Snart är det val, det är full fart med medias skriverier om den urartade och blodiga krisen i Grekland som hotar att lamslå halva Europa, om vissa länder som är farligt nära en total kollaps. om borsens fall (igen?!), om pågående smuts- och pajkastningen och Tobleronepolitiken, om vissa naturkatastrofer... Tråkigt.

Men hur det egentligen ser ut hos oss när det gäller olika blocken och våra partier?

Läste lite gran Göran Greiders analys om detta och håller faktiskt med det han hävdar - det är få företeelser som förvånar mig idag när det gäller vår mesiga och tjatiga politik.

Det finns ett stort tomrum som öppnat sig i offentligheten. Man resonerar kring utopin och realiteten, vad som är möjligt att göra eller åstadkomma och vad som är önskvärt. Det är svårt i den nu pågående finans- och klimatkrisen som härjar samtidigt och trycker väldigt hårt. Verkligheten tycks nått fram till utopin. Den praktiska politiken - realpolitik och utopin är väldigt nära. Dagspolitiken är begränsad och vi lever idag i den nästan realiserade marknadens utopi. Storkapitalet banar sin väg mer och mer med sina hårda marknadsregler.

Oppositionen tyvärr bara längtar efter något nytt och inte kan åstadkomma stora förändringar, fast den lovar hela tiden stora sociala och ekonomiska förändringar, och den politiska offentligheten har lämnat oss alla och slutat samarbeta med de talrika sociala rörelser som också tycks förtvina i apatin och i den eviga längtan efter bättre tider. Utopin och det vardagliga sammanflätas mer och mer i varann.

Det måste väl finnas ett samspel mellan teori och praktiskt handlande i politiken? Så som det fanns under 1900-talets stora framsteg inom arbetarrörelsen och deras då mycket starka samhällsförändrande kraft.

Men, teorin kan alltid ifrågasättas och gränserna för vår vetande kan flyttas fram. Kan man göra det när det gäller politisk utopi? En vision om ett samhälle som i princip kan förverkligas trots att vi saknar kunskaper om eller innehar redskap eller några medel för att detta skulle kunna förverkligas.

Med tanke på hur det står idag med det negativa inom vår usla politik och i vårt lilla samhälle är det inte så konstigt att de flesta, om inte alla politiska rörelser, har tappat suget efter framgångar och sin ideella kraft och själva målet inom vår politik har blivit ännu mer avlägsen och visat sig ogenomförbart, pga. avsaknaden av både kraften och ideerna, plus uthålligheten och tålamodet. Apatin har blivit starkare.

Idag har vi en ganska nöjd liberalism i landet som etablerat sig för några år sedan och skrattar åt varje form av kritik. Och så har vi vår opposition - mest frasernas partier med deras "radikala" samhällsposition, men med en nästan löjlig verk bakom sig och svaga handlingar. De tror att de står åt vänster, men för det mesta lever de en borgar- och högerliv och oftast har inga stora illusioner om en rejäl social förändring - de lever farligt nära och närmar sig högern i sina tankar och ideer.

Arbetarrörelsen är utan självförtroende och borgarna härskar. Stora skattesänkningar för företag, höginkomsttagare och rika, som har urholkat statsfinanserna; sänkta löner för de redan lågavlönade, sänkta pensioner, sjukersättningar och a-kassan,  ganska hög arbetslöshet och urholkad välfärd och alla vi vanliga människor som är  förlorade inför storkapitalets frammarsch.

Det som är viktigt och relevant att diskutera inför valet är misslyckandena efter snart fyra år av borgerligt vanstyre och vilka lösningar de olika blocken har inför framtiden. När ska det bli ett slut på den ekonomiska diskrimineringen av pensionärer? Hur ska man bekämpa arbetslösheten? Hur ska välfärden stärkas? Vad kommer att hända med alla de människor som blivit "friska" och utförsäkrade? Hur kan vi få en trygg arbetslöshetsförsäkring igen? Frågor som påverkar vanliga människors liv.

Senaste veckans debatt om Tobleronepolitik med överreaktioner returnerade från
socialdemokratin vittnar om bilden av respektive politiska motståndare. Det är en hård strid om makten. Politik är svårt i Sverige!

Därför smuts- och pajkastningen förekommer inom politiken. Känner man sig på något sätt besegrad och utan moral och nya ideer, då börjar man med att snacka skit om motståndaren. Då blir politiken allt annat än förändringen. 

För när debatten inte längre handlar om sakpolitik blir den inte heller någonting värd.

Eller som jag brukar säga: när makten har rätt har rätten ingen makt.

Konspirationsteorin -  en teori om en komplott, sammansvärjning. Gemensamt för konspirationsteorier är att berättelsen kretsar kring en grupp mäktiga eller väldigt inflytelserika individer eller olika sällskap, med förgreningar högt upp i den politiska maktsfären. Dessa personer har oanade resurser till sitt förfogande och samarbetar i hemlighet. Och så finns det ett antal personer som genomskådar komplottet - konspirationsteoretiker. De menar att de officiella förklaringarna till stora händelser som dessa är felaktiga, tom. lögnaktiga. Något annat måste ligga bakom. Man kan aldrig säkert veta vad som är sanning och vad som är lögn. De ser det som sin uppgift att avslöja sanningen för den ovetande allmänheten, och upplever sig ständigt vara under hotet att bli nedtystade på grund av sin kunskap.

Sanningshalten i en konspirationsteori är oftast svårbedömd, förmodligen just pga. "misstankarna om massmedias och politikens objektivitet". I vissa diktaturer är massmedierna avsedda som kanaler för att styra befolkningen, att få folk att uppträda på ett visst sätt. Men tittar man på hur andra demokratiska samhällen fungerar, så ser man att det inte finns något mer effektivt system för att införa censur på en mer global nivå. Några stora medieföretag bestämmer över det mesta av nyhetsutbudet och väljer vad som är viktigt att förmedla. Informationen som vi får ta del av är ofta vinklad och alternativa versioner av sanningen får vi aldrig veta om de existerar. Men central information utger sig för att vara sann. Egentligen är den noga genomarbetad så att man inte riktigt hur den är vinklad.

Några av de mest kända och förtfarande olösta misterier är tex. Titanickatastrofen, mordet på J. F. Kennedy och Merilin Monroes "självmord", Månlandningen, Bermudatriangel -den officiella versionen för alla dessa händelser har blivit starkt ifrågasatt av allmänheten och det finns en uppsjö av hemsidor, böcker och filmer som diskuterar saken. Någon bra förklaring har den amerikanska administrationen fortfarande inte gett, London- och Madridbombningarna, prinsessans Dianas död, 11 september, ubåtsaffären, Olof Palme-mordet, Estoniakatastrofen och på siståne vaccineringen mot svininfluensan.

Konspirationsteorierna besparar, liksom tex. religionen, det "svåra och meningslösa" tänkandet, genom att förenkla komplicerade politiska frågor. Varför ska man tex. överanstränga hjärnan genom att försöka förstå Marx  för att begripa den pågående finansiellahärdsmältan, när vi vet att ”judiska bankirer” ligger bakom krisen? Eftersom konspirationsteorier ersätter den populistiska uppfattningen om en motsättning mellan folket och den mäktiga eliten, så hamnar skulden för allt ont på exempelvis ”judarna”, vilket sätter fart på antisemitismen. Det är en metod för att skaffa fram syndabockar. På samma sätt sätter konspirationsteorierna fart på personkult. Eftersom härskandet tillskrivs vissa individer, skulle alltså avlägsnandet av en person eller en hemlig grupp omvandla samhället.

Ordning från kaos, det är konspiratorernas motto. För att nå ordning måste de skapa olika kaotiska situationer, som krig. Syftet med alla krig är att komma närmare den världsordning man vill införa: en världsreligion, en världsbank, en världsregering. Den som har makt kan styra världsutvecklingen genom att skapa konflikter mellan två kontrollerade läger och dra nytta av kaoset som uppstår. 

I allmänhet genomsyrar konspirationsteorierna hela det etablerade samhället men tenderar att vara felaktiga eller endast ha lite av sanning i sig. Men det är inte alltid självklart att en påstådd felaktighet är en verklig felaktighet. Det är viktigt att notera att konspirationsteorier ofta bygger på felaktig eller ofullständig information från tvivelaktiga källor. En konspirationsteori är beroende av anonyma källor, fakta som inte kan spåras, bevis som bygger på anekdoter och ofullständig dokumentation genom bevis. Ändå kommer den med breda och fortfarande spekulativa påståenden. Följden blir att den ofta drar uppmärksamheten från bättre dokumenterade utredningar av den roll som spelas av institutionaliserade strukturer för politisk, ekonomisk och miljögrundad exploatering.Ibland sprids teorierna för att främja ett underliggande syfte, tex. att skapa dåligt rykte om vissa politiska motståndare, men det är också en fråga om människors fantasi och vilja att förstå det annars obegripliga. Teorin visar upp politiska strukturer som otillgängliga och ogenomträngliga hemligheter, med en gåtfull elit som ingen kan komma åt. Och där förnuftet upphör, börjar tron. Där tex. religionen inte erbjuder vissa rimliga förklaringar, fyller fantastiska konspirationsteorier sin funktion. 

Den som tror på en konspirationsteori tycker själv att det sagda är "uppenbart" medan en utomstående inte kan se något samband alls mellan de hopsamlade indicier som anförs som bevisning. Vissa teorier är harmlösa för det som angrips i teorin ifråga, andra har mer eller mindre hetsande politiska eller religiösa undertoner. Sammansvärjningar som omfattar många personer är mycket sårbara, och de tenderar att snart bli avslöjade. Det finns därför anledning att vara generellt ytterst skeptisk till detta. 

Inte heller kan man förneka att det finns hemlighetsfulla allianser mellan individer eller grupper med samma klassintressen. Sådana allianser har mera makt än vad de inblandades antal skulle ge dem i en demokratisk stat med folkligt deltagande. Men sådana konspirationer utgör bara en av många strategier. En hemlighetsfull minoritet är i stånd att styra över en majoritet delvis genom konspirationer och hemliga allianser.

Vissa människor är mer skeptiska mot konspirationsteorier medan de är populära bland de stora massor som är uteslutna från den politiska scenen. Alltså är de ofta populära i samhällen där den stora majoriteten känner sig maktlös.

Slutsatsen blir att det finns starka osynliga intressen bakom såväl nyhetsförmedling som politiskt och ekonomiskt beslutsfattande. Intressen som är beredda att offra liv för att få mer makt. Det handlar om en liten global maktelit vars påverkan går ända ner till oss vanliga människor. Syftet med både terrorismen och antiterrorismen i dag är att göra oss så rädda att vi blir möjliga att kontrollera. Man skapar ett problem och erbjuder sedan en lösning som alla köper. Det är ett väldigt vanligt sätt att skapa en opinion i samhället.

Go'dag, gott folk! Hur står det till? Är läget oförändrat eller har det hänt något viktigt under tiden jag var borta från bloggandet?

Har inte skrivit nåt vettigt på väldigt länge - min sjukdom har börjat bestämma mer och mer över min välbefinnande och min fritid. så tyvär... Jobbiga och  ibland krävande cytostatikabehandlingar i Uppsala på Akademiska, men duktiga, villiga och kunniga läkare plus underbar personal på Onkologin som gör sitt bästa och lite extra för att jag ska må bättre. Just nu är det ganska hyfsat och då tänker jag passa på och skriva nåt kort och gott, om det går.

Som vanligt försöker läsa en hel del av våra riks- och lokaltäckande tidningar, bloggar och annat och hitta något vettigt och intressant - det vimlar av olika "nyheter" så jag kan börja med de mest "intressanta".

Det var blivit dags att deklarera och folk vill, konstigt nog, göra massa olika avdrag: för vakthunden t.ex eller för enorma mängder mjölk för en flerbarnsfamilj, för en dyr bil eller den nya kåken osv. När det gäller det förstnämnda avvisar Skateverket en sådan "dålig försök" med motiveringen att hunden är en lyxvara och när det gäller mjölkkonsumtion så ingår det i det vardagliga sysslan.

Tänker just på "stackars" mig - varje år måste jag betala tillbaka en viss summa pengar - allt från 300 upp till 1200 kr, förmodligen för att jag som långtidssjukskriven "tjänar för mycket i sjukersättning" och dessutom betalar drygt 52% skatt. Ska jag göra avdrag för mina hittills 14 st mediciner - allt från morfin, metadon, magsår- och diabetes- och sömntabletter fram till massa alvedon som ingår i "arsenalen"? För jag faktiskt käkar dem 2- 3 gånger dagligen och mitt högkostnadskort gäller inte i flera månader och så måste jag börja om från början efter ganska kort tid för att komma upp till 17oo kr och för att få ett nytt. Samma sak gäller frikort för läkarbesök och patientavgift - och just då när jag får det (sånt tur har jag) brukar det inte hända så mycket, tiden löper ut och då är det dags för nytt kort och nästa 1000 kr.

Sammanlagt handlar det om stora summor pengar - mer än det populära RUT-avdraget folk gärna gör i sina deklarationer. Ska jag försöka med kanske 10 000 kronor, eller mer?

Läser om de kommunala bostadsbolagen i Göteborg som hamnat i medial blåsväder efter avslöjandena om mutor - de håller med massa krismöten och ska "skärpa rutinerna". Korrumperade tjänstemän i Uppdrag granskning och käre Janne Josefsson som blivit utslängd från kommunhuset för att han fick vittringen om decenniers fiffel som pågått i Göteborg. Muthärvan skakar Sverige igen, "konstigt nog". Inget nytt under solen och det döljs förmodligen massa lik i garderoben när det gäller våra myndigheter och pampar.

Ett het ämne  i vår massmedia - ett hemligt nätverk av vargutrotare som börjat sprida skräck (inte bland våra söta vargar) bland vanliga "varg- och vildnaturälskare som gömmer sig i säkert skydd i sina larmade betongvillor i storstäderna runt om i landet och tittar gärna allt detta fina via tv och internet. Det värsta är att Naturverkets byråkrater blivit mordhotade - om de blandar sig i  otillåtet illegal vargjakt. Usch, fy!

Vita huset och snart halva US kämpar mot det pågående oljeutsläppen plus massa illegala invandrare som ska fångas och utvisas - naturen och nöden som bestämmer och tvingar byråkraterna att tänka om hur sårbara vi blivit. Giriga miljardärer som förstör naturen och roffar åt sig enorma miljarder dollar för att tillfredsställa "våra mänskliga behov" och struntar fullständigt åt folk, naturen och djuren för att sedan spela spel för galleriet i t.ex Köpenhamn och runt om i världen och försöka "skydda" vår planet från det oundvikliga katastrofen som hotar mer och mer. och för det mesta straffar fattiga länder. Islands vulkanutbrott som bestämmer över den större delen av Europas flygplanstrafik o människors hälsa  - naturen som har sina egna lagar och bara visar hur sårbara vi egentligen är och fortfarande saknar kunskap (och tillräcklig skydd) om allt detta.

En stor pågående politisk kris som skakar hela Brittanien - en invandrare (Hollands och Rysslands gener) med namnet Nick Kregg som börjat briljera på tv och får sina liberaler att pinka på sig av glädjen. Gordon Brown sover dåligt om nätterna.

Den redan gamla och urtjatade muthärvan inom Röda korset och Cancerfonden - herr Donner som erkänt sig skyldig till grova bedrägerier i form av stulna ca 8 miljoner kr - kanske 8 år fängelse, dvs. et år för varje miljon. Rätt åt honom, för det är förmodligen därför jag personligen inte kan få beviljat ekonomiskt stöd från Cancerfonden som jag ansökte om i februari månad - de förmodligen inte har råd får att göra mig glad och underlätta min skatteåterbetalning och effektivare köp av mina mediciner, bl a.

Belgien, efter Schweiz, har hamnat i media pga. pågående "action" i form av slöjförbud - stackars muslimska burktäckande kvinnor kan inte ens köra bil, men samtidigt hotas hela landet att bli inom snart ett minne blott pga. storbråk som pågått i hundratals år mellan valloner och flamländare. Snacka om främlingsfientligheten.

Grekland ska "banta" lite gran - 24 miljarder euro ska kosta "hälsokuren". Tragedin (pga. utbrett korruption, bland annat) som kan sluta i en europeisk bankkollaps. Grekisk bankrutt är "oöverskådlig" och hotar hela eurounionen med sin underkända kredittrovärdighet som för "skräpstatus". I slutändan är det igen vi vanliga svenska skattebetalare (bl. andra) som ska betala "kalaset".

Lite mer av "svensk förbud" är att vänta inom kort - förutom tobaksrökningen vill man förbjuda all snusande på arbetstid. Endast tuggummi och plåster kommer att gälla i framtiden. Men att införa nåt alkoholförbud och prata mer om alkoholskatt, så som  Gudrun Shyman vill införa och ha som en viktig valfråga - det går inte.

Våra kära partier börjar flörta mer och mer i desperata försök att höja på  mediala oppinionssiffror och finslipa sin image - förutom lågavlönade och pensionärer är det våra glada pappor, trötta mammor och ensamstående kvinnor som numera blir deras mål, plus invandrare, kommuner (igen!?), barnomsorg mm. Va' coll, eller hur! Bättre och säkrare trafik, vägar, snabbare och uthåligare tåg, turismen, naturen, massa nya hotellanläggningar, färre flygplan (snart behövs de inte, med tanke på Islands vulkaner som bestämmer över dagsläget) och bilar i Monas "möjligheternas land". Hur ska man fixa mer arbetstillfällen för arbetslösa och våra ungdomar (förutom de sjuka) pratar partiledarna inte så mycket om. Hipp, hipp, hur(r)ra". Lite cynism och hyckleri skadar väl inte, som vanligt.

Det var allt, gott folk. Mer en vanligt, men ändå tycks det vara ganska intressanta händelser, eller hur.

Internet breder ut sig mer och mer; samtidigt växer bloggande enormt. Och kommentarerna ökar explosionsartat. Bloggarna skriver sina inlägg och låter läsarna kommentera dem - de vill få väl lite feedback, ett bekräftelse att andra läser deras bloggar. Det gäller också nättidningar - en massa läsare som tycker och tror ett och annat om artiklarna, om ämnet eller enbart om skribenten.

Samtidigt har nät- och blogghatet (mobbing) blivit ett begrepp. För att artiklarna ska ha mer läsare (det handlar också om trovärdigheten) låter tidningarna folk vara med i debatten där de kan diskutera olika ämnen. Och då kan det dyka upp en hel del oseriösa kommentarer. Nätet har blivit en särskild kanal för undertryckta aggressioner, för en dold ilska som får sitt utlopp i form av elaka kommentarer. Ett allmänt ämne eller ett gemensamt problem förvandlas till ett personligt angrepp.

Människor vill kränka och göra illa andra. De gömmer sig bakom anonymiteten och tar sig friheter att såra andra - något de skulle aldrig våga göra i verkligheten. För dem har nätet blivit en låtsastillvaro där de kan helt fritt skrika ut sin ångest och sina frustrationer. De uppvisar symptom på dålig självinsikt och på dåligt självförtroende, men också på dålig eller ingen respekt för bloggaren eller för skribenten. Deras beteende är fegt. Sådana personer kan inte brottas med egen självbild och istället riktar de sin frustration och rädslan mot de andra, men via nätet. De bara hänger med på "blogg-tåget" och tack vare en viss anonymitet får de  ett tillfälle att trycka ner andra och känna välmoende.

Dessutom är detta både enklare och lättare - att mobba andra via nätet behövs det ingen styrka. Att mobba andra i det verkliga livet måste man oftast tillhöra ett gäng som ska backa upp en. Som  själv är egentligen en svag person och en fegis när han är ensam. I bloggsfären blir han tillräckligt tuff och även den ensamma lilla fega skitstöveln kan fritt snacka skit och smutskasta andra eftersom han slipper möta dem öga mot öga.

I Internets anonyma värld får alla slags människor sitt utrymme. De vill bara såra, misskreditera och förnedra andra, av massa olika anledningar. De bara tror att de kan vinna lite status och makt genom att slå på "de svaga", att bedöma och döma dem. De leker helt enkelt både gud och domare.

"Politiker ska inte skriva historia" - de borgerliga partierna avvisade häromdan Vänsterpartiets förslag att massakern på armenier och andra folkgrupper under Första världskriget som begåtts av Turkiet (?!) ska klassas som ett folkmord dvs. genocid. Men - riksdagen röstade ja. Turkiet fördömde beslutet.

Politiken skriver ingen historia, sa någon. Sant - det är historiker som gör detta. Politiken och deras företrädare bara "hänger" med och skapar historia och sen kan de analysera och bedöma de historiska processerna och händelserna (i efterhand) som utspelats runt om i världen just på grund av de olika politiska beslutfattanden från olika regeringar eller makthavarna.

Historiker skriver om olika händelser och personer utifrån tillgängliga fakta och materialet som de utgår ifrån och sen presenterar det för allmänheten. Som ska analysera, bedöma eller rent av avvisa materialet som osannt. Eller godkänna.

Om politiken  gör detta, då skapas det bara en diplomatisk eller en politisk kris. Som det hände i det här fallet. Turkiets ambassadör blev kallad hem. Den diplomatiska förbindelsen mellan Sverige och Turkiet bröts av, något politikerna förmodligen räknat med.

Utrikesministern Carl Bildt beklagar starkt och hävdar att "det är fel att politisera historien". Ministern tycker inte att historien ska dikteras genom vissa riksdagsbeslut. Att historien går inte att rösta om. Och att sådana parlamentariska omröstningar om vad som är sant och falskt i historien är fel sätt. Det är historikernas och forskarnas jobb att avgöra om sanningen. "Jag tycker inte att riksdagen eller regeringen ska fastställa historiska förlopp. Det är därför jag avvisar tanken att vi genom politiska beslut ska fastställa att något har hänt", sa han.

Svensk riksdag är vald att bland annat stifta lagar åt sitt folk, inte för att föra fram åsikter från vissa partier för att de ska vinna mer röster i nästa val.

Ur ett historiskt/vetenskapligt perspektiv är folkmord på armenierna och andra folkgrupper en kontroversiell fråga, men ur ett politiskt perspektiv blir den ett problem. Det finns ingen anledning för politiker, i synnerhet riksdagen, att bedöma, tolka och använda en historisk händelse för egna politiska (val)kampanjer.

Historieforskningen och vetenskapen borde ju vara fri från politiska influenser. Genom historien har det tyvärr visat sig att enstaka händelser/personer i vissa länder har blivit förfalskade och en del verkar ha varit "beställd" av den dåvarande härskande politiska makten. Materialet har sedan blivit hårdgranskad, ändrad efter behov och till sist godkänd och publicerad. Vilket betyder att politiker kan blanda sig in i historiska forskningar och genom olika slags påtryckningar ändra vissa händelseförlopp. Något som är, för det mesta, förknippat med Stalin och fd Sovjetunionen. Det heter i övrigt historierevisionism och kan leda till ännu mer problem.

Svensk riksdag vill fungera som någon slags historisk domstol och fatta ett politiskt beslut om en historiebeskrivning (och handling) är sann eller falsk. Men historien ska inte vara någon slags redskap i den politiska maktkampen, utan förbli en sann vetenskap där man söker sanningen och fakta om vissa historiska händelser eller personer utan några  påtryckningar från politiken.

Det fuskas och ljögs en hel del inom politiken. Det politiska spelet och maktkampen går så långt att det leder bara till fusk. Som med köpta väljarröster. "Man har flitigt värvat mer medlemmar" hävdar moderaterna. Som har visat sig att det handlar om köpta röster. Att man fuskar till sig framgångar för att "vara med och bygga en modern demokrati". Lögner, profit, att behålla makten till varje pris. Dåligt fattade politiska beslut som leder till splittrat sammanhållning, till helt motsatta åsikter och värderingar. Och mer misstänksamhet och politikerförakt.

Eller det senaste med våra pensionärer. Mindre i pension, mindre i premier, mer skatt. Nu ska de plötsligt få sänkt skatt. Alliansen fjäskar till sig deras väljarröster för det handlar om nästan 2 miljoner pensionärer. Men att fjäska är lagligt. Att betala för att "vara med i leken" är däremot inte. Moral och etik - det ska vi inte prata om.

Sossarna vill skrota pigavdraget, men samtidigt utnyttjar det. Åtminstone en del av s-politiker som tycker om att ha välstädat hemma. När det finns lite (stora) pengar att spara, sitter ideologin inte särskilt djupt, verkar det. Och det hänger ju ihop med dubbelmoralen, såklart. Och som bara förstärker politikerföraktet.

Att använda systemet och samtidigt vara emot visar att giriga pampar inte lärt sig det där om att äta upp kakan och ha den kvar. Antingen eller. En löjlig förmån som bara gynnar de välbärgade men stärker föraktet för politikerkåren -det finns redan en del pampar som bara skor sig på andras (folkets) bekostnad. Folk som redan har lågt förtroende för politiker får sina åsikter bekräftade.

Och Mona Sahlin vägrar att kritisera sina partikamraters girighet och hyckleri. Hon försvarar dem istället : "Det är inte upp till mig att bestämma hur var och en väljer att göra med sin städning". Vilket fräckt cyniskt uppträdande. Men när det gäller politiken är jag inte ett dugg förvånad. Som Lena Malin skriver idag i Aftonbladet: "Man bör leva som man lär, eller?" Ja, det bör man göra, men till vilket pris, i dagens läge? Dagens demokrati är inte värt så mycket, verkar det, med tanke på det som högeralliansen, under tre och ett halvt år, åstadkommit med  sina "framgångsrika reformer" och förvandlat välfärden till ett helt ohållbart system.

Jag tänker också på bl.a. Cecilia Malmström, vår EU-kommissionär, som får  210 tusen kr i månadslön. Plus 30 000 kr i traktamente och utöver det 15 000 i  sk. familjebidrag. Som om det inte räckte får hon en halv miljon i "startbidrag". Ett glasklart och fullständigt vanvettigt exempel på girighet. Och innan Cecilia var det vår kära Margot Wallström med ännu fler miljoner i väskan (Louis Vuiton kanske?). Och så har vi Annika Falkengren, SEB:s VD som tjänar inte mindre än 100 000 kr - om dan! Plus ett par (hundra?!) miljoner i bonus. Snacka om feminismen som "underordnar sig den manliga schovinismen" och "Lika lön för lika arbete". Politikerförakt - inget nytt under solen.

En gång fick Fredrik Reinfeldt en rolig fråga från en pojke, som undrade vad han skulle ha blivit om han inte blivit statsminister? Fredrik svarade att han möjligen hade blivit psykolog, för han läste mycket psykologi som ung. "Men nu är det försent att sätta sig på skolbänken igen för att plugga". Så, ingen omskolning? Men det är ju precis det kravet regeringen ställer hela tiden på arbetslösa och sjuka/utförsäkrade.

Att hävda en sak men sen göra nåt helt annat. Förresten - det är ju han själv som har patent på det beteendet. Något som bara förstärker ytterligare föraktet i ett land där hypokrater och cyniker frodas mer och mer. 

Sanningen kommer fram, förr eller senare. Det vet ju väl alla. Eller åtminstone bör veta. Men ändå finns det en del politiker som tror att en lögn är enbart en alternativ sanning som kan existera hur länge som helst. Har politikens syfte blivit att enbart garantera makteliten mer politisk kontroll? Folkhemmet och välfärdens pelare ska plundras maximalt för att eliten ska tjäna miljarder och samtidigt ljuga om att de "minskar utanförskapet och värnar om välfärden". Alliansen, som vanligt, tror att alla fuskar och ljuger, så de brukar göra samma sak. 

Att sjuka i Sverige inte längre behöver ett giltigt läkarintyg har blivit välkänt under längre tid, i samband med den redan uttjatade "sjukförsäkringsreformen" skapad av socialförsäkringsministern och Försäkringskassan. Och tolkad av stelbenta hårdföra handläggare och anlitade "experter" som bestämmer om någon är sjuk eller inte och om sjukdomens längd. Läkarkåren är för givmild, enligt F-kassans bestämda åsikter, eftersom läkare ofta "sjukskriver folk i onödan och alltför länge". Handläggaren vet bättre hur länge ska en sjukdomsperiod pågå - det är bara att följa lagen. F-kassans anlitade experter kan genom utredningen göra även den allra sjukaste människan helt frisk. Och allt detta utan att varken träffa den sjuke eller ringa hans ordinarie läkare. Det behövs inte, eftersom både handläggare och kassans läkare har både den lagliga makten och rätten på sin sida så de kan ogiltigförklara den sjukes "rätt att bli sjuk". Ingen kompetens behövs.

Den gamla högerns arroganta hjärtlöshet och förakt mot de utsatta och fattiga lever fortfarande kvar och verkar växa sig starkare än förut. F-kassan agerar utifrån givna direktiv som regeringen utfärdat, men som inte finns skrivna någonstans. I alla fall inte så som de ser ut i verkligheten. Eftersom F-kassan fortfarande tolkar reglerna efter egen behag och tillämpar dem efter egna behov. De utförsäkrade som ansöker om förlängd sjukersättning får i de flesta fall avslag - de "bara överdriver och oftast simulerar" med andra ord. Ofullständiga läkarintyg räcker för att avslå ansökan och att bli utförsäkrad -  det behövs ingen kontakt med den sjukes läkare för ytterligare information. Försäkringskassans läkare, sk. konsulter/experter legitimerar med sin status varje avslag utan nån riktig motivering. De gärna samarbetar med hjärtlösa  handläggare och alla de har laglig rätt att slänga ut de utförsäkrade i utanförskap, fattigdom och otrygghet på en ickeexisterande arbetsmarknad "för att ge dem en chans". Alla de utförsäkrade skall "bemötas på en värdigt och mänskligt sätt", enligt soc.förs.ministern själv. Hyckleri och cynism har inga gränser.

Rehabiliteringen, som Arbetsförmedlingen och F-kassan gärna skryter om, är ingen meningsfull realitet, utan en påtvingad åtgärd som ska gynna statistiken, inte för att tillfredsställa individens behov.

"All offentlig makt utgår ifrån folket", sägs det, och då är det det F-kassans folk som har makten på sin sida och som, med hjälp av lagar och regler, bestämmer över sjuka människor liv och öden, dvs. över folket som inte har nån makt på sin sida - de sjuka, arbetslösa, utsatta, gamla. De som har blivit fråntagna makten för länge sedan - de maktlösa. För makten är reserverad åt makteliten och deras undersåtar. Och F-kassan är en av dem, med direktören och soc.förs.ministern i spetsen. Den andra är Arbetsförmedlingen. De ingår i ett slutet maktapparat i ett slutet sjukt byråkratiskt system. Alla de "fattar rätt beslut" och, enligt deras egna tolkningar, straffar folk för deras "brott". Nånstans måste man dra gränsen.

Det är inte känslorna som ska avgöra rätten till ersättning, utan lagen. Makthavarna och byråkratin stiftar massa krångliga och svårtolkade lagar och regler - att skydda sig själva från "jobbiga" medborgare. Genom att tolka egna lagar på olika sätt och efter egna behöv. Det finns inget spår av empati, sympati, moral, etik, solidaritet, mänsklighet... Alla de är uppenbara bristvaror i paragrafernas korridorer. 

Facket är inte längre en värdegemenskap utan en ruinerad affär som folk faktiskt flyr ifrån. Så som de flyr ifrån sina egna a-kassor. Alltför höga medlemsavgifter, men alltför låg skydd. Vissa fackföreningar låtsas att de har samhällsansvar, att de verkar för rättvisa och lojalitet mot de svaga och utsatta medlemmarna. Men de har blivit alltmer försvagade och börjat avskärma sig från verkligheten. Så som våra makthavare och makteliten gör. Och så som de vill att facket ska bete sig. Svensk Näringsliv har under flera år angripit den svenska modellen genom att försvaga fackföreningen, det  fackliga arbetet och kollektivavtal. Genom det har facken tvingats dumpa arbetarnas löner och höja a-kassaavgifterna. Fackrörelsen har förlorat sin ideologiska makt, engagemang, styrkan. "Alla är lika" och "Allas lika rätt" och liknande floskler gäller inte längre.

Den borgerliga högeralliansen har lyckats krossa den fackliga kraften och ersätta den med den "nya arbetarpartiets" längtan efter mer pengar och mer makt. De har skapat en hård hänsynslös konkurrens där oseriösa, nästan halvkriminella företag konkurrerar ut seriösa företag som tvingas sänka när anställdas löner för att försöka rädda sig från konkurs. Med det försvagas väl löntagarnas (fackets) inflytanden, som högeralliansen hela tiden hävdat bestämt att arbetare har, och därför måste den makten facket utövar avlövas. Dåliga politiska beslut, maktspelen bakom kulisserna, lobbyverksamheten och självklart Svensk Näringsliv har gjort sitt arbete. Målet var att öka klyftan mellan de som har och de som inte har, att utöka utanförskap, att skapa ovisshet, obalans, rädslan...

Rika och fattiga - mitt i dagens Sverige. Borgarna tar hand om de rika och ger dem mer, men också om de fattiga och tar ifrån dem tom. det de har laglig rätt till. För det är nya tider med en ny policy: få mindre - betala mer. Som gäller endast de fattiga, såklart. Mindre i a-kassa, mindre i lön, mindre i pension... Och facket har ingenting att säga om. Och kan ingenting, förutom att "beklaga" och tycka att "det är bedrövligt". Det finns också några politiker som "försöker kämpa för mer rättvisa löner" åt arbetarklassen. Men det är oftast de som tjänar över 100 tusen kr i månaden och som "beklagar" då och då. Och som har ingenting emot att Annika Falkengren, SEB-boss, tjänar också 100 000 kr - om dan! Och får lite extra i bonus - ett par hundra miljoner förstås. Hypokrater  finns överallt och moralen tycks vara en bortglömd företeelse nuförtiden.

 LO-bossen tillhör samma maktelit med frikostig lön i miljonklassen och vägrar inte (vill inte)ifrågasätta maktelitens och pamparnas girighet. Fru Wedin är ordförande för 1,7 miljoner svenska löntagare, men samtidigt har ingenting emot att belåna t.ex. ex-Folksams VD med 50 miljoner kr i pension, eller en annan med 32 miljoner. Att ge till de som gömmer sig i maktens (mörka) korridorer och roffar åt sig känns naturligt på något sätt. På arbetarnas och små människors bekostnad förstås. Samtidigt är hon emot att vanliga arbetare ska få en lönehöjning på ett par hundra kronor i månaden - det är alldeles för mycket i "ett sådant svårt ekonomiskt läge". Ironiskt och hycklande med tanke på hennes "alla är lika" och "allas lika värde" -mantror och vissa påhittade floskler. Att "utöva" sin makt i tv-rutan går det utmärkt, men i verkligheten...

Folkets makt begränsas mer och mer genom olika svårtolkade lagar, krångliga regler, massa bestämmelser, förordningar, avregleringar, EU-direktiv... Arbetarna ska få mindre inflytande genom att staten minskar deras makt via facken, via a-kassan, via kollektivavtalen. Det är staten och myndigheterna som ska "få mer ansvar" genom utökat makt. Paradoxalt nog. Det var nån kunnig snille som sa en gång att all (politisk) makt handlar om att, i slutändan, slippa ta ansvar. Vad ska man då tro på egentligen? Ju mer kunskap desto mer tvivel, verkar det.

En förtroendekris skapad av en medveten politisk spekulation och långvarig indoktrinering, där vinstjakt styr varje process. Systemet baseras på girigheten – mer pengar och mer vinst till varje pris. Inga moraliska hinder eller etiska baktankar finns. Bara den borgerliga och högervridna makteliten kan göra så, eftersom den har både makt (över dagordningen) och råd. Den fria marknaden förstärkt av den hänsynslösa kapitalet måste infrias, människorna måste "befrias" genom deras "förslavning". Paradoxalt nog. Man kan säga "adjö" till fackföreningslivet, till kollektivavtalet, till solidariska försäkringar och genom det blir den svenska modellen snart ett minne blott. Vad ska hända då med vårt demokrati, undrar jag?

Makthavarna känner sig inte längre ansvariga för dåligt fattade politiska beslut, utan det är oppositionen de alltid anklagat för egna fel och misslyckanden. Och de "andra" - de som skall förvandla deras teoretiskt stiftande ord till praktiska lagar och regler. Tomma ord i teorin och praktiska handlingar - två olika företeelser. Handlingarna som skall (be)visa vad man egentligen står för. Och då ser man tydligt och klart att borgarna använder sig av det egna moderata retorik-språket i teorin, men verkligheten - det praktiska, bevisar något helt annat - det motsatta.

Så, att "värna om välfärden" och "minska utanförskap", som Fredrik Reinfeldt hade som huvuduppgift och  uttryckte sig tydligt och klart innan valet 2006, var bara ett spel för gallerier. Det vi ser idag, och känner in i benmärgen, är det motsatta - kraftigt ökat utanförskap, ökad fattigdom och urholkad välfärd. Plus mycket annat - i den negativa bemärkelsen, självklart.