjuka i landet utan lägger ansvaret på F-kassan som är en myndighet som ska följa reglerna riksdagen har skapat. När en del sjuka inte klarar att arbeta så drar man in deras sjukpenning, och förvandlar gruppen till riktiga socialfall. Alliansen har gjort det till en politisk konstart att inte ta ansvar för effekterna av sina beslut. Regeringen finansierar skattesänkningar för de som har jobb med pengar man sparar in på de som är sjuka och utan jobb. Det är en omvänd Robin Hood-politik som bara kan kallas för hyckleri och förakt för de behövande och utsatta.

Utsorteringskedjan fungerar felfri i verkligheten och den drabbar alla, oavsätt kön, utbildning, hudfärg, sexuell läggning, klasstillhörighet eller liknande. Den är helt "demokratisk" - alla är lika inför (sjuk)lagen. Alla grupper i vårt samhälle kan känna sig säkra. Och försäkringskassan fortsätter med sina egna tolkningar av den nya lagen, trots all uppståndelse under de senaste veckorna, massa ursäkter och bortförklaringar. De går så långt i sin omänskliga fräckhet och okunnighet att de uppmanar en fd. leukemisjuk professor att ta ett heltidsarbete - på Samhall och nekar henne 75% arbete som - just professor. Det är både hyckleri och cynism och bara bevisar vilka inkompetenta idioter har (lagligt) rätt att styra över de sjukas liv och öden. Omänskligt, sjukt och totalt inhumant ruttet system välsignad av vår regering och fru HP. Fortfarande ska cancersjuka och svårt sjuka människor behandlas på samma sätt som de "utbrända" som "gått in i väggen" för tio år sedan och inte kan hitta vägen tillbaka. Man ska suga ut den sista droppen livslust ur alla som visar det minsta livstecken. De som är mest svaga ska sparkas ytterligare och till sist förnedras totalt. Snacka om "rättvisan", "välfärdssamhälle" och att "alla är lika" - inför lagen.

Det senaste i raden av de olika politiska "överraskningar" och åtgärder som borgarna frikostigt bjuder på det svenska folket: sjuka ska få bidrag (nr 1) istället för - bidrag (nr 2). Med en liten anmärkning från min sida - det verkar som om våra kära makthavare inte är medvetna (låtsas de?!) att "bidrag" nr 2, som de sjuka får från Forsäkringskassan är en försäkring arbetarklassen betalar in i form av - just försäkringsavgiften varje månad ifall man blir sjuk.  Och att "bidrag" nr 1 är (kan bli) betydligt mindre än bidrag nr 2. Det handlar om "ekonomisk bistånd! från socialförvaltningen - det finns något som heter bidragsnorm, en bestämd summa pengar som inte kan överskrida t.ex 10 tusen kr för en person. Så, man kan väl räkna ut hur mycket pengar regeringen kommer att spara genom att utförsäkra en "färdigsjuk" stackare med kanske 10 tusen i sjukpenning och som ska, p.g.a. att han/hon inte orkar jobba varken under eller efter de tre månaders långa introduktionskursen på Arbetsförmedlingen, bollas vidare till socialen och får kanske hälften av sjukpenningen. Gånger 5 eller 6 tusen liknande fall i månaden ger en fin summa av ca 25 miljoner svenska kronor. Och enligt fru HP, vår käre socialförsäkringsministern, ska de sjukas pengar (skillnaden) användas för att finansiera skattesänkningar för de välbärgade borgarna. Snyggt tänkt, eller hur.

Ett typiskt cyniskt men uträknat spel makteliten använder sig flitigt utav (spel för gallerier?!), men paradoxalt nog kan inte längre döljas eller bortförklaras. Alliansens ofattbara politik med arrogans, förakt och cynism som förtäcken har raserat tryggheten för en hel del redan hårt utsatta människor. Politik och person borde vara två helt olika företeelser, men det verkar inte vara så i det här fallet. Bakom allt detta elände står en enda person, självaste herre Reinfeldt, som för länge sedan förklarat i sin bok "Det sovande folket" att "välfärd är en konstgjord sosseutopi och ska nedmonteras och utrotas p.g.a att den skapar enbart beroende, lata och fifflande människor". T.o.m vissa borgerliga tidningar (DN, SvD) hävdar i sina tvivelaktiga artiklar att svensk politik måste tacka enbart Fredrik Reinfeldt för hans "unika insatser och hans briljanta oklanderliga ledarskap". Han är en utmärkt ledare och borde väl, likt Barak Obama, få ett pris - om inte Nobelpriset då kan det åtminstone räcka med en Oscar för hans "perfekta sätt att leda svensk politik och hela landet och styra det lyckligt lottade svenska folket".

Men hur ska det gå för de utförsäkrade sjuka människor, en del av det "lyckliga" svenska folket, som ska plötsligt bli utförsäkrade från och med 1 januari, dvs. om två veckor, och bli socialbidragstagare och socialberoende fall? Det är de eller rättare sagt deras pengar som ska bekosta de rikas välstånd genom att finansiera skattesänkningarna som alliansen värnar om och Anders Borg kämpar för, via bl.a fru HP och Försäkringskassan inklusive Sven-Otto Totto Littorin och Arbetsförmedlingen. Rehabiliteringskedjan plus jobbpolitik är lika med - urholkad välfärd, utbred fattigdom, utökat utanförskap och växande arbetslöshet. Och så ska folk skatta sig lyckliga att de fått en sån fantastisk ledare. Bevare oss milde herre gud och fy!

Det nya borgerliga "arbetarparti" har också med åren lanserat ett eget nyspråk som går ut på att hävda en sak men göra det helt motsatta. Teoretiska bortförklaringar är inget fel på, men praktiken/verkligheten bevisar att det alliansen gör är helt tvärtemot deras usla ideer.  Men det blir ju så när makteliten tar sig rätten (lagligt, demokratiskt, riksdagsstiftat) att bestämma över dagordningen och sätta både betydelsen och ett viss värde på ord och företeelser utifrån sina egna värderingar. Det heter i övrigt fel maktutövande eller maktmissbruk, vilket bara förstärker mitt tidigare påstående att vår folkliga makt har blivit oss fråntagen för länge sedan och att vi har ingenting att säga om hur saker och ting förhåller sig i verkligheten. Om vi agerar då kan vi hamna i "kläm".

Som vi ser har våra förtroendevalda makthärskare börjat nuförtiden kalla ersättningen från sjukförsäkringen för "bidrag". En del sjuka, som saknar sk. sjukpenningsgrundande inkomst och blir utförsäkrade under nästa år, kommer att hamna hos socialtjänsten och få socialbidrag. Det var "Ett hjärta rött" som sa: "Sjuka ska få bidrag istället för - bidrag". Allt detta helt paradoxala och helt sjuka pga. att en enda person, genom sin politik, vill "värna" om välfärden och "minska" utanförskap. Snacka om hyckleri, cynism, förakt, dubbelmoral och en total avsaknad av empati, mänsklighet och humanism.

Att herre Reinfeldt inte längre framstår som en riktig trovärdig ledare hos svenska folket låtsas media, rättare sagt en del (borgerliga) tidningar inte veta nåt om. Är det godtycke som styr landet eller en konstruktiv, långsiktig och väl genomtänkt politik är inte så svårt att klura ut. Att folk känner vanmakt, en insikt jag får genom att läsa en hel del debattartiklar, kommentarer, inlägg och blogginlägg som människor skriver varje dag, är sörjigt men också farligt. Rädslan sprider sig mer och mer över hela landet, ilskan och oro inför framtiden, en ren desperation som kan leda, om det fortsätter så här, till ödesdigra konsekvenser. Om förtroende för en misslyckad politik och en dålig regering minskar drastiskt, tron på både ledningen och själve ledaren avtar, då kan det hända allt möjligt.

Men själve herre statsministern Fredrik Reinfeldt hävdar fortfarande och bestämt att det är inget fel på politiken utan på de som tolkar politiken på "fel" sätt och att det är skillnad på folk och folk. Och att det inte går att lita på vissa människor. Förmodligen gäller det de sjuka som fuskar och låtsas vara svårt sjuka och dessutom våga bli döende i cancer. Eller de som försörjer sig genom att utnytjta bidragssystem och bara ta utan att prestera själva. Förmodligen tänker han på vissa invandrare, inte vet jag. Kanske de gamla, våra pensionärer som måste fortsätta jobba tills de fyller 75 år så att de kan få en dräglig pension de kan leva på utan att gnälla om fattigdom. T.o.m våra kära ungdomar är ingen undantag - de ska bollas hit och dit för att känna hur hård och orättvis arbetsmarknaden är. Alla de ovannämnda har redan blivit drabbade under ett antal år, men från och med nästa år ska de lida ännu mer. Mer trakasserier och ifrågasättanden, mer manipulation, lögner, mörkandet och maktmissbruk från makteliten är att förvänta sig. Gatans språk hand i hand med det borgerliga nyretoriska språket (beteendet) som går ut på att slå den som redan ligger - det är enklare än att fajtas med folk som har rätten på sin sida.

Där makten har rätt har rätten ingen makt.

En kort sammanfattning av det gångna året 2009 (för de som inte har varken ork eller lust att läsa mer skit): ännu mer elände jämfört med året 2008, som var ännu värre än året därpå, som var ännu värre än året 2006. Dåligt - sämre - sämst. Illa - värre - värst.

En (lite) längre sammanfattning - för de som tycker om att läsa och föredrar en mer utförlig analys av olika samhällseliga företeelser: fattigdom, utanförskap, utsatthet, arbetslöshet och antal socialberoende bara ökar, stiger kraftigt och breder sig i dagens Sverige.  Massa elände har blivit ännu fler och ännu mer än förut.

Men trots detta hävdar regeringen motsatsen. Att de ljuger avsiktligt, undanhåller rätt information och mörkar sanningen är inget nytt under (borgerliga) solen, men att ha fortfarande ork och lust nog att fortsätta skapa så mycket psykiskt och känslomässigt elände är ofattbart. Antalet sjuka människor har minskat kraftigt - inte för att folk plötsligt tillfrisknat över natten utan för att de har blivit tvingade att avsluta sitt fuskande och återvända till arbete; antal dagar man kan vara sjuk har tagit slut. Rehabiliteringskedjans sista steg. Samtidigt hävdar massmedia att folk köper, handlar, shoppar, konsumerar och spenderar mer pengar idag än nånsin förut. Det här året slår vi rekord i Julhandeln. Paradoxalt nog. Klyftan mellan rika och fattiga, män och kvinnor, låg- och högavlönade och mellan löntagare och pensionärer har ökat drastiskt i år. Antal arbetslösa (9,3%), i synnerhet unga (27%) och sjuka har ökat, antal socialberoende (20%) och fattiga (11%) också. Medlemskap i a-kassan och facken har minskat drastiskt. Däremot har segregation, rasism och främlingsfientlighet ökat drastiskt. Regeringens påhittad politik med stora försämringar i olika försäkringar och de stora skattesänkningar har ytterligare ökat utanförskap och ojämlikhet. Allt detta elände har lett till urholkad välfärd och skadat vår demokrati.

Det är extra svårt att vara och känna sig fattig eller sjuk i dagens rika Sverige, men också arbetslös i ett så högt utvecklat konsumtionssamhälle där massmedia förväntar sig och utgår ifrån att varje 10-åring, förutom eget rum och egen tv, har egen mobil och egen dator (förmodligen gäller detta våra gamla också). Ändå har vi mer än en kvarts miljon fattiga barn idag. Många av oss reagerar inför ordet fattigdom och hävdar bestämt att det inte finns nåt sånt i vårt fina, rika och trygga land. Vissa säger att det är ingen skam att vara fattig, men när fattiga (vissa) ryter ifrån, då "ändrar de på sin uppfattning" och säger att det är mer som en skam för samhället (regeringen, makteliten?!) som "tillåter fattigdomen" och samtidigt gör sitt bästa för att utöka rikas välstånd. Hyckleri passar alltid och i alla tider. Den som har ont om pengar och ÄR fattig värjer sig inför begreppet och håller käften, skäms över att vara fattig och att tala offentligt om fattigdomen. Det är en tabubelagd företeelse. Ingen vill vara fattig idag, men en hel del ÄR det. Mänskligheten och välfärden vilar på en materiell grund, inte på usla löften om "minskad klyfta och utanförskap". Lever man ett "drägligt liv" tack vare hjälpen och nödvändigheterna i form av olika bidrag från våra myndigheter, så bidrar inte detta till minskat utanförskap och minskad klyfta mellan rika och fattiga. Man (regeringen, makten, eliten?!) måste sträva att samhället ska bli mer jämlikt så att medborgarna ska uppnå jämlikheten. Men ojämlikheten är något som i Sverige har ökat lavinartat de senaste åren. Ett dystert och sörjigt faktum.

Regeringen, vissa politiker och olika myndigheter bombar oss med olika definitioner om utanförskap och  fattigdom, definierar och sätter sina egna gränser för den relativa eller den absoluta fattigdomen. Under den senaste tiden har de t.o.m flyttat på dem så drastiskt så att t.ex. summan en långtidssjukskriven får i sjukersättning räcker för att leva en "anständigt" liv, att a-kassaersättning räcker också, likaså socialbidrag osv. T.o.m ett lågavlönat jobb är bra att ha, med tanke på svår ekonomisk kris Sverige befinner sig i idag. Som alltid - hyckleri och dubbelmoral skadar inte. Att tjäna (få) 10 tusen spänn i månaden och behöva allt mellan sju och åtta tusen för att betala alla räkningar i rättan tid och leva på resten är inte samma sak som om att tjäna 25 tusen, betala sina räkningar och leva på - resten av 17 tusen. De som tjänar mer än hundra tusen (politiker?!) och snackar om "rättvisan och allas lika rättigheter i vårt samhälle" lever sitt eget liv helt avskärmade från verkligheten. Det är dem som bespottar oss fattiga och utsatta rakt in i ansikten med sina tomma mantrar och floskler om "välfärden" och "jämlikhet". De borde ju veta själva att just ojämlikheten skapar både fysisk och psykisk ohälsa, misstro, missbruk, våld, kriminalitet och sjukdomar. Bättre standard - bättre samhälle. Så enkelt är det. Men makteliten med sin arroganta cynism och förakt för oss små, utsatta, maktlösa människor tänker enbart på sig själva och p.g.a sina höga posteringar är tvungna att snacka en del smörja. Men det de åstadkommer bevisar tydligen att de både gör och har fel. Verkligheten är tyvärr det som via ojämlikheten förgiftar oss mer och mer och skapar ännu större klyfta mellan de som har och de som inte har. Så växer  sig vårt utanförskap ännu större och allt elände bara stormar in.

Regeringen arbetar med "olika lösningar", allt från "hypnotiska och berörande jobbpolitiken" via utförsäkringen till att skicka fattiga barn till kyrkans sopkök runt om landet. Ingenting fungerar. Alliansen "bekämpar" fattigdomen, oppositionen "bekämpar" rikedomen, men lite förenklat låter det så här: Alla ska ha det dåligt! Det politiska mantrat från alla riksdagspartier är, som vanligt, att alla vi är lika. Snacka om cynism och hyckleri igen. Vi kommer aldrig att bli mer jämlika så länge vi har politiker som hävdar att "hungriga lejon jagar bäst". Vad ska de som inte är hungriga göra under tiden? Titta på hur de fattiga slåss om vilka lågavlönade jobb som helst för att bekosta de rikas välstånd?

Att folk vill försörja sig själva och få eller ha ett bra betalt arbete är väl en självklarhet, men en hel del, i dagens Sverige, saknar den möjligheten. Verkligheten är nåt helt annat än teorin. De som t.ex deltar i jobb- och utvecklingsgarantin för leva på mindre än 5000 kronor före skatt. Det kan man inte leva på. Men regeringen står bakom den summan och hävdar att det är en rimlig summa pengar. Resten kan man få genom att ansöka om bostadsbidrag eller få ekonomisk hjälp från socialen. Men ändå är det för lite att leva ett anständigt liv idag.

Hur ska man få nuvarande makteliten att inse och förstå (hur kan de göra det - de tjänar ju miljoner om året) att de ekonomiska nivåerna i våra ersättningssystem måste vara hållbara, måste vara högre än idag för att kunna hävda att fattigdomen inte finns i Sverige. Är man tvungen att söka tre-fyra bidrag hos olika myndigheter för att försörja sig under en månad och vänta otåligt till nästa utbetalning eftersom pengarna räcker inte, då handlar det om fattigdom.

Det moderna konsumtionssamhälle ställer stora krav på sina medborgare; allting har blivit dyrare - en fattig som redan lever i utanförskap har det svårt att klara sig på alla sätt och vis. Då ska nivåerna i våra socialförsäkringssystemet bli värdiga och beräknas utifrån de krav samhället ställer på medborgarna. Inte utifrån teoretiska klassificeringar som borgarklassen tycker om och blint tror på. Allt det som hänt under de sista tiden bevisar motsatsen - det har inte blivit bättre utan ännu sämre. Klyftan har ökat, likaså utanförskapet; rika har blivit rikare, på det fattigas, sjukas, gamlas och utsattas bekostnad, och  fattiga har blivit fattigare. Den nya omänskliga, cyniska, omoraliska, sjuka, ruttna borgerliga devisen i dagens Sverige år 2009 är: Fattiga ska få mindre - för att betala mer. För de måste försörja både sig själva och bekosta de rikas välstånd.  

Den Nya Världsordningen är på väg. Runt om jordklotet och i hela världen, inklusive EU och vårt lilla land. Det infriade otyglade världskapitalet och den fria marknadens utbredning. Jag trodde under många år att Sverige var ett av de bästa länder att leva i. Att vi hade det bättre. Men på sistone har jag insett att vi slarvat bort något mycket värdefullt: respekt för våra medmänniskor och förtroende för att samhället ställer upp när det blir kris. Något vi var så stolta över i så många år, något som det fina svenska Folkhemmet byggde sin framtidstro på, vår världsberömda svenska modellen likaså.

Dagens samhälle genomsyras av att man inte ska lita på sina medmänniskor. Och ett tillstånd som råder i hela världen -avsaknaden av hjärtan. Idag är det viktigare att inte “låta sig luras” än att ställa upp för varandra. Vi måste (mot)bevisa oss själva, “förtjäna” förtroende och respekt av “någons” subjektiva regelverk. Denna fruktansvärda människosyn färgar av sig överallt. Vi har våra politiker och vår massmedia som uppfostrar oss att inte lita på någon och att i längden bli just de lögnare som vi idag misstänks vara. Och att vi ska vara helt politisk korrekta. Hyckleri, avsaknad av moral, egoism och misstänksamhet råder.

Vi köper det massmedia frikostigt bjuder på, deras förvrängda bils av verkligheten, lever i konsumera-mera samhället och låter oss tvingas bli konsumenter i konsumismens namn (länge leve konsumismen - kommunismen är död!), är förtjusta i dokusåpor, världens främsta träning i att frigöra sig från medkänsla och empati – att få en "härlig" kick av att välja bort medmänniskor och låta samhället sparka just på dem som behöver vår empati, medlidande, förstånd, insats, sympati, hjälp, engagemang, solidaritet, medkänsla...  

Någonstans på vägen i "framtiden" har vi börjat anse att de som behöver bidrag från staten är detsamma som att vara helt beroende. Arbetsmoralen ska igen bli en påtvingad dygd, på de utsattas bekostnad. Jobbpolitiken till varje pris där vi ska slåss om vilka lågavlönade jobb som helst och bli avundsjuka på dem som inte jobbar och ska utpeka alla dem som fuskare, parasiter, sjuka på låtsas... Det har gått från ilska när någon utnyttjat systemen till att alla medborgare är rena lurendrejare. Många skyller på egoister som exploaterat systemen och ursäktar sin egen inskränkthet med att andra är det. Försvara - nej; anfalla - ja! Många accepterar idag ett sånt dumt argument, förmodligen av rädslan, av själviskheten. 

Nu har vi valt bort de sjuka och arbetslösa efter att våra makthavare talat om vad de tänkte göra med dem. Majoriteten beslöt sig för att ge förtroende till makteliten och ”rösta bort” dem som påstås utnyttja systemet. Sverige lagstiftar bort svår och kronisk sjukdom. Det som sker nu är en spegelbild av den nya andan i Sverige, resultatet av en rösthandling och en allmän sinnesstämning. Våra makthavare med förkärlek för borgarnas rikedomar tycks lida av svårartad hjärtlöshet; det liknar alltmer det som hela världen lider av - avsaknaden av hjärtan. Troligen behöver de en långvarig rehabilitering, längre än 180 dagar. Jag tror att vi i framtiden kommer att få se mängder av tragedier och sönderslagna livsprojekt i ett samhälle där lagen hävdar att alla är utbytbara och att ingens begåvning är värd att rehabilitera mer än 180 dagar.

Varför är det förbjudet att känna medmänsklighet och respekt i Sverige idag? Och varifrån detta hat och misstänksamhet kommer ifrån? Varför framställs den som inte är hjälpsam som vettig? Hjälper man så stjälper man, Visar man civilkurage då hamnar man själv i kläm. Att känna medkänsla och empati har plötsligt blivit farligt. Varför anses medborgare inte gå att lita på? Det finns massa frågor, men man ska ständigt ifrågasätta den farliga utvecklingen som leder mot ett samhälle där ingen får kosta mycket och där alla utsatta ska ìfrågasättas in i minsta detalj. Man ska hellre riskera att gå under än att känna empati, för att man inbillar sig att det är samma sak som att man "låter sig luras"? Av vem?

Om vi inte känner grundläggande respekt för människors rättigheter kommer det att gå illa för oss; ingen av oss får den hjälp vi behöver om en sån situation skulle uppstå i framtiden. Att ogilla de som exploaterar, utnyttjar och misstänkliggör ursäktar inte att ignorera vissa samhälleliga behov. Man blir en stor förlorare om man tycker att det är helt acceptabelt att utsätta sina medmänniskor för förtryck och lidande och att systemet faller ihop om vi känner förtroende och visar empati för våra medmänniskor. Av någon anledning känns det som att det är fel på oss, inte fel på systemet. Att vissa system inte har nån hjärta är välkänt, men vi - svenskarna?!

P.S När jag läser kommentarerna i de stora dagstidningarna till denna hjärtlösa ”reform” med utförsäkringen, så finner jag en del fegisar som spyr galla över de sjuka under antaget namn, med en total brist på empati och mänsklighet, men framförallt på civilkurage. Jag  kan bara skratta, av ren förtvivlan. Jag tycker att det är en lysande framgång att människor kan kommentera, att mediernas maktfullkomlighet bryts. Men en del inlägg från de anonyma (komplex, fobi, ångest?!) säger mig att vi har med en fegis att göra. Skriv det ni tänker, men sätt ut namn och mejladress. Om man inte får ta konsekvenserna av sitt ”tyckande och troende” är allt detta egentligen försumbart. Man hatar mindre om man måste stå för sitt hat, om man ställs till svars för det man skriver. Samtidigt blir man illa tvungen att ta reda på mer fakta, att använda sig mer av "det jag vet med säkerhet är att...". Man förblir en man så länge han står för det han säger, skriver, gör, tror, tänker, tycker... Det är våra handlingar vi kommer att bli (be)dömda för, både här på den här jorden och på den andra (om den finns - för de troende). Håller vi på att förvandlas till ett land av nyinstallerade poltroner – fegisar? Vem vinner på det? Att ha massa åsikter med rånarmössan neddragen över ansiktet är lätt, att stå för dem är det som konstituerar en människa.