Sossarna vill skaffa fler jobb (100 tusen) och fler utbildningsplatser (50 tusen) och lite annat smått och gott, men säger inte hur. Det enda sättet att göra det är att beskatta oss mer (nej till skattesänkningar), så vitt jag förstår. Nu vill de höja skatt (tidigare var de emot) som kommer att bidra till färre jobb. När kostnaderna ökar då anställer man mindre folk. Speciellt i såna svåra depressionstider när allting går neråt. Här i vårt land växer arbetslösheten dubbelt så snabbt än i andra EU-länder. Ökad skatt innebär minskad köpkraft som i sin tur leder till minskad konsumtion. Då blir det näringslivet som blir drabbad. Tanken med höjd bränsleskatt är väl att värna om miljön, Man höjer alkoholskatten för att minska förbrukningen och för att det är farligt för både människor (speciellt för våra ungdomar) och för samhället. Om man höjer det vanliga skatten då blir det bara sämre, inte bättre. Man får mindre i plånboken, inte mer. Och jag är helt säker att våra löner inte kommer att höjas varken det här året eller nästa. Om vi ska tänka på Metall och andra som sänker sina löner (och arbetstid) för att behålla produktionen. Varför är detta så svårt att förstå för socialdemokraterna?

Det som vi får är nån slags straffskatt. Alla sorters skatter, sociala avgifter plus moms är för mycket och ökar trycket. 15 miljarder extra till kommuner och landsting i år och nästa år behövs verkligen, men varifrån ska man ta pengarna? Staten behöver låna 186 miljarder för att täcka kostnaderna (förlusterna) för de ofinansierade skattesänkningarna. Behöver man då låna mer om man ska satsa mer pengar, eller? Fokus ligger på jobben, men i verkligheten (och som bekant från det förflutna) blir det snarare återgång till bidragslinjen, som är redan i full fart. Kan sossarna inte bestämma sig nån gång? Så splittrade är de inte, eller?! Att göra allt detta de lovar eller presenterar är oseriöst och innehåller en stor dos hyckleri och dubbelmoral, som vanligt.

Mona skyller på de flesta av borgerliga tidningar som bara skriver skit om henne och hennes parti. Att både hon och partiet framstår som ideologilösa avfärdar hon helt och hållet och faktum att sossarna tappat både förtroendet och medlemmarna (plus en hel del sympatisörer) förklarar hon som en tillfällighet, inte som nåt långvarigt problem. Och detta har ingenting med Wanjas dåliga tacklandet kring AMF:s affärer att göra. Tom. Wanja själv hävdar att förtroende för henne av LO:s medlemmar (de som är kvar) är starkt, för hon bad om förlåtelse. I övrigt är hon inte så förlåtande mot andra eftersom hon sparkade den nye AMF:s ordförande bara för att han tyckte att LAS skulle avskaffas. Skoningslös mot andra men själv ansvarsfull. Att sitta kvar och klamra sig fast vid makten och sina 20 uppdrag (och förmånerna) är väl hennes mål. Men vad är Monas mål har jag väldigt svårt att se. Att göra allt detta sossarna vill behövs det massa pengar. Som herr Reinfeldt sa om deras förslag: “Att ställa ut löften på över 100 miljarder och finansiera det med 100 miljoner:” Att staten samtidigt behöver öka intäkterna på nästan 200 miljarder, som är praktiskt taget nästan omöjligt, tänker ingen på. Allt pekar, som vanligt, på att det är bara tömma ord och massa innehållslösa löften, utan nåt verkligt stöd som håller i längden. Bara för att komma ut i allmänheten med nåt, för att inte bli beskyllt att vara iniciativslös.

En annan sak jag kom på är att de skattesänkningar regeringen införde 2007 har sossarna gått med på, om jag mins rätt. 85 miljarder kostade kalaset, och det var en av orsakerna till försämrad välfärd. Nu hävdar Mona att detta var ofinansierat och att de inte accepterat det. Snacka om hyckleri och om dubbelmoral. Maktens herrar håller på att röja undan helt och hållet det välståndet vi hade. Sossarna som oppositionsparti bara hjälper till. Samma läge hade vi mellan 2002 och 2006, när sossarna hade makten och snackade om att de kämpar mot utanförskapet och högkonjunkturen. Då hade vi redan över en miljon människor utanför samhället, plus allt annat elände som en naturligt effekt av detta problem. Nu är det socialkontoret som ska täcka kostnaderna för ännu mer försörjningsbehovande som redan står i kö, samtidigt som kommunerna drar ner på den offentliga sektorn och service, skriker efter mer pengar som regeringen inte vill ge dem. Förändringar i sjukförsäkringen och fler arbetslösa som inte har rätt till a-kassan är orsaker till ökat tryck på socialförvaltningen. Som självklart ställer sina krav på socialberoende, både de rimliga och de helt orimliga. Ett dåligt läge som både Försäkringskassan och a-kassan, med sina långa väntetider för utbetalningen av ersättningen bara förvärrar ytterligare.

Kommer vi att ha igen mer än en miljon människor i utanförskapet eller tom. mer? Är det inte vi vanliga små som ska betala allt detta oavsett vad detta handlar om och innebär och från vilken sida detta kommer?

Moderaternas stora vallöfte - utanförskapet skulle brytas och klyftan mellan de rika och de fattiga skulle minska. Som vanligt - gammalt trams från deras sida, mantran och massa påhittade floskler. Med andra ord rena rama skitsnack och lögner hela vägen. För samtidigt har det pågått en häxjakt på de långtidssjukskrivna - de allvarligt sjuka ska vara friska genom sk. rehabiliteringskädjan; blir de sjuka mer än ett år ska de få sänkt sjukersättning och om de envisas ytterligare, då skall de, efter ett och ett halvt år, bli helt oförsäkrade. Då är det socialen som gäller, Arbetsförmedlingen eller att ta livet av sig. De resterande som inte är allvarligt sjuka är faktiskt ohederliga manipulanter, bedragare och lata personer som kan jobba men inte vill utan tycker om att fuska. De ska tillbaka till arbetslivet och jobba. Utanförskapet är faktiskt ett obegripligt ord för borgare och högeralliansen. Förtroendekris bryr de sig inte om.

Den avreglerade kapitalismen och den fria marknaden är helt beroende av medborgarnas skattepengar, inte av sin egen kapital. Detta kan få en benämning som “socialhjälp till storkapitalet“. Synd att man inte kan skylla på vanliga löntagare, arbetarrörelsen, vänstern eller fackföreningar. Den ekonomiska världskrisen är skapad av den avreglerade kapitalismen och dessa oreglerade spekulanter och giriga svindlare. Och vår alliansregering är i full fart med att demolera resterna av välfärdssystemet, den solidariska offentliga sektorn, blandekonomin, starka fackföreningen, att slopa helt den rimliga fördelningen av resurser på alla medborgare, vår strävan efter mer jämlikhet och iden om människors lika värde och till slut minskningen av den ökande klyftan mellan rika och fattiga. Makthavarna säljer statliga företag, privatiserar, försvagar fackföreningen, genomdriver en destruktiv ideologi när det gäller den offentliga sektorn, ökar klyftan mellan rika och fattiga ytterligare och säger ett men gör nåt helt annat. En blind regering som leder ett folk - som kan se. Frågan är bara om man orkar och vågar slåss för sina rättigheter?

Den finansiella krisen i hela världen, som har hårt skakat om hela Sverige, har orsakat en stor ekonomisk kris i landet - varsel, uppsägningar, konkurs, bankrutt, massarbetslöshet, oro inför framtiden och en allmän misstro mot regeringen som bara lovar men inte gör nåt konkret. Och inte heller oppositionen som bara skyller på alliansen och tvärtom. Maktkampen fortsätter på vår bekostnad: sänkta löner, minskad pension, mindre ränta, mindre avkastning, förlorad tid, mer fysisk och psykisk ohälsa, vilsna ungdomar och svaga barn, mer våld, försvagad köpkraft, mer självmord…  

Folk känner vrede mot finansvärlden, bankerna och storföretag som storsatsat på den fria marknaden som förstört vanliga människor och arbetarnas liv och framtid. Men människorna är också förbannade och totalt besvikna på våra politiker som hade sett som sin uppgift att befria marknaden med lobbyisters hjälp och strunta i arbetarna, som nu är tvungna att agera nåt slags försäkringsbolag åt kapitalisterna, bankerna och olika företag och rädda deras investeringar med sina skattepengar. Den ekonomiska eliten tjänar 50 gånger mer än en industriarbetare (bonusar, fallskärmar, pensioner) som med sin skatt ska rädda deras topposteringar och investeringar. Banksystemet har kollapsat pga. att svindlarna runt om i världen har rånat sig själva genom dåliga investeringar, spekulationer och risker. Världens alla bankrånare skulle aldrig komma åt så mycket pengar bankerna blivit av. Dessutom, medan vissa bankrånare sitter inspärrade på olika fängelser (deras straff), får bankerna tvärtom en belåning i form av hundratals miljoner och miljarder av staten och skattebetalarna för att kompensera självplundringen. Och politiker har sett till att avreglera marknaden som har lett till oreglerade marknadspriser, till mer globalisering och okontrollerad “arbetskraftsinvandring” som t.ex kostat mer i vissa EU-länder än deras offentliga sektorns utgifter. Men kritiken tystas ner tack vare media som livnär sig på reklam och propagandan och tack vare EU-byråkratin och lobbyverksamheten (plus Näringslivets tjänstemän).

"Det är polisens fel. Deras sätt att behandla oss, våld, provokation och misstänksamhet, fast vi har inte gjort nåt. Vi är inte kriminella bara för att vi är ute. Vi har ingenting att göra, ingenstans att ta vägen".

Att allt fler anlagda bränder härjar runt om i Sverige, speciellt i invandrartäta förorterna eller ghetton, som vissa brukar kalla dem, är ett sörjligt faktum. Skolor, dagisar, fritidsgårdar, bilar, affärer, förråder, conteinar, bänkar... Malmö, Uppsala, Göteborg, Södertälje, Stockholm eller Rosengård, Tensta, Biskopsgården... Tusentals bränder per år och enorma miljardkostnader i skadegörelser talar sitt tydliga språk. Pojkbus eller ren kriminalitet? Pojkstreck eller ren vandalism? Döm själva. Är det unga brandanläggare som behöver vård och hjälp eller är det våra gamla skolor, grannens skrotbil, syrrans förfallna dagis..? Handlar det om kanske respektslösa invandrargäng som vandaliserar byggnader och bilar och unga ligister som vågar sig på allt och alla och sprider skräck i egna bostadsområden? Det är boende där som får lida, där rädslan och otrygghet tar över och områdenas status sjunker ännu mer. Varför gör de allt det just mot sitt eget folk, mot invandrare, mot redan socialt svårt utsatta människor, har de redan svarat själva på. Både muntligt och "skriftligt".

Vi lever i en skrämmande verklighet - tonåringar och barn sätter eld på vad som helst för att "få lite uppmärksamhet" och med sina meningslösa och livshotande nöjessysla "reagerar mot alla orättvisor i samhället". Ungar som väljer ett destruktivt sätt att fånga andras blickar och visa missnöje. Jakt på "spänning" i en väldigt grå vardag i ännu gråare samhälle - farliga lekar och meningslös bus, grupptryck, maktlöshet, frustration... Det värsta, och det mest skrämmande av allt, är deras offentliga uttalanden att de "... tänker fortsätta tills de får respekt från samhället som inte vill ha med dem att göra". Att sätta eld på allt, att kasta sten på polisen, brandkåren, ambulanspersonalen, att spotta på dem, kasta raketer, brandbomber... Plus annat de brukar göra i övrigt: misshandeln, rån, rånförsök, knivattacker, knark, vapeninnehav, snatteri... Deras "ursäkt" att de är "tvungna att göra så" är för det mesta misslyckad integration, missär, fattigdom, utanförskap, trångboddheten, segregation, rasism, främlingsfientlighet, ingenstans att ta vägen, ingen framtid, inga jobb, dåligt med skolan, kackerlackor... Och dessutom "polisens sätt att behandla dem", trakasserierna, hot... De tänker "busa" tills de känner sig tillräckligt respekterade av vuxna, av hela svenska samhället, av poliser.      

Så vitt jag vet (ett känt faktum) är att respekten måste man förtjäna, inte påtvinga. Och det vet de ingenting om. Eller inte är medvetna om just detta de är ständigt ute efter och blir utsatta för just denna typ av "respekttvång" varje dag. De äldre och tuffare killarna som med knutnävar, sparkar och hot tvingar nya medlemmar att göra det ena och det andra och böja sig för deras maktutövning. Påtvingad ledarskap. Då är det rädslan som gäller. Och hat. Som leder i sin tur till misslyckandet som ett faktum. För hatet vänds mot vuxna, mot auktoriteter, skolan, polisen, myndigheter, föräldrarna... Och pojkstreck blir det inte. Det blir kriminalitet istället. Lågt presterade skolelever, utan motivation och som redan gett upp sina drömmar om framtiden (något som deras föräldrar gjort för länge sedan) med begränsade språkkunskaper, med ofta stora traumor och stor hopplöshet, djup maktlöshet och indignation brinner inte för att "förändra samhället" utan kämpar, på fel sätt (grupptryck) att få lite mer uppmärksamhet, att ha kul, roligt, att ha mer spänning, att växa i kompisarnas ögon som riktiga bråkstakar och tuffingar som vågar (den som lyckas med att träffa en polis med en sten eller spotta på en brandman rakt in i ansiktet blir dagens hjälte). Det blir för svårt att på rätt sätt hantera ångest, ilskan, olika frustrationer och egen aggressivitet. istället blir de killarna extremt våldsamma, ilskna och hatande pojkar och killar som startar upplopp, kravaller och mordbränder riktade mot vissa ledande auktoriteter och samhällsinstitutioner. Men att tänka sig lägga lite energi och tid (som de har mer än det behövs) på att kanske skaffa något bra istället för att totalförstöra - det är svårt och omöjligt. Att t.ex skapa en fristad med hjälp av vuxna och kommunen istället för att bränna ner dem - det går inte. För det är jobbigt att göra nåt själv och visa att man kan. Och genom det att få den efterlängtade respekten från både vuxna och samhället. Så som de ofta utrycker själva och hävdar att "... vi kan och vill, men vuxna varken lyssnar eller litar på oss". Det verkar som om de flesta av våra ungar (och det är inte deras fel) vill allt serverat på en fin stor silverfat och att kommunen och staten ska stå för notan. Stackars barn. Är det allt de kan? Att förstöra och ödelägga istället för att skapa och göra nåt vettigt själva. Att bli destruktiva istället för konstruktiva? Synd om det är så, men... Att leva från dan till nästa och inte för framtiden, att inte våga tro på sig själv, att inte ha mod att utvecklas, att inte kunna skapa, bevara och vidareutveckla och ha framtidsdrömmar. Pojkar och killar som aldrig lärt sig fråga vad kan de göra för sitt samhälle, för sitt land, enbart vad samhället kan göra för dem. Misslyckade individer som, i brist på att kunna bli något/någon och kämpa sig till bekräftellse, vänder sig till de lättast nåbara av alternativ - extremism och kriminalitet.

Så bränderna och skadegörelser fortsätter (plus lite övrigt beprovad kriminalitet), tills ungarna får respekt. Och tills polisen äntligen fattar att de inte kan göra så de brukar mot unga "misstänkta invandrarkillar" som känner sig provocerade av polisens sätt att behandla dem. För i polisens ögon är de redan misstänkta som kriminella bara för att de är invandrare. Det är därför de tänder eld på grannens bil och egna skolor. För det är granarnas och skolpersonalens fel att polisen beter sig illa mot dem, fast de är helt oskyldiga och inte har gjort något brottsligt. Tråkigt. Så detta handlar inte om misslyckad integration, om rasism, utanförskap, segregation och främlingsfientlighet eller fattigdom heller. Detta handlar om bristande respekt från vuxnas, dvs. polisens sida. Men det handlar också om utbredd intellektuell segregering, avsaknad av empati, etik, moral, solidaritet, skyldighet och sanna livsvärden. En total avsaknad av samhörighetskänsla till det svenska samhället. dålig eller ingen respekt för medmänniskor, i synerhet vuxna. Det är våra ungdomar som växer bland oss utan framtidstro, som vill bli bekräftade (bekräftade av fel personer pga. fel handlingar), och finna sin plats i tillvaron.

Sörjilgt nog så ökar ungdomsbrottsligheten ständigt, speciellt i invandrartäta förorter. Trångbodda familjer med ibland mer än 10 personer (påtvingat?!) som vistas i små, förfallna lägenheter tvingar barn och unga ut till gatan där det inte finns nåt vettigt att göra och ingenstans att ta vägen. Trots att kommunerna satsar miljoner på att rusta upp vissa områden och göra dem mer trivsamma, fortsätter upplopp och bränderna. Pojkarna behöver inga nya betongkrukor med blommorna i och mer gungor. De vill ha nåt vettigt att göra. De flesta vill ha ett jobb, att deras föräldrar får nåt att göra, att ha råd att köpa det de flesta unga vill ha idag: snygga kläder, mobil, stereo, att kunna resa... Men - att kräva mer fritidsgårdar och mer respekt för att sluta med bilbränder och stenkastningen..?! Vilka rättigheter och vilka skylldigheter ska man ha, vad är rätt och vad är fel, att veta skillnaden mellan verkan och orsak, konsekvenserna av ett felaktigt handlande och våldsamt beteende, något om moral och etik, skrivna och oskrivna lagar och regler osv. Vems ansvar är det? Barn kan inte veta allt detta. Är det inte vi vuxna som ska ta hand om dem, lära dem och sätta upp regler och markera gränser och prata förstånd med dem? Är det inte kommunens och politikernas ansvar att ge folk ett jobb och sen fixa lite blommor och sandlådor? Döm själva.

Läste häromdan några artiklar i våra rikstäckande tidningar (och vissa bloggar) om det nya förslaget från Moderaternas sida som rör invandrare. Det gäller följande: 1. Invandrarkriminellas medborgarskap som har givits på felaktiga grunder kan återkallas. 2. Fler dömda utläningar (grov brott) bör utvisas. 3. Rätten att fritt välja bostadsort bör slopas. Och 4. Kunskaper i svenska - obligatoriskt.

Inget nytt under solen - något liknande fick vi också förra året med namnet "Sverigekontrakt" just från Elisabet Svantesson & Co och som blev dirrekt sågad och hårt kritiserat. Men -  så finns det vissa formuleringar i det nya

förslaget som jag faktiskt tycker att de verkar ganska positiva och som skulle kunna leda till lite bättre situation för invandrare - om man skulle kunna införliva dem. Vilket jag absolut inte tror på.

Arbetsgruppen skriver i slutet av artikeln:" Ett land som inte förväntar sig att de allra flesta arbetar och försörjer sig själva är i längden inte ett bra invandrarland". Det håller jag med om, men samtidigt vet jag att det bara  är ett påstående (påhittad floskel) man ska ta i väldigt försiktigt och med stor nypa salt. Man tar emot hundratusentals invandrare (plus ett par tusen illegala), låter dem välja själva bosätta sig i redan överfulla, trånga och segregerade bostadsområdena i de stora städerna, ger dem socialbidrag, väldigt långvarig (ofta meningslös) sfi-utbildning och "praktisering" (kommunalt annordnat slavarbete) som sällan leder till nån anställning, några enstaka planlösa kurser mm.  Och allt detta upprepas år efter år. Som bara gör att integratrion misslyckas mer och mer. Inga stora och konkreta krav av samhället utan sporadisk meningslös "sysselsättning".

Visst har man sina rättigheter som invandrare, men också sina skyldigheter, som alla vi andra och i vissa fall är det just skyldigheterna som är viktigare än rättigheterna, tycker jag. Men då vet jag att staten också har sina skyldigheter gentemot de invandrare som årligen tas emot, och den viktigaste är att ge dem ett jobb. Det räcker inte att bara uprepa år efter år att "...allra flesta skall arbeta och försörja sig själva". Inte ens alla vanliga svenskar kan jobba och inte heller kan få ett jobb. Det finns massa olika anledningar varför de flesta invandrare inte kan få ett jobb i dagens Sverige - jag behöver väl inte nämna dem alla (de som är insatta i invandrarproblem vet villka anledningar det kan röra sig om). Men jag vet att det som kommer från våra politiker är ofta bara tomt snack som har pågått i så många år, utan varken några synliga resultat eller förbätringar.

Vi har ökad (arbets?!) massinvandring, något som vi hade på 60- och 70-talet, men då hade alla som flyttade hit ett jobb. Och då tänkte man inte på svenska språket, lagar och förördningar - det lärde man sig succesivt, med tiden. Men under de sista 10 - 15 år var betoningen bara på det språkliga biten som den viktigaste och den primära. Först språket i några år, sen planlös och meningslös praktik/utnytjanden och till slut massa år arbetslöshet med ett par värdelösa kurser, men aldrig nåt jobb.

Och vad kommer att hända nu under den oerhört svåra ekonomiska tiden som gör att hela landet sviktar på knäna? Varsel, massa arbetslösa, inflation och fattigdom, men å andra sidan ökad behov av invandrare. Det är något som inte går ihop. Inte konstigt att folk reagerar när de hör vad invandringen kostar och vad den kan medfölja. Men sörjligt nog, så fort man säger nåt emot invandrare och invandringen då blir man kallad för rasist och främlingsfientlig. Läste dan efter det som stog i Aftonbladet om det nya förslaget och bla. reaktionerna som strömmade in kort efter. Så att tidningsansvariga var tvungna att säga ifrån: "Det kom massa kommentarer, men ganska snart var de osakliga och rasistiska inläggen så många att vi valde att stänga av möjligheten till kommentarer. I stället följer vi läsardebatten genom bloggarna".

Undrar bara - betyder det att alla som läser Aftonbladet är rasister? Eftersom de hade sina åsikter, värderingar och tankar. Betyder det att alla de arbetarna som strejkade och demonstrerade i Britannien pga. massinvandringen och invandrare som tog deras jobb är rasister hela bunten? Tänk om något sånt skulle kunna hända här i Sverige? Har vi blivit så fega eller är vi det? Plus en stor dos hyckleri och dubbelmoral som våra kära politiker uppvisat i så många år. Falskheten längst, eller?! Hur länge ska man vara politiskt korrekt och varför? Visst, det är deras jobb och rätt att prata, men också har de skyldighet att genomföra det de "brinner för" som Mona sa en gång.

Och att oppositionen är alltid emot, oavsätt om förslaget är dåligt eller bra, är inget nytt under solen. Det är både deras rättighet och skyldighet. Men snälla Lars Ohly och resten: om ni är emot den här gången också, då tycker jag att ni ska göra det jobbet Alliansen inte kan, nämligen skaffa jobb åt ett par hundra tusen invandrare och förbättra möjligheterna för en lyckad integration och samtidigt säkra jobb åt de invandrare som snart kommer till Sverige. Det räcker inte bara att prata smörjan hela tiden för att få mer väljarröster.

Den fria marknaden och vår konsumtion - håller de två ihop och till vilket pris? Vår konsumism i det "fria" samhället som numera heter konsumera-mera samhälle och ger mindre för att tjäna mer - är det inte ren paradox? Och hur är det med propagandan och vår media? Blir vi mer och mer "uppfostrade" av massmediala kanaler att älska den oreglerade överkonsumtionen eller är vi på väg åt ett okänt men "spännande" håll?

Att upprätthålla demokratin kostar, likaså att säga sanningen eller att vara ärlig. Att upprätthålla en viss position i samhället eller sin egen makt kostar också. Allting kostar idag men frågan är om alla är beredda att betala eller kan göra det? Att ge för att få?! Är detta något som är grundläggande för att utvecklas, att få mer genom att ge mer? Eller blir det mindre?

Om den fria marknaden skapar sina egna regler för att kontrollera våra liv som konsumenter och för att tjäna mer genom att vi ska betala mer pga. vår livsstil (konsumera-mera samhället) och få mindre, är vi beredda då att betala mer? Har vi då fritt val att välja vilket liv vi ska leva eller är vi tvungna att göra det? Vilka möjligheter och alternativ finns? Kan man bestämma själv idag över sitt eget liv? Vilar allting på olika paradox? Är själva demokratin enp aradox

Marknadens osynliga påtryckning - genom serieproduktion i gigantisk skala tvingas alla konsumenter följa samma obligatoriska mönster. Det är ett finanssystem som utökar antal skuldsatta i syfte att utöka antal konsumenter. Vi lever i ett land som hade förut i tiden den berömda svenska modellen, välfärden, som idag sörjligt nog krossas och urholkas bit för bit. Vi konsumerar media i sex timmar om dan och det är mediernas bild av verkligheten som gäller för oss, för vi har ingen annan bild om samhället vi lever i förutom den som massmedia bjuder frikostigt på. Och det vi betalar för. Och det är vi tvungna att göra. Det är inte ett fritt val. Media har, pga. den vinnande vinsten och egen marknadsideologi, glömt bort sökandet efter sanningen. Nio av tio tidningar är högerorienterade och journalisterna kan inte ifrågasätta eller göra motstånd mot det de själva representerar och får betalt ifrån. När information styrs av en handfull högerjättar då är yttrandefriheten lika med fri marknaden. Det är kommersiell nyhetsvärdering som gäller och public service kan inte stå emot det borgerliga högertänkandet. Information vi behöver är helt underställd marknaden, inte demokratin.

Det är därför vi inte kan prata idag om demokratins värderingar och idealen utan om marknadens. Och politiker som försöker finna sig själva i det hela och en del har ingenting emot att de marknadsekonomiska krafterna härskar och vinner makten. Näringslivet vinner över den offentliga sektorn. Privatiseringen vinner över det gemensamma och statliga ägandet. Byråkrati, tjänstemännen och lobbyverksamheten har sina pr-knäpp att smyga sig in i våra liv och bestämma över. Sakta men säkert. Högeralliansen/regeringen ser till att detta införlivas för "allas" befinnande. För demokratins skull, paradoxalt nog.

Att vi har våra lagar och regler som gör att vi kan omfördela våra skattepengar för att alla ska ha en "garanterad levnadsstandard" är bara påhittad floskel. Undrar bara vilka eller vem har den garanterade standarden idag? De rika och förmögna eller de utslagna och behövande? Vår skyddsnät som en del av välfärden, med den förut helt fungerande offentliga sektorn, urholkas sakta men säkert. Marknaden betalar sitt genomtänkta pris för att få sin vilja fram. På vems bekostnad, det är väl inte svårt att veta. Och massmedia gör sitt jobb, som är mer eller mindre välbetalt. Tillväxten behövs för att finansiera välfärden, men med alla avregleringar, nya lagar och bestämmelser som bara försvårar för vanlig folk och arbetare blir det bara sämre. Man behöver motivation för att öka produktiviteten, men den finns inte idag. Med all elände på sistone och den svåraste ekonomiska krisen, plus regeringens bristande vilja att motverka allt detta, blir det bara värre och läget allt sämre.

Finns det valmöjligheter för en fri marknad? Javisst. Propagandan, reklam, PR är deras vapen. Mediernas mål är att tjäna mer pengar, men inte genom att återspegla verkligheten utan genom att sälja reklam- och annonsutrymme åt olika intressenter. Massmedia står på marknadens dvs. kapitalets sida, inte folkets. Konsumera mera är kapitalismens och den fria oreglerade marknadens dröm. Att köpa mer varor man inte behöver och massa onödiga grejer är tanken bakom konsumismen. Samhället har skapat en köpklass som är beroende av sina prylar, som den ekonomiska makten behöver istället för att ekonomin ska tjäna människor. Folkets makt är borttagen genom olika och omfattande lagar och avregleringar både av regeringen och EU-byråkratin. Allt till marknadens fördel där överkonsumtion presenteras som en bra livsstil och livets mening. Du är värd så mycket du köper!

Propagandan syftar till en "positiv utveckling" som gynnar konsumismen och ekonomin. Finansierad av näringslivet och som drivs av kommersiell tv, radio, tidningar, reklam, pr-konsulter o dyl. Affärsiden är att dela oss konsumenter i vinnare och förlorare, att skapa varor och tjänster som ska förvandla förlorare till vinnare som genom att konsumera mera får ett "bättre och lyckat liv". Det är en riggad tankeapparat som skapar behov och begär, ökar varudyrkan och dyrkan över de rika och kända som dyrkar själva (och dyrkas av massmedia) dyra märkesvaror, lyx-grejer i form av kläder, kosmetika, bilar, fashion Lifestyle med shopping i spetsen. Ett bra och effektivt sätt, sörjligt nog, att bli av med sin ångest och med olika komplex. Och med pengarna förstås. Vad händer med friheten är en annan femma.