Senaste inläggen

Av Blues - 24 september 2009 16:06

Alla vi är både åskådare och spelare i det långa och ganska slitsamma spelet som har pågått i många decennier och snart, pga. vår livsstil, kommer att ta ödesdigra konsekvenser. Spelet som, pga. hyckleriet, dubbelmoralen, massa lögner och rävspelet bakom kulliserna (plus den eviga maktkampen), påverkar oss alla och gör att vi människor, pga. vår konsumism i den fria konsumera-mera samhället, är tvungna att vara åskådespelare.

Om vi alla är ansvariga för det som händer i detta scenariot som vissa kloka och giriga har tänkt ut och utformat in i minsta detalj (och “villiga regissörer” är på gång att sätta sin prägel på verket) är nåt som är värt att diskutera. Vi vanliga och små hänger bara med, oavsett om vi vill eller inte. Vi är tvingade till en viss engagemang och försöker finna oss själva i det hela, med både bra och dåliga resultat. Vi har inga val, tom. när vi tror att vi väljer fritt. Vår livsstil och vår konsumism tvingar oss att vara med, att bli både åskådare och spelare.

Propagandan ger oss en konsumentanpassad information via sina trogna tjänare och vi, i vår blindhet och naivitet, tolkar detta på det sättet som passar dem som “bryr sig om oss och våra mänskliga behov”. De tjänar miljarder på det vi ska äta, klä oss i, lyssna på, läsa, titta på mm. I det långa loppet är det vi som blir förlorare, för vi slänger bort en hel del i brist på utrymme, i avsaknad av vilja, ork, lust och tid. Men råd har vi fortfarande. Inte alla, men det är regeringen, lobbyverksamheten, toppamparna, näringsexperter, tjänstemän, byråkratin, bankväsendet, PR-konsulter och andra kunniga och villiga som kommer in i bilden. De ska se till att vi blir mer (belåna de som föder barn), konsumerar mer, betalar mer (få mindre men betala mer) och jobbar mer för att tillfredsställa alla våra behov och begär. Vi ska konsumera mera både åt oss själva och åt våra barn, åt samhälle som kommer att må bättre och bli rikare, vi ska betala mer skatt om det behövs och köpa dyrare varor och tjänster. Om vi inte orkar mer och inte har råd - strunt samma, vi ska klara oss själva och inte skylla på samhället. Och när vi blir gamla då ska vi in på nåt äldreboende, om vi har tur. Blir vi sjuka av allt detta - det finns vård och Försäkringskassan. Men alla vi är fortfarande med det stora spelet. Vår medvetenhet är en bristvara, men detta är det viktiga olika aktörer på den fria marknaden som spelar på och räknar med.

Och så kommer våra politiker som i åratal försökt ta bort det fungerande folkhemmet och välfärden med fungerande skol- och äldreomsorg, socialt nätverk och annat att infria oss från vårt ansvar att tänka, tycka, tro och ifrågasätta fritt det som pågår och som förändrar vårt liv, trygghet och framtiden. De är kunniga och villiga att göra de sjuka rehabiliterade och friska, de arbetslösa arbetande, de utslagna delaktiga, de lata mer aktiva mm. Vi ska hinna med allt, handla mer för att minska vår ångest, orka och ha mer tid för allt som dagens samhälle bjuder på, men som vi egentligen inte hinner att göra, eftersom det finns så mycket, att vi måste prioritera mer.

Ju mindre vi orkar och inte vill veta, desto bättre för makthavarna. De vet att vi kommer att rösta nån gång. Och de gör allt att övertyga oss att det är just dem som är det rätta för vår framtid. De kör med samma propaganda, gamla beprövade mantror och påhittade floskler, för att hålla både oss och vår medvetenhet i schack. För demokratins och frihetens skull. Att propagandan, media och vissa politiker bara ljuger och manipulerar oss - det vet de flesta av oss. Men bara några få orkar bry sig. Och det är det dem spelar på. Offren är inte bara de som är totalt utslagna, uteliggare, hemlösa, försvarslösa, svårt sjuka, utan vi alla, oavsett vilka vi är. Med lite extra hjärntvättning, manipulation, övervakning, lögner, tömma ord och löften, åskådespeleri och konsumism är vi körda.

Av Blues - 24 september 2009 15:37

Alla politiker som sitter i kommuner, landsting och riksdag och har mer än 50% av heltidstjänstgöring, erhåller politisk pension efter 12 års arbete. 100% av heltidsuppdrag ger 100% pension. Såna politiker utgår en dold grupp av förmånstagare i vårt land som sällan uppmärksammas i media eller i politiska diskussioner och som lever i det fördolda (det är inte “politiskt korrekt” att granska överheten). De lokala tidningarna sällan gör det eftersom de är beroende av goda kontakter med makthavarna. Det finns politiker som fått sin pension av staten trots att de haft ett nytt jobb. De erhåller allt mellan 300-400 tusen kr per år, trots nya, förmodligen välbetalda jobb. En hel del fd. riksdagsledamöter lever på inkomstgaranti sedan många år, eftersom systemet har sett till att de inte behöver söka ett nytt jobb. En vanlig arbetare måste stå till arbetsmarknadens förfogande från dag ett och söka jobb i hela landet och vara beredd på att flytta om det krävs, annars missar han a-kassersättningen och blir avstängd från a-kassan och hamnar på socialförvaltningen, om han har tur. Det handlar om ett sjukt belöningssystem utformad och godkänd av makthavare - riksdagen och de styrande partierna och våra folkvalda politiker.

Politik är inget arbete utan ett uppdrag som gäller en viss tid - den förutsätter väljarnas förtroende. Efter det politiska livet borde gälla det vanliga arbetet: tillbaka till det gamla eller hitta ett nytt jobb. Men icke för vissa politiker. Som har haft alltför stora förmåner så att det sticker i ögonen på oss vanliga små människor. Det gäller särskilt inkomstgarantin. Regelverket för bl.a riksdagsledamöters inkomstgaranti borde göras om och inkomstgarantin till allmän pensionsåldern borde helt avskaffas. Alla människor som kan arbeta är skyldiga att göra det här i landet. Det är allas ansvar att föra egen försörjning och en mänsklig skyldighet att genom arbete bidra till samhällets välfärd och välbefinnande. Och detta borde gälla framförallt våra politiker som borde ses som symboler för ett demokratiskt samhälle där rättvisa, gemenskap och solidaritet står högt på dagsordningen. Och som borde leva så som de lär. Under sin tid som politiker ska man genom sitt arbete och engagemang företräda sina medborgare och väljare som man fått förtroende ifrån och inte tänka sig ha ett “yrkesliv” inom politiken. Möjligheten att försörjas av samhället genom riksdagens felaktiga beslut och lagar, att leva som en parasit och sko sig på vanliga människors och skattebetalarnas bekostnad är helt omoraliskt och oacceptabelt. Det heter dubbelmoral och hyckleri.

Regeringen, som vanligt när det gäller överheten och makthavarna, “förstår” att det är inte helt OK med inkomstgarantin, men samtidigt försvarar den och hävdar att garantin är för att en politiker kan bli av snabbt och oväntat med sitt politiska uppdrag som ledamot och "kan bli av med jobbet". En ex-ledamot är politiskt “märkt” och kan ha svårt att få ett nytt civilt jobb pga. “fel färg” eller partitillhörighet. Och de tjänar sämre än de som jobbar inom näringslivets toppar. Det är därför regeringen eller riksdagen ser inkomstgarantin som en förmån. Ersättningen ska vara en ekonomisk trygghet under en övergångsperiod, men den är inte avsedd som varaktig försörjning. Att vissa riksdagsledamöter struntar helt i det och riksdagen ser på detta missbruk genom fingrarna är beklagligt, men…

Att en vanlig arbetare kan bli uppsagd när som helst är ett faktum, men också att han har ingen laglig rätt till inkomstgarantin. Inte en dag. Det är a-kassans regler som gäller, Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans. För politiker är det riksdagens beslut som gäller. Och riksdagen vill inte ändra på reglerna eftersom lagen ändrades så sent som för 1,5 år sedan.

Efter 27 års tjänst i riksdagen kan en pensionerad ledamot ha ca 180 tusen kr plus allmän inkomstpension, ca 35 tusen i månaden totalt. Han kan tom. göra jobbavdrag på sin inkomstgaranti fram till 65 års ålder. Inga dåliga förmåner våra folkvalda gett sig själva. De har själva stiftat lagar och fattat beslut om hur allmänna skattemedel ska brukas och fördelas. Detta är en klassisk omfördelnigsteknik utformad under sossarnas styre - ta från de rika (oss) och ge till de behövande (politiker) via omfördelning i staten. En girig omvänd “Robin Hood” system som fungerar fortfarande och som moderaterna (Alliansen) har ingenting emot. Det handlar om “särskild medborgarrätt” som enbart riksdagsledamöter åtnjuter. Och till skillnad mot oss vanliga medborgare och arbetare, som är på ett lagligt sätt undantagna alla förmåner, kan deras handlingar i tjänsten inte prövas av lagen. För de står över lagen och kan själva bestämma över sina löner och förmåner, inkomstgarantin och pensioner.

Som en av de som åtnjuter sin inkomstagaranti sa en gång (det var hennes arroganta kommentar på att vi vanliga små var så upprörda över detta): “Om jag är berättigad till den här garantin, enligt riksdagens regler, då vore jag dum att gå ut och söka ett jobb eller jobba”.


Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Av Blues - 24 september 2009 15:33

Senaste nyheter - pensionerna sjunker nästa år med 525 kr i månaden pga. AP-fondernas stora förluster förra året (närmare 200 miljarder kr). Samtidigt rafsar cheferna åt sig bonusar. Det var då pensionerna höjdes med 540 kronor i månaden och våra gamla blev så glada. Men experterna varnar att pensionerna kan sjunka uterligare om inkomsttillväxten blir svag, så som den är idag, och om konsumentpriserna faller, så som de gör nu. Så ett par extra hundra lappar mindre i pension kan man väl ha i den slutgiltiga beräkningen.

Det varslas fortfarande (750 anställda i SAAB), men Volvos-chefer (40 st) har fattat ett fantastiskt beslut att sänka sina egna löner med 5% för att rädda jobben. Samtidigt gör man samma sak med de anställdas löner - för att slippa fler varsel. Man ska införa sk. stoppdagar (40) och då ska anställda få bara 85% av sina löner. Man gör samma sak i IF Metall - sänker arbetstid för att rädda jobben, men som i längden sänker de anställdas löner vilket i längden sänker premierna för pensionssparandet osv.

Samtidigt höjer SEB-cheferna sina löner efter egna förluster i Baltikum. Här handlar det inte om två eller max fyra bonusar eller ett par hundra tusen kronor, utan om miljonsbelopp. Så girigheten längst, inklusive ett stort portion hyckleri blandad med dubbelmoral och, sist men inte minst, att “vända kappan efter vinnande vinsten”. Så etik och moral är utdöende företeelser i vårt samhälle.

AMF Pension i blåsväder igen - nu är det vice vd Ingvar Skebergs tur. Han får nämligen sparken från firman eftersom han flyttade i höstas sin pensionskapital, innan bolagens beslut om återtag (att sänka pensionärernas kapital) av spararnas pengar. “Med kännedom om det eventuella återtaget och för att skydda därigenom sitt kapital”. Vilket herr Skeberg beklagar och säger att hans beslut var inte “juridiskt regelvidrig” och att han inte funderat då “över de moraliska aspekterna“, vilket han också beklagar. Vilket jag förstår, eftersom en toppchef eller VD kan aldrig blanda in moral och etik i viktiga ekonomiska beslut. Det är en av grunderna för kapitalismens agerande.

AMF:s vd Ingrid Bonde viste också allt om Skebergs kapitalflytt. Han berättade för henne om sitt beslut . När gjorde han det, undrar jag? I höstas, innan bolagens beslut om att återta spararnas pengar, eller? Då är hon lika ansvarig för det som inträffat, tycker jag. Och hon är lika girig som Skeberg. Och som alla andra av våra toppchefer och VD. 

Charlotta Carlsberg, chef för Finansinspektionen, säger att (hennes preliminära bedömning) “händelsen är inte olaglig, möjligen omoralisk“. Varför möjligen? Den ÄR totalt omoralisk, men med tanke på hur Finansinspektionen brukar arbeta med fiffel är jag inte förvånad av hennes ordval och bedömning. Det är väl principen som är den viktigaste att Ingvar Skeberg får sparken, eller hur.

 

Men det är något annat jag grubblat länge på. Enligt Ingrid Bonde hoppas hon på att få behålla spararnas förtroende. Och det är därför Skeberg får sparken. “För att stärka förtroendet hos våra sparare och att verkligen visa att vi tar våra värderingar på det allra största allvar“. Jag bara undrar hur i herrans namn ska AMF “behålla och stärka spararnas förtroende”? Betyder det att pensionärernas förtroende för AMF Pension har aldrig sviktat och behöver aldrig ifrågasättas? Efter allt som hänt med de 17 miljarder? Vilket självförtroende hyser Ingrid. Otroligt. Att hitta en syndabock och offra honom för demokratins och sanningens skull och för att rädda förtroendet för bolag som inte ens Skeberg trodde på. Det var därför han flyttade sina besparingar. Och vilka “värderingar” syftar Bonde på?

Girigheten längst - möjligt. Moral och etik - omöjligt.

Av Blues - 24 september 2009 15:08

 Det handlar om mediemoguler som skapat sina imperier genom information, nyhet, scoop, och bjuder dagligen, och på flera olika språk, tack vare kunniga, duktiga och villiga journalister och skribenter, på ofta fejkade och medvetet manipulerade story från Faludja, Kandahar, Darfur, Groznyj, Gasa, Baghdad, Teheran, Beijing, Havana… De bjuder på reklam och underhållning, på en del av det “fina” livet. På skvaller och sensation. De skapar och publicerar konstgjorda nyheter om händelser, ställen och personer ifall om det inte finns riktiga och sanna; egentligen finns de, men inte i rätt tid, rätt plats med rätt antal döda eller skadade för att bli en nyhet. Om en journalist från The Times befinner sig nånstans på Baghdads gator och det inte händer nåt spännande då är han tvungen att hitta på egen arrangerad story om en självmordsbombare och ta några tillgjorda bilder med lemlästade kroppar, annars kan han packa hem för gott. För konkurrensen inom mediabranchen är hård och det går att sälja till högtbjudande, så…

 

Några “kungligheter” bland världens mediemoguler som hade skapat den fjärde makten  och fortfarande bjuder frikostigt på sina story och blir (blivit) ännu rikare tack vare vår konsumenters törstighet och kronisk hunger efter nyheterna och sensation. Att bli informerad i rätt tid och på rätt sätt är deras uppgift. Vår uppgift är att konsumera och - betala såklart. 

Keith Rupert Murdoch - hans News Corporation, plus Disney, Viacom, brittiska The Sun med 3,2 miljoner upplagor dagligen, The Times med ca 700 tusen exemplar, The All Street Journal, Sky Television i London, sajten My Space och massa annat. Ägare till 175 tidningar och tidskrifter i USA, Brittanien och Australien. Det är hans imperium. Hans förmögenhet är runt 4 miljarder dollar. Hans motto är att alltid anpassa innehållet till konsumenternas önskemål.

Ted Turner (var gift med Jane Fonda) med sin CNN och Time Warner som USA:s största och viktigaste mediejättar. Förmögenhet - 2,3 miljarder dollar; äger mer mark än någon annan amerikan. Skänkte en miljard dollar till FN. Hans ide var en heltäckande tv-kanal med 24 timmars nyheter från hela världen. - hans News Corporation, plus Disney, Viacom, brittiska The Sun med 3,2 miljoner upplagor dagligen, The Times med ca 700 tusen exemplar, The All Street Journal, Sky Television i London, sajten My Space och massa annat. Ägare till 175 tidningar och tidskrifter i USA, Brittanien och Australien. Det är hans imperium. Hans förmögenhet är runt 4 miljarder dollar. Hans motto är att alltid anpassa innehållet till konsumenternas önskemål.

 

William Randolph Hearst (Orson Wales spelade honom i filmen Citizen Kane) - fadern till sk. gula pressen eller sensationstidningarna. Hearst köpte 1895 Daly Examiner, då en känd tidning i San Francisco och sedan New York Morning Journal. I början av 30-talet tjänade han drygt 200 miljoner dollar per år och han var en av USA:s rikaste människor (något som bla. Greta Garbo och Mee West tyckte om). På 40-talet ägde Hearst 25 dagstidningar och lika många tidsskrifter, Cosmopolitan filmbolag och 12 radiostationer, byggde en hel imperium i och utanför Hooliwood och hade ett extremt stort inflytande på den politiska och ekonomiska livet i USA. Eisenhower, McCartney, Charlie Chaplin men också Hitler och Göring var hans vänner. Däremot var Göbels och hans Gestapo Hearsts personliga favoriter. Året 1934 bestämde de två att det är dags för att skapa lite nyttig propaganda och sprida massa lögner och påhittade “fakta” om Stalin och gamla Sovjet, som alla vet gick hem. Hearst var extremt konservativ, inbiten antikommunist och känd rasist och nationalist. KKK var en av hans stora hjältar och en del av hans rikedom gick åt att rusta upp deras små filialer över hela kontinenten. Hans kontakter med både italiensk och irländsk Maffia och undre världen var välkända (de som forskar i familjen Kennedys släkthistoria vet mer om Johns och Roberts pappa och hans whiskey- och vapenaffärer). Om Hearts kontakter med FBI, CIA och brittiska MI-5 finns en hel del. Men… När det gäller tidningsvärlden så sålde han ca 13 miljoner tidningar dagligen - ca 40 miljoner läsare varje dag enbart i USA. Det var en tredjedel av den vuxna befolkningen i USA på den tiden. Och nästan alla tidningar blev översatta till andra språk (franska, tyska, spanska, portugisiska, italienska mm) och såldes ut i stora upplagor över hela världen. 

Hearst kännetecken, som han tydligt förklarade för varenda VD och chefsredaktör, var vulgaritet och hänsynslöshet till sanningen. Fanns det inga grymheter och illdåd - så fixa det själv. Journalistens första plikt var att få tag på nyheten och trycka den. Den andra var att vara totalt lojal mot tidningen och bossen. För att folk “vill veta sanningen” och har all rätt till det. Och är extremt nyfikna och älskar skvaller om de stora stjärnornas liv och om allt som är glitter och glamour, kärlekens mörka sida och djupa hemligheter. Och för att få folk att sluta tänka på sina egna problem (under den stora ekonomiska krisen på 20-talet), för att väcka fram patriotism (under första och andra världskriget) och sen på 50- och 60-talet när Big Dreams slog stort och på allvar. Hearst skapade och finslipade den stilen som man uppfann i Gamla Rom - skådespel och bröd, eller som det hette - underhållningen till döds.

Man ställer sig ofta frågan: ljuger journalister? Ja, när det behövs och en del i alla fall. De “fejkar”, som journalister själva uttrycker sin “ivrighet”. Att hävda sig själv, att tjäna lite extra (både tidningen och hjälten), att slippa bli stressad och pressad, att inte upprepa sig, att hitta på något nytt och spännande… Det är ibland ett svårt och krävande jobb. Att ha som uppgift att beskriva en händelse så korrekt som möjligt och spegla verkligheten håller inte måttet ibland. Tiden rinner och journalisten har ibland bara några timmar på sig att presentera nyheten på några spalter i tidningen eller säga det i radio eller tv. Det finns alltid olika påtryckningar från olika håll med olika intressen och ett stort krav både från ledningen och allmänheten att materialet ska vara intressant, slagkraftigt och spännande. Man måste tänka snabbt och improvisera för att åstadkomma nåt relevant. Ibland är man inte helt insatt i olika frågor så inte konstigt att man blir tvungen att hitta på. Oftast har man sina (o)säkra källor som, i avsaknaden av bra stoff och i behov av pengar, kan ljuga och använda sig av lögner eller halvsanningar, oklara formuleringar, okontrollerbara uppgifter mm. Men också lite av naivitet, känslomässig engagemang, omisstänksamhet, avsaknaden av ifrågasättandet, bristande analys, uteblivna följdfrågor, olika sympatier för olika frågor och personer, dålig koll på både källorna, bakgrunden och materialet och såklart tiden som inte räcker till kan bidra till att journalisten felar. Och så självklart - bli snabbare än konkurrenten och få mer pengar.


Vår tid erbjuder aldrig tidigare skådade möjligheter för konsumenter att ta reda på de aktuella och senaste nyheterna från hela världen på ett mer allsidigt sätt. Och på flera språk dessutom. Det finns så mycket information att hitta på Internet, radio eller tv. Man räknar att det finns över 300 miljarder olika webbsidor på Internet som erbjuder allt möjligt. Ungarna använder sig flitigt av detta, men problemet med “filtreringen” kvarstår. Man hamnar i fel spår och tar lätt åt sig den felaktiga informationen som i längden kan förändra hans tänkande, handlanden och hela hans liv (en kille med trasig liv och en högerextrem webbsida t.ex.) Vår mediekonsumtion är ett faktum. Vi får mer och mer och media gör sitt bästa att vi får ännu mer. De anpassar både sig själva till det moderna och innehållet enligt Murdochs motto - gå efter konsumenternas önskemål. Och det är just journalistens uppgift - att skapa det läsaren vill. Och det vi vill är, paradoxalt nog, det som vi får.

Av Blues - 24 september 2009 15:06

Såg gårdagens demonstration mot Davis Cup-matchen i Malmö på tv och så läste jag idag om allt som har hänt - bedrövligt. Arrangörerna är nöjda med resultatet, men missnöjda med det AFA-anhängare hade gjort. Ett par hundra maskerade personer som gjorde “sitt bästa” för att bevisa att det är “de som bestämmer”. Och det har dem gjort verkligen. De störde ordningen, struntade fullständigt i att ta av masker och förde ett personligt krig mot polisen. Som om det var polisen som var den store skurken man skulle protestera och demonstrera mot och visa sitt missnöje, inte Israel.

Att de kallar sig för vänsteraktivister begriper jag inte ett dugg, för deras våldhandlingar och ödeläggelse bevisar motsatsen - de är högerextrema idioter som inte vet och kan bättre. I ett demokratiskt samhälle har man självklart ett lagligt rätt att helt öppet tala om sina åsikter och värderingar och rätt att visa sitt missnöje mot det ena eller det andra, men på ett demokratiskt fredligt sätt, så som folk gjorde igår. Tar man till våld betyder att man är anarkist. Anarki och demokrati håller inte ihop. Dessutom att vara maskerad bevisar bara gång på gång att man är rädd och feg att stå för det man “brinner” för.

Men det är en annan sak jag också tänker på. Allt det här som har inträffat och hänt i samband med Devis Cup-matchen har kostat samhället en massa pengar. Och det är vi skattebetalare som ska, som vanligt, betala för notan. Förmodligen handlar det, allt som allt, om flera miljoner kronor: polisen, extra polis, ordningsvakter, polisbilar, extra bilar, hela organisationen före och efter matchen och demonstrationen, skadegörelsen som APA-anhängare orsakade igår, ja hela rubbet. Vore det inte bättre att lägga pengarna på något vettigare istället (vård, skolan, hemlösa, integration) och skita fullständigt i att arrangera och tillåta matchen överhuvudtaget? För Malmö har inte tjänat ett öre på det här utan tvärtom - har förlorat väldigt mycket och förmodligen kommer att förlora mer i fortsättningen. För det verkar att det här är bara början och att i framtiden blir det mer av “det är vi som bestämmer”.

Av Blues - 24 september 2009 15:01

Det är ett faktum att en del av våra pensionärer har det illa ställt idag. De som har byggt upp välfärden i Sverige har knappt mat för dagen. Och ett sörjligt pensionssystem berövar en hel del äldre möjligheten till ett värdigt liv. Det är rätt många som vittnar om det och man kan själv läsa, höra och se att det mesta tyvärr stämmer. Många av dem lever på sk. garantipension, dvs. knappt 5700 kr i månaden. Det rör sig om ca 800 tusen pensionärer idag och för det mesta kvinnor (642 tusen eller 80%). 60% är ensamstående och ofta sjuka. Och hur ska pengarna räcka till att betala hyra, el, värme, mat, alla mediciner och annat är svårt att föreställa sig förutom för de som har levt (och lever) ett sånt liv i åratal (en av dem är jag själv -fast jag är ingen vanlig pensionär utan får min sjukpension tills vidare). I kronofogdens register finns ca 100 tusen pensionärer registrerade för att de inte klarar av sina alla avbetalningar. De är dem som har i hela sitt liv betalat skatt till det här landet för att välfärden skulle räcka åt alla och att de själva skulle få en behagligt ålderdom. Idag kan de inte längre göra rätt för sig. Så om man undrar om det pågår en ren diskriminering av de äldre i Sverige och som inte förekommer i något annat land av de 52 jämförbara här i Europa är svaret - ja! Sverige beskattar sina pensionärer hårdare än dem som arbetar. Unikt, oetiskt och omoraliskt. Att jobba i hela sitt liv för att få en så liten pension som inte räcker åt vissa att klara vardagen i dagens Sverige - det är så pinsamt och omänskligt.

Man har blivit grundligt lurad i så många år utav olika regeringar som hade uppmanat arbetarklassen att avstå från vissa delar av en eventuell löneökning med motivation att de skall “kompenseras” med bättre pension. Men så blev det inte i verkligheten. Det blev tvärtom och frukten av alla dessa “löften” ser vi idag. Men regeringen motiverar sina beslut med att allt detta de gör är för att “minska utanförskapet”. Att göra det genom att beskatta hårdare den som är gammal, sjuk eller arbetslös än den som är ung, har ett jobb och är frisk är totalt orättvist och diskriminerande. Vissa riksdagsmän som uppbar sin pension drabbas inte av denna orättvisa. De ger sig själva extra förmåner, särskilda löne-, pensions- och traktamentevillkor tack vare särskilda lagar, bestämmelser och förordningar de själva har skapat för sin egen skull. Samtidigt motverkar de och bekämpar, genom andra bestämmelser och lagar, vanliga människors rätt att leva under samma villkor.

Det var alliansen som fattade beslut för tre år sedan om skattesänkningar. Enligt vissa var det oerhört dåligt (frukten av detta ser vi och känner av hela tiden), fast moderaterna och de som fått smaka på lättnaderna hävdar fortfarande motsatsen. Skattesänkningarna har medfört bla. att pensionärer och sjukskrivna betalar idag mer i skatt för samma inkomst än de som jobbar - de med t.ex 12 tusen i månaden (pension eller sjukpenning) betalar ca 500 kr mer i skatt än vanliga arbetare/löntagare. Sedan 1990 har pensionärer förlorat runt 40% i ekonomisk standard i jämförelse med arbetare. Bland annat pga. att dåvarande regeringen (sossarna) “lånade” 258 miljarder kronor från pensionsfonder i mitten på 90-talet. Och ingenting har betalats tillbaka och ingen ränta heller. Nu har pensionärerna ca 25% lägre uppräkning av sina pensioner än löntagarna. Och de har förlorat ca 40% av sin köpkraft under de senaste två årtionden. Mellan åren 1994-2002 har pensionerna ökat med 7,7%. Under samma tid har industriarbetarna fått en ökning med 40%, privata tjänstemän 35% medan riksdagsledamöterna har ökat sina löner med svindlande 63%!

De flesta partier var överens om det nya pensionssystemet med inbyggd s.k broms som skulle slå till automatiskt och sänka pensionerna om det blev sämre tider. Så skulle de två sina händer och slippa fatta obehagliga beslut. Ny funkar systemet “felfri” och pensionerna ska sänkas med runt 500 kr nästa år. Efter massa påtryckningar försöker partierna nu minska de effekterna och göra om systemet. Samtidigt kommer valet närmare och då är de rädda att tappa massa väljarröster. Ca 1,8 miljoner pensionärer är en stark väljargrupp så partierna försöker vinna deras röster genom olika löften och justera reglerna. Om man bara försöker rädda ansiktet eller skjuta på problemet återstår att se. Men det skulle vara mer rättvist, med tanke på att tom. vanliga arbetare i dagens svåra ekonomiska kris sänker sina löner för att rädda företag från att gå i konkurs, att sänka alla löner i samhället. De som är redan drabbade kan inte bära på all skit.

Pga. bromsen förlorar en pensionär ca 10 tusen kronor om året. Och AP-fondernas värde har drastiskt sjunkit med runt 200 miljarder - börsens spekulationer med pensionärernas besparingar. Samma sak gäller PPM - den har gått back med 35% trots att man har som policy att inte spekulera bort pensionärernas pengar. Pga. allt detta befaras ca 1,8 miljoner pensionärer få sänkt pension nästa år. Och det är så allvarligt att vissa politiker kommer med ett nytt förslag som ska diskuteras inom regeringen - 200 miljarder kronor till AP-fondsystemet från statsbudgeten som ska hindra bromsen från att utlösas.

Enligt lagen och politikernas uttalande får inte grupper av människor behandlas olika i Sverige. Varför särbehandlas eller diskrimineras då pensionärer och sjuka är frågan som ingen ansvarig maktutövare vill eller inte kan svara på. För dem är det viktigaste just nu att deras grupp inte kan särbehandlas.

Av Blues - 24 september 2009 14:56

Efter en påtaglig proteststorm från sina kunder, politiker och allmänheten som dragit i gång efter avslöjandet om SEB:s höjda löner, bad Annika Falkengren om ursäkt. “Det blev väldigt fel” sa hon sittande i Morgonsoffan på TV4. Och sa att “det blev fel kommunikationsmässigt” eftersom SEB “glömde” att underrätta allmänheten att Falkengrens och andras fasta löner höjdes rejält mitt i finanskrisen. Vad menade hon med floskeln “kommunikationsmässigt” kan jag fortfarande inte riktigt förstå. Finns det nån kommunikation överhuvudtaget mellan SEB och deras kunder när det gäller såna “viktiga och avgörande frågor” som t.ex ledningens bonusar, extra bonusar, grundlöner, fasta eller rörliga löner mm? Det tror jag inte. Om media inte hade börjat gräva och skriva om massa fiffel som pågått just hos dem som på något sätt förvaltar folkets pengar, då skulle allting passera obemärkt. Så som det har förmodligen hänt och pågått under massa år innan den här krisen, men då verkade allting bra med välfärden. För vi ska inte glömma att vissa bonusar och sk. resultatlöner infördes för länge sedan, dvs. för tio år sedan.

LO:s ordförande och ledamot i AMF Pensions styrelse, Wanja Lundby-Wedin, reagerar också efter att AMF-ledningen avstod från att höja lönerna. “Vi bör alltid visa att vi är lyhörda för kundernas reaktioner eftersom vi är mitt uppe i en finansiell kris”. Otroligt bra sagt och vågat dessutom, tycker jag. Vilket kan betyda, eller är det åtminstone jag själv som drar en sån slutsats, att om det inte varit någon kris alls så skulle “DE” struntat (som vanligt) i att “bli lyhörda för folkets reaktioner”. Sen hävdar Anja att “DE” har aldrig drivit fram de här systemen och att “vi ska dock inte driva på det här systemet“. Hon menar att LO har aldrig godkänt bonussystemet eller resultatlöner, fast de har dem gjort för tio år sedan, då “marknaden såg annorlunda ut”. Dessutom tycker fru Wedin att AMF “ska absolut inte be sina kunder om ursäkt, för de har inte gjort nåt fel”. Dvs. de har inte höjt lönerna till ledningen. Nej, det har de inte, men det var pga. att folk reagerat på det som SEB och AP-fonder gjorde några dagar innan. Inte för att “DE” är benägna att tala sanningen för folket eller sina kunder.

Att ledningen (vilken som helst) blandar aldrig in moral (eller etik) i viktiga ekonomiska beslut är ett känt företeelse. Vilket, i längden, kan leda till att moralen faller fritt och detta kan märkas tydligt när det är som värst, som idag.

Av Blues - 24 september 2009 14:36

Statens bankgarantiprogram och höjda löner för SEB-ledningen är något som inte håller ihop. Skulle banken göra det, dvs. höja sina chefers och direktörernas löner, då skulle de inte vara med i statens olika bankstödsprogram. SEB-ledningen fattade beslut att ta bort bonusarna (klokt - det handlar ändå om små summor) för att kunna vara med.

Men… Enligt statens beslut kan våra banker inte höja “fast lön” till ledningen, men då höjer SEB-banken en s.k “grundlön” som numera heter - just fast lön. Olika namn men samma skit, som kan tolkas på olika sätt beroende på vad som kan ge mer klirr i kassan eller i plånboken. Finns ordet inte med i den nya lagen, då kan man alltid kringgå den och rafsa lite extra pengar åt sig själv. Samtidigt vill banken få vara med i statens bankprogram - för att få lite extra pengar, om det går.

“Vi vill leva upp till reglerna, så långt det är möjligt” säger SEB:s infodirektör. Eftersom den sammantagna lönen, inklusive ledningens bonusar, blir lägre det här året, enligt honom. Och det handlar om marginella ökningar, enligt honom igen. Fast det handlar egentligen om 25% eller om flera miljoner. Men enligt infodirektören är det små potatis. Likaså det som SEB:s VD får i pension - tiotals miljoner kronor.

Girigheten längst och stor dos egoism som alltid passar ihop, dubbelmoralen är det som härjar i dagens samhälle samt ett stort dos hyckleri och självklart att vända kappan efter vinnande vinsten. I såna oerhört svåra tider när det är varsel som härjar och härskar och arbetslösheten stiger mer och mer, när våra pensionärer får mindre och mindre och allting blir dyrare, när folk minskar sina ändå dåliga löner för att rädda både firman och jobben, när man är tvungen att betala mer i a-kasseavgift - så fins det fortfarande giriga rika egoister som bara tänker på sig själva och inte på den lilla människan som lider mer och mer. Helt oetiskt och omoraliskt.

Det är en helt ny policy som råder här i landet: få mindre för att betala mer (gäller de fatiga och lågavlönade) och få mer för att ha mer (gäller de rika). Och allting med statens medgivande och välsignelse!

Skapa flashcards