Alla EU:s institutioner och projekt tillhör en arrogant, självisk och odemokratisk icke-folkvald byråkratisk elit som är totalt isolerad från folket som de föraktar och ignorerar; just det folket som betalar deras dyra löner, gratifikationer, traktamenten, pensioner, skatt och alla andra utgifter och eftergifter. Det är ett system som gynnar ekonomi och den fria marknaden, men inte de sociala eller kulturella förhållandena. Det handlar om centralstyre och om elitmaktutövandet av den enorma giriga EU-byråkratiska apparaten (jurister, advokater, domstolar, olika “experter”, tjänstemän och självklart den enorma lobbyverksamheten i spetsen) som bara ger direktiv (fördrag !?) till olika regeringar som ska lyda deras minsta önskan. Maktförskjutningen från Stockholm och hela Sverige till Bryssel, Strasbourg eller Haag. De stora viktiga frågor som behandlas i Riksdagen redan har avgjorts genom politisk kohandel mellan de stora parterna inom EU-parlamentet (svensk alkoholpolitik t.ex.) EU-konstitutionen med Frankrike och Tyskland i spetsen som vill genomdriva en nyliberal politik - ökad konsumtion och handel med frimarknadens alla fördelar. Och sen är det både Svensk riksdag och själva EU som undanhåller rätt finnansiel information för oss skattebetalare - hundratals miljarder som spenderas på EU-verksamhet, utveckling och existens.

EU: regleringar uppgår till svindlande 600 miljarder Euro årligen - ca 5000 miljarder kronor! 6,5 gånger den svenska statsbudgeten eller den dubbla Sveriges BNP. EU:s byråkrati som kostar oss skattebetalare 25 miljarder kr årligen. Vi får ju en del pengar tillbaka i form av olika EU-bidrag, men det är en bråkdel i jämförelse med den totala summan i utgifter. Och regeringen har fått ytterligare 900 miljoner extra för att smörja EU-medlemskapet. Pengarna som ska användas till olika möten (20 om dan!) så att våra parlamentariska byråkrater kan få lite extra traktamenten, incitamenten och arvöden. Undrar bara hur kan de vara immuna mot alla bonusar och fallskärmar, eller kanske allting finns redan inräknat i den totala summan, fast under ett annat namn.

Hur mycket kan en parlamentsledamot i Bryssel tjäna i månaden eller om året? Handlar det om mångmiljonsbelopp eller är det nästan lika med våra riksdagsledamöters eller oppositionsledares löner som ligger på mellan 50-52 tusen kr i genomsnitt?

Men vi kan väl börja med antalet anställda byråkrater inom EU. Det finns egentligen inga klara och fasta uppgifter, men enligt Open Europe, en brittisk tankesmedja, i övrigt en stor EU-motståndare, kan det röra sig om ca 170 tusen byråkrater. Självklart att EU-kommisionen förnekar bestämt den siffran och hävdar att det, enligt deras säkra beräkningar, handlar om betydligt mindre anställda. Hur mycket mindre vet de inte exakt, men allt mellan 32 och 45 tusen kan det röra sig om. Kommissionen sa ingenting om antalet “experter” - 3000 olika grupper “kunniga och behövande experter” (enbart de utgår till 45 tusen) som hyrs och avlönas på ett löpande band av EU och jobbar inom EU:s alla områden, men mest som “rådgivare” som sysalar med lagstiftningen. Plus 247 olika kommiteer med tusentals anställda som springer EU:s pamparnas ärenden. Byråkratin, som i övrigt inte kan ställas till svar om det uppstår fel (politisk ansvar finns inte hos de som har för stor makt). Allt som allt handlar det om mer än 100 tusen anställda inom EU som inryms i 87 olika fastigheter värda ca 40 miljarder kronor, plus lite extra hyrt för “extra” experter för ca 5 miljarder om året. Att nämna bara i förbigående: EU har också 100 diplomatiska representationer runt om i världen. Som kostar massa miljarder!

EU:s anställda barn och deras skolgång kostar också (oss vanliga små) - ca 1,3 miljarder om året. I övrigt får varje anställd skatteavdrag för varje barn han/hon har. Det blir liten skatt och ingen moms det första året. Välbetalda och alla medlemmar i deras familj får gratis glasögon och ögonlinser om det behövs, gratis tandvård och hälsovård i övrigt utan att betala läkaravgift, gratis akupunktur, massage, spa och bad. Om man åker från Bryssel till Strasbourg, eftersom det är så parlamentet gör en gång i månaden, då får man 10 tusen för detta resan. Det blir ca 4000 lakejer som följer med varje gång.

Som ledamot i parlamentet kan man tjäna miljoner kronor om året, med väldigt låg skatt. Parlamentariker, tjänstemän och kommissionärer är den enda gruppen byråkrater som inte kan påverkas av den pågående eller eventuella finansiella krisen och den sjunkande tillväxten. Deras tillgångar är försäkrade i alla lägen. Man får fri olyck-, rese- och livsförsäkring. Med 68 tusen i ingångslön i månaden och EU-skatt på 13 -17%, plus alla andra förmåner är man försäkrad miljonär. Man kan anställa sina egna familjemedlemmar som egna assistenter och för det får man upp till 50 tusen i månaden. Man kan upprätthålla sitt eget EU-kontor om det behövs och få för det nästan en miljon om året. Kvitton eller några fakturor behöver man inte uppvisa. Varje EU-parlamentariker har rätt till TVÅ fullt möblerade kontor som är hyresfria, plus ett kontor i hemlandet om så önskas. I övrigt betalt med ca 450 tusen kronor om året. Inga kvitton eller fakturor heller. Det är därför parlamentariker säger att deras hem är deras kontor, men ändå reser de gärna till Bryssel får att få lite extra av allt som “saknas” hemma. Man kan vara hemma och låtsas att arbeta och så får man extra 2500 kronor om dagen för “extrauppgifter”. Inga kvitton eller fakturor förekommer, som vanligt. Och man kan få ca 1500 kr om dagen för lunch och middag. Och 36 000 kr om året för de resor som har “samband” med EU-arbete.

Som EU-parlamentariker får man världens bästa pensionsvillkor. För 10 000 i månaden i pensionsavgift lägger EU till det dubbla. Under fem år så kan en byråkrat tjäna upp till fyra miljoner kronor när allting sammanräknas.

Det är väl därför Marita Ulvskog vill bli invald i detta dyrbara och effektiva elitförsamling. Hon tjänar "bara" 90 000 kronor. Hon vill kanske få som t.ex Margot Wallström som befinner sig högst i EU:s lönehierarki och tjänar sammanlagt 290 000 kr per månad (inklusive förmåner som t.ex bostadstillägg på drygt 30 000 kr, hushållstillägg på ca 5000 kr och annat för drygt 16 tusen). Hennes pensionsförmåner är otroliga: ett avgångsvederlag på fem miljoner kronor och sedan en årlig pension på 1,2 miljoner från att hon fyllt 65 år. Under sin tid som EU-kommissionär har Margot tjänat ca 33 miljoner kronor i löner, boendebidrag och andra tillägg - mest av alla kommissionärer. Det är i övrigt summan vi skattebetalare från Sverige står för. Sex år i Riksdagen, minister i sju år och 10 år i Bryssel. Och för fru Wallström är det inte lönen och pengarna som är drivkraften utan det "spännande arbetet och möjligheterna att påverka", enligt henne.

Finns det nåt mer att säga? Ska vi överhuvudtaget snacka bonusar, fallskärmar, pensioner eller liknande här i landet? Glöm det. Här finns det stora pengar att tjäna. EU är framtiden, såklart.

Inga extra pengar i år till kommunerna för att hjälpa dem genom krisen. Det blir 17 miljarder, men nästa år. Tills dess kan varje kommun uthärda med tillvaron och fixa allt själv. Samma misstag moderaterna gjorde i början av 90-talet - att sparka en massa arbetare blev lösningen på finanskrisen och problemen.

Var tredje kommun varslar och avskedar lärare. Just nu när det snackas så mycket om den nya skolan och den moderna skolsystemet som ska lyfta fram Sveriges kunskaper och möjligheter i världen. Men just nu och idag stängs de. Samma sak inom sjukvården. Det ska bli modernare men effektivare och därför ska det bantas ner med administrationen, det ska sparas på olika läkemedel, maten, vårdtjänster, läkare och hela personalen, det ska prioriteras och omorganiseras. Landstingen (med F-kassan i spetsen) måste vara bättre på att göra sjuka helt friska så att en stor del kan återvända till sina jobb (om de inte blivit avskedade eller varslade under sjukskrivningen) eller hitta ett nytt arbete, nu när det inte finns så mycket att välja och vräka.

Ungdomsarbetslösheten ökar och är ett stort problem. Allt färre får a-kasseersättningen och medlemskapet har blivit betydligt dyrare. Det är mer och mer komplicerat och krångligt att umgås med Försäkringskassan och bevisa och få överhuvudtaget sina rättigheter och behov. De gamla ska få mindre, pensionärer likaså, sjuka ska få mindre, för att bli friska. Men alla ska betala mer. Allting har blivit dyrare. Integritetskränkningen och särbehandlingen har blivit vardagsmat. Socialförvaltningen klarar inte ökningen av socialberoende som ökar varje dag och trycker hårt på den redan tömma stadskistan. Antalet utslagna och behövande bara ökar. Med det ökar brottsligheten, kriminaliteten, vanmakten…

Allt detta är några av de effekterna vi ser varje dag pga. ett politiskt styre och den dåliga ekonomin, som håller på att rasa samman. De växande sociala klyftorna och urholkningen av demokratin på marknadens bekostnad är det som är dagens faktum. Fler av samhällets områden kommersialiseras. Underhållningen till döds (USA-modell), konsumera-mera samhälle, nyliberal globalisering, ökad makt för stora företag och koncern, för den stora kapitalet och den enorma finansmarknaden, fri handel och avregleringar, privatiseringen av frimarknaden, starkt lobbyverksamhet och deras inflytande på de viktiga politiska frågorna i riksdagen och kommunerna, tjänstemännens maktutövning osv. osv. Konsekvenserna syns tydligt, men förnekas flytigt och ivrigt av alla förespråkare för kapitalets makt. Allt detta i konkurrensens namn. En gemensam välfärd avregleras, privatiseras och nedmonteras för att säljas ut. Fast välfärden är ingen handelsvara eftersom marknaden borde rätta sig efter den rådande demokratin, inte tvärtom. Men eftersom den svenska demokratin håller på att urholkas totalt, då är det enklare för den onda sidan att vinna över.

Det krävs stora förändringar, konkreta ingrepp och en ny politisk styrning för att vi ska uppleva framväxten av vårt samhälle. Men bara det inte blir tömma vallöften som olika partier brukar komma med när det blir dags att rösta. Jag tror inte att varken moderaterna eller sossarna kan satsa på stort att utmana de kapitalistiska krafter som växer sig så starka. Bege parter är försvagade, i synnerhet socialdemokraterna. Det behövs nya krafter och nya metoder för att tvinga fram allt detta, för att vinna välfärden och förstärka demokratin. Men då är det både det svenska folket och deras förtroendevalda politiker runt om i våra kommuner och i Riksdagen som ska agera mer och ha makt att fatta viktiga beslut. Inte tjänstemännen och byråkratin från Bryssel.

Alliansens syn på människor är rent ekonomisk. Pennigvärdet prioriteras, människovärdet nonchaleras. Du är värd så mycket du har och så mycket du är beredd att handla för. För det är den fria marknadens regel nr 1 som gäller: ju mer du köper som konsument desto mer är du värd för samhället. Så de som är fattiga är inte värda nåt - de är bara en stor belastning för staten. Arbetslösa, sjuka, gamla, utslagna, behövande - de bidrar inte med något utan de bara kostar. De är lata, oansvariga, ohederliga, lögnaktiga som vill bara sko sig på de hederliga skattebetalarnas kostnad. Sverige är ett högt utvecklat demokratiskt land där rika, medelrika och svinrika ska bidra till att bygga upp det trygga samhället med en bra levnadsstandard och en hög arbetsmoral.

Välfärden betyder inte enbart rättigheter utan framförallt en skyldighet - de som redan har ska få mer som tack för deras skatteförmåga och deras köpkraft; de som inte har ska få mindre. Mindre i a-kasseersättning, lägre lön och sjukpenning, mindre i olika bidrag och banklån, färre försäkringar och stöd… Men de ska betala mer: dyrare hyra, värme, bensin, el, mat, prylar, försäkringar, skatt, räntan… Det är för att trygga den här fina välfärdssystemet. För att få måste man ge. Och eftersom det är enbart de rika som ger, då är det dem som ska få ännu mer. De fattiga ger ingenting. Och i dagens Sverige måste man, enligt de nya högerreglerna, bidra mer för att de rika ska rafsa åt sig mer av kakan via olika skattelättnader, bonusar, fallskärmar, frikostiga pensioner, garantier, olika avdrag, traktamenten osv. Det är därför den offentliga sektorn ska bort och den privata ska införlivas. Privata intressen kommer i första hand, det kollektiva kan vänta eller försvinna. De rika får mer och med det får de mer makt och inflytande och då blir hela landet starkare: en stark rik stat med en stark makt.

Men - om man är sjuk eller sjukskriven, då är det Försäkringskassan som ska avgöra om man är tillräckligt sjuk eller bara fuskar och ljuger. Den sjuke eller hans läkare har ingenting att säga om det. Samma sak gäller de arbetslösa - det är Arbetsförmedlingen som ska avgöra om man ska få ett jobb eller behöver en praktikplats, nån kurs eller mer utbildning för att lättare klara arbetsmarknadens framtida behov och kunna välja och vräka mellan olika jobb. Man kan inte hela tiden bli bara en vanlig byggnadsarbetare utan kan utbilda sig vidare och bli imorgon en duktig lärare, snickare, socionom, kok, svetsare, assistent… Allt efter behov och förfrågan. A-kassan ska avgöra när och hur mycket en arbetslös ska få i ersättning - den som förlorar ett jobb behöver inte pengarna på en gång utan kan vänta i några månader. Man har väl arbetat en längre tid innan varsel, som innebär att han har väl sparat nån slant i fall… De som är i behov av socialbidrag ska inte äga nån bil eller hus, skog eller mark. Man ska vara helt urholkad med tömma fickor för att få rätt till hjälp. Och helst ska man göra en motprestation - ge tillbaka till samhälle genom att t.ex ställa upp inom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder Arbetsförmedlingen samordnar tillsammans med Försäkringskassan, kommunen, olika (för det mesta statliga eller kommunala) företag och Migrationsverket, om det rör sig om invandrare. Och då ska man praktisera i nån vecka eller nån månad för ca 1200 kr i månaden och lära sig hur man t.ex städar en större yta med mindre rengöringsmedel och under mindre tid. Det blir mellan 8,5 till 10 kronor per timme. Inget slavarbete, för det är kommunen och andra statliga myndigheter som står bakom projektet, vilket betyder att allting är lagligt. Om en arbetsgivare skulle betala ”svart” eller illegal arbetskraft så lite, då skulle han hamna i fängelse. Men inte myndigheter för det är staten/Riksdagen som har stiftat såna lagar och bestämmelser.

Så det är så. Vi måste helt enkelt acceptera försämringar för dem som redan har det sämst och förbättringar för dem som har det bäst. Marknadens (fri) utveckling kan vi inte påverka så enkelt och vi måste bara anpassa oss till de rådande omständigheterna. Regeringen måste satsa hårt med åtstramningar i trygghetssystemet för de sämst ställda och med skattelättnader för dem som har de högsta inkomsterna. Skapa bättre sysselsättning genom lägre löner och sämre villkor. De lågutbildade är mindre effektiva dvs. mindre värda eftersom de är redan fattiga, så de måste få det sämre i takt med att samhället blir rikare och det är därför man måste belåna de rika dvs. de högutbildade. Vår välfärdssystem är alltför generös mot de som inte har och vill ha mer, och det är inte bra för utvecklingen och bara passiviserar människor till bidragsberoende.

Globaliseringen är ett viktigt mål som ska bidra till en ökad specialisering av både den kunskapsmässiga och den produktiva delen av marknadsekonomin. De lågutbildade klarar inte kraven på kompetens och effektivitet och de ska skylla sig själva för det. Och deras fackföreningar. Fackförbund och kollektiva arbetsrättigheter ska bort. Det är därför regeringen måste skära ner och försämra ytterligare för att bryta den farliga utanförskapet de fattiga hamnat i. Visst är det här ett riktigt paradox men livet består för det mesta av det. Detta kan betyda att det gamla talesättet om att hungriga vargar jagar bäst kan stämma: allt det makthavarna gör med nedskärningar och försämringar är för att tvinga de lata fattiga oansvariga bidragstagare att hitta ett vettigt jobb, arbeta mer och genom att betala skatt bidra mer till samhället. Att vi får nästa år en riktig kris med uteblivna skatteintäkter i mångmiljardstorlek just den ökande massarbetslösheten med ökande bidrag och ersättning - effekterna av alliansens nya regler, det bryr sig regeringen inte ett dugg om. Det är de rika och den fria marknaden som ska rädda oss.

Den svenska regeringen har sålt sin själ för länge sedan (den är inte ensam om det). Genom att hävda en sak och sedan göra nåt helt annat är väl något makten är bekant med och har rätt till. Som t.ex att rikta skarp kritik mot bankchefernas bonusar och frikostiga pensioner men inte säga ett ord åt sina egna lönehöjningar. Att de kunde hindrat EU-parlamentarikernas lönelyft med 43% men ville inte, avslöjades för några dagar sedan. Och EU-ministern Cecilia Malmström ljög om att regeringen inte kunde göra nåt för att stoppa höjningen. Ingenting nytt under solen. När det gäller ljugandet från makthavares sida alltså. I samband med lite hyckleri och en stor dos dubbelmoral. Statsrådsberedningen tyckte väl synd om våra EU-pampar - de förtjänar mer pengar eftersom de kommer att jobba hårdare i fortsättningen. De har gjort likadant när det gäller regeringens och ministrarnas löner och annat smått och gott - ökningen av hela 63% jämfört med tiden under sossarenas makt på 90-talet.

Så en EU-parlamentariker kommer att få en jätte fin sommarpresent som kan användas gott och väl i samband med semestern - 86 tusen i månaden i lön mot dagens 54 500 kr, plus allt annat smått och gott. Och allt detta tack vare ett gott framgångsrikt samarbete med statsrådsberedningen. Nämligen, medlemsländerna kunde vänta med att införa de nya reglerna till 2019. Statsrådsberedningen ville inte vänta utan införa reglerna omedelbart. Och det var det som gällde och som parlamentarikerna var jätte tacksamma för. De kunde ju självklart tacka nej till löneökningen och behålla sin gamla hederliga lön, men icke. De tyckte att de förtjänar varenda en krona, eftersom de nya ersättningarna ska betalas av EU och inte av svenska skattebetalare. Att vända kappan efter vinnande vinsten, inte att lyssna på vad folk har att säga.

Så vad är det en EU-parlamentariker, som ska kämpa hårt för det svenska folket, vår fina demokrati och ännu finare välfärdssystemet, får i belåning? Nu ska vi få se: månadslön - ca 80 tusen, omkostnadsersättning på 44 tusen (kontorsersättning), traktamenten på ca 40 tusen (3 tusen per arbetsdag) och 20 tusen per flygresan, oavsett vad resan kostar (Stockholm - Bryssel = ca 5000 kr). Man reser ungefär en gång i veckan, vilket betyder att man får mer pengar i reseersättning än i lön. Med den nya lönen, alla bidrag och ersättningar kan en parlamentariker tjäna mer än 200 tusen kronor i månaden. Ca 40 tusen försvinner i skatt. Men allt detta är ändå lite jämfört med det en EU-kommissionär tjänar. Margot Wallström tjänar med tillägg och alla bidrag ca 280 tusen i månaden. Och när hon slutar får hon avgångsvederlag och pension på sammanlagt 21 miljoner kronor. Så snacka om lojaliteten mot eget land och eget folks behov eller om lojaliteten mot utvidgad EU-makt och byråkratins, lobbyns och tjänstemännens inflytande.

Massa nyheter i våra morgontidningar och bloggar, några inlägg och kommentarer tidigt på morgonen - svårt att välja och prioritera: viktigt, bättre, fräsht, aktuellt, sant? Men jag har hittat några bland hundratals som kräver lite uppmärksamhet från allmänheten, tror jag. Vi för väl se om detta nyheter är av något större betydelse eller inte.

Metro - Ca 380 tusen människor i Sverige lever idag på socialbidrag. Ytterligare 200 tusen väntas leva på riksnormen (för närvarande 3 680 kr per person) de närmaste tre åren. Socialen står för hyran, men kan också betala olika utgifter som a-kasseavgift, tåg- eller bussbiljett, el, hemförsäkring, fackavgift och läkemedelkostnader (något jag aldrig fått betalt under det första året jag var socialberoende. Men känslan av maktlöshet och obehag i samband med mina besök och möten med handläggaren fick mig att ansöka om lån från CSN för att  bekosta både mina framtida studier och för att slippa gå dit.

DN - Skillnaden i inkomst mellan rika och fattiga i Sverige är det största på 30 år. Stora inkomstklyftor kan leda till psykisk ohälsa, drog- och alkoholmissbruk, fetma och mord (förmodligen själmord). De fattiga ser på sig själva med skam, de rika med bitterhet. Livslängden bli kortare och utbildningsresultat sämre. Men det är just då man vågar ta större risker om man är fattig, eftersom man har inte så mycket att förlora. Något som högern och vår regering håller med om - typ sluta vara sjuk och arbetslös och ut för att jobba.

DN - LO är på tapeten igen. Och ledningen, dvs. Wanja såklart. LO-ledningen följer inte samma moraliska kompass. Deras girighet blir förödande för trovärdigheten. Girighetskultur som utvecklats över tid inom våra banker och inom den svenska näringslivet har uppenbarligen fått fotfäste inom LO-borgen. De fyra topparna har idag pensionsavtal värda 29 miljoner kronor. Plus alla de välbetalda sidouppdrag LO:s ledning har. Avståndet mellan LO:s medlemmar och LO-borgen har blivit enorm. Det enda gemensamma är att både parter kämpar för att behålla sina arbeten.

Fru Wedin är imponerad av makten och kämpar inte för LO:s eller sina medlemmars idéer för att få deras vardag att gå ihop (som t.ex alla de inom Kommunal som fick sina pensioner sänkta med 8%). Så hur ska man värna om människor som har det svårt när man tappat drivkraften, men behållit förmånerna? Hur ska man minska orättvisorna om man missköter sina uppdrag? Wanja fortfarande tror på att mediedrevet och all kritik mot henne är ödets ironi. Hon tar inte kritiken på största allvar och vägrar markera ett personligt ansvarstagande. En av arbetarrörelsens viktigaste representanter går i stället till motangrepp för att försvara sina dåliga handlingar och behålla makten, positionen och de förmåner hon får genom sina styrelseuppdrag. Dubbelmoralist och hycklerist är hon hela vägen.

Aftonbladet - Annika Östbergs mamma förbereder hemmet för att ta emot sin lilla kära dotter när hon kommer ut ur fängelset. När ska detta stora händelse ske vet hon inte, men hon är glad. Men enligt Leif Silbersky kan det hända att Daisy blir släppt om en månad; hon har stora möjligheter att komma ut väldigt fort, förmodligen för att herr Reinfeldt tycker om henne och har personligen kämpat på att frige henne från Herr Arnolds kaliforniska varma fängelset och få henne hit. Regeringen kan självklart bevilja henne nåd och släppa henne fri. Och Herr Silbersky, som var hennes juridiska ombud för 10 år sedan, ställer gärna upp för miss Daisy igen, om hon vill så. Inga ytterligare kommentarer från min sida, men bara i förbigående: hennes flygplansresa hit kostar oss endast 684 tusen svenska devalverade kronor. Såklart av vi ska stå för notan i fortsättningen och betala hennes vistelse på fängelset. Det är därför vi betalar så högt skatt här. En trippelmördare ska åtnjuta alla bekvämligheter av våra fångvårdsinrättningar. Det är så vårt rättsystem funkar. Alla är lika inför lagen och alla har samma rättigheter.

SVD - Några av stora bolag tillämpar fortfarande frikostiga pensionsavtal till ledningen. I SEB och Handelsbanken kostar pensionerna till både nuvarande och tidigare ledning sammanlagt svindlande 3,4 miljarder kronor! Här har vi bara några av de välbetalda som ligger i toppen: Anders Mortenson, Handelsbankens fd vd - 225 miljoner, Thorleif Krarup, Nordeas fd vd - 165 miljoner, Kurt Hellström, Ericssons fd vd - 155 miljoner, Annika Falkengren, SEB:s vd - 139 miljoner, Lars Grönstedt, Handelsbankens fd vd - 139 miljoner, Rolf Eriksen, fd vd i H&M - 137 miljoner, plus en “reservering” på 60 miljoner. Inga små potatisar, eller hur. Snacka om allas lika värde.

SVD - Finansministern Anders Borg blir ordförande i EU:s finansministerråd 1 juli. Han vill att EU ska “skapa ett eget budgetpolitiskt ramverk när det gäller respekten för de reglerna som finns”. Självdisciplin och uthållighet önskas. Och våra svenska (hans?!) regler var ett välfungerande exempel för hans del. Ett skräckexempel med stora budgetunderskott (135 miljarder!?) och nedamorterad statsskuld är, enligt honom, helt OK. Man måste välja mellan välfärd och bidrag och “inte sprätta iväg pengar åt alla håll”. Att han “sprätte iväg” 85 miljarder kronor i skattesänkningar, pengarna avsedda för de som redan har, pratar han inte om. Och inte heller om jobbskatteavdraget eller den sänkta fastighetsskatten som i slutändan betalas av oss skattebetalarna. Och inte heller om utförsäljningen av statlig egendom. Men enligt honom har både riksdagen och regeringen sparat i statskistan “under de goda tiderna” så att i den djupa ekonomiska krisen finns det gott om pengar för Sverige. Att Sverige satsar bara 0,4% av BNP till att möta den pågående krisen, hälften mindre än andra länder, är ingenting att prata om. Ministern vet bättre. Att hans och regeringens passivitet skadar vår välfärd och den svenska ekonomin och detta kommer antagligen att kosta oss väldigt mycket - det förnekar han blankt.

Och sist men inte minst (och gårdag   ens nyhet) - det franska parlamentet har röstat NEJ till IPRED-liknande lagar om fildelningen som president Sarkosy vill införa i Frankrike. Vi vet att klyftan mellan medborgare och beslutfattande politiker ökar och är en fara för demokratin och leder till ännu mer politiskt förakt. Men i Frankrike jobbar politikerna för det de lovat väljarna: frihet och demokrati! Fildelare ska inte stängas från Internet. Självklart kommer de svinrika som livnär sig på mediebranschen att kämpa för sin sak - att tjäna ännu mer genom att slå på den liggande och frånta hans rättigheter och den personliga integriteten. Så som man börjat tillämpa här i Sverige. Hellre det än att anpassa sig till den nya tekniken och utvecklas. Ekonomisk trygghet på frihetens och integritetens bekostnad - typiskt borgerligt och högerstinkande.

Avregleringar och privatiseringar har genomförts för länge sedan, under den tiden sossarna hade makten. Detta har drabbat vårt arbetande folk framförallt, och det har börjat med den offentliga sektorn (resurser har flyttats över till privata aktörer), den statliga företagsamheten (stora delar har sålts ut eller avreglerats - SJ, Posten, Telia, Systembolaget, skogsindustri, fastighetsbolag, elindustrin och massa kommunala tillgångar har sålts till privata profitörer) och socialförsäkringssystemet till sist.

Vanvård av gamla, brister i skolan, problem inom sjukvården, besparingar, arbetslösheten, misslyckad integration, bostadsmarknaden osv. är gamla problem. Allt detta har bidragit till att göra majoriteten av Sveriges befolkning fattigare, medan de rika kunnat öka sina rikedomar ännu mer. Så att skylla allt på den högervridna borgerliga alliansregeringen som tog makten efter sossarnas missfall är minst sagt orättvist. De har bara ärvt sossarnas dåliga omdömen och deras mantran och floskler om svensk välfärdssystem, om solidaritet, om kampen mot utanförskap mm. De är inte något bättre alternativ till sossarnas snedvridna och misslyckade politik, utan tvärtom har de drivit en tydligare klasspolitik (omfördelningen från de fattiga till de rika). Och de har bara fortsatt med samma metoder och till slut har de lyckats med urholkningen av den svenska modellen. Marknadsekonomin breder sig, privatiseringen fortsätter liksom utförsäljningen av statliga företag. Det senaste fallet är Apoteket. Och det som vi ser idag - att sossarnas popularitet minskar varje dag är bara en resultat av väljarnas misstro mot att Mona och hennes parti kan vara en garant för social rättvisa och minskade sociala klyftor som alla pratar om men ingen gör något vettigt, utan tvärtom. Den borgerliga makten har inga planer att förändra läget (och i dagens mest svåraste läget nånsin är det nästan omöjligt), utan fortsätter med det gamla beprövade metoden - mer klyftor och mer arbetslösa, men mindre sjukskrivna och mer “sysselsatta”; vi är tvingade att bli friska över natten och stå till arbetsmarknadens förfogande, efter alliansens önskemål.

Det är svårt med förändringar; det kostar och vår regering är inte villig att betala vår “kallas”. För att klara sig från “onödiga utgifter” använder sig regeringen och byråkratin oftast av en gammal beprövad metod: man låter olika förslag grundligt utredas och gå ut på remiss till så många myndigheter och organisationer som möjligt. Vilket kan detta ta månader, men genom att dra ut på processen och koppla in hela den ineffektiva byråkratiska apparaten vinner man tid. Och så blir det dags för ny val, ny mandatperiod och en annan makthavare tar över “ansvaret” för den fortsatta utredningen. Om det händer att samma ansvariga personer sitter kvar vid makten, då har det gått så lång tid att allting har blivit föråldrat och det är nya förhållanden som gäller och då måste man börja om från början. Så skjuter man ansvaret från sig själv till den andre och beskyller honom för eventuellt “misslyckande” inom just detta område, för att försvara och trygga sin egen position. Det är bara en del av den eviga maktkampen som har pågått väldigt länge inom politiken, på vår egen bekostnad. Antingen händer det väldigt lite, eller, som idag, blir det bara värre och värre.

Det nya betyder inte automatiskt att det är bättre och effektivare än det gamla. Man bara lindar in gamla problem i vackra ord om att det behövs nödvändiga förändringar och det kommer att ske successivt och parallellt med de andra viktiga ingrepp och bla, bla, bla. Människor är trötta på det gamla ineffektiva och hoppas på att det nya ska ge bättre resultat med tiden och väntar. Och, som alltid, vägen från ord till handling är lång och tiden räcker inte. Man blir bara besviken. Men makthavare fortsätter att utlova. Och då sitter man fast i fällan. 

Arbetsförmedlingen och A-kassan är bara antika rester från 40-talet då de skapades för den växande arbetarklassen. A-kassans ersättning har minskat i praktiken för varje år och det man får idag är ca 60% av lönen. Inte mer än 15 tusen före skatt. Det är ett föråldrad och påtvingad sjukt system som inte funkar längre i ett modernt samhälle. Dessutom, enligt den moderata högervridna principen att de som har ska få mer, så betalar en vanlig byggnadsarbetare idag 425 kr i a-kasseavgift, medan en ingenjör betalar 90 kronor. Ju högre arbetslösheten desto högre avgift. Ju mindre utbildning och kvalifikation desto högre avgift och tvärtom. Paradoxalt nog så stämmer det med borgarnas ide om “rättvis fördelning” av våra resurser. I åratal har hundratusentals människor varit helt beroende av statliga tjänstemännens (Arbetsförmedlingen, A-kassan, Försäkringskassan) tyckande och troende och deras individuella syn på saker och ting plus deras egna tolkningar av vissa lagar och förördningar. Och det är så fortfarande. Deras gamla syn på arbetslösa som lata, oansvariga och ohederliga fuskare, som regeringen håller med om och bekämpar på alla möjliga (o)lagliga demokratiska sätt, finns kvar och leder idag till ödesdigra konsekvenser för människors öde. De har i tre år fört en mycket medveten politik: att skapa en allt större skillnad mellan de som har jobb och hälsa och de som inte har. Konsekvenserna av denna målsättningen blir nu under lågkonjunkturen ännu tidligare och grymmare. De rika får det allt bättre, de fattiga straffas dubbelt. Alla försämringar minskar bara människornas ekonomiska trygghet.

Allting sker efter den gamla formeln: arbetslöshet + sjukdom = utanförskap. Sossarna, som själva har bidragit till att läget försämrats under deras tid (urholkade inkomster under en tvångssystem), vill idag avskaffa Arbetsförmedlingen och införa Kompetensförmedling. Som om detta skulle innebära nya förhållanden och nåt bättre och effektivare. Vilket jag inte tror. Man bara byter namn på ett gammalt system som en hel del människor blivit beroende av i decennier och som, enligt de flestas erfarenhet, inte uppfyller krav och folks behov. När folk inte längre har förtroende på myndigheter och inte heller på framtiden, då är det dags för förändringar. Då måste makteliten tänka om och ge nya hopp åt folket, något konkret och synligt. Inte bara massa vackra ord.

Nu var det dags igen. Det verkar som om det är riktigt kallt där nere i Malmö så att invandrarungdomarna, som är vana vid varmare klimat, gjorde det de brukar göra i Rosengård: sätta eld på saker och grejer.

Det var vid 10-tiden igår kväll när brandkåren anlände för att släcka flera småbränder som blossat upp i Rosengård - några soptunnor och en släpkärra. Situationen blev, som vanligt, hotfull eftersom 15-20 ungdomar dök upp för att förmodligen jävlas med kåren. Polisen tillkallades och 30-tals poliser kom för att skydda brandmännen. Självklart att händelsen kunde inte avslutas utan stenkastning, men ingen blev skadad. Nåt liknande hände förrgår, självklart på samma ställe. Räddningstjänstens personal blev attackerad med tomburkar och ägg under en släckningsuppdrag. Polisen tillkallades och ungarna försvann eftersom ammunitionen tog slut.

Och så blir de, men också deras föräldrar, förbannade när media uppmärksammar alltid det dåliga och negativa som invandrarungdomarna tycker om att göra, aldrig det som är bra och positivt. Jag bara undrar, efter all bråk, våld, kravallerna, vandalism mm. under den senaste tiden - finns det överhuvudtaget nåt positivt i Rosengård som media kan skriva om, eller? Vilka lagar råder där - svenska eller, som ledaren för den norska Fremskrittpartiet sa och avstod från besöket till Rosengård, sharialagar? Det verkar som om det är dags att sluta prata om integration - den kommer att förbli misslyckad. Allt annat kan vi bråka om.

År efter år, decennier efter decennier behandlas invandrare helt olika än svenskarna när det gäller arbetet, oavsett vilket parti som tagit makten. De bara ärver samma åsikter och beteenden den föregående regering hade och kör med samma beprövade metoder och samma stil. Att alla är lika och att alla har samma rättigheter stämmer inte. Och inte heller lika arbete - lika lön. i teorin stämmer det förstås, men inte i praktiken dvs. verkligheten. Invandrare kan jobba häcken av sig för att bevisa att de kan, vill och orkar, bara för att få en liten chans att stanna kvar i landet, få PUT och få ett jobb, oavsett vilket. Att visa på något sätt sin tacksamhet att samhället har tagit dem emot och gett dem ett boende, pengar, ett nytt liv, hopp. Men icke.

Det finns också invandrare som inte har nåt större behov att anpassa sig till det svenska levnadssättet och samhället utan vill behålla allt som, enligt dem själva, tillhör deras egen kultur, egna traditioner och levnadssätt, förhållningssätt till främmande och egna landsmän. egna värderingar, åsikter, religionsfrihet osv. Deras fruar ska vara hemma, födda och uppfostra barn (ofta fler än två), laga mat, ta hand om hemmet och inte behöva jobba. Det finns, tyvärr, en hel del invandrare som, genom sina kriminella handlingar och beteendet, försvårar ytterligare för en lyckad integration, och gör att samhället ännu mer tycker illa om invandrare (speciellt om mass- och anhörighetsinvandringen) och förstärker den negativa stereotypa bilden av att “alla invandrare är ohederliga, lata och kriminella och kommer hitt för att maximalt utnyttja det fina generösa samhället, lura myndigheterna, rafsa åt sig så mycket som möjligt men inte jobba”. Det finns, tyvärr, en del invandrare som inte vill lära sig språket, inte vill jobba eller gå i skolan eller på olika kurser och utbildningar utan det räcker, för deras del, att bo där det dem bor (ofta i invandrartäta bostadsområden), umgås med sina landsmän och få pengarna från socialen. Men om den mörka sidan av invandrare en annan gång vid ett annat tillfälle.

Men självklart att det finns en hel del invandrare som vill (oftast de med hög utbildning) att deras fruar ska också jobba, skaffa sig en bra utbildning, lära sig inte bara språket utan det som ingår i det svenska levnadssättet, att gå ut, träffa och umgås med folk - det som är viktigt att anpassa sig till samhällets normer och lagar och som ingår i integrationsprocessen. Men det som ingen vill, varken män eller kvinnor, är att vara med i olika “kommunala projekt” för invandrare (akademiker såväl analfabeter) anordnad av Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Försäkringskassan och Socialförvaltningen och, genom gratis heltidsarbete i form av olika och massa meningslösa praktiseringar, som för det mesta aldrig leder till nån anställning, bli utnyttjad och förnedrad av kommunen dvs. av det svenska samhället.

Man pratar hela tiden om både rättigheter och skyldigheter och upprepar samma gamla mantran gång på gång, om och om igen om de mänskliga rättigheter som Sverige värnar om och är ett ledande land i världen när det gäller att ta vara på dessa höga ideal. “Alla är lika och alla har samma rättigheter” heter väl det. Snacka om hyckleri och dubbelmoral. Det är rättigheter som inte kan förverkligas av vilken myndighet som helst och inte heller av regeringen. Det vet alla vi som är insatta i integrationsprocessen och något som massmedia också vet, men väljer för det mesta att antingen mörka detta faktum eller att inte tala öppet om såna problem och frågor. För man ska vara “politisk korrekt” idag och inte väcka för starka känslor. Jag säger absolut inte att altting är samhällets fel när det gäller misslyckad integration, för det handlar om två parter och bege två har både rätt och fel. Men när det gäller just jobbet, då är det uppenbart vems felet är. Självklart att den “mörka” sidan av massinvandringen och invandrare försvårar ytterligare möjligheten att få lättare en anställning, men problemet kvarstår och det verkar som om ingen är beredd och kapabel att förändra den dystra verkligheten.

Det verkar som om invandrare är skyldiga att tjäna samhället och praktisera så mycket som möjligt, skaffa så många jobbfärdigheter som möjligt genom olika kurser och utbildningar, behärska språket både muntligt och skriftligt, ha en högre utbildning och en bredd allmän bildning, och efter ett viss antal år få rättighet att stå till arbetsmarknadens förfogandet och tacka ja till vilket jobb som helst. Bara att få chans att jobba och visa att man duger, kan och vill. Och i vissa fall, om man hade jobbat nån enstaka gång och fått rätt till a-kassan, tacka ja för att inte bli av med ersättningen. För Arbetsförmedlingen är benägen att straffa folk om nån tackar nej. För lagen säger så och då ska man följa lagen från punkt till pricka. Men att vända kappan efter vinnande vinsten och styra folk och hålla dem i schack är det som är spännande och en lukrativ sysselsättning för våra kommuner. Rävspel, byråkratins egna skrivna lagar och förödningar som inte ger några garantier till ett hyfsat liv, plus rasism i smyg, boendesegregation, jobbsvårigheter, främlingsfientlighet, medias rapportering av invandrares brott och kriminella handlingar och annat bidrar i stort sätt till att integrationen kommer aldrig att lyckas. Plus invandrare som inte har nåt större behov av att göra det som krävs för det krävs inte så mycket. Samhället ställer generellt sätt inga stora krav på invandrare som inte vill, för de kan klara sig inom sina klaners ramar och oskrivna normer och lagar, traditioner och överenskommelser. De kan bo i åratal i sina ghetton utan att lämna bostadsområdet för där har de allt de behöver: mataffärer, gröna torg, skolan med hemspråksundervisningen, vård, källarmoskeer, tolkar, socialt nät med egna landsmän, olika föreningar mm. Då och då nån enstaka sfi-undervisning, nån praktik eller kort kurs och enstaka möten med socialkontoret. Det räcker gott och väl för vissa, för det de haft här är betydligt bättre än det de haft i sina respektive länder: ett halvtmöblerat boende (med eller utan kackerlackor), rinnande varmt och kallt vatten, el, dagis, skolan, fritids, gårdar, bibliotek, vård, naturen osv. Plus socialens tjänster.

Staten eller kommunen kommer aldrig att förlora pengarna avsedda för försörjningen av flyktingar, invandrare och deras anhöriga. Det hamnar 2,5 miljoner kronor i statskistan per invandrare per år. Det en invandrare får från socialen är mindre än 100 tusen per år för mat, boende och annat. En vanlig tvåbarnsfamilj får ca 12,5 tusen i månaden. Barnbidrag inräknat. Det är 150 tusen om året. Utan skatt. Skillnaden mellan den summan och 2,5 miljoner går väl till barn- och skolomsorg, vård, sfi-undervisningen och annat smått och gott. Eller en del stannar i kassan, inte vet jag. Det sägs att en invandrare kostar staten ungefär 175 tusen om året. Vad händer med resten vet jag inte. Men jag vet att det är inte lätt att vara invandrare, speciellt i dagens svåra läge.

Alla vet vi att integration är i första hand avsedd för invandrare; för våra svenskar gäller det att bara ställa upp och hjälpa till att altting går så smidigt som möjligt. Det är invandrare som ska integreras, att passa in i det svenska samhället. Att leva och bete sig efter den svenska lagen och andra lagar, både skrivna och oskrivna, att självklart behålla sin egen identitet, men anpassa sig till det svenska levnadssättet. Men, teorin är en sak, praktiken en helt annan. Om man ser integration som en ömsesidig projekt, där bege parter måste ge för att få och där svenskt samhälle måste hjälpa till med integrationsprocessen, då kan man konstatera att vi har totalt misslyckats med integrationen. Det finns massa orsaker som lett till detta sörjliga faktum, och som bege sidor bär skulden för. Men en viktig faktor är arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetsmarknaden eller helt enkelt arbete för invandrare.

Att invandrare diskrimineras på andra plan förutom arbetsmarknaden är ingen nyhet. Boendesegregation är också en viktig faktor. Rasism, främlingsfientlighet, högerextremism, mediala snedvridna stereotypa klycheer om invandares beteende osv. Men jobbet är det viktigaste, för de flesta av invandrarna som har flyttat hit pga. olika skäl hade jobbet som det första i åtanke för att kunna försörja sin familj. Det är mannen som stor för det och det är hans och familjens heder och olika traditioner som bestämmer över. Men…