Det verkar som om idag är det inte så många av oss vettiga som orkar och vill förstå att tillväxten måste, enligt alla naturens och kapitalens lagar, nå sin höjd. Detta har man skrivit om för länge sedan, just under den tiden när t.ex USA började satsa på marknadsföringen, reklam och annat för att öka både försäljningen av varor och konsumismen, efter den Big Dreams-idealet på 50- och 60-talet. Vissa ekonomer har tjänat på det de förutspådde, vissa har tom. fått Nobelpriset i ekonomisk kalkyl, avancerad matte, den (o)stabila räntehöjningen och annat. Media har självklart fått sin stora del av kakan och alla var glada och nöjda. Eller nästan alla, om man bortser från de fattiga invandrare och bönder som skulle ta fram och odla mer mat, frukt och grönsaker, vin och anat för oss hungriga och törstiga människor i västvärlden. Och så har det pågått i nästan 50 år. De flesta böckerna utkom då den ekonomiska tillväxten och framstegsoptimismen i västvärlden stod som högst och varnade för att det inte kunde fortsätta så hela tiden. Tillväxten hade sina gränser, naturresurser skulle bli förbrukade och det globala ekosystemet skulle kollapsa.

För ungefär 35 år sedan kom det stora oljekrisen, ekonomin stagnerade och arbetslösheten härjade. Sen gick det uppåt. De som skrev sina böcker och försökte föra en allvarlig resonemang med politiker upplevde bara deras förakt, verklighetsflykt och deras skarpa retorik. Det var allt. Men det som pågick bakom kulisserna, vilka och vem som krafsade åt sig miljoner var inte svårt att gissa. Problemet var att det var svårt att bevisa.

Mer än 35 år senare kommer nya forskare, med de gamla i spetsen som har lärt sig sin läxa och har i sin tur lärt massa andra duktiga och villiga experter. De skriver sina böcker, undersökningar och studier med hjälp av den senaste datatekniken, med massa bilder som kan jämföras: de gamla bilderna mot de nya, område efter område, de gamla scenarion mot de nya osv. Det fanns farliga likheter och upprepningar i systemet, men trots allt är antalet politiker-pessimister inte så liten. Trots alla fakta, datorns kalla men klara språk, vassa satellitbilder och vettiga förklaringar som inte försöker vilseleda nån eller dölja nåt, är tystnaden kring detta problemet uppenbar.

Den faktiska utvecklingen under de senaste 30 år visar att världen befinner sig i en ny epok av saknaden av naturresurser, en reducerad produktion både inom industrin och maten, oljekriser, naturkatastrofer, krig och allt annat (o)tänkt elände som garanterat leder till vårt undergång. Ett sammanbrott som redan tagit sin början och kan sluta inom ett årtionde eller fortare om man räknar med naturens alla utbrott. De rika (och kloka) försöker med alla medel att öka konsumtionsnivån bland världens fattiga, medan man på samma gång reducerar, med hjälp av både strikta lagar och resurser, vår konsumism i västvärlden. Men oppositionen, liberaler, anarkister och andra, plus vanlig och vettig folk förstås, vill inte ge nåt brett stöd till ett sådant program, och själva makthavare idag, med alliansens välsignelse, tänker inte satsa helt hjärtligt på det heller. Men att man spillt sin tid i 30 år i onödiga debatter och snedvridna formuleringar och massa löjliga bortförklaringar är anmärkningsvärt. Och våra ungar, som skal ta över en sån värld infekterad med en stor portion dubbelmoral som den största beteckningen, skiter blankt i både oss vuxna och våra kära politiker. De har absolut inte 30 år till att spilla i tjafs och tjat om det ena eller det andra bara för att vi vuxna tycker så. För det har visat sig att vi har tyckt fel hela tiden och att det är dags att sluta tycka och tro (för vissa har slutat med det också) och börja visa att man vet, kan och vill.

Som det ser ut så finns det inget utrymme för optimism i dagens läge. De framgångsrika, de starka, de utvecklade (trots allt så har de sina bankkriser och annat skit) och de ledande lever inte upp till sina nyttiga förpliktelser när det gäller t.ex Kiotoprotokollet eller olika avtal. Inte ens till hälften av det utlovade. Konsumismen är starkare än aldrig tidigare och begäret hos en vanlig olycklig människa är starkare i sådant konsumera-mera samhälle och är helt uppenbar. USA har veto och struntar blankt i vad andra säger, och de allierade följer med, för säkerhets skull (och för vinstens förstås). Men det är uppenbart att Ryssland, Indien och Kina följer också med och vill göra samma sak som vi: handla, åka bil, shoppa, äta god mat, dricka gott vin, bygga fina hus, leva ett lyckligt liv mm. Och vi har ingen rätt att säga: Stopp!. Men de har rätt att säga: ”Dra åt h…” Med all laglig och moralisk rätt, så som vi och alla andra i västvärlden går idag.“Vi bestämmer själva den amerikanska livsstilen” hävdade Bush Jr en gång i sitt tal till nationen och folk jublade. FN höll käften, EU försökte hitta nåt vettigt att käfta emot, så som etiketten kräver, men… USA är skyldig till mer än 25% av den totala utsläppen i världen och vägrar att delta i några förhandlingar. CNN håller med om och skapar stora rubriker för att vinna mer.

Att kräva idag utav de tre stora nationerna (R.I.K.) att avstå från det vi har slukat upp inom vår kulturrevolution och masshandlande är rena rama hyckleri och dubbelmoral. Men ändå är det vi exakt gör. Och samtidigt blundar vi och köper deras oljeaktier och portföljer och avvaktar. Men vi också vet att det är vår absurda livsstil som hittills har varit orsaken till alla dessa naturkatastrofer och elände och att vi får äta dessa konsekvenser. Vi kan bara beklaga, som vanligt. Och i sådana orolighetstider med all bankproblem som hänger ihop med USA:s lifestyle kan vi bara spekulera och invänta det rätta momentet.

Det sägs att folket styr i demokratin, men vad eller vilka är de som styr folket? Det vet vi väl. Men om jag ska ställa en tabubelagd fråga: Har vi redan en inbyggd förhinder i våra hjärnor, i våra ryggrader eller i vårt system (demokrati?!) som omöjliggör vissa åtgärder i relation till växthuseffektens verkningar? Bedöm själva. Vem eller vilka eller hur många av oss skulle kunna tänka sig folkomrösta följande åtgärder: minska utsläpp för 35%, stopp för alla flygresor eller bussresor som innebär diesel eller bensin, minska bilåkningen med 50% åka tåg, biobränslebussar eller bilar, cykla eller gå till jobbet, skatta mer alla reklamer/annonser och satsa pengarna på miljövänliga transportmedel, införa lågenergilampor i alla hushåll, satsa mer på naturreserver i egna länder, sluta importera frukt, grönsaker, mat, varor och produkter från andra länder (både de rika eller fattiga - utsläpp, CO2 och annat och barn- och slavarbete) mm. De skulle inträffa en ny revolution här i Sverige och i västvärlden som skulle göra att det som hände på 60- och 70 talet skulle likna ett barnspel. Hur kan vi då ha rätt att kräva då att Kina, Indien och Ryssland ska sluta med sin konsumism?

Är vi alla kulturprogrammerade produkter eller programmerade kulturprodukter som köper all propaganda och det massmedia bjuder på via sina annonseringar, reklamer och annat? Eller..?

Bara i förbigående: Vattenfall släpper ut mer CO2 genom sin kolgruveverksamhet i Tyskland än hela Sverige på ett år! Snacka om hyckleri och dubbelmoral plus det tredje – att vända kappan efter vinnande vinsten. Hur mycket ska de minska sina utsläpp återstår att se. Misstänker väldigt starkt att regeringen kommer att göra nåt (varken vår eller den i Tyskland). Det är miljarder euro i frågan, inte några sketna mänskliga liv. Livet kostar väl inte så mycket idag.

USA, som självnämnd demokratifrälsare ville med ondskan vinna över den påstådda ondskan – Saddam Husein, och befria världen ( i alla fal västvärlden) från en så ondskefull gubbe. Senare visade sig att vissa skurkar inom ledningen både i Pentagon, Kongressen och Senaten hade sina flera miljarder dyra fingrar i smeten. För man skulle använda och sälja massa vapen, den gamla och den nya och världen skulle bara se hur detta går att göra. Och gubbarna slickade sina ännu dyrare fingrar efter när allting la sig över och vanligt folk fick sina underhållningsspel till döds och glömde både sina egna och andras bekymmer. De hederliga missade livet i Bagdad och Faludja.

Även de mest hederliga stora män behöver skurkar i sin omgivning. Det finns saker som man inte kan be hederliga människor att göra.

Hur mycket visste Bush Jr om den 11 september och de planerade terrorhoten mot USA:s “strategiska mål”? Eller hur mycket visste hans pappa om Irak, Iran, Kuwait och andra “guldvärda sanningar” då när han var den mäktigaste mannen i världen? Enligt honom så visste han mer om alla inblandade parter tack vare CNN än CIA eller NSA. Vem eller vilka trodde hans son när han fick fly för livet från Ovala rummet den dan när WTC bege törn kollapsade och Pentagon fick sina skador? Om det fjärde flygplan ska vi absolut inte diskutera, för det var inte passagerare som var viktiga då eller deras liv, som var i övrigt värd den priset var och en fick betala för flygresan plus andra extra försäkringar och annat. Det var presidenten och USA:s strategiska mål som var viktigare.

Undrar vem eller vilka hade försökt göra det terrorhotet förståeligt för presidenten? Vad gjorde hans stab under den tiden? Vem ställde upp, vilka som ställde frågor, ifrågasatte källor osv? Varenda president eller ledare är en summa av rådgivare och talskrivare, plus de som i det tysta och dolda gör sitt jobb. Ingen kan göra det ensam, för de gamla ensamma vargar är döda. Hjältarna lever bara i våra sagor och inte ens 11-åriga barn tror länge på dem.

Undrar bara om Bush Jr var också ett offer för både de konspirationsteorierna, varningarna, uppsnappade meddelanden och händelserna under de tre dagar långa inferno, dvs. den 10, 11 och den 12 september 2001? Om det som inträffade senare behöver vi inte prata om - vissa har tjänat miljoner att både skriva och prata om det: vittnen, pressen, experter, kunniga, inblandade…

Vilka är de verkliga och sanna makthavarna i Förenta Staterna? Jag vill absolut inte helgonförklara de stora hökarna med sinnet för rävspel och annat som är helt oundvikligt (och önskvärt) bakom kulisserna med lobbyn i spetsen. Undrar bara vad eller hur mycket visste dem om den evidenta terrorattacken, men vad visste de om alla dessa påstådda hot som skulle ödelägga USA? Hur många miljarder lade de mäktigaste pamparna in i den ryska rouletten? Enligt en viss CIA-snappad information skulle en terroriststyrka slå ut de viktiga mål i Virginia, dvs. deras huvudkontor, med hjälp av små flygplaner och självmordspiloter. Konstigt nog så ansåg vissa makthavare utan att Bush blev informerad om (”Örnen sover, stör honom inte!” röt Secret Service) att detta var rena rama bullskit. Det var inte trovärdigt, för vem vågar anfalla det mest demokratiska landet och det mest starkaste militära och svinrika kapitalistiska land i världen? Den morgonen när vissa beslutfattare och makthavare vaknade efter några värktabletter och svart kaffe var det för sent. Världen skulle aldrig bli sig likt efter den dan.

Allt detta kostade bara 3000 människoliv för mycket. Miljarder dollar i det som var förstört: Grund Zero, Pentagon, alla flygplan, familjer, barn, vänner, kontakter, allas liv som inte går att sätta nåt riktigt värde på. Allting gick upp i rök. Det krävs decennier för vissa sår att leka, enligt hälsoexperterna. De psykiska såren går aldrig att leka, men med tiden och med lite pengar kan man göra åtminstone en del. Men, bara i förbigående: var mer än 3000 människoliv i någon mån slutresultatet av de USA:s makthavares bristande värderingar och felaktiga kostnadsberäkningar? Var det inte 40 miljarder eller 42?

Det görs stora framsteg inom både propagandan och inom informationstekniken. Man är på väg att bygga den universella superdator som kan beräkna, under bara några miljondelar av en sekund, den önskvärda informationen av det önskvärda samhället. En Eldorado-scenariot som inom snart kommer att bli verklighet. Då kan vi, en gång för alla, veta exakt om den fina gamla platsen finns här på jorden eller nånstans i helvetet dvs. i paradiset. Då blir det äntligen ett slut på det eviga tjatet om brott och straff, om rätt och fel, om det onda och det goda, om Adam och Eva.

Så vitt jag vet så finns det inte en objektiv bild i dagens läge. Den kan inte framställas med dagens teknik, paradoxalt nog, och med alla manipulerbara metoder som vissa stora mediala konglomeraten använder sig utav. Få av oss är helt ovetande om det. En stor del skiter fullständigt i det och inte orkar bry sig, för de har annat att tänka på. En liten del försöker göra det andra tjänar miljarder på - att manipulera digitalt en bild och skapa olika snedvridna ”sanningar”. Så. det enes död är alltid den andres bröd och vice versa.

Snart är det våren och det blir ljusare och varmare ute. Men, så mycket osäkerhet, otrygghet och rädslan inför det som komma skall tvingar vissa av oss välj att hålla sig inomhus, för säkerhets skull. För man vet aldrig vad kan inträffa nu när det finns så mycket kriminalitet, misshandel, rån och annat ute. Men det vet också media och de satsar på att erbjuda nåt för oss lilla människor, nån slags tröst. Snart blir det mer underhållning, det har både SVT och TV4 lovat, mer musik, familjeunderhållning, serier - både utländska och svenska, gamla goa filmer, mer repris, Pop Idol, Schlager, Melodifestivalen - den stora succén, realityserier osv. Martin ska bygga nya verandor och byta dörrar, Janne ska göra sitt yttersta med att avslöja illegala svartjobbare och invandrare som fuskar med bidrag, vi ska se mer av våra kära politiker i nya debattprogram för allt det där skall vi TV-tittare finansiera i framtiden genom att bli tvingade att betala licens oavsett om vi äger eller inte en TV-mottagare.

Det heter Public Service och bjuder på mer underhållningsprogram än tidigare (underhålningen till döds, heter det i USA). Smakar det så kostar det. Och glöm inte att SVT har inga reklamavbrott. Och de är absolut befriade från politiska påtryckningar. Det heter i övrigt fri svensk television, oberoende demokratiskt redskap/för/fri/tänkande. Mer underhållning och sensation och vissa yttrandefrihetsexemplar dagligen plus integritetskränkande fall av våra duktiga journalister som, i demokratins namn, förmedlar nyheterna på bästa möjliga sätt och fixar sanningen om alla och allt. Då ska vi betala mer för det, oavsett om vi vill eller inte, oavsett om vi tittar eller inte, oavsett om vi har en dator hemma eller inte, en antenn, en parabolantenn, en DVD, en gammal video, stereo osv. osv.

SVT:s VD tycker att alla ska betala licens oavsett om man har TV eller inte, för annars är det osolidariskt och orättvist. Det ska finansieras via skattesedeln. Jag kan inte förstå följande paradox: SVT kämpar och proklamerar för oberoende av staten men samtidigt drar snaran åt den politiska styrningen om det blir den allmänna statliga budgeten. Skall inte TV-avgifterna gå direkt till Public Service och inte till regering eller Riksdag? Och de som smiter från att betala - ska de inte avskedas eller sparkas från jobbet? Man kan åtminstone varsla folk så att de förstår varför. Ska vi inte göra precis det som många sakkunniga om PS-verksamheten (konstigt nog är alla fd) hävdar: Den är till nytta till alla, även för dem som faktiskt inte lyssnar eller tittar. Även för dem som inte förstår ett ord svenska, de döva och stumma och blinda, CP-skadade, psykiskt sjuka, döende osv. Det är riktig demokrati när man tar fram såna stora floskelord som solidaritet och rättvisa. Då ska alla vara med och pröjsa lika mycket. Och så hävdar de duktiga och ledande att det är folk som bestämmer.

Så, ni gamla som inte har en TV eller har en gammal apparat som är trasig och inte nån dator heller, för det klarar ni inte med sina 80 år på nacken, ni som blir fattigare det här året för allting blir dyrare och ni kommer att få mindre i pension och ersättning eftersom det som regeringen har lovat är bara skitsnack, ni kommer att yla och svimma av mat- och medicinbrist. Enligt den senaste undersökningen så har antalet socialberoende blivit mer för varje dag runt om i Sverige (OBS: inte varje månad eller varje vecka eller varje år), barnfamiljerna får inte mer i plånboken så som regeringen lovat utan får mindre, firmorna går ner med vinst (förutom Vattenkraften som går med vinst med miljarder kronor och ändå tänker höja priser för att öka konkurrens och kvalité och satsa på kolgruvorna i Tyskland och genom det minska koldioxidutsläpp). Men ni ska, trots allt betala för att se på TV och använda sig av Public Service-tjänsterna.

Det gäller det senaste (eller det gamla) bedrägeriet med våra pengar - bonusavtal i de statligt ägda AP-fonderna som sköter svenskarnas pensioner. Det är fyra st AP-fonder som förvaltar pensionärernas pengar, men inte tar någon personlig risk. Men att stoppa extra pengar i egen ficka, trots alla stora förluster - det går bra för det är tillåtet. För det har Anders Borg sett till att fonderna kan disponera med våra pengar efter egen uppfattning och policy. Det var han som ändrade på och godkände de nya reglerna tillsammans med Maud Olofsson som ville återinföra de VD-bonusar som sossarna hade förbjudit.

Trots den största förlusten någonsin - närmare 200 miljarder kronor förra året ( ca 100 tusen kr för varje pensionär), som kommer att leda till sänkta pensioner, för- och fyrdubblades bonusarna i de fyra statligt ägda AP-fonderna (30% lönelyft för den som får maxbonus). Förlustarna har redovisats (konstigt nog) för allmänheten. Men så vitt jag vet så var det ingen som har bett våra pensionärer om ursäkt och lovat att täcka de förlusterna genom att t.ex be Borg rycka in med ekonomisk hjälp så att pensionärer slipper oroa sig över att få mindre i pension. Men det kan man inte göra för det handlar om stora pengar och staten har inga såna och har inget ansvar för de riskerna (och med det förlusterna) som deras ägda fonder tar (och gör). Samtidigt har regeringen sett till att försämra uterligare pensionärernas levnadsvillkoren genom alla möjliga försämringar och besparingar och nya lagar, men samtidigt kunde Herr Reinfeldt höja sin månadslön med 5000 kr och övriga ministrar fick (bara) 4000 tusen. Det heter i övrigt hyckleri och dubbelmoral som vissa av våra politiker och stora pampar har licens på.

Efter Uppdrag Gransknings gårdagens avslöjandet om bonusfiffeln så har Herr Borg lovat att han ska personligen se över reglerna som han (konstigt nog) börjat tvivla på, fast det var en av hans verk som han är i övrigt stölt över. Och han sa att “..om det ska finnas bonusar då ska det finnas särskilda och synnerliga skäl för det”. Som om han inte visste att de finns, vilket jag i övrigt inte tror ett dugg på. Men jag personligen tror att det handlar om (som vanligt) tömma löften. För det är sällan nån som går från ord till handling. Och i såna svåra tider kan man ju alltid försvara sina aktuella misslyckanden genom att hänvisa till just såna svåra tider och andras fel (och fiffel). Och det verkar som om det finns gott om fiffel just när det gäller politiken och staten.

Att det fifflas så mycket här i Sverige trodde jag aldrig. Men tyvärr - det finns massa fifflare, både vanliga människor och de offentliga, men framförallt verkar det som om en hel del av våra kära politiker sysslar också med det. För jag trodde på den gamla mantran om att våra politiker är hederliga och att det inte förekommer nån korruption inom politiska kretsar och att man inte kan muta nån för att få nåt. men det stämmer inte. Det handlar om inkomstgarantin som fanns hela tiden med i våra politikers liv; skamligt, otillåtet och fel både moraliskt och etiskt, men det är regeringen som har skapat sådana regler och som står bakom detta så att vi vanliga människor har ingenting att säga om.

Inkomstgarantin betalas ut till den som har suttit minst tre år i sträck i Riksdagen och som avgör före 65 års ålder. Första året är garantin 80% av det arvode ledamoten hade. 89 ledamöterna har fått totalt 88 miljoner förra året. Drygt en miljon per ledamot.

Bengt Wittbom har levt i nästan 17 år på skattebetalarnas bekostnad – ca 3 miljoner och 667 tusen kronor. Samtidigt har han jobbat i det egna konsultföretaget, men hävdar att det är inte möjligt att ta ut något lön ur ett bolag som inte genererar några vinster (stackars alla konsulter, i synnerhet den nye – Göran Persson med sina arvoden över en miljon per uppdrag). Han ser inga principiella problem med att ha levt på inkomstgarantin i så många år, för det viktiga för honom var att i de regler som gällde under den tiden han satt i regeringen stod det att inkomstgarantin kunde vara livsvarig och nåt annat behövde han inte bry sig om.

En ledamot som suttit i riksdagen eller en EU-parlamentarikern som jobbat inom Europaparlamentet i minst tre år har rätt till en inkomstgaranti när denne lämnar sitt uppdrag. Ett slags A-kassa, en trygghet när man ska söka ett nytt jobb. Vilka som har gjort det har jag inte kunnat hitta. Vanlig folk blir av med A-kassan om de inte söker ett jobb. Riksdagsledamöterna kan lugnt plocka ut sina pengar utan krav på motprestationer. Arbetslösa måste avveckla sina bolag eller företag eller låta dem vila för att få A-kasse ersättning (max 300 dagar). De som lämnat riksdagen kan fortsätta driva företag och samtidigt få inkomstgaranti. Om en vanlig arbetare blir sjukskriven men får ett ”svart” jobb på ett annat ställe, då åker han fast, för man kan inte få ersättning från Försäkringskassan och samtidigt jobba. Är man sjuk då kan man inte jobba överhuvudtaget! Det gäller inte pamparna.

Före detta riksdagsledamöter lever ett lyxliv tack vare att skattebetalarna står för notan. Enligt Maud Ekendahl (m) är man dum om man jobbar (hon lyfter drygt 34 tusen i månaden). Vivian Gerdin (c) har inte dåligt samvete och lugnt lyfter drygt 39 tusen i månaden. Det var hon som tidigare själv skrivit en motion till riksdagen om skärpta krav i arbetslöshetsförsäkringen. Inga Lantz (vp) är väldigt priviligerad kvinna och är oerhört tacksam för det (vem eller vilka har hon att tacka för sa hon ingenting om), för hon kan leva ett gott liv genom att lyfta ca 34 tusen. Hon har fått en ekonomisk trygghet sedan hon slutat i riksdagen (innan dess så var hon förmodligen i en svår ekonomisk obalans). ”Det finns ingen större anledning att bråka om politikernas löner och avtalsförhållanden. Självfallet ska de ha bra betalt, och ersättningsnivåerna ska inte vara ett hinder för den som vill engagera sig”. Samtidigt beklagar hon att hon inte kunnat hitta en rik man och gifta sig med, så som Ulrica Messing gjort. Det är därför hon spenderar sin tid genom att måla, skriva och kommunicera telepatiskt med djur. Helena Höij (kd) som vice talman får över 50 tusen i månaden. Fd demokratiministern Britta Lejon (s) får ca 45 tusen i månaden, plus att hon är fortfarande aktiv i sosspartiet och har därutöver flera styrelseuppdrag. Under 10 månader har hon tagit emot 30 – 40 tusen. För henne är (enligt hennes egna ord) inkomstgarantin ett sätt för en fd-politiker att ställa om sig till arbetslivet utanför politiken. Hon har sökt jobb, men problemet var att det är svårt att hitta ett jobb som man passar in (och som ger så mycket pengar i lön). Vist – hon har inte ens kunnat tänka sig att satsa på ett annat framtida jobb, men med tanke på hennes ganska höga åldern så är chanser ganska små för det. Men, hon känner ju någon som känner någon som har goda kontakter genom den offentliga livet så… Man vet aldrig. Fru Schyman (fd vänsterpartiledare) lyfter nästan 40 tusen i månaden. Har debuterat som programledare på TV, talesperson för Feministisk initiativ och tycker att inkomstgarantin fungerar bra. Lotta Hedström, fd miljöpartiets språkrör får 38 400 kronor. Och det finns gott om sådana, både manliga och kvinnliga politiker (snacka om jämställdheten).

Undrar bara i förbigående: med tanke på Mona, Gudrun, Maud, Laila, Margot och vissa andra kvinnliga politiker som gjort sig skyldiga till det ena eller det andra (de var ”oerfarna, kanske unga, lite dumma, stressade, pressade och varför inte lockade av att begå fel och fiffla lite med pengarna”), är det inte anmärkningsvärt att det finns så många kvinnor inom politiken som kan anses som bedragare, fifflare, parasiter mm? Tur att vi fortfarande bor i gubbjävelsverige och att antalet kvinnor i det politiska sektorn är inte så stor, men tänk bara på alla de feminister och de som försvarar kvinnans “dåliga jämställdhet” på den svenska arbetsmarknaden. Hur många ”kvinnliga förövare” skulle vi få om vi hade (bevare oss milde herre gud) fler kvinnor på de topposteringarna i landet än män? Jag tror att vi skulle bli tvungna att bygga en ny kvinnofängelse enbart för de toppkvinnofifflare som finns i Sverige.

De är synd om de arbetslösa som måste aktivt söka jobb och tacka ja till de jobb som Arbetsförmedlingen hänvisar till, som tom. måste flytta för att få ett nytt jobb och stå till arbetsmarknadens förfogande från dag ett. Sälja kanske huset eller bostaden, packa sina grejer och flytta från Malmö till Kiruna för att få ett jobb som de kanske inte kommer att trivas med, med barn som ska byta skola och lämna sina vänner, med maken som inte vill flytta men måste (hur många äktenskap står på spel eller hur många lyckliga relationer kommer att brytas ner pga. ett måste är oklart). Men våra kära politiker skiter fullständigt i statliga lagliga regler och lagar. De har alltid varit parasiter och är vana att leva ett sånt liv utan att prestera för mycket.

Att en före detta folkvald inte behöver gå tillbaka till sitt gamla jobb efter att ha lämnat riksdagsuppdrag är lite märkligt, men undrar om Lars Ohly kommer en dag, om han får sparken från sitt parti eller om han själv tackar nej till framtida partiuppdrag, att återvända till sitt gamla jobb som lokförare? Det tror jag lika mycket på som på att riksdagen ska införa nya garantier och slopa det gamla avtalet. Och riksdagen hälsar att det inte är aktuellt i dagsläget med någon ny översyn, eftersom lagen ändrades så sent som för ett och ett halvt år.

Kanske blir det inom snarare framtid ett nytt förslag av fru Olofsson eller självaste herr statsministern (hans lakej - finansministern, tror jag inte så mycket på) som ska införa ett inkomstgaranti för vanliga arbetslösa människor och som ska kanske gälla i ett år innan man hinner hitta ett bra välbetalt jobb man trivs med. Det skulle kunna skapa mer rättvisa i ett sånt orättvist samhälle och kanske skapa mer förtroende för våra kära politiker och återskapa det totalt rubbade förtroendet som har försvunnit för länge sedan. För politikerförakt har blivit väldigt etablerat och utbrett företeelse.

Det jag tänker på just nu är den gamla fina karmalagen som ingår i buddhistisk lära och som handlar om orsak och verkan. Ingen kommer undan sitt öde. Undrar bara: vet våra politiker någonting om andra religioner?

Det fifflas med sjukskrivningar, med vabandet, bostadsbidrag, svartjobb, med skatt osv. Anställda i vissa myndigheter och organisationer kan gå in i systemet och räfsa åt sig miljoner av skattebetalarnas pengar. Successivt har dessa svarta och svåra sanningar accepterats i den offentliga debatten. Det har blivit ett erkänt faktum i några år, så som misslyckad integration. Men man hävdar bestämt att korruption existerar inte i Sverige. Bara i Bulgarien, Irak, Colombia osv. Inte här. Sen visade sig att t.ex en vanlig bilbesiktning kan gå smärtfri för den som har råd att betala under bordet eller ”stoppa lite sedlar in i en viss ficka”. Sådana korruptionshärvor i samband med organiserad brottslighet finns överallt. Smugglarligor – sprit, vapen, tobak, knark, bilar, elektronik, människor, trafficking, bordell härvor osv. har blivit svensk vardag. Maffialiknande brottslighet, MC-gäng, invandrargängen och tjuvaktiga tjänstemän. Plus våra kära fd-politiker som åtnjuter miljoner kronor skänkta av svenskt folk för att de har varit så duktiga och representerat Sverige både på hemmaplanen och utomlands. Visst har vi varit känsliga i ett antal år när det gäller sådana fiffelproblem och tom. stolta över att ingen kunde förknippa Sverige med nåt sånt trams. Men tiderna har förändrats. Det finns ett allmänt folkligt fusk och ett beprövad politisk fiffel på alla nivåer, oavsett färg eller partitillhörighet.

Den svenska hederlighetens upplösning är på väg att bli en av de största samhällsfrågorna i dagens läge, när det råder låg konjunktur, varsel, kriser av alla slag och en allmän oro för framtiden. Korruption, hyckleri, dubbelmoral, rävspel, fiffel, fusk, misskötsel, svartjobb, utpressningar, ohederligt förakt från vissa politiker och stora pampar gentemot vanligt folk, politikerförakt (med all rätt) och annat elände kommer inom snart att kulminera och gudarna ska veta vad kommer att hända i framtiden. En stigande frustration vibrerar under den gungande svenska ytan. En majoritet av svenskarna är väldigt förbannad och reagerar över det som händer varje dag. Det är bara att gå in på vilken dagstidning som helst och titta på läsarnas kommentarer. Eller att gå in på SVT:s webbsida och läsa opinion eller debatt. Eller att se på Uppdrag granskning, Insider, Debatt osv. Folk är förbannade, med all rätt. Både de fattiga och medelinkomsttagare har det svårt idag att leva från lön till lön och klara vanlig vardaglig ekonomi. Folk ska betala mer för allting har blivit och kommer att bli dyrare, men de är några få som får mer i lön. Tom. när man är tvungen att strejka för man inte så mycket. Bolånen har gått åt pipan, räntan likaså, bankerna vill inte samarbeta och tänka på sina kunder och småsparare utan tänker på sig själva i första hand. VD och chefer för det ena eller det andra lyfter miljoner kronor i lön och bonusar osv.

Självklart att ingen vanlig hederlig svensk medborgare vill leva i ett sånt samhälle där fiffleri och anar svineri tillåts och bara växer nu när Sverige går igenom den svåraste krisen hittills. Och det verkar som om ingen politiker fattar eller har ingen grepp om de allvarliga problem som sker idag. Vissa politiker, som fru Mona Sahlin går bara runt när det behövs och tar fram gamla floskler som inte ens hon själv tror längre på. Lars Ohly är emot friskolorna men skickar sin dotter just till en sån skola. Vissa herrar fifflar med bostadsytorna på bostadsmarknaden. Fru Schyman snackar skit som vanligt och brinner för feminismen och snart, befarar jag, blir hon ersättare för fru Hamilton som tappar tv-tittare varje dag. Kommer ni ihåg att Gudrun gjorde avdrag på skatten för sånt som hon redan har fått ersättning för och att hon var för en hög skatt, men som ska betalas av andra, helst vanliga arbetare.

Herr Leijonborg byter bara stolar och snackar trams som vanligt – inget nytt under solen. De flesta umgås med de som lever gott på skattebetalarnas bekostnad och får ersättningsgaranti till de dör. Ingen av dem kommer ens att tänka tanke att gå till de närmaste Arbetsförmedlingen (det är bara för de dumma, enligt en kvinnlig fd-politiker) och söka jobb. De har redan hunnit spara miljoner, så det räcker gott och väl. De kammar in enorma summor pengar. Samma sak gäller vissa statsråd, statskonsulter, höga chefer och VD som berövar sina företag massa miljoner i lön, bonusar och aktieoptioner. En priviligerad grupp som inte behöver några som helst garantier om framtida livet. En individuell rikedom som har blivit ett påtagligt problem och tom. hindrar andra vanliga medborgare att delta i samhällslivet. Och det händer ofta att oreglerad rikedom kan omvandlas till oreglerad makt som ofta leder till maktmissbruk. Och då snackar vi om brott och kriminalitet – att omvandla olagliga pengar till laglig verksamhet. För personlig makt baserad på rikedom är farlig och oacceptabel. Varför ska man jaga då de organiserade skurkarna för deras fiffel och svart jobb? För att slippa tänka på det statligt lagliga skurkar som tar våra skattepengar för att bli ännu rikare och komma upp i den hierarkin de tror att de tillhör. De har sina kontakter, ett väldigt rikt socialt nätverk, väldigt säkert planerade och planterade aktier, fonder och portföljer plus den anställningstrygghet som de åtnjuter. De har köpt sin frihet på kredit från framtida generationer som inte åtnjuter samma frihet som dem och är redan skuldsatta. De som lever idag är redan fråntagna alla sina framtida drömmar. Inte konstigt att våra ungdomar skiter fullständigt i vuxna, har ingen respekt för nåt eller nån, tror inte ett dugg på facket och vet att deras utbildning är redan fel och otillräcklig. Och att de är tvungna att bo hos sina föräldrar till de fyller 30 eller så måste dem sticka utomlands och försöka fixa nåt jobb där.

Undrar bara vem som sa att politikerna borde leva så som de predikar för vanligt folk? Det måste vara nån stackars utopist som i all sin naivitet tror fortfarande på tomten och tandfän. Vet han att politikerförakt är en bister verklighet? Politikerna missbrukar sin maktställning, skaffar sig själva förmåner och privilegier som gynnar bara dem och inte ens vill tänka på att fixa en utredningsgrupp (som vanligt och som man alltid gör) för att undersöka möjligheter runt ändringen av sådana frikostiga regler som ger mer pengar på fattigas bekostnad. Det kallar jag för hyckleri och dubbelmoral. Riksdagsmännen har höjt sina ersättningar på tio år mer än 80%, medan pensionärerna ska nöja sig med bara 10%. Samtidigt fattar de beslut att vanliga människor ska jobba i 40 år för att få sin pension, medan de behöver jobba bara 12 år i Riksdagen eller inom EU för att få full pension. Har man suttit i Riksdagen i tre år har man rätt till inkomstgaranti fram till 65 år. Ingen människa kan åtnjuta A-kassan i 10 år eller mer utan att söka ett nytt jobb - riksdagsmännen kan det, och det är lagligt. Den politiska överklassen har sina kontakter och fjäskar alltid med både oppositionen och lobbyn och, efter behov, kan placera sina vänner och släktingar på de olika posteringar som finns tillgängliga inom politiken och inom de statliga verk, olika bolag och myndigheter. Det spelar ingen roll om utbildningen räcker för ett viss toppostering – det är partifärgen som är avgörande.

Allt färre människor betraktar sina folkvalda politiker som sina representanter. De har förlorat kontakt med verkligheten helt och hållet, har missat sin legitimitet och är inriktade enbart på att tjäna mer och inte på att tjäna samhället. Det verkar som om de har börjat tvivla på allt och att snart allt går åt pipan och då skal man passa på och göra sig så mycket rik så möjligt på vanliga skattebetalarnas kostnad, för man vet inte vad morgondagen tar med sig. Den gamla ideologin är ett minne blott. Samma regler, samma värderingar, samma lagar och samma krav åt alla medborgare har aldrig funnits och politikerna är just denna högt privilegierade grupp som alltid har känt sig utanför dessa samhälleliga skrivna och oskrivna lagar, regler och förordningar. Det var bara sossarna som (kanske) trodde på de gamla mantran och påhittade floskler som ”alla vi är lika”, ”alla har rätt till jobb”, ”samma jobb – samma lön” osv. I dagens läge inte ens våra barn tror längre på det, för det har aldrig fungerat, speciellt i ett mångkulturellt samhälle med misslyckad integration. Kanske just pga. att policyn “från ord till handling” är väldigt svårtsmält och ogenomförbart för massvis av våra politiker. Det viktigaste för dem är att allting står på pappret - fint och prydligt.

Läste artikeln i Metro om något som var bara en del av allt detta elände som inträffade den 18 december förra året, i samband med Rosengårdskravallerna. Vandaliseringen var i full fart, bilarna brann, soptunnorna likaså, det var fyrverkeri och stenkastning i gång. Flera hundra invandrarungdomar och barn sprang runt omkring och gjorde sitt bästa för att visa samhället att de var beredda att in i det sista kämpa emot de orättvisor som de hade drabbats utav - bara genom den våldsammaste upploppen kan man bli kvitt dem. Som självklart inkluderar en hård och välplanerad stenkastning mot polisen, brandkåren och ambulanspersonalen. Då inträffade nåt ännu mer vidrigare.

Några invandrarkillar var ute den kvällen, men inte för att delta i upploppet utan för att rasta hunden. De mötte en gäng som uppmanade sällskapet att också kasta sten mot polisen. De vägrade och då tog gängledaren upp en skarpladdad pistol, tryckte den först mot hundägarens huvud och sen sköt han ihjäl hunden. Nästa skott skulle han sätta in i hundägarens huvud om sällskapet vägrade att lyda ordern. De vägrade igen, gänget försvann och återkom snart efter, dödshoten upprepades - och det var allt. Vad hände sen är oklart, men den pistolägande gängledaren åtalades vid Malmö tingsrätt - för skadegörelse! Eftersom hundägaren hade hunden kopplad intill sig då räknas djuret som egendom som förstördes. Men, som plåster på såret, så blev gängledaren åtalad också för olagligt vapeninnehav och grovt olaga hot.

Jag minns året då jag kom till Sverige. En av mina bekanta berättade för mig om ett stort bråk mellan invandrare nånstans i Dalarna. Polisen blev tillkallad, ambulansen också. Och så kom det poliser med sina hundar för att lugna ner bråkmakarna. En av invandrarkillarna blev riktigt förbannad och så slog han: först en av poliser som skulle gripa honom och sen slog han hunden med sitt ben rakt in i huvudet så att hunden skadades svårt. Mannen åtalades för våldsam motstånd och för -djurplågeri. Fick fängelse i några månader och dessutom fick han betala 5000 kr i skadestånd för - hundens lidande! Motiveringen var att en polis kan klara sig själv men inte hunden, som var då “obeväpnad” dvs. hindrad att utföra sitt uppdrag - hade både koppel och munkorgen på sig i det ögonblicket när sparken inträffade.

Men hunden överlevde såklart, men inte den från Rosengården. Det handlar om mord! Om djurplågeri i sin värsta bemärkelse. Om en skrupulös mördare utan samvete eller några skuldkänslor som helst. Som dessutom ville tvinga med vapen att fler skulle ansluta sig till stenkastningen. Och dessutom var det också invandrarkillarna idioten gav sig på.

Undrar bara vad skulle hända om hundägaren och hans kusiner var svenskar?

Nu är det dags igen - den här gången är det AMF:s förre vd Christer Elmehagens tur. Att bli avslöjad, menar jag. Eller snarare sagt hans pensionsavtal. Han var missnöjd med sina 5 miljoner i årslön och så fick han, med Wanja Lundby-Wedins godkännande (LO är alltid inblandad i det hela - från början till slut), 32 miljoner i stället. En så kallad fylligt pensionsavtal. Det var 2004. Under sina tio år som vd för AMF har herr Elmehagen tjänat allt mellan 98 till 104 miljoner kronor. Eller ca 800 - 900 tusen kr i månaden. Som Wanja och resten av styrelsen också viste om. De vet allt om varandra för de sitter i samma båt. LO och Svensk näringsliv äger AMF. Men när journalisterna sökte Wanja var hon på en resa. Inga kommentarer från hennes sida. För hon kanske tror att det räckte med alla uttalanden de sista två veckorna om bonusar och annat smått och gott.

AP-fonder, SEB, Skandia Livs, LO mm. toppar nyhetsrubrikerna så i milda grad att det har börjat gå i överstyr. Men alla präglade av girigheten och egoism, av en stor avsaknad av moral och etik, av hyckleri och dubbelmoral så att det gör ont i själen. Det gick så bra i Sverige och vd och cheferna ville ha mer, samtidigt som vanliga arbetare och pensionärer fick mindre. Pamparna ville ha mer av den fina kakan och det fick dem. Alltihopa. Med regeringens, fackets och olika styrelsers välsignelse och godkännande. Snacka om “att vända kappan efter vinnande vinsten“. Näringslivets toppar tar alltid för sig när bordet dukas upp med olika läckerheter. Extra Julafton och skattkistan skall öppnas för det ska delas frikostigt ut lite extra. Hur kan man tacka nej, fast man är egentligen mätt och belåten? Dessutom - “Lite mer att leva för“, AMF:s välkända motto har, genom Christer Elmehagens agerande och belåning, fått förmodligen lite extra kraft så att man kan börja tänka om. Girigheten längst eller kanske ärligheten längst? Svårt att välja, eller?

Undrar bara, i förbigående: är inte svensk näringsliv en politiskt skyddad verkstad? Har inte den politiska makten ansvar för såna skandaler och girigheten? Vad gör Finansinspektionen när korruption och fiffel är uppenbar? Varför och hur länge tänker ledningen och styrelser kringgå moraliska och etiska frågor när de fattar såna idiotiska beslut? Och varför är det alltid små människor, medlemmar, småsparare och pensionärer som ska få smällen? Varför inte de giriga, egoistiska etablerade pampar, toppchefer, vd, styrelseordförande, riksdagsledamöter, landstings- eller kommunalråd och andra stora hökar med tunga välbetalda uppdrag och trygga säkrade pensioner i miljonsbelopp, alla valda av folket?

Wanja Lundby-Wedin representerar arbetare som jobbar häcken av sig för att kunna tjäna tillräckligt för att kunna leva ett halvnormalt liv. Samtidigt bollar hon med pengarna som inte är hennes och ger dem till den ena eller den andra - efter väl utfört jobb och egen prestering. Samtidigt när det går så illa för LO:s medlemmar, för AMF:s och AP-sparare pga. ledningens dåliga risktagandet och hasardaffärer, så att regeringen ska täcka förlusterna med våra skattepengar. Är hon inte lika stor dubbelmoralist och bedragare som alla de andra som sitter i olika styrelser och är toppchefer eller vd? Borde hon inte avgå så som Stig Malm gjorde en gång? För hon kan inte sköta sitt uppdrag. Det är väl evident och väldokumenterat. För den här svineri, fiffel och girigheten samt korruption har pågått länge. Det här är ingen engångsföreteelse. Vad har hänt bakom kulisserna då när det gick så bra för Sverige? När alla var mer eller mindre nöjda och inte så misstänksamma och uppmärksamma? Jag kan bara tänka mig ett och annat. För det verkar som om allt som rör bonusar och rörlig lön, när det gäller toppen förstås, är väldigt lukrativ och välorganiserad sysselsättning som har pågått lite längre än ett par år.