"Riksdagen mildrade sjukreglerna  som är mycket tydligare nu och har tydliga tidsgränser. Då kan man också komma fram till att rätten till sjukpenning upphör", säger Adriana Lender, generaldirektör på Försäkringskassan. Hon är glad för det makteliten och beslutfattarna har åstadkommit. De som får avslag och de som får sin sjukpenning indragen ska inte klaga utan jobba och vara glada att de får ett arbete att gå till i såna svåra kristider. De som fick sin sjukpenning före 2009 skulle inte ha fått det. "Det är inte så nyttigt att vara sjukskriven om man inte behöver vara det. Att långtidssjukskrivning i sig är en hälsofara är nog någonting som man kan konstatera även medicinskt". Folk ska inte gå på bidrag, utan arbetslinjen ska gälla. Så, enligt fru Lender blir man sjuk, respektive sjukskriven för att man själv behöver det, vill det. Cyniker är hon. 

350 tusen väljare har lämnat alliansen (om man ska tro på de senaste opinionsundersökningarna) just efter avslöjandena om de misslyckande sjukreglerna. Detta, om ingenting annat talar sitt tydliga språk om "förtroendet".

Cristina HP:s inställning i december var att att de nya sjukreglerna kommer att leda till arbete för de som har förmågan. "Den stora förändringen jämfört med tidigare är att det nu finns en aktiv rehabilitering och hjälp och stöd tillbaka till arbetslivet. För mig och regeringen är det viktigt att sjukförsäkringen ska vara trygg och säker. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning och den som kan och orkar ska få bästa möjliga stöd att komma tillbaka". Hon nämnde inte den fruktade karenstiden eller risken att hamna hos socialen eller att bli helt utan pengar. Hon snackade om den "ljusa sidan" av reglerna, inte om den mörka. Hon verkar tro att folk blir friska för att de blir fattigare. Människor tillfrisknar inte av skräcken utan blir ännu sjukare och räddare. Konsten att knäcka en människa har blivit något av hennes och regeringens specialitet. Idag är hon jätte glad. "Det är glädjande att den nya sjukskrivningslagen får människor tillbaka i arbete". Fast sjukskrivningstiden har minskat i övrigt med - tre timmar på jobbet i genomsnitt. Så syftet med rehabkedjan var att tvinga en del sjuka att ta vilket jobb som helst, inte att korta skrivningarna. Är man relativt frisk då hotas man med en samordnad omänsklig behandling av F-kassan och Af.

Det vi fortfarande gör, efter alla dessa diskussioner, debatter, artiklar, mediedrevet, massa bloggande, inlägg mm. under det sista tiden är, att vi diskuterar om det är OK att tvinga svårt sjuka eller cancerdöende människor att söka jobb. Hur länge ska de sjuka behöva vänta på att få "rätt hjälp" från F-kassan och Af och hur länge ska de ha "rätt att vara sjuka"? Och hur länge behöver de hävda att de är svårt sjuka och inte låtsas? Kan vi inte nån gång sätta en punkt på detta, lösa det på ett efektivt sätt och ägna oss ått nästa problem? Det absolut största problemet är att vare sig oppositionen eller regeringen har några som helst lösningar på detta problem. Allting är suddigt och utan riktig innehåll. Nu slår de nya reglerna med full kraft. Den politiska populismen är överfull med inkompetenta politiker som bara anklagar varandra men gör för lite. De desperata ropen på hjälp har vi länge hört från maktlösa människor utan möjlighet att påverka sin egen vardag. Ett sorgligt faktum: kritik mot de hårda sjukreglerna stannar vid just kritik. Något motstånd sällan bedrivs. Det blir lite skriverier, några sporadiska kommentarer och inlägg och det blir allt. För makteliten och för beslutfattarna är det en signal om att det är riskfritt att köra vidare på samma sätt och driva hårt över de sjuka och de utsatta. Och sannolikt ännu tuffare tider är att vänta för de redan drabbade. De stämplas nämligen som fuskare, eftersom regeringen utgår ifrån att folk som är sjuka är lata. Många människor som just nu kämpar med sin rehabilitering för att komma tillbaka till arbetet får med de nya sjukreglerna en enkel biljett till socialen. Har de tur får de lite stöd där, men annars blir det bara en hållplats på vägen till helvete. Det är F-kassan som får tolkningsrätten över reglerna. Som vanligt kommer vi få se hur "ivriga" handläggare och höga chefer aldrig tar ansvar för ett beslut och skyller alltid på regering och riksdag. Olika människoöden döljs i övrigt bakom statistiken över sjukskrivningarna. F-kassan ser inte människorna bakom siffrorna. Alla är vi olika så en lösning passar inte för alla. Regeringen vill ge människor en "möjlighet att komma tillbaka till ett friskt och aktivt liv". Måhända, men om den ska tas på allvar då måste sjukförsäkringssystemet erbjuda individuellt anpassade lösningar. Samtidigt måste man veta att någon slags ersättning fortsätter under rehabiliteringen och inte upphör pga. karenstiden.  Hittills har lösningarna varit för fyrkantiga där individen skulle anpassas efter "lösningen", inte tvärtom.

Igår kväll såg vi "Uppdrag granskning" som berättade om ett självmordsfall, något man kunde också läsa om i vissa tidningar i måndags. Mari-Louise (62) från Grängesberg blev i fjol utredd av både F-kassan i Borlänge och i Falun. Två parallella utredningar pågick under samma tid - en som skulle ge Mari-Louise rätten till permanent sjukersättning eller förtidspension, och den andra som knäckte henne. Läkaren har tagit upp i intyget hennes fysiska problem men främst fokuserat på hennes psykiska problem med depression och ångest och ansåg att hon inte kunde arbeta överhuvudtaget. Men handläggaren på Försäkringskassan i Falun höll inte med. Utan att diskutera frågan vidare med läkaren, skrev han ett brev till Mari-Louise där hennes sjukskrivning underkändes. När brevet kom blev Mari-Louise mycket upprörd. Hon ringde sina barn och var förtvivlad. Hon hittades död av grannarna på påskdagen, bland papper med läkarintyg och brev från myndigheter. Det fanns inget avskedsbrev, bara en lapp med ordet "Förlåt".

"Jag beklagar det som har hänt, och vi ska verkligen titta på vad vi kan ta för lärdom, vad vi kan göra bättre och hur vi kan bli tydligare, säger Ingo Tängerby, områdeschef för Försäkringskassan i södra Dalarna. Men generellt anser hon inte att parallella utredningar på olika kontor är något större problem".  Så här har det varit sedan många år tillbaka och det kommer att se likadant ut framöver.  "Det kan självklart vara så att försäkrade upplever det som svårt men vi tycker inte att det är något större problem", säger Svante Borg,  som dock inte kan kommentera det enskilda fallet med Mari-Louise. Så, att en människa har tagit sitt liv pga. F-kassans "parallella utredningar" är inget större problem. Hur många behövs för att utreda ett fall? Och fatta helt motsatta beslut? De ska bara "lära sig" att bli "bättre och tydligare". Vad är det de ska bli bättre och tydligare på? Att bli effektivare på att tvinga en människa att ta sitt liv? Man ska bara beklaga det inträffade och köra vidare. Cynism, förakt, hycklandet, omoral...

Charlie Levin, "folkpartist, liberalkonservativ debattör" skriver idag på Newsmill att "framställa ett självmord som en följd av regeringens nya sjukregler på "Uppdrag granskning" är smaklöst och oetiskt. Ett självmord är alltid en följd av mental ohälsa och aldrig någonsin någon annans fel". Så säger en påstådd "folkpartist och liberal" - båda, så vitt jag vet, ställer en människa, hans liv och rätten till ett fritt liv, i fokus. Och samtidigt har han bara rosor och lovord för regeringen som sköter sitt jobb och skriver  att "medborgarna är trötta på misslyckanden regeringen och myndigheterna försöker hantera men inte löser dem - folk visar stort missnöje mot de som tvingar människor att vända ut och in på sina liv och lägga sitt öde i deras händer".  Det här kallar jag för cynism, idioti och hyckleri, plus en stor dos av okunnighet. Självmord är aldrig nån annans fel, enbart självmördarens eget. Så, Mari-Louise har tagit sitt liv pga. att hon varit psykisk sjuk för att hon hade det så bra i och det hade ingenting med varken hennes sjukdom eller avslaget att göra - två helt åtskilda saker. Hon tog sitt liv pga. - vad? Otroligt idiotiskt tänkande, men samtidigt visar hur vissa tänker och "bryr sig" om de utsatta och sjuka. Fy!

Sjuka och arbetslösa eller, rättare sagt, sjukan och arbetslösheten kan inom snar framtid bli ett minne blott.

De arbetslösa - det är deras kunskap som är fel på. De vet inte det elementära -jobbskatteavdraget gör att fler människor kan hitta ett arbete, men man måste bara tro på Riksrevisionen, herr Borg och herre Totto. Och några till, som gör sitt bästa att "halvera utanförskapet" och erbjuda de utsatta ett "värdigt liv". Man ska väl inte bara slöa och inte ta till sig kunskapen om avdraget. Det är en enkel information som säger på ett tydligt sätt att det lånar sig att arbeta. Arbetslösa vill inte veta nåt om det. Så det är bara att masa sig upp från bädden, gå ut och välja och vräka mellan de lediga tjänster som finns överallt. Under förutsättningen att man anmäler sig på arbetsförmedlingen som fixar resten. Jobbpolitiken är utformat för de som vill jobba - hypnos och beröring, spa och healing som de kunniga jobbcoacherna sysslar med. Vill man inte det, då förlorar man rätten till a-kassaersättning eller olika bidrag. Då hamnar man hos socialen. Men då är man inte längre arbetslös eftersom man inte söker jobb. Enbart de som söker ett arbete kan kallas så och därmed kan behålla rätten att få rätt ersättning.

De "sjuka"- regeringen har bestämt sig att kalla långtidssjuka människor för lata och beroende, alltså folk som inte vill jobba och som låtsas vara sjuka. De försöker lura och övertyga hela samhället att de är fysisk eller psykisk sjuka. Eller både och. De är bara vana att utnyttja systemet och rofsa åt sig olika bidrag genom att fuska. Förmodligen sysslar de med något annat arbete, eller jobbar svart. De är sjukt sjuka människor utan värde, moral och nåt ansvar som bara ligger i sina bekväma sängar och parasiterar sig på skattebetalarnas bekostnad.

Cristina HP har vägrat offentligt hjälpa de utsatta. Även Gunnar Axén, ordförande i soc.förs.utskottet, har nekat att möta de drabbade som inte fått någon hjälp och blivit utan pengar: "Jag brukar inte gå in i enskilda fall och gör det inte här heller. Man måste visa respekt för dem som verkligen är i en svår situation”.  Eller: ”Det sägs så, men det är inget som visar att det verkligen är på det viset” hävdade han i december, när man påpekat att det finns massa drabbade.  Vilket väl kan betyda, enligt honom, att en svårt sjuk  person som åker ut ur försäkringen absolut inte befinner sig i en alltför svår situation. Det måste väl vara de hemlösa i så fall - men jag tror inte att herre Axen vet att sådana stackare finns här i Sverige. Självaste Anna Hedborg, riksdagens arbetsförmågeutredare, skrev i utredningen i fjol att den som "inte är medvetslös kan i princip arbeta". På frågan om en person som är sängliggande med ångest eller smärta ska behöva arbeta, svarar hon: "Man kanske inte har ångest hela tiden".

Helt friska människor har inbillat sig plötsligt och börjat kalla sig själva för sjuka och, tack vare det gamla sosse-systemet, fått rätten att bli långtidssjukskrivna i många år, "utan att samhället gett dem rätt rehabiliteringsprogram". Enligt de nya sjukförsäkringsreglerna blir de sjuka inom snart utförsäkrade och hänvisade till arbetsförmedlingen som ska fixa ett introduktionsprogram åt dem. De ska under tre månaders långt arbete  hitta ett lämpligt jobb åt sig själva, efter egna förutsättningar och efter egen arbetsförmåga. Under den tiden har de inte rätt till sjukersättning eller sjukpenning. Man måste respektera sk. karensregeln: inget jobb - inga pengar. De kan också vända sig till socialen för att få ekonomisk bistånd. Under förutsättningen att de inte har nån sambo, särbo eller egen make/maka som själv jobbar eller får nån form av ersättningen. Då går det inte att få pengarna. Har man en bil - då ska man sälja den och leva på det. Eller på sina besparingar som man lyckats fixa under alla dessa sjukdomsår.

Mer än hälften av dem som nu ska utförsäkras har, påstås det, psykiska problem. Dessa personer vill inte bli friskare, utan snarare sjukare om de inte hänger med utförsäkringskedjan. De får en "riktig utredning och behandling" tack vare den goda samarbetet mellan Af och F-kassan. Den ordinarie äkarens (sjuka) utlåtande är inte avgörande, utan F-kassans "sjukkonsulter" och handläggare som ska bedöma ens arbetsförmåga. Ingen kommer att utlämnas till myndigheters godtycke eller kanske hänvisas till ett "förnedringsbidrag" som det blir omöjligt att klara sig på. Det verkar bli så, om man ska tro på maktens "utlåtanden".

Det var så här fru HP beskrev, i slutet på december, regeringens välvilja att hjälpa de sjuka att bli friska, komma tillbaka och bli fullvärdiga skattepliktiga medborgare: Sossarna förde en "kostsam och oerhört brutal politik - folk blev sjuka och mådde allt sämre psykiskt av att vara borträknade, obehövda, utanför arbetsgemenskapen 

Vi kommer aldrig att acceptera att massor av människor med arbetsförmåga döms till ett liv som förtidspensionärer. Hittills har vi lyckats halvera antalet sjukskrivna sedan år 2006, från cirka 200 000 till ca 100 000 – en bedrift jag är oerhört stolt över. Sverige har gått från att vara Europas sjukaste land till att närma sig EU-snittet. Regeringen vill bryta utanförskapet genom att erbjuda sjukskrivna att kunna återgå till arbete om de anser sig klara av detta. De som inte anses tillräckligt friska att kunna ta ett arbete, behöver emellertid inte vara oroliga. Under den nuvarande regeringen blir ingen människa utförsäkrad. Ett helt felaktigt påstående. I januari 2010 kommer de första sjuka att prövas mot arbetsmarknaden för att se om några timmars arbete i veckan är möjligt. Det finns fyra möjliga sätt: gå tillbaka till sin anställning, förtidspension, introduktionsutbildning med rehabiliteringsåtgärder hos Arbetsförmedlingen eller, i värsta fall och som sista utväg, ytterligare tid med förlängd sjukpenning".

Vissa regler och lagar ser kanske fyrkantiga ut men de gäller alla, oavsett vilken situation man varit i eller hamnat i. På så sätt försvinner tusentals och sen tiotusentals och till slut hundratusentals "sjuka" eller "arbetslösa" sakta men säkert och då får ännu mer skatt hamna i statskistan.

Och så kan alla vi leva i alla dessa år, lyckliga och glada. 

Vi har en politisk borgerlig maktelit som undviker träffa drabbade, i synnerhet när journalister hänger med, men när media och andra väl insatta människor börjar ifrågasätta deras felaktiga beslut, då reagerar de antingen genom att anklaga andra (sossar) för egna fel - "de bara skapar onödig oro", "varje dag avskrevs 140 personer från arbetsmarknaden", eller korrigerar felen i efterhand. Och sen kan de ändå låtsas vara okunniga och ovetande om problemen. Och fortfarande hävda att de bryr sig.

Som jag brukar hävda: Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Lite fakta om vår alkoholkonsumtion och några tankar om rökandet och ätandet.

Ca 10% av Sveriges vuxna befolkning har idag missbruks- eller beroendeproblem. Ungefär 400 000 vuxna personer är alkoholberoende. Ca 1 miljon människor utvecklar alkoholberoende någon gång under sitt liv. Cirka 18% av männen och 12% av kvinnorna dricker, ca 13% av männen och 6% av kvinnorna beräknas ha uttalade problem med alkohol och/eller andra droger. En majoritet av dessa har både familj och arbete. Ungdomar mellan 20 och 30 år är den grupp som dricker mest. Var fjärde svensk har någon i sin omedelbara närhet som har alkoholproblem (Statens folkhälsoinstitut).

Sedan alkoholpolitikens avreglering och spritskattens sänkning har Sverige fått en ny "alkoholkultur" med ändrade rutiner. Och ett känt och sörjigt faktum att allt elände som följer troget med som konsekvens av vår supande har också ökat - tusentals bilolyckor, våldtäkter, storbråk och misshandel, dödsförsök och mord plus alla andra övriga våldsbrott. Och som kostar samhället uppemot 100 miljarder kronor om året!  Ökningen - drygt 30% under det senaste decenniet. Vi dricker oftare och mer och börjar tidigare som väldigt unga (barn) och slutar senare. Ett exempel - antal tjejer och kvinnor i Stockholmsområdet som fått allvarliga skador i samband med alkoholmissbruk har ökat med  200% under åren 2006 och 2007! Ett skrämmande faktum som talar sitt tydliga språk.

Nu ska jag skriva lite om ett redan uttjatat ämne, men som konstigt och paradoxalt nog blir aktuell om och om igen. 

Inom snart kan icke-rökare slippa andas tobaksrök även på våra järnvägsstationer. Banverket planerar att begränsa rökningen på perrongerna. Efter att större delen av världen har infört rökförbud på allmänna platser som restauranger, barer, pubar och en del av uteserveringsställena, då kan det hända att detta förbud bli mer omfattande hos oss. Snart kan det hända att man inför rökförbud på alla busshållplatser i hela landet. Vi kan göra samma sak som Finland och förbjuda all rökning på alla allmänna platser. Eller som i Buthan, ett avlägset men ändå ett enda land i hela världen som infört förbud mot både rökningen i allmänheten och försäljningen av tobaksvaror.

En del - icke-rökare såklart, vill att alla arbetsgivare inom snar framtid ska införa rökförbud på sina arbetsplatser. Ingen rök under arbetstiden. En del kommuner har redan gjort detta när det gäller kommunanställda, men inte alla. Nu vill man gå ännu längre med motiveringen att varje rökare som springer ut stup i kvarten för att bolma kostar arbetsgivaren (Folkhälsoinstitutet) ca 45 000 kr om året, vilket slutligen ger en siffra på svindlande 2,6 miljarder kronor i förlorad arbetstid. Hur kunde de komma fram just till detta siffran är svårt att veta. Och att samband mellan hälsan och livsstil är stor - att sluta röka självmant eller pga. ett förbud är det mest effektiva åtgärden mot cancern. Inte strål- eller cytostatikabehandlingar eller nån medicin. Vilket kan betyda att alla som röker för cancern förr eller senare, antingen pga. den aktiva eller den passiva rökningen. Det är de 8000 människor som dör varje år pga. cancern de fått pga. sitt dåliga leverne. Fast, en del av dem har aldrig rökt, men eftersom cancern är "ärftlig" så betyder det att antingen deras föräldrar eller nån av familjemedlemmarna eller nån släkting har gjort detta på 18- eller 19-hundratalet. "Dålig livsstil" på den tiden som t.ex brist på mat har ingenting med cancern att göra. Så den här senaste tramset som forskare kommit på, som handlar om att vi svenskar har blivit allt äldre och äldre, vilket kan bl.a innebära en trolig orsak att fler och fler (äldre?!) människor blir cancersjuka beror alltså på deras eller deras förfäders dåliga livsstil, dvs. rökningen. Häpnadsväckande, milt sagt. Man kan väl tro på det som på klimatforskare och deras "fuskvarningar".

Långtgående restriktioner och förbud mot de anställdas bruk av tobak på arbetstid är acceptabla, enligt en del "förnuftiga icke-rökare och hälsoexperter". Nästan en miljon svenskar röker idag och lika många snusar och det är för mycket och för (hälso)farligt. Visst, man har rätt till fem minuters rast per timme under sin arbetstid, men man kan väl inte göra vad man vill. Att springa ut för att röka går inte - istället kan man ringa, fika utan att bolma, sms.a, surfa på internet, gå på toan, meditera mm. De som bolmar trots förbud riskerar att bli avskedade. Fantastiskt. Undrar om det handlar om förmynderi? Med en viss hycklande och cynism förstås.

Men nu ska vi snacka om spriten igen. En "studie" visar att arbetslösa löper större risk att få cancern pga. att de dricker mer än de som jobbar (hur kan det komma sig - men pengarna då?!). Alkohol, har forskarna kommit fram i en ny färsk "studie" framkallar också cancern i nästan alla kroppsliga delar, inte enbart i levern. Undrar då om man ska förbjuda de arbetslösa att dricka eller - arbetslösheten, dvs. arbetslösa? Och att bli långtidssjukskriven, enligt en annan "studie" kan också medföra ökat drickande. De sjuka dricker mer än de friska - av psykologiska skäl. Vilket i slutändan kan leda till - just cancern. Regeringen bekämpar redan de långtidssjuka, i synnerhet svårt cancersjuka genom utförsäkringen och via utsorteringskedjan, så det kan bli ett exempel på att det går att fixa saker och ting med lite extra förbud. Men ändå visar allt detta att just arbetslösheten är huvudorsaken till det "onda" och då kan man väl konstatera att det är nåt vi ska tjata om - inte om tobak.

Alla vi vet att alkoholdrickandet ökar drastiskt och dramatiskt i Sverige, i synnerhet bland ungdomarna. Systembolaget tjänar mer pengar än någonsin, speciellt på vin- och ölförsäljningen. Privatimport av all sprit har ökat avsevärt under de senaste åren, smuggling och illegal försäljning (till unga) och tillverkningen också. Alkoholskatten sänktes 2005 för att "värna" om folkhälsan och om Systembolagets framtid. Och för att folk valde (tvungna) att åka massvis utomlands för att skaffa stora mängder av sprit, vilket gjorde att både Anitra och Göran blev ledsna och oroliga. Systembolagets framtid måste värnas, för det var en "hörnsten" i svensk socialpolitik. Och vi har blivit vana om att prata "svensk alkoholkultur". Skattesänkningen blev det bästa räddningen. Detta gjorde att den inhemska spritförsäljningen ökade igen. Men också vår drickande, som gick överstyr. Och som, som en  "kulturföreteelse" kostar samhället massa miljarder om året. Svensk alkoholpolitik är hycklande och cynisk, för regeringen bryr sig inte om folkets hälsa utan om pengarna och försäljningen. 2000 dödsfall om året pga. alkoholmissbruk, 400 dödsfall per år pga. rattfylleri, åtta av tio gärningsmän som begår misshandeln eller nån annan våldsbrott har varit alkohol- eller drogpåverkade. 400 000 barn lever idag med föräldrarna som dricker för mycket och där våld är en del av deras vardag. Allt detta talar sitt tydliga språk. 10% av svenska befolkningen står för hälften av all alkoholkonsumtion i landet.

Så, alkoholmissbruk är ingen "privatsak" som tobak. Det är en del av vår "kultur" och därför ska man inte snacka illa om det. Genom att röka skadar man oskyldiga icke-rökare "indirekt", men genom berusningen och fylleriet - inte så många, eller?  Icke-rökare löper en större risk att kanske drabbas, förr eller senare i livet, av cancern. Att bli knivmördad på en gång av en "spritälskare" är väl inte så farligt. Eller? Är jag ute och cyklar eller har jag fel? Eller är det nåt annat som har med hyckleri, cynism och strutsfilosofi att göra? Vi kan också behålla Systembolagets monopol på spritförsäljningen. Apoteket ska inte göra det för det ska handla om fri, bättre och större konkurrens som leder till lägre priser. Men Systemet har ju väl en "utmärkt sortiment" av utsökta viner, olika sorter av öl och sprit - whiskey, gin, vodka, cognac, rom, tequilla mm, så att vi konsumenter har ingenting att klaga på. Allting är välsorterat och lättillgängligt med "rimliga priser", så varför inte? 

Åker man till Danmark, Finland, Tyskland och Polen kan man ta med sig 230 liter sprit per person och omgång. En familj med två vuxna barn över 21 år kan då föra in med sig - 920 liter sprit! Under förutsättningen att pappan har en rymlig minnibuss såklart. Men det är väl ingen hälsofara - man kan väl sälja en hel del till sina "vänner och bekanta" och inte dricka upp allting. Eller hur?! Men hur många limpor cigaretter kan den lyckliga familjen ta med sig in i Sverige som de kan köpa i t.ex Polen? Fyra eller mer? 40 eller 80? Kanske fyra hundra, inte vet jag? Vad är problemet då?

Om man tänker noga efter, så finns det också en del andra farliga grejer som ingår i vår "livsstil" och som massmedia tjatar så mycket om, plus våra kära "experter" och forskare och läkare framförallt. Maten! Men inte vilken mat som helst, utan fet mat, skadlig mat och den som innehåller mycket kolesterol. Chips, hamburgare, godis, glass. Det är de som undergräver för vår hälsa - fetman är bevisligen farlig och kan medföra allvarliga konsekvenser på vår välbefinnande - diabetes, magkatarr, andra sjukdomar, cancerrisk, risk för en tidig död, ökad vikt och i längden (barn) dålig självförtroende, mobbing, ångest och såklart självmordstankarna. Ska vi inte då införa Systembolaget för dessa onyttiga matprodukter? Är det inte en större hälsofara, att bli överviktig, tjock och sjuk på köpet med en synlig sjukdom som ingen kan skryta med, springa ifrån och vara stölt över, i synnerhet inte våra barn och unga? Börjar de smygröka eller dricka när de är 12-13 år då kan det bli en plus - bli accepterad i gänget som en fullvärdig medlem som vågar. "Du är typ asgrym grabben, fatta'ru liksom". Blir man kallad för en jävla tjockis då är det kört. Eller? Och sen kan vi väl passa på och införa en högre privat kostnad på sjukvård, som är "livsstilsrelaterad". Nu när makteliten ändå vill privatisera det ena och det andra, så...   

Alkoholkonsumtion ökar mer och mer (8%), rökningen minskar, men inte bland unga. Snusandet har ökat lite mer, ca 5%, förmodligen för att folk tror att det är mindre farligt och "inte stör" omgivningen. Snusandet skadar inte direkt andras hälsa  som "passiv rökning" gör. Eller finns det kanske passiv snusning också, vad vet jag? Så många "sanningar" och en del  halvsanningar strömmar in varje dag så att man blir helt förvirrad. Vad är det man ska tro på och bestämma sig för? En svår dilemma. Och så många val(möjligheter).

Det bäddar inte för gott, gott folk!

Bråk, skolbrand, fylleri, våld, misshandel, våldtäkt, rattfylleri, mord, trafikolyckor, rån och rånförsök, knivmord, villa- och lägenhetsbränder, människorov, gängbråk, våldsbrott...

Mer än 700 (brott?!) händelser inträffade under mindre än fyra timmar under Nyårsfirandet enbart i Stockholm, 600 i Skåne och Blekinge, över 300 i Västra Götaland. Moskén i Rosengård utsattes för skottlösning, en fyraårig flicka från Malmö (bortrövad) är försvunnen, flera skott avlossades mot en lägenhet i Malmö... Allt detta har inträffat i natt, tidigt imorse och idag, den 1 januari 2010.

Runt om i världen fortsätter det med illdåd - självmordsbombare körde in sin pickup i folkmassan och dödade 90 människor under en volleybollmatch i Pakistan idag. Attacken är, som vanligt, de militanta talibanernas verk. Det är de (fundamentalister-islamister) som hävdar att islam är en fredlig religion men samtidigt dödar oskyldiga barn och kvinnor. Räddslan för nya sprängattentat mot flygplan växer, övervakningen ökar drastisk, snart smäller det igen i Irak, Gasa eller Afghanistan. Vart är vi på väg, gott folk?

Ångest, hat, hot, fylleri, adrenalin, hämnd, frustration, räddsla, maktlöshet, vanmakt, svartsjuka, avundsjuka  - är det enbart det onda, hemska, destruktivt negativa som ska i fortsättningen driva oss framåt mot vår "mänskliga utveckling" och mot det progressiva? Fy! 

Det gamla året 2009 slutade med nåt liknande - en 18-årig tjej mördades brutalt på nyårsafton i Götebörg, en man mördade sin fd sambo och fyra andra på en köpcentrum i Esbo i Finland på nyårsafton, och som sist tog sitt eget liv. Svartsjuka och hämnd var motiven bakom de bestialiska vansinniga mörd, hävdar polisen och "experterna". Vetskapen om att det var en invandrare från Kosovo som var mördare gör det fasansfulla hemska situationen ännu värre - främlingsfientligheten växer mer och mer. 

Är det så vi ska ha redan den första dan i det nya året? Vad kommer att hända i morgon? Folk ska ut och fortsätta festa. På söndag? På måndag börjar vi från början med massa nya lagar som träder i kraft  - dubbdäcklagen t.ex men också den nya sjukförsäkringslagen eller utsorteringskedjan. Tusentals sjuka åker ut. Självmord har redan inträffat och forskare befarar nya. Kan vi befara mord och mordförsök också?

Just nu är jag förtvivlad, desillusionerad, känner mig maktlös och jag är rädd. Är det så jag/vi ska leva i fortsättningen? Rädda och förtvivlade inför framtidens onda händelser och gärningar? Vad är meningen med livet då? Att kämpa? Hur? Och på vilket sätt? Och hur länge?

Läste idag och som vanligt, en hel del tidningar och bloggar. Det verkar som att en hel del ägnar sig åt att skriva nyårskrönikan, både om årtiondet och om det sista året som snart löper ut. Att använda en massa ord och utrymme och beskriva hela det årtiondet som inom snar tid kommer äntligen att ta slut (om 8 timmar) har jag varken ork, lust eller tid med; jag kan istället bara nämna några av händelser, platser eller personer som inträffat eller varit aktuella under de 10 år av elände och det onda som präglat vår mänsklighet, utvecklingen och kultur. Decenniet som "förändrade världen" som det heter.

Här följer några av dem: övergången till 2000-talet och millennieskiftet gick väl smärtfritt utan inga som helst datahaverier, Ryssland fick Vladimir Putin som sin president, den andra bäste genom tiderna (efter Stalin), George Bush Jr blev den 43 USA:s president på över 100 år utan att ha fått flest väljarröster (ord som fusk, fiffel, cynism och hyckleri kommer i fortsättningen att prägla det politiska livet och dystra maktspelet i världen), den 11 september, WTC med 3000 döda och en förödande krig mot terrorismen, Afghanistan och Al-Qaida med tusentals civila offer, Guantanamo, Mehdi Ghezali, Bali, Gudrun och Gudrun Schyman, Microsoft, fågelinfluensan, EU, orkaner Katrin och El Nino,  Irak och Saddam, mp3-spelare, Somalia, Anna Lindh, Nordkorea, alkohol(av)reglering, Slobodan Milosevic, Anna Nicole Smith, Göran Persson, Natasha Kampush, Darfur, Indien, Kina, Ryssland, Google, Tjetjenien, Haiti, Kongo, tsunami, Laila Freivalds, klimatkris, Al Gore, Spanien, London, terrordåd, mer krig, Gasa, Israel, Pakistan, shia mot sunni-muslimer och islamism, brottslighet, naturkatastrofer, Ipod, Tiger Woods, världsbörsen, global finanskris, nedskärningar  Ipred, bloggar, Annika Östberg, FRA, SD, Rosengård, svininfluensan, Pirate Bay, mord, Youtube, Tvitter, Facebook, de nya moderaterna och alliansen, Danmark, bonusar, Christine Shrurer, Thomas Quick- rättegångarna, Josef Fritzl, pedofiler, människosmuggling, asylsökande, illegala invandrare, Anna Anka, antisemitism, brott, dödsskjutningar, transportrån, Georgien, (den katolska) kyrkans synder, påven, mikroblogg, Anders Eklund och Ängla, polisen, Berlusconi, Wanja Lundby-Wedin, Island, issmälltningen, Serbien, Michael Jackson, Lettland, Estland, Haag, Bryssel, EU, Schweiz, Barak Obama, finanskrisen, börsen, banker, jobbpolitiken, rån, Susan Boyle, sjukförsäkringen, Volvo, Saab, Vattenfal, Köpenhamn... Har jag glömt nämna alla? Ju, svenska (Jul) grisar förstås. 95% var det dåligaste av det dåliga.

Domedagshot hängande över hela världen och en hel mörk skrämmande tidsålder med vår uppenbara oförmågan att hitta ut därifrån. Bevare oss milde herre gud en sådan fortsättning och en total negativ utveckling.

Läste imorse herre Reinfeldts nyårsartikel - bedrövligt. Det som han utlovat och det som utlovades av alliansen under tiden blev bara ett stort fiasko. Fler arbetslösa, fler utsatta och fattiga i utanförskap, fler socialfall och socialberoende, fler fattiga barn och vuxna, mindre i plånboken för de små, sjuka, arbetslösa, pensionärer, gamla... Mindre pengar blev det men också mindre sjuka, paradoxalt och konstigt nog. Ett medvetet uträknat sätt både från borgarna, arbetsministern och försäkringskassan att minska arbetslöshet genom att tvinga ut de sjuka, göra dem friska på så kortast tid som möjligt, utförsäkra dem och bolla dem vidare till arbetsförmedlingen och de goda "hypnotiska och berörande"  jobbcoacherna. Det var de sjuka som fick det tunga bördan att rädda jobben, välfärden och landet genom att sluta fiffla och låtsas och börja betala skatt genom hederligt arbete.

Herr Fredrik fortsätter med sina tomma löften och lögnaktiga mantrat som några få tror på - en del moderata bloggare/anhängare/sympatisörer jublar över hans ord och de påhittade floskler och försvarar alliansens "stora framgångar". Ett "mycket uppmuntrande läsning" där statsministern "redogör tidligt för sin vision om Sverige". Som vanligt - inget nytt under (borgerliga) solen - patetiskt, cyniskt och hycklande. När det gäller stora frågor som rör människors trygghet finns det "inga klara och enkla svar" men att fortsätta smutskasta och anklaga opposition och deras politik - det går utmärkt, som vanligt. Alliansens egna misslyckandena under deet senaste året fortfarande tillskrivs sossarna. Så, vem ska tro på en statsminister när man vet att hans mål med utförsäkringen av de tusentals sjuka var och är att finansiera och betala sänkta skatter för de välbärgade. "Vi gör allt för att det ska bli billigare att anställa", lovar statsministern. ju, förmodligen genom att det skabli billigare att jobba, dvs. att tjäna mindre, att slåss om lågavlönade jobb. Att stödja våra fifflande förlustrika banker och deras  ränteregler  och bonusar gick bra - miljarder lånades för räddningen, men att rädda arbetslösa, sjuka, Saab, Volvo, våra pensionärer, unga - icke!

Ett riktigt haveri med folkets förtroende och en luddig väg i ett nytt år där det ska förväntas av skattebetalarna att fortsätta "subventionera hushållsnära tjänster" för de som redan har mer än tillräckligt med råd för just sådana tjänster. Lurendrejeri hela vägen. Illavarslande start på nästa år och dålig avslutning på det dåligaste året av vårt årtionde. Reinfeldts nyårstal är en riktig partipropaganda, med hjälp av det "framgångsrika" moderata och borgerliga nyspråket - säga och hävda det ena men tänka och göra det andra. Stora ord om förändringar som alliansen åstadkommit under året men samtidigt massa belägg som vittnar om det motsatta: välfärden har förstärkts, utbildningen har ökat och förbättrats, stöd för arbetslösa har ökat och bla, bla, bla. Så är det - i teorin. I verkligheten urholkas välfärden sakta men säkert, skolan kämpar både med pengarna och avsaknaden av lärare och elever, Komvux hotas av snar nedläggning, de vuxna (och unga) som pluggar nu är mer eller mindre tvungna att göra det - avsaknaden av vissa jobb, prekvalifikation och annat har blivit  nog oundvikligt pga. misslyckad jobbpolitik; nästan en halv miljon människor som tvingades från A-kassan under sista åren, dyrare kostnader och utgifter men sänkta ersättningsnivåer, utförsäkrings- och utsorteringskedjan mm.

Så - både statsministerns Jultal och dagens nyårstal är bara tomma floskler, lögner, mantrat och svek mot sit eget folk. Allt detta kan ses som nån slags moderat medicin som ska motverka lathet, beroende och fiffel och åstadkomma mer pengar för de välbärgade. Problemet är att deras egna bilder av politiken och det alliansen "åstadkommit under regeringstiden" stämmer inte överens med verkligheten och det folket själv ser och känner. Effekterna av Reinfeldts "visioner" överensstämmer inte med vår bild av det grymma läget och tuffa verkligheten. Alliansen bara gräver sin egen grop ännu djupare och bevisar med sina "löften" och "framgångarna" att deras reformer är en massa försämringar. På fattigas bekostnad, men tyvärr för de rikas fördel och välmående.

Gott Nytt År Gott Folk - och god fortsättning i det nya årtiondet.

Det finns några av de "känsliga ämnen" som ibland inte går så lätt och enkelt att diskutera, kommentera eller debattera på ett helt öppet demokratiskt sätt i vissa av våra "fria liberala" tidningar med förkärlek för PK. Men det man kan göra är att blogga om det och skriva inlägg eller kommentera samma ämne i andras bloggar. Det jag personligen är intresserad av är företeelser som politiskt hyckleri, politisk korrekthet och politikerförakt.

Förutom hyckleri finns det också företeelser som avundsjuka, svartsjuka, grälsjuka och gubbsjuka, som är djupt inbäddade i folksjälen och som finns överallt.  Men allt detta finns som en del av den folkliga kulturen och våra traditioner - något som självklart finns i alla andra kulturer och traditioner, mer eller mindre påtagligt, uppenbart och synligt. Problemet är att hyckleriet är mer synligt inom politiken, som en ond egenskap som försvårar för de viktiga och riktiga politiska beslutfattanden och som kan leda till minskat folkligt förtroende och ökat politikerförakt. Något som är uppenbart när det gäller vår politik.

Lagom är bäst - ett talesätt som  också finns inbäddat i den svenska folksjälen, men då kan man fråga sig: hur mycket är lagom? - laget om, nåt som ska räcka åt alla. Man ska dricka lag(et)om, äta lag(et)om, jobba, roa sig lag-om. Inte för mycket men inte för lite heller. Mitten. Man ska inte sticka ut för mycket men inte vara i skuggan heller. Svår dilemma att hitta en rimlig ballans. När det gäller politiken är just hycklandet nåt som aldrig kan bli lagom.

Hycklande gör oss oftast orädda för vad andra ska tycka och tro om oss, om våra åsikter och handlingar; ett (o)medvetet sätt att hävda det vi egentligen (inte) tycker, tror och gör. Och eftersom vi bara är människor som gör våra val och våra fel, så fortsätter vi (tvungna?!) med samma misstag - att hävda en sak men göra det motsatta. Hycklandet upphöjs till avancerat hyckleri och så får vi en nyfödd politisk hypokrit! Denne stackaren tycker, tror och låtsas att allt som han gör är bra, positivt, t.o.m perfekt - med en hel del undantag som gäller andra. Allt annat och alla andra är det fel på, men han är - lagom, och lagom är - bäst!

När det gäller den hycklande svenska politiken så kan man lugnt konstatera att allt det vilar just på det företeelse som sitter kvar i ryggmärgen på en del av våra politiker - allting de gör och beslutar är bra, framåt, positivt, tycker de. Så när makteliten/makthavarna hävdar att de värnar om välfärden, vill minska utanförskapet och vill bevara den svenska modellen, men samtidigt gör sitt bästa för att urholka allt detta -något som det finns massa belägg, vittnen och bevis på - då kan man lugnt konstatera att allt detta de gör visar det borgarna vill uppnå - utvidga antal "nya medlemmar" som ska tillhöra (härskar)eliten och överklassen genom att undergräva för de små vanliga, för medelklassen och underklassen, med massa nya hårda byråkratiska lagar, regler och bestämmelser. Regeringen/alliansen/makteliten bygger ett "nytt svenskt samhälle" där de som redan har råd ska ha och få mer. Och de ska också bli mer.Det enda som krävs av de "nya medlemmarna" är att de ska stå på "rätt sida" och följa samma spelregler och föra samma ideologi. Och varken fråga eller ifrågasätta för mycket. Rika ska betala mindre skatt för att få mer, men fattiga ska betala mer för att få mindre, konstigt och paradoxalt nog. Genom det ska de rika få det ännu bättre ställt och inte sko sig enbart på skattebetalarnas bekostnad utan också på de arbetslösas, sjukas, utsattas, fattigas, gamlas och behövandes bekostnad. Och enbart de som tillhör oppositionen är riktiga hycklare, påstår eliten. Det heter avancerat hyckleri, cynism, förakt, oheder och omoral.

Man ska värna om och försvara detta klassamhälle, ökade klyftor, utanförskap och fattigdom och samtidigt "kämpa mot" allt detta onda som genomsyrar vårt samhälle och vår vardag mer och mer. De som inte riskerar falla i samma beteende som borgareliten och överklassen är körda. Och då hävdar t.ex Mats Odell att alla (svenskar?!) är lika inför lagen samtidigt som sossarna kör med det gamla vanliga "alla vi är lika" och "alla har samma rättigheter".

Svårt att samtidigt vara hederlig och ärlig och bli politiker och bedriva den "sanna ideologi". Moral, etik och de stora viktiga politiska beslut och frågor håller inte/passar inte ihop. Så enkelt är det, och det är det som i längden bli svårt - att hålla jämna steg med dagens politiska maktspel och förbli människa. En liten del (riksdagsledamöter?!) inser detta sörjiga faktum och slutar inom politiken, en stor del följer med, för karriärens och pengarnas skull.

Dagens politik grundar sig just på hyckleri som inte tror på sin ideologi utan på vinst, oavsett vilken. Det är den typen av politik som bygger på det gynnsamma och inte på det goda, progressiva, mänskliga. Det högsta intresset är - makt! Det är det enda som kan tillfredsställa maktelitens maktbegär och maktutövandet som frukten av deras maktposition. Härskarna grundar sin position på tomma slagord och lögnaktiga uttalanden, påhittat mantra och massa floskler - mycket i teorin men lite i verkligheten. Och det är den nya typen av borgarnas nyspråk. Den typen av maktideologin resulterar alltid i massa motsatser - makthavarna ställer sig på de "försvarslösas, förtrycktas och maktlösas" sida, men sen, genom sina genomtänkta handlingar och politiska beslut gör det motsatta - förtrycker och tar makten ifrån sitt eget folk. Ärlig politik finns inte idag - att stå för sina åsikter, för det politiken propagerar och proklamerar för, går inte. Det pågår en hård maktkamp och det är viktigare än att jobba åt sitt folk. Det upptar så mycket tid att överleva och hänga med och följa alla de oskrivna regler och rätta sig efter det som de mörka maktens korridorer bestämmer. Politiken handlar inte om ideologi och idealen utan om att vissa "omöjligheter" ska bli "möjligheter". Men inte i den positiva bemärkelsen, utan tvärtom. Som t.ex att dödligt och svårt cancersjuka människor ska tillfriskna över en natt och gå ut för att jobba. De ska hitta ett jobb som inte ens de friska arbetslösa kan hitta. Det bedrivs en anpassad politik vid förhandlingsbordet uppe i Rosenbad med andras "påtvingade" och tysta medgivande som i längden urholkar vår välfärd och vårt demokrati. Den världsberömda svenska modellen är redan ett minne blott, likaså Folkhemmet och vår folkliga makt har blivit oss fråntagen för länge sedan så...

Allting är ett stort spel för galleriet, ett politiskt hyckleri som tillåter storkapitalet och den fria marknaden storma in i vårt lilla land med sina omänskliga omoraliska regler och lagar. Det statliga maktövertagandet döljs både av makteliten och vår massmedia som själv hyser stor förkärlek för det privata och storägda. Fariseer och hypokrater finns överallt och spelar ett välgenomtänkt maktspel. Vem eller vilka kommer att betala i slutändan är väl inte så svårt att gissa.

Läser, som vanligt, en hel del tidningar och det finns ett och annat intressant att hitta: fem år efter tsunami-katastrofen, julklapparna som säljs både på Tradera och på Blocket, Volvo och Saab, självmordsattack och döda barn i Irak, polisbrutaliteten i Iran, julmat och mellandagsrea, snökaos och bilolyckor,,, Och en hel del snygga tjejer och unga vackra kvinnor i samband med det senaste trenden inom modebranschen, lyxsmink, musik, film, fashion, snygga mannekänger och fotomodeller, Anna Anka (oops, she again?!)... Kvinnor och åter kvinnor i en (fortfarande) gubbjävelsverige. Konstigt och paradoxalt nog. Och så kom jag på en annan figur - Ankungen. Och så skrev jag det här. Läs och fundera.

Susan Boyle var 48 år, mobbad, hatad, hotad och slagen av både sina föräldrar, skolelever och lärare som barn under många år - och hon blev utskrattad när hon stod framför en hånflinande juryn och publik. Britain's got talent, motsvarighet till vår Popidol, är en populär brittisk musiktävling. Det var den 10 april och hon skulle sjunga låten "I dreamed a dream" som skulle förändra hennes liv över en natt.

Hon klev in på scenen för första gången och fick emot sig alla i studion - hon hånades av både publiken och juryn under den korta presentationen. Minns alla där i publiken som himlade med ögonen och såg uttråkade ut, suckade djupt. Hon möttes med fördomar innan hon hunnit ens öppna munnen. Sen började hon sjunga! Och alla där och hela världen tappade hakan. 10 sekunder räckte för att alla skulle resa sig, börja vråla, applådera och stå under hela Susans uppträdande. Efter bara några få takter förändrades allt. Hon fick alla i publiken resa sig upp - dånande applåder och stående ovationer var väl förtjänade. Plus ett avgörande "the biggest YES i have ever given anymore" av juryn. Askungen förvandlades till Idol och den cyniska och hycklande publikpöbeln förvandlades till jublande fans. Stjärnan var född. Barndomsdrömmen att sjunga för drottningen verkade inte längre lika avlägsen (hon har redan inbjudits att sjunga för president Barack Obama).

Susan Boyle bevisade med sin exceptionella röst till hela den fördömande föraktfulla glamourvärlden att utseende inte var allt. Klippet visades sen på Youtube och blev klickad drygt 50 miljoner gånger under den första veckan och nästan 300 miljoner gånger under de följande sex veckorna.  

Konstigt och paradoxalt nog så gjorde en osexig, motbjudande, ålderdomlig 48-årig skottisk kvinna en överraskande vändning och fick allas hjärtor och ögonen vända mot sig och blev en idol. Det var självklart hennes "änglaröst" som fick hela världen att hålla andan, gråta och jubla. Juryn - Amanda, Simon och Piers erkände att både juryn och publiken var cyniska i sitt uppförande och mottagande, tvivlade på Susan och såg fåniga ut - och bad om ursäkt. För ingenting med Susans utseende stämde med den stereotypa massmediala bilden av en musikstjärna, när hon klev in på scenen för första gången. Hon bara bevisade att det aldrig är för sent  för att  göra  succe och bli stjärna eller framgångsrik och att utseendet är inte det viktigaste redskapen för att bli idol. Hon blev världskänd över en natt tack vare sin fenomenala och vackra röst.

Den gamla vedertagna uppfattningen att det enbart är de vackra människor (tjejer, kvinnor, snygga killar och män) som kan åstadkomma något och bli kända och framgångsrika stämmer inte. Susan faller utanför ramen när det gäller den uttjatade men fortfarande aktuella och rådande "Stardreams-konceptet". Allting som gäller den världsberömda "The big show" är skräddarsydd efter affärsiden för att ge den största möjliga vinst. Människor omvandlas till antingen tomma siffror eller produkter som ska marknadsföras. Och vi, hjärntvättade konsumenter som lever i ett konsumera-mera samhälle köper lätt och naivt detta koncept.

Susan blev snabbt berömd, den utseendefixerande musikindustrin gav upp, men inte helt, så hon skulle stylas ändå, ändra på sin frisyr och hår, klänningar och skor, se lite bättre ut. För hon skulle medverka i olika tv-program, göra intervjuer, skriva autografer, fortsätta sjunga och tävla, åka till USA och gästa Ophras tv-show och göra en CD (som var helt slutsåld innan den nådde ut på marknaden). Pressen och trycket blev för mycket för Susan som var van med att leva ett mer ensamt liv. Hon bröt ut, fick nervkollaps och slutade på sjukhuset. I övrigt var det nte hon som vann den  där tävlingen.

Caster Semenya tog VM-guld på 800 meter i Berlin i somras, men i sportens värld (och förmodligen i en del av det vanliga världen) spydde man galla över henne och hon anklagades för att vara - man! En 18-årig tjej med lite mer manliga hormoner (hennes fel och hon borde skylla sig själv, hävdade vissa "experter") kränktes officiellt - hon var från Sydafrika och hon passade inte in i den bilden av stylade kvinnliga stjärnor inte långt bort från fotomodellernas värld. Berlinstadion buade när hon gick i mål - ett öppet hyckleri, cynism och förakt för det sportsliga och mest värdefulla inom sporten och idrotten - egen prestation. Fördömande publik och media också dödar glädjen och hoppet i varje tävlande människa, i synnerhet tjejer. Det var väl därför hon sket i att ta emot medaljen - hon ville bara åka hem. Kvinnor duger inte enbart för sin prestation - de ska dessutom vara "äkta kvinnor" med befintliga bröst, iklädda sexiga idrottskläder, med perfekta ansikten, snövita tänder och långa snygga ben. Kurviga och atletiskt vackert stylade på samma gång. Perfekta unga tjejer med perfekt rätt utseende - prestation är mindre viktigt. Om hon dessutom vinner - helt perfekt; om inte - ändå förblir hon vacker. Det är väl poängen med tävlandet, sport och idrott idag. Caster Semenya ville bara att världen skulle hylla henne för hennes talang och kunnande, inte för hennes utseende.

Vi lever i en hycklande massmediala värld som marknadsför unga stackars tjejer som svälter sig till döds för att verka vara vackra och för att duga, unga kvinnor som låter sig opereras för att bli vackrare, att ha en snyggare kropp för den de har duger inte tillräckligt. Intellekt, kunskap, bildning och utbildning ska man fullständigt skita i. Idrott verkar börja tendera att bli lika fixerad vid utseendet som modevärlden och massmedia som bjuder på egna "idealbilder". Den naturliga tillståndet - du duger som du är, duger inte i verkligheten; massmedia och modevärlden marknadsför ett annat affärside - du duger inte så som du är och vi ska hjälpa dig att bli lycklig och efterlikna dina idoler! Utseendefixeringen och idealbilden, nåt jag skrev om i inlägget "Ytligheten är dagens norm" är normen i dagens konsumera-mera samhället. Ordet är skönhetsideal.

Casters enda fel var att hon hann först i mål och vann en guldmedalj, Susans fel var att hon såg ut som en lite överviktig äldre städerska från 50-talets filmer och det hänger inte ihop med hennes änglaröst och de mediala förväntningarna showvärlden ställer på människor. Du duger så som du ser ut - efter stylningen; ju snyggare desto lönsammare. Den fula ankungen-sagan har blivit en pengavinnande affärsmodell i skivbranschen.

Ca 10% av Sveriges vuxna befolkning har idag missbruks- eller beroendeproblem. Ungefär 400 000 vuxna personer är alkoholberoende. Ca 1 miljon människor utvecklar alkoholberoende någon gång under sitt liv. Cirka 18% av männen och 12% av kvinnorna dricker på en nivå som medför ökad risk för skador och olyckor. Cirka 13% av männen och 6% av kvinnorna beräknas ha uttalade problem med alkohol och/eller andra droger. En majoritet av dessa har både familj och arbete. Ungdomar mellan 20 och 30 år är den grupp som dricker mest. Var fjärde svensk har någon i sin omedelbara närhet som har alkoholproblem (Statens folkhälsoinstitut).

Det jag skriver här är absolut inte ett tyckande (jag tror inte heller!) utan enbart en objektiv sammanställning av fakta. Hemska och sörjiga fakta om vår påstådda "alkoholkultur" och om vårt skadliga spritdrickande.

Varför måste alkoholen, all slags sprit och drickandet vara i fokus så fort det närmar sig en högtid? Det är acceptabelt när det gäller fester, födelsefirandet eller bröllop där vuxna är i klar majoritet, men enstaka högtider som innebär ett firande med våra nära och kära, dvs. med våra barn och familj behöver väl inte innebära en massa sprit. En måttlig konsumtion med ett eller två glas vin, öl eller den traditionella glöggen är acceptabel för min del, men varför stora mängder? Varför måste den efterlängtade högtiden som barn och föräldrarna ska dela tillsammans upptas av allt alkoholdrickande och t.o.m bakfylla? Julen är en högtid för familjen att samlas och umgås, att vara glad och vänlig, äta gott och glädjas över de fina julklapparna och den fina stämningen. Inte för att barn ska vara rädda för varken pappas, mammas eller farfars hotfulla beteende och dåliga skämt. Istället att ta vara på den tiden och välja kärleken, uppskattningen och glädjen över att få möjlighet och tillfället att umgås med sina nära och kära under ett par dagar, väljer man sprit och låter det obehagliga hemska beteendet ta över. Är spriten så viktig i någons liv så finns det i övrigt 362 andra dagar på året man kan dricka på.

Jul, Påsk, Midsommar- och Nyårsfirandet har blivit, visar statistiken från alla håll, mest "alkoholiserade" högtiderna i Sverige. Konstigt och paradoxalt nog. Systembolaget har just då extraöppet och säljer mer alkohol under Julveckan än under någon annan (vanlig?!) vecka på året. Det gäller också, och i övrigt, de illegala hembränndförsäljare som oftast tjänar storkovan just under den "höga" tiden.

Vår västerländska alkoholkultur ligger som ett täcke över våra högtider. En stor del av "alkoholvänner" (hycklare) hävdar att spriten och alkoholdrickandet ingår i vår kultur, som t.ex sill, lax, Janssons, skinkan, nubben, glögg, majstången mm. Något jag inte håller med om av en enkel anledning: äter man t.ex en eller två kilo gravad lax eller dansar (hoppar grodan) runt majstången under en hel dan, då blir man både mätt och lycklig - sund mat och långvarig fysisk aktivitet ökar vår välbefinnande. Däremot, dricker man en eller två liter vin eller, bevare mig milde herre gud, lika mycket vodka då blir man varken mätt eller lycklig, utan tvärtom. Och det hela kan sluta katastrofalt antingen för spritkonsumenten eller för hans omgivning. Eller för bege två parterna.

Alkoholkonsumtionen har ökat dramatiskt i Sverige under de sista decenniet. Forskarna har bevisat att en av de främsta orsakerna är ett ökat antal dryckestillfällen. Enligt Hälsoinstitutet beror detta också på att vi har fått ett ökat vardagsdrickande. Sedan alkoholpolitikens avreglering och spritskattens sänkning har Sverige fått en ny alkoholkultur med ändrade "alkoholtider". Så den gamla traditionella alkoholkonsumtionen förknippad med enbart helger och våra högtider suddas ut sakta men säkert. Och ett känt och sörjigt faktum är att allt elende som följer troget med som konsekvens av vår supande har också ökat - tusentals bilolyckor, våldtäkter, storbråk och misshandel, dödsförsök och död plus alla andra övriga våldsbrott. Och som kostar samhället uppemot 100 miljarder kronor om året!  Ökningen - drygt 30% under det senaste decenniet. Vi dricker oftare, mer och börjar tidigare som unga (barn) och slutar senare som väldigt gamla. Ett skrämmande exempel är t.ex en gammal rapport från Statens folkhälsoinstitutet från 2002 där det står bl.a att andelen spritkonsumenter bland kvinnor i åldern 50-75 år har ökat med - 150% mellan åren 1998 - 2002! Eller att bara i Stockholm antal unga tjejer som fått allvarliga skador i samband med alkoholmissbruk har ökat med - 200% under åren 2006 och 2007!

Krogar, restauranger och caffeer i både små- och storstäderna har tagit över rollen som ungdomsgård. Attitydförändringen syns framförallt i storstäderna, där krögare säljer mer (och tjänar mer) sprit just under högtidsfirandena än för bara tio år sedan. En hel ungdomsgeneration är på väg att supa ner sig. Helgdrickandet har ökat drastiskt, som vanligt, för de rejäla helgfyllorna vill ingen släppa så lätt och enkelt, men den typiske alkoholisten är inte längre en 50-årig hemlöse sittande på parkbänken utan en 21-årig (antingen högskolestuderande eller arbetslös) kille.