Senaste inläggen

Av Blues - 24 september 2009 16:43

Nu är det Monas tur att snacka. Eftersom Wanja håller sig borta från allmänheten gömd någonstans (den vackra Stockholms skärgård) i sin lilla stuga. Och vägrar att ge några kommentarer. Men Mona vill, helt enkelt, att Wanja ska lämna flera av sina 24 styrelseuppdrag (förmodligen de som är ”dåligt betalda”) och fokusera på fackuppdraget. Märkligt nog så håller Mona sin väninna och samarbetspartner om ryggen men samtidigt knuffar hon henne bort från den stora maktscenen. Att kräva någons avgång och samtidigt vill försäkra att personen i fråga är så duktig och kunnig i sitt jobb så att hon/han måste fortsätta jobba heter väl dubbelmoral och dåligt omdöme, något som är så intimt förknippat med politikernas inställning när det gäller maktleken bakom kulliserna och karriären.

Att Mona är en dubbelmoralist visste jag om för länge sedan. Men det här kan också heta feghet - något som också kan förknippas med våra kära politikers sätt ( de kallar det för försiktighet) att hantera vissa problem, speciellt när det handlar om de “behövande” som i svåra kriser behöver lite extra stöd och empati. Mona framstår inte heller som nån stor partiledare (det har hon bevisat flera gånger) - senaste opinionsundersökningar talar sitt tydliga språk: sossarna tappar sakta men säkert väljarnas och folkets förtroende. Att Mona sitter i oppositionen och skyller alla problem på moderater, alliansen, Reinfeldt och Maud men samtidigt har inga konkreta svar eller förslag om framtidens politik som hon och sossarna vill bedriva är inte så märkvärdigt. Det är så det går inom politiken på senaste tiden. Det är väl därför att folket håller sig undan när det är dags att rösta för de vet inte vem eller vad de ska rösta på. Att formulera tydligt en ny välfärdspolitik för Sverige nu när det är så tufft är svårt och varken Mona Sahlin eller hennes parti kan göra det när lågkonjunkturen växer sig starkare och starkare.

 


“LO och Wanja har mycket att visa”, hävdar Mona. Vilket betyder att Wanja ska lämna vissa uppdrag och koncentrera sig på LO:s idéer och fackliga uppdrag. Wanja behövs nu inför valet nästa år och speciellt nu när sossarna har knappt 30% av väljarstödet. Rena rama haveri, vilket Mona skyller såklart på de senaste veckornas rapportering om bonusskandalen och AMF med Wanja i spetsen. Men Mona “förstår” också den ilskan, vreden och besvikelsen som många känner pga. allt elände.

Det är svårt för en politiker att blanda sig i näringslivets verksamhet och lösa över natten alla de problem som, förmodligen under massa år, staplat på varann och bara blivit större och tyngre. Ingen politiker (speciellt de med samma eller liknande egenskaper) kan minska på girigheten, fifflet och annat omoraliskt tänkande och handlande inom näringslivet eftersom det verkar som att det inte finns nån samförstånd mellan de två parterna. Som är i övrigt sammanflätade och inte kan existera utan varandras stöd, men ändå känns det som att allt är bara bortkastad tid i dagens svåra läge. Syndabockar är lätt att hitta, men att avskeda dem är lite svårare och löser inga problem i längden. Förtroendet är skadad, både för LO:s del och för sossarnas del. Och självklart gäller det också banker, försäkringsbolag, styrelser, facken, ledningen, makteliten osv. Mona och Wanja sitter tillsammans i sossarnas högsta ledning - den verkställande utskottet. Kopplingen mellan partiet och LO har djupa rötter i det gemensamma arbetet i så många år så det som händer med Wanja slår nu hårt mot sossarnas (och Monas) position i dagens läge. Trots att Mona vill distansera sitt parti från skandalen (organisation måste stå före personen i fråga) blir det väldigt svårt för henne att på så kort tid åstadkomma med något större och bättre än hon har idag.

Av Blues - 24 september 2009 16:36

Enligt medierna själva så har de en hög moral. Men ändå gör medierna mot andra vad de inte vill att andra ska göra mot dem. Vilket leder till slutsatsen att resultatet av deras arbete i praktiken uppvisar en stor brist på moral. Förmodligen för att omoralen är mer lönsam. Att göra fel, säga nåt osant, skriva nåt som inte stämmer med verkligheten, som är helt trivialt, att hitta på egna story osv. utan att ha dåligt samvete, för det ger mer klirr i kassan. Att kanske be om ursäkt sina konsumenter för fel är för mycket och samtidigt kan det sänka medias trovärdighet. För makten över innehållet tillhör toppen av den redaktionella hierarkin, dvs. en ansvarig utgivare och chefsredaktören. Som fått ännu mer makt både genom mediernas betydelse i dagens samhälle och genom mer pengar. Och genom att hävda att journalismens uppgift är att granska makthavarna och att vara nån slags advokat för de “röstsvaga”.

Journalistiken återspeglar sällan det som händer i samhället utan är mer koncentrerad på vissa ovanliga händelser som väcker känslor och nyfikenhet. Journalisterna ser sig själva som en maktfaktor (medborgarnas redskap) eftersom de hävdar att de “står på vanliga människors sida” och utmanar makthavarna. De är övertygade (håller med folket) att det behövs en samhällsförändring och att deras uppgift är att “genomskåda makthavarna”, som är avgörande för demokratin. Journalisten är “folkets öron, ögon och mun” men samtidigt gör han sitt bästa för att framstå som om det är han som avgör vad är det som är viktigt och aktuellt och sant. Det blir journalisten som formar verkligheten, tar det sista ordet och drar slutsatsen, inte medborgaren. På samma gång framstår det att, enligt folket, journalisterna har större inflytande i landet över den politiska agendan idag, mer än våra politiker och regeringen. Samtidigt som journalisternas legitimitet som politiska granskare har minskat, enligt vissa undersökningar och böcker om journalismens roll idag. För tio år sedan hade regeringen och departement makten över dagordningen, sen kom de olika politiska partierna följda av journalistkåren och sist kom riksdagen. För tre år sedan var det media som bestämde.

Hur ser det ut idag? Har läget förändrats? Folk uppfattar fortfarande att journalisterna har stort inflytande över vilka frågor som uppmärksammas i den politiska debbaten. Samtidigt hyser allmänheten minst förtroende just för journalistiken och våra politiker. En paradox, men med tanke på att en sån uppfattning existerar och att medier förändrats på sistone är inte så konstigt. Medierna har förändrat sin syn på verkligheten och sin inställning mot samhället. Både läsarnas förtroende och lönsamheten har minskat drastiskt pga. innehållet i medier: hälsa. sminktips, mode, trädgård, viktproblem, resor, schoping och mat blandas med brott, kändisar, skvaller, nöje och dokusåpor. Politiska nyheter kommer i andra hand. Sakinformation har ersätts med sensationer. Bloggar och hemsidor tar över. Ingen kunskap, utbildning eller erfarenhet skiljer journalisten idag från läsaren, tittaren eller lyssnaren. Advokaten för de svaga och maktfaktorn som ska förmedla kunskap är borta. 

 

Underhållning till döds, efter USA:s berömda recept breder ut sig i våra hem. Så mycket bekymmer, eländen, misär, brott, arbetslöshet, varsel, konkurs, sjukdom, psykisk ohälsa, rädsla… Konsumera mera, sitt och titta på dokusåpan som visas på den nyköpta plasma-tv, käka nåt gott samtidigt och glöm verkligheten. Lås dig in, satt på larmen och ta det lugnt och koppla av med en flaska vin. Intellektet ner, känslorna upp. Det är viktigare för massmedier idag, inte uppgift att berätta sanningen. Men eftersom den nye maktfaktorn man måste räkna med är konsumenten, eller den nye lyssnaren/läsaren/tittaren som är med på sitt sätt, då är det vi som kan utkräva ansvar av medieeliten. Då kan man diskutera det ovannämnda med hög moral, mindre makt, inflytande och självklart pengar. Frågan är bara hur mycket ork, lust och tid har man idag för att ifrågasätta.

 

Vi påverkas av media utan att vi är medvetna om det och hur verkligheten ser ut. Varje dag proppar oss media med egna värderingar, åsikter och måttstockar som vi ska använda oss utav att lättare skåda och förstå samhället. Vi trubbas sakta men säkert av och så följer bara med strömmen och ser verkligheten så som media vill att vi ska se. De kallar sig för granskare och speglare av verkligheten (makten) och förmedlare av nyheter. Men i själva verket ligger de jämsides med den ekonomiska och den politiska makten. Media är en stormakt, en manipulerande, kontrollerande och en subjektiv (icke objektiv och opartisk) makt. De är inte enbart budbärare utan skapar sina egna budskap. Allt som händer runt omkring oss presenteras på ett utförmat och genomtänkt sätt. Det är mest sensation och skvaller som kommer i första hand, för det ger mer klirr i kassan. För media tror (och konstigt nog kan ha rätt) att vi människor-konsumenter är nyfikna och vill veta mer om t.ex en persons liv än om det han/hon har gjort för att hamna i medial fokus. Och sen är det massa fakta om opinion och statistik som vi bara sväljer utan att tänka över. Siffror som vänds och vrids efter medias eget tyckande och troende och deras egna mål - att ha mer läsare, tittare, lyssnare, mer mediala konsumenter. Det är fullproppat med nyhetssajter på Internet, massa tidningar och tidskrifter finns i affärerna, massa tv-kanaler och tv-program och vi bara konsumerar mer. Och genom det manipulerar media folket och presenterar sin världsbild med olika vinklingar utan att tänka på etik och moral.

 

Att media bevakar hela världen är bara en påhittad lögn. Små delar - ja, men stora delar av världen bevakas inte alls. De nämns överhuvudtaget inte, om de inte blir aktuella för tillfället. Att media bevakar makthavarna stämmer en del, men inte på samma sätt media gjorde det för 20 år sedan. Det är det yttre som räknas och politikerna vet det och utnyttjar det. De anpassar sina budskap efter media för att inte hamna i deras svartmålande program och skvallersystem som kan bli ödesdigra för deras framtid och popularitet. Det är därför vi har en annan verklighetsuppfattning för det är den världen media vill att vi ska leva i och tro på. Så tänkandefrihet eller yttrandefrihet fungerar inte som de ska. För vi säger det som passar den mediala makten. Säg inte vad du tycker utan säg det som passar för tillfället; känn det riktiga och sanna men säg inte sanningen, var politisk korrekt. Att säga vad man tycker, tror, känner och tänker är det som media proppat i oss och format vår medvetenhet - med deras värderingar, åsikter och attityder. Det finns massa bloggar, hemsidor och en del av den offentliga debbaten som stämmer överens med det ovannämnda - det som folk i allmänhet säger, tycker och tror passar i hop med mediernas åsikter, värderingar och deras bild av verkligheten.

Av Blues - 24 september 2009 16:33

Det var en historisk dag: för åtta år sedan bevittnade miljontals tv-tittare världen över den största och värsta terrorattacken i världshistorien som krävde nästan tre tusen människoliv. Fyra kapade flygplan och två av dem kolliderade med World Trade Centers två torn. Bush Jr förklarade total krig mot terrorismen och terroristerna runt om i världen. USA och dess allierade startade omedelbart den största och omfattande häxjakten efter förövarna: Usama Bin Laden, Mulla Omar, Talibanregimen i Afghanistan och Al-Qaida var fyra namn som i fortsättningen skulle bli synonymer för ondska och terror. För demokratins och säkerhets skull, i guds namn, förenades världens ledare med Bush i spetsen i kampen mot terrorismen. Korståget var invigt och jakten var i full fart. Ondskan skulle med ondskan bekämpas och utrotas. “God will be with as”.

Händelserna betraktades av världens massmedia med CNN i spetsen som något oerhört bra och oslagbart. Detta var årets nyhet med ett stort väntat efterspel förstås, som skulle långt framöver bringa mer klirr i kassan i alla massmedias avdelningar. Samma sak hände i svensk media, framförallt i våra rikstäckande tidningar; Aftonbladet, DN, Expressen, SVD plus några till och alla lokaltidningar informerade oss dygnet runt under de första veckorna efter terrorattackerna. Hundratals artiklar rankade efter nyhetsvärderingen om samma ämne, men ändå en liten bråkdel med tanke på allt material som media hade tillgång till - nyhetsbyråer, pressmeddelanden, journalister världen över.

Nyheten är medias främsta vapen som de konkurrerar mot varandra och bombarderar oss konsumenter med en och samma historia i vinstens namn. Och WTC var världens bästa nyhet, plus Pentagon, CIA, FBI, NSA och annat. Bästsäljarnyheterna lanserades dygnet runt under de aktuella dagarna och när ingenting stort och dramatiskt hade hänt, då skapades lite extra dramatik i form av olika spekulationer, lite skvaller, bifigurer som agerade plötsligt “experter” i det ena och det andra, som kände till Afghanistans område bättre än Stockholms innerstad och visste mer om Usama än om sin egen granne. Man tyckte och trodde si och så, uttalade sig med stor säkerhet och trovärdighet om allt från antalet anställda på World Trade Center fram till gatorna i Kandahar. Med tiden växte missnöje mot tidningarna och media i övrigt och nyheterna tog en annan vinkel: det var dags av bombningen av Afghanistan! Man glömde WTC och New York-borna och fokuserade på folk i ett alltför okänt fjärran land. Mer information dygnet runt som sakta men säkert förvandlades till affärer. Allt från Afghanistans blodiga historia, kampen mot Ryssland, kvinnors ställning och öden, burkhas betydelse, fattigdomen, barn, skolan, ekonomin, opium, klaner, krig… En dramatisk berättelse som väcker känslor, patriotism och skapar ordning i världen, allt i demokratins och frihetens namn. Ondskan skulle med ondskan bekämpas, mujahediner och afghanskt folk skulle sönderbombas så som Al-Qaida flygbombade amerikaner den 11 september. Och media viste allt, så som CNN viste allt om Irak och Kuwait och dåvarande president Bush Sr sa: ” Jag får mer information från CNN än från CIA”. Den berömde CNN-effekten blev erkänt som trovärdig och en välfungerande vapen med betydelse att det är nu media som råder över dagordningen. Plus en till effekt som en följd av den förstnämnda - “att vända kappan efter den vinnande vinsten”.

De flesta av journalister var helt eniga under de första två dagarna om att fördöma attackerna mot USA, beklaga den mänskliga lidandet, fastslå att attacken var inte enbart riktad mot USA utan mot hela den demokratiska världen och att terrorism måste bekämpas internationellt och med alla (o)tillåtna medel. Sedan hade media börjat fokusera på hur USA skulle besvara attackerna, spekulera med hjälp av alla kända och mindre kända experter och i slutet av veckan var det nog, journalisterna hade tröttnat på allt och nästan alla började plötsligt ifrågasätta USA:s skuld och rätten till bombningen av Afghanistan. Och en vecka efter bombningarna fördömde man kriget och sättet att bekämpa terrorismen. Amerika hade sig själv att skylla och ondskan borde aldrig bekämpas med mer ondska. Tiden från Amerikaälskare via ambivalenta åskådare till Amerikahatare var ganska kort. Snacka om hyckleri och dubbelmoral och massmediernas “återspeglande av verkligheten”.

Ett raffinerat sätt att underhålla sina konsumenter med “rätt” information i rätt tid och vid rätt tidpunkt. Allt för demokratins, sanningens och yttrandefrihetens skull, med klirrande ljudet i bakgrunden. Affärer är affärer.

Av Blues - 24 september 2009 16:31

Det sägs att det är politiken som ska överbrygga klyftan mellan de rika och de fattiga, de starka och de svaga, mellan maktsugna och maktlösa, mellan vinnarna och förlorarna. Här i Sverige, på sista tiden, gör politiken allt för att öka den klyftan. Och det ser vi dan efter dan. Tillsammans med den ökande ekonomiska krisen, arbetslösheten och lågkonjunkturen ökar också “den dolda politikens maktutövningen” på vår bekostnad: urholkad demokrati, drastiskt minskad välstånd och ytterst försämrade mänskliga rättigheter har blivit vår vardag.

Olika partier kör med olika maktspel och med olika medel. De för en maktkamp helt skild från ideal och partiprogram. Det handlar inte länge om kompromisser utan om intriger, manipulationer, lögner, rävspel, hierarkier mm. Den lilla människans maktlösheten inför den stora makthavarens möjligheter är obefintlig. Makt, lögner, mutor, korruption, tom. ett kriminellt partistöd är det som har blivit så starkt förankrad i det politiska systemet att folk har börjat helt öppet ifrågasätta regeringens och politikernas sätt att leda landet. Det är ett “dalt bakom kulliserna” system som tar kontrollen över politiken istället för tvärtom. Det finns ett maktens brödraskap, både åt höger och åt vänster, oftast mellan karriärister (professionella politiker med politiken som yrke) och näringslivet där de mäktigaste (oftast cheftjänstemännen som är beslutfattare) har gjort väldigt märkliga transaktioner och affärer som har förekommit bortom folkets insyn.

Så det är inte demokratin det är fel på utan makthavare som visar sig ovärdiga sin uppgift att leda det svenska folket, rentav kriminella personer som uppfattar sitt ledarskap som ett lukrativ sysselsättning. Det är ”pamparna” som är beredda att sälja sin själ för att sko sig så mycket som möjligt på vår bekostnad och samtidigt hävda att de kämpar för fred, demokrati, välfärd och välstånd i Sverige. Totalt politiskt och moraliskt omogna personer som är beredda att utlova överdrivna och tömma vallöften för sina väljare, bara för att behålla makten och sina posteringar. Och kapitalisterna, deras kumpaner, bara spekulerar - inte investerar. för de är ju giriga och rädda. De är inte ett dugg intresserade av att skapa fler jobb utan enbart att flytta runt valutor. Och att muta nån enstaka politiker från kommunen för att sluta sig samman med giriga tjänstemännen och förvandla en viss kommun till affärsdrivande företag. Skapar ett samhälle av tvång där man ska klara den globala konkurrensen. Och självklart är det vanligt folk som inte hinner ta ställning och öppet diskutera eller debbatera vissa frågor, för det har redan fattats “det rätta” beslutet. Och självklart att det lobbyister med sin dolda maktutövning som har sina fingrar i det hela, som våra politiker är helt medvetna om, men inte gör (vill/kan) någonting att förhindra att våldsverkarna förgriper sig på vår redan urholkad demokrati. Uppgörelser i slutna sällskap pågår hela tiden mellan förtroendevalda, näringslivet och lobbyister. Men ingen pratar om det. Inte heller media som låtsas inte ha nån koll på detta som sker bakom ryggen på svenska folket.

 


Att inte avstå från vissa bekvämligheter, makten, prestige och från pengar är målet för vissa makthavare. En väldigt aggressiv och hänsynslös maktelit har tagit kontroll över en del av regerandet. Det är dem som har ytterligare, genom sitt usla sätt att agera, förvärrat arbetslösheten. fackets inflytande, lågkonjunkturen och det offentliga sektorns betydelse för behövande. Den stora fina gamla iden om samhörigheten, identiteten och den kollektiva gemenskapen är borta. Maktutövarna har låtit marknaden styra totalt över människor och systemet, välfärden och välståndet. Den offentliga sektorn ska helst helt avskaffas plus arbetsrätten som möjligtgör att regera obestraffat. Att bara nämna vår budgetunderskott i år - 150 miljarder kronor, som en tydlig resultat av regeringens skattesänkningar säger tydligt och klart vart är vårt system på väg. Och vår statskuld är 1123 miljarder! Men ändå ska tjänster inom vården bort och samtidigt ska vården och Landstingen banta, det ska sparas och omstruktureras, men också moderniseras och forskningen ska prioriteras. Likaså skolan, där lärare varslas och avskedas och skolomsorgen får mindre och mindre pengar samtidigt som Sverige ska satsa på mer utbildning, modernisera och reformera skolan. Arbetslösheten är rekordstor, lågkonjunkturen likaså, men moderaterna och regeringen (Alliansen) hävdar att de har gjort ett bra jobb. De talar väl om kollektivavtalet, välfärdspolitiken och den svenska modellen. De lovade att satsa mer på skolan, vården och omsorgen. Men också på skattesänkningar (15 miljarder). Som ledde till lån av 200 miljarder för att få ihop ekonomin. Dubbla budskap som leder alltid till mer politisk makt och mer urholkning. Och oppositionen (sossar) som sitter samtidigt på två gungande stolar (är väldigt skickliga på). Att kritisera andra sidan och samtidigt inte lyckas formulera sina provisoriska utopier är det enda de kan göra idag.

Så när allmänheten börjar hysa väldigt lite förtroende för sina politiker och börjar ifrågasätta maktelitens legitimitet och trovärdighet då är det kört. För folk känner att politiker och byråkrati bara hittar hela tiden på nya regler och fler nya bestämmelser för att försvåra vår rättighet till det ena eller det andra (som vi har lagligt rätt till) för att, i längden, behålla makten. Deras egna inskränkande regler och lagar som byråkratin använder sig av “egen rätt” att tolka och formulera på sitt sätt, efter eget tyckande och troende och egen förmåga. De svagas och behövandes rättigheter kan ifrågasättas när som helst och hur lätt som helst. Den enskilde människan har blivit fråntagen all makt utav byråkratin, tjänstemännen och karriärister. Deras mål är att “befria oss” från allt ansvar och berövas oss all makt.

Av Blues - 24 september 2009 16:25

Ca 1500 lärartjänster kommer, med stor sannolikhet, att försvinna inom kort runt om i landet. Mer och mer lärare varslas om uppsägning och var tredje kommun berörs. Orsaken är färre elever men också lågkonjunktur. Kommunerna klarar inte den ekonomiska krisen och man har inte råd att bedriva den skolverksamheten man borde ha.

Samtidigt satsar man på lärarutbildningen, trots att lärarlönerna ligger väldigt lågt jämfört med t.ex ekonomernas eller ingenjörernas löner. Trots att just lärare här i Sverige har sämst psykosocial arbetsmiljö. Det diskuteras mycket och ansvariga politiker och kommunledningen lovar göra det ena och det andra, men vägen från ord till handlingen är, som vanligt, väldigt lång.

Samtidigt leder allt detta till att villkoren för våra elever försämras - mindre lärare, mindre stödpersonal, större grupper och kvalitén på undervisningen leder till stora problem - mer och mer elever får underkänt i enstaka ämnen, ofta huvudämnen. Man kan bara tänka sig vad en misslyckad skolgång kostar samhället, men framförallt vad den kostar individen.

Samtidigt vill man/kan man inte uppmuntra och ge de rätta förutsättningarna till våra unga att plugga vidare. Och det verkar som om det finns en självbild att just Sverige har en välutbildad befolkning och att mer utbildning behövs inte. Och samtidigt ska man ha en välutbildad (och bildad) arbetskraft, nåt som gäller både svenskarna och invandrare.

Samtidigt satsas det för lite på skolan och barnomsorgen, men det snackas så mycket om de stora förändringarna genom vår skola (skolministern i spetsen), för det ska bli en framtidsskola som gäller, med nya idéer, med mer utbildad och kunnig personal, med bättre (större, nyare, fräschare, bättre utrustade lokaler mm.) förutsättningar som ska i längden ge bättre resultat och duktiga elever osv. osv. Det är så mycket tyckande och troende, men det är uppenbart att allting är bara tom floskel, som vanligt.

Samtidigt rafsar våra VD, chefer och våra politiker åt sig miljoner kronor genom sina fina bonusar, extra bonusar, optioner och pensioner (plus politikernas enorma löner och extra förmåner) med regeringens välsignelse och godkännande. Plundringen välkomnas, på vår skattebetalarnas bekostnad. Ersättningar, kompensationer, fallskärmar och löner kan diskuteras, men inga förändringar sker.

Samtidigt har regeringen satsat enorma summor pengar på det ena och det andra, men inte på det som bör prioriteras, som tex. vård och just skolan. Som ett exempel så har regeringen satsat 65 miljarder på sk. jobbskatteavdraget. Pengarna som skal delas ut till de som redan har ett jobb, för att, enligt finansministern, locka fler att jobba, framförallt de som är “sjuka” eller “arbetslösa” (sk. lata fuskare).

Av Blues - 24 september 2009 16:23

Vad är det jag brukar göra varje morgon efter jag vaknat och klarat av en stor kopp kaffe för att komma i gång? Jo, att gå in på Internet och läsa de flesta av rikstäckande tidningar (och några lokala): DN, SVD, Aftonbladet, Metro och naturligtvis Expressen. Och sedan blir det Newsmill. Jag bläddrar igenom, snabbläser vissa inlägg och nyheter, ägnar lite extra tid åt de aktuella nyheterna, läser det andra skrivit, kommenterat eller bloggat om ett viss ämne, grubblar över, tänker, funderar, skriver mina tankar på papperet, sovrar materialet osv. Och sen börjar skriva på min blogg om det jag är intresserad utav eller om det som irriterar mig och som jag, som en inbiten dissident och kritikern av samhällsorättvisorna, måste säga milt åsikt om och ta ställningen till.

Det finns gott om att läsa i våra morgontidningar: om det som händer både i världen och speciellt här i landet - nyhetsflödet är enormt, vilket är helt naturligt eftersom media lever på det. Och konkurrera om samma nyhet och att skriva om en och samma sak - som t.ex om det jättepinsamma uppmärksammade fallet kring Wanja, AMF, LO och Mona (det har blivit riktigt tjatigt och tröttsamt efter nästan fyra-fem veckors rapportering om Wanjas affärer). Samma nyhet uppmärksammas i nästan alla tidningar (med en viss undantag), men det händer att vissa tidningar prioriterar vissa händelser mer än de andra, dvs. det förefaller som om en viss nyhet är viktigare för en tidning än den andra, fast den andra är, enligt min uppfattning, större eller aktuellare än den första (jämför Annikas hemkomst med prognosen om arbetslösheten). Men det är så media gör och avgör dagsordningen efter eget tyckande och troende och sina egna journalistiska värderingar och åsikter.

I Metro kunde man bl.a läsa om den norska förvaltaren Acta, som försvarar jättebonusarna till sina sju toppchefer som i fjol fick dela på sammanlagt 67 miljoner kronor. Bolaget förvaltar också drygt 40 miljarder kronor åt ca 52 tusen kunder i Sverige, som fick känna hur deras besparingar minskat i fjol. Koncernchefen Simen Mödre fick 18 miljoner kronor, utöver de 2,6 miljoner han får i lön per år. Sverigechefen Jan Karlsson fick bara 14 miljoner (plus 1,4 miljoner i lön). Investeringsdirektör Geir Inge Solberg fick minst - 11 miljoner kronor. Och styrelsen försvarar den fina guldregnet som baseras på utvecklingen inom Acta under år 2005 till 2007. Inte så märkvärdigt och inga stora pengar jämfört med de saftiga miljonerna andra chefer och vd fått inom våra statliga bolag. Men med tanke på att det handlar om bl.a ett bolag som förvaltar fallfärdiga sk. “kackerlackshusen” i Rosengård i Malmö, är det lite märkligt. Det handlar om både förvaltning och underhåll av vissa lägenheter i Rosengård och alla har vi sett hur det ser ut tack vare Uppdrag gransknings reportage om det för några månader sen på tv. Hemskt och fruktansvärt. Men eftersom det handlar om invandrarfamiljer utsatta för småkrypsattacker är det inte så viktigt att åtgärda. De som underhåller lägenheterna hävdar dessutom att “deras kunder är nöjda och att uppdraget sköts på bästa sätt“. Å andra sidan hävdar bostadsbolaget i Malmö att “samtliga lägenheter är uthyrda och att kön är lång“, så de är också helt nöjda och avfärdar all kritik. Acta har blivit i övrigt utpekat av Hyresgästföreningen (och tidningen Hem&Hyra) som Sveriges sämsta (eller värsta) hyresvärd. Actas norske grundare är i övrigt misstänkt för insiderbrottslighet i Norge och Finansinspektionen “kommer att granska” Actas verksamhet här i Sverige.

Något jag kunde hitta imorse enbart på DN:s nyhetssida, men efter den stoooora och viktigare nyheten om Annikas Östbergs färd till Sverige, var den senaste prognosen om arbetslösheten: 500 tusen utan arbete nästa år. Hemskt och fruktansvärt, men siffran som inte helt stämmer, enligt Johan Schuck, skribent på DN. Det beror på hur man ser och räknar - efter den “nya aktuella” beräkningen kan summan stämma eftersom det kommer att innebära alla människor mellan 15 och 74 år som blir arbetsföra. Förut var det bara de mellan 16 till 64 år (1993). För det ska räknas in ca 125 tusen “tvingade” studerande som inte har nåt annat att göra utan måste satsa på utbildningen eller nån prekvalifikation och som samtidigt “aktivt” söker jobb. Statsbidrag till kommuner och landsting, men nästa år, kan rädda mellan 15 till 18 tusen jobb, eller bara 0,3% av den totala arbetslösheten. Men man sa inte om det gäller dagens arbetslöshet eller den “prognoserade”. 17 miljarder men inte nu när det är som värst. Eller det värsta kommer nästa år? Det är bara regeringen som vet det, så det är därför de prioriterar: bort med lärare, barn från dagisar och skolor, minskad antal sjuka och sjukskrivna, mindre gamla på äldreboenden osv. I första hand ska man rädda kommunanställdas löner och maktpositioner. Att både Länstyrelsen och vissa kommuner beviljar miljonbelopp som stöd till olika misslyckade projekt runt om landet är en annan femma. Vi vanliga små har ingenting att säga om det, för det är våra kära förtroendevalda politiker och framförallt tjänstemän som bestämmer och fattar de viktiga demokratiska beslut som gynnar samhället. Att samhället har blivit totalt girigt omoralisk och svensk demokrati håller på att urholkas pga. deras beslutfattanden är en annan femma.

Och sist men inte minst, fast det var det första och den viktigaste nyheten i ALLA de tidningarna jag läste i morse: vår kära svenska Annika Östberg Deasy, 55, är äntligen hemma! Vad skönt. Efter samarbetet mellan Svensk UD och USA:s justitiedepartementet som har suttit i hemliga (!?!) förhandlingar i månader, plus inblandningen av Arnold - Fredrik, Svensk ambassad i USA och en hord av advokater (det här blir saftigt dyrt för oss skattebetalare) är allting klart: hon släpps eftersom det har blivit för dyrt att ha fångar i fängelser runt om USA, speciellt om man inte är amerikansk medborgare. Och fångarna är för många, vilket kan säga en hel del om den vardagen och systemet som råder där (antal människor i fängelse bevittnar om samhällets skick). Så Daisy åkte hem från Kalifornien via New York och raka vägen till Örebro. Först ska hon in i fängelse för att fortsätta avtjäna den långa fängelsestraffet för brottet hon begått (inblandad i ?!) i USA och sen ska hon träffa sin kära mamma som inte kunnat träffa sin dotter och besöka henne i fängelset i Kalifornien. Vad sörjligt. Att vi skattebetalare ska stå för notan och betala hennes vistelse här på vår fina “humanare och bättre” anstalt är ingenting att bråka om. Och vi har ingenting att säga om att Annika ville fortsätta sin strafftid här i Sverige. För hon är ju svensk. Fast bara född här och lite uppvuxen och sen inflyttad till USA för länge sedan. Det var väl enklare och lättare att få tag på all narkotika hon tyckte jätte mycket om. Och det var betydligt billigare än här. Och enklare att skjuta en polis och en man till. Men det är Sveriges fel att hon blev en sån person så det är vi svenskar som ska stå för notan. Ett tag till. Men det kommer inte att kosta så mycket. Det handlar om alltför små summor pengar jämfört med bonusar, fallskärmar och pensioner (plus den fina inkomstgarantin för vissa pampar och politiker) till toppchefer och vd. Hipp hipp hurra!

Av Blues - 24 september 2009 16:18

Det är pengarna som styr världen mer än nånsin. Både inom den ”vanliga” men speciellt inom den ”ovanliga” undre världen som idag liknar mer och mer den förstnämnda. För man måste komma ihåg att Maffia på 30- eller 60-talet bestod av enbart skurkar och kriminella (plus deras advokater och korrupta poliser), men idag är de flesta ”Maffialiknande” stora bisnismän och affärsmän som investerar sina ”svarta” pengar i helt lagliga affärer. Men vi har här i landet gängrelaterade mord, misshandeln, dråp, rån, knark- och vapensmuggling, sprit-, anabola- och amfetaminsmuggling som väldigt lukrativa affärer. Plus människosmuggling och fortfarande prostitution och bordell-verksamhet. Och polisen gör vad de kan. Men de kan inte så mycket. För det är advokater som kan allt: alla lagar och kryphåll och som oftast får de misstänkta att gå fria, för polisen har inga bevis och inga eller dåliga resurser, inga vittnen som vågar träda fram för de blir hotade. Åklagare går inte säkra, poliser likaså, jurymedlemmarna är skitskraja, för det är lätt idag att skaffa ens hemadress och mobilnummer och tom. vilket område man befinner sig på



Mer kapital ger mer makt. Mer pengar kan betyda att makthavare kan behålla makten. För den store skurken idag har råd att betala folk som är beredda att göra vas som helst för att själva överleva. Sen att de får knark eller amfetamin och inte mins något dan efter är välkänt. Huvudsaken är att de inte hyser nån empati och har inga skuldkänslor. Och pratar lite eller sällan. Och aldrig bredvid munnen. För de vet att det alltid kan finnas nån som har kol på alla och allt. Och bossen ska veta allt. Det är ingenting nytt under solen, det har pågått i tusentals år.

Att vissa politiker och stora pampar ägnar sig också åt kriminella affärer är mindre känt, men det förekommer också. Det fifflas som aldrig före. Fast deras skumma affärer är ofta ”lagliga” pga. att det finns nån lag (och nån härskande parti) som står bakom detta. Det finns utbrett sk. politikerförakt pga. vissa moraliska brister hos vissa politiker. Politikerna drar sig till varandra internationellt, fler lär sig engelska, franska, tyska, ryska osv. och lämnar sitt folk åt sitt öde. De är inte längre beroende av folkets stöd som förut. Idag ska man inte lyssna på sina väljare, utom när det är dags för de att rösta och då drar de fram gamla men provade floskler - alla är lika, välfärd till alla, lika rätt till lika lön osv. Allt detta handlar förstås om utopi, men det begriper väl inte vanligt folk. För politiker pratar sällan om det. Och deras partiprogram liknar varandras. Paradoxalt men sant. Sossarna och Mona har ingenting nytt att komma med, moderaterna skrattar åt dem och härskar, SD väntar tills det blir deras tur (4,6%). Att avståndet mellan en politiker och en väljare är stor, det vet alla, likaså klyftorna mellan de rika och de fattiga. De som har mer får mer, de som har mindre får mindre och ger (betalar) mer. Det som med stor säkerhet sprider sig idag är osäkerhet, rädsla, varsel, oplanerad massinvandring, illegala invandrare, kriminella gäng, arbetslöshet, stora företags konkurs eller flytt till länder med billig arbetskraft (Bangladesh, Indien, Kina, Bosnien, Kosovo, Ryssland, Korea osv.), krig, svält, sjukdomar, naturkatastrofer, död. För ett problem kommer aldrig ensam.

Av Blues - 24 september 2009 16:16

Allt som görs idag för oss konsumenter görs för ”demokratins och den fria människans skull”. Vår västerländska konsumism har blivit ett allvarligt hot mot mänskligheten och mot vår kultur. Men det är sällan att någon ifrågasätter detta på allvar. Och om man gör det, då visas det ingen som helst mottagning av de ansvariga, dvs. de stora makthavarna, som också livnär sig på allt detta. Framförallt media. Vår fina västerländska stil, kultur och våra fina traditioner som är redan fastspikade av de välvilliga stora svinrika varukädjeföretag kan inte ifrågasättas. Vi har redan konserverat vår kultur och forsätt den i en ond cirkel och vägen ut är väldigt svårt att hitta. Konsumismen är ingen utopi som kommunismen i sin tid, som är numera död och nästan helt utplånad från vårt planet. Konsumismen lever, av naturliga nationalekonomiska och kapitalistiska skäl, och då är det slut med det kollektiva; solidariteten är ett utdöende ord med fattig innehåll både för oss vuxna och våra barn. Och vår konsumism saknar både motiv och syfte. Individualism, egoism, nuet och annat är önskvärt.

Ingen har rätt att bestämma vår livsstil“, sa en gång Bush jr. Och det gäller fortfarande, inte enbart i USA utan nästan överallt. Åtminstone i de länderna där ”skådespel och bröd”, med medias hjälp, är viktig del av vårt liv och existens. Men idag är företeelser som naturkatastrofer och kulturkatastrofer ett faktum. Som vi alla är skyldiga till, pga. vår livsstil i ett ökande konsumera-mera samhället.

Klimatforskarnas varningar som strömmar idag från alla håll kan inte längre avfärdas som “domedags profetior” som förut. Det är inte längre en internationell skämt eller påhittad bild som inte stämmer med verkligheten. Issmältningen på Grönland, Alaska och Antarktis kommer att höja havsvattennivå fram till år 2050 allt från 2 till 5 meter. Fram till år 2100 blir det, om vi kan våga tänka oss tro på forskare, upp till 15 eller i vissa fall 20 meter. Adjö med vissa städer och våra kära badstränder. Det ska vi söka längre söderut, mot Afrika och Asien, under flykten för att hitta sol och värme. Men där finns det inga bankomater och annat bekvämlighet. Våra platser och hus kommer att bebyggas av de invandrare som flyr från sina fattiga och krigsdrabbade länder. Ingen mat, ingen medicin, inget jobb, ingen framtid. Allt finns här och de andra kommer hit. Mångkulturellt samhälle ska rädda oss från elände. Bara några år till. Ryssland, Kina och Indien står på halvvägen åt det hållet.

I vårt historia finns det inget som har inträffat vi kan jämföra med det som kommer. Gingis Kans arme satte halva Europa i skräck, svarta pesten tog sitt stora mördande skörd under medeltiden i nästan alla länder i Europa, samma sak med Hitler och WW2, Japan, Mao, Stalin mm. Listan är lång. Idag är vi mer än sex miljarder människor som bor på Jorden och fram till år 2012 är vi uppe i sju. Om det inte blir mer krig och anat elände, som paradoxalt nog inte tar så många liv som man förväntar sig.

Än så länge är det bara tre femtedelar av vår jord i direkt farozon. Men om vi bara fortsätter leva så här i konsumera-mera samhället? Om fyra år är det för sent. Då blir det två tredjedelar som kan slukas och förstöras och då är det ingen aritmetisk proportion utan geometrisk som gäller. Vi kommer åtminstone att veta att helvetet finns här bland oss och paradiset har vi tagit kol på under den tiden vi levde på jorden och ville skaffa åt våra barn och åt oss själva ett ”fint och normalt liv”.

Skapa flashcards