Idag snackar man om globaliseringen och att sudda ut alla gränser mellan länder som EU har redan bevisat att det går. Vi snackar om fri kapital och att röra sig fritt inom EU som arbetare och jobba under "samma villkor" oavsett vilket land man befinner sig i. Men fortfarande har vi politiker som inte lyssnar på vad folk säger, som gillar rävspel bakom kulisserna, lobbyister som väntar på rätt tillfälle och partier som inte kan leva upp det de lovat sitt folk. Och att de vågar tro att, eftersom dem är valda av oss, kan bestämma över oss - så kunniga är vi inte, har inte så mycket tid, dålig ork, ingen lust osv. Och dessutom har ingen makt, eftersom den är fråntagen oss för länge sedan.

Är det konservatismen eller liberalismen man strävar efter? Marknaden idag anpassar sig efter människors efterfrågan, och vi måste ta egna beslut. Så som folk i Irland gjorde för nåt år sen. Personliga val är inte alltid det rätta, men är alternativet bättre då att någon annan, i ditt namn, har och tar makten över din vardag, som t.ex staten gör med FRA-lagen oavsett vad vi vanliga människor tror och tycker om detta? Jag tänker ibland på folkomröstningen om kärnkraften, EU-medlemskapet och Euron som gemensamma valutan och EMU-deltagandet för ett antal år sedan? Det var stora frågorna våra partier hade svårt att hantera och det gick som det gick. Det var Göran och Metall, Kommunal och Handels, Transport och LO, miljö- och alla kända och mindre kända rörelser, föreningar, näringslivets pampar och experter, bankväsendet, de nya och de gamla politiker och naturligtvis folket. Det pratades om BNP-tillväxten, om att förstärka ekonomi, om de nya tiderna som skall ersätta den gamla mm. Trotts att rätt många upplever idag att det gamla industrisamhälle har blivit ännu starkare med blandning av tjänster och kunskaper (plus IT-branschen). Och så har vi självklart våra ekonomiska experter som försöker upprätthålla trovärdigheten om sig själva genom att ställa olika företeelser mot varandra. Vad blir starkare i framtiden: Vänster-Höger, Offentligt - Privat, Kollektiv - Individ, Arbetare - Företag, Rättvisa - Frihet, Lokal makt - Central makt, Utveckling - Mer konsumtion osv.? Svårt att avgöra i dagens läge. Ingenting är självklart och allting är relativt, men…

Men, om vi älskar vårt land så som vi påstår, då måste vi tänka till, tänka före, tänka efter, agera, reagera osv. och tvinga våra kära politiker att inse att de handlar fel och fattar fel beslut. Jag tänker framförallt på Kiotoprotokolet och debatter här uppe i Dalarna (Tällberg) samt reduceringen av utsläpp i alla former. Och på andra sidan USA:s veto och deras eviga "Det är USA: s folk som bestämmer om sitt eget livsstil". Och sedan är det Ryssland, Kina och Indien som vill och har möjlighet att hinna oss i kapp när det gäller livsstandard och vill kanske på en kort stund uppleva det vi upplevt i Sverige, Danmark och Norge på 70- Och 80-talet. De vill njuta och leva det goda livet vi levde och har all rätt i världen att göra det, men detta kan ha ödesdigra konsekvenser för vårt planets existens och framtid. Och vem eller vilka har rätt att kräva att de inte ska höja sin standard och förbättra sin levnadsstil? Vi i Europa, folk från USA, Kanada, lilla Sverige? Har vi magen att säga till Indien idag: "Hör Ni, det här är vårt fel. Vi beklagar, men ni har ingen rätt att leva så som vi gjorde förr i tiden och ha det bättre. Ni måste fortsätta leva i misär och fattigdom och ha kvar era kastsystem och inte höja lönen. Industrin ska ni absolut inte ha och inte heller nåt kollektivavtal". Löjligt ide och helt orättvist, med tanke att andra, som tar sig rätten att bestämma över alla andra, vägrar sänka sin standard och utsläpp utan strävar mot mer "utveckling". Den obekväma sanningen är passé (om Goore hade rätt då skulle han vunnit presidentvalet). Plus det politiskt korrekta delen såklart.

Media har/hade benägenhet att bestämma över det som är viktigt och vad som är det viktiga, vad som kan räknas som nyhet. Och vi konsumenter brukar diskutera olika företeelser utifrån de bilder som media har givit oss och lärt oss att tänka. Med tanke på att mediernas innehåll är oftast ytligt, med lättsmälta inslag utan djupare eller kontroversiella sammanhang, då kan man lätt ifrågasätta om vår “bild av verkligheten” är den rätta och sanna. Men, medial makt hade, under en längre tid, varit en informationsmakt som fått sin legitimitet genom upplage-, tittar- och lyssnarsiffror snarare än en kollektiv värdering av innehållet. Makthavare inom t.ex politik och ekonomi hade tyvärr väldigt ofta blivit tvungna att vända sig till massmedia för att upprätthålla sin makt och behålla sina maktpositioner. För att skapa ”goda kontakter” med dem och för att upprätthålla en maktelit med stort inflytande över vårt samhälle och över vårt tänkande. Tillsammans skapade de på senare tid en värld där lögner förpackades till sanningar och presenterades för konsumenter som skulle lyda deras minsta önskan. Genom att konsumera detta värld blev konsumenter övertygade att detta var det enda världen som fanns, den enda möjliga. Man gick på en bluff om demokratin, om yttrande- och tryckfriheten. Det som vi fått lära oss att det var självklart var bara en gammal mantra. För makteliten tillverkar en bluffvärld för att enklare och lättare föra sin maktutövning. Alla ska tycka och tro så som våra politiker och tidningar säger. Tom. yrkesjournalister har förvandlats till kuggar i medvetandeindustrins globala maskineri. Men det verkar som om den tiden är sakta men säkert förbi.

Idag har vi hundratusentals och miljoner “små tidningar” på webben, som tycker och tror annorlunda, på sitt enkla men kraftiga sätt och bjuder på sina egna värderingar, åsikter och tankar som är helt annorlunda och skiller sig avsevärt från det makthavare säger. Och det är enkelt och billigt att vara publicist: man behöver bara registrera sig och vara ute på världsmarknaden. Och det är det enda positiva och demokratiska i detta - att fritt säga det man tycker och tror. Det som någon kallar för den fjärde makten - bloggar!

Bloggosfären - ett dynamiskt Internetbaserat socialt nätverk med länkar mellan olika bloggar. Nätgemenskap med egen subkultur, ett speciellt publiceringsverktyg. Det som är speciellt med bloggandet är att det är mer personligt, mer nära och därför mer effektivt än medias gamla sätt att bjuda på information, nyhet och kunskap. Som ofta är en manipulerad bild av verkligheten. Självklart kan man märka att vissa bloggar avspeglar enbart skrivarens tyckande och troende (privata dagböcker - självbespegling), utan djupare innehåll och objektivitet, utan fakta. Men sådana saker kan man också hitta idag i vissa tidningar (ledare, opinionsartiklar) som är ute mer efter vinsten än efter fakta. Annars finns det en hel del bloggar där man ser att personer bakom dem är verkligen pålästa när det gäller vissa ämnen (ämnesrelaterade - mer professionella) och behärskar fakta, och dessutom ofta länkar till liknande bloggar som behandlar samma ämne. Det är personer som är tillräckligt intresserade och engagerade och som skriver om aktuella ämnen. Folk som tror att de kan förändra världen till det bättre. Som vill presentera sig själva som kännande och tänkande personer och på så vis bekräfta sin existens. Ett demokratiskt rätt och sätt att berätta sin historia, sina värderingar, åsikter och tankar utan att vara beroende av upplagan och siffror. Det gör man för det mesta utan att få betalt för att kommunicera, så som journalister (och vissa bloggar som för betalt av sina sponsorer - Blondinbella t.ex.) brukar göra.

Så makten över tanken, värderingen, åsikten, makten över informationen och kunskapen, som den traditionella massmedian haft monopol på förut, kan idag tillhöra vem som helst som använder sig av den nya stilen. Och den tekniska tillgången att yttrycka sig via Internet ger nästan alla samma möjligheter - att synas, att bli igenkänd. Att ha möjlighet att föra ut sitt budskap. Hur många av oss inte känner namn som Blondinbella, Schullman, Ebba mm? Bloggar som är absolut inte ämnesrelaterade utan mer personliga dagböcker, vardagsberättelser. Och det är det som är avgörande för en bloggs popularitet: våra idoler förväntas blotta sin personlighet och läsare är alltid ute efter att veta mer om den intima delen, som är oftast blandad med dagliga trivialiteter som mode, musik, smink, mat, vänner osv.

Många tycker idag att vår media är inte en fri press, utan en korrumperad mediakår som är ute enbart efter vinsten. De har slutat granska makthavarna eftersom de är också en av de stora i sällskapet. Därför är det bloggarna som är de nya granskarna idag. Och media vet det och har lärt sig utav sina tidigare misstag att inte avfärda bloggandet som någon tillfällig företeelse, som en trendig modegrej. Media kollar, tack vare vissa tekniska blogg-redskap (att pingla och att tagga), vad det är de flesta bloggar skriver om och tom. försöker knyta till sig denna billiga men kreativa publiceringen genom att starta egna bloggsidor i sina tidningar (Aftonbladet, Expressen, Metro mm). Det ökar också deras upplagor. Och eftersom vissa bloggare ställer numera krav på vissa tidningar att de ska ta upp vissa ämnen och nyheter som anses vara aktuella och intressanta, då är det inte längre enbart chefredaktören som kan bestämma över dagordningen och över nyhetens värde. Och det är också något media tjänar på. Bloggare är mer öppna för de flesta “syns” inte, de är fortfarande anonyma så de kan säga fritt vad de tycker och tror om ett visst ämne. De behöver inte vara politisk korrekta och, som “gammelmedia” brukar göra, undvika att skriva eller diskutera “känsliga” ämnen. Är du åt höger då kan du ställa krav på invandrare, kritisera islam och försvara USA och Israel i varje läge. Om du är däremot åt vänster, då ska du absolut inte ställa några krav på invandrare, du ska försvara islam och kritisera USA och Israel. Så gör våra massmedier idag, beroende vilken “färg” de har, men inte bloggarna. I alla fall inte alla.

Blogg är en stark samhällelig påverkansfaktor. Det är därför vissa talar om den fjärde statsmakten. Vissa ser den som en “underleverantör” till tidningarna. Bevakningen av olika företeelser sker snabbare och öppnare i våra bloggar än i media. Frågor och ämnen utvecklas på en bredare plan än i massmedia och den traditionella gammelmedias monopol på tyckanden och tänkandet är borta. I bloggosfären för individer en dialog eller en samtal med varandra om frågor, problem och företeelser som engagerar, som gör att bloggare reagerar på olika värderingar, åsikter och tankar, på all tyckande och troende och samtidigt skapar olika grupperingar med olika intressen inom samhället.

Men bloggosfären har i avsikt att stanna kvar och utveckla sin förmåga att beröra, engagera, att få folk att tänka mer och åt rätt håll (tyvärr så finns det en hel del “fel” bloggar åt annat håll, men så är det med Internet - information kommer från alla hörn). Nu är det inne att massa av våra politiker börjat blogga. De har insett vilken kraft och påverkansfaktorn finns i bloggandet. Carl Bildt är ett bra exempel. Nu är han grundligt etablerad i bloggosfären. Och så har numera de moderata och soss-bloggarna börjat tävla mot varandra i bloggvärlden. De överger sina tidningar och använder sig av Internet för att lättare nå sin publik. För egen och partiets skull förstås. Syns du så finns du. Fast bloggare är lite känsliga för “dolda” avsikter och misstänksamma när makten i olika former utnyttjar cybervärlden för att påverka sina väljare och sympatisörer. Läser man vissa bloggar då ser man direkt vad folk tycker och tror om politiska bloggar. Men så är det. Bloggandet har blivit en trend med sina fördelar (och vissa nackdelar) på gott och ont och det är bara att passa på och vara med, om man har något vettigt att säga förstås.

Enligt medierna själva så har de en hög moral. Men ändå gör medierna mot andra vad de inte vill att andra ska göra mot dem. Vilket leder till slutsatsen att resultatet av deras arbete i praktiken uppvisar en stor brist på moral. Förmodligen för att omoralen är mer lönsam. Att göra fel, säga nåt osant, skriva nåt som inte stämmer med verkligheten, som är helt trivialt, att hitta på egna story osv. utan att ha dåligt samvete, för det ger mer klirr i kassan. Att kanske be om ursäkt sina konsumenter för fel är för mycket och samtidigt kan det sänka medias trovärdighet. För makten över innehållet tillhör toppen av den redaktionella hierarkin, dvs. en ansvarig utgivare och chefsredaktören. Som fått ännu mer makt både genom mediernas betydelse i dagens samhälle och genom mer pengar. Och genom att hävda att journalismens uppgift är att granska makthavarna och att vara nån slags advokat för de “röstsvaga”.

Journalistiken återspeglar sällan det som händer i samhället utan är mer koncentrerad på vissa ovanliga händelser som väcker känslor och nyfikenhet. Journalisterna ser sig själva som en maktfaktor (medborgarnas redskap) eftersom de hävdar att de “står på vanliga människors sida” och utmanar makthavarna. De är övertygade (håller med folket) att det behövs en samhällsförändring och att deras uppgift är att “genomskåda makthavarna”, som är avgörande för demokratin. Journalisten är “folkets öron, ögon och mun” men samtidigt gör han sitt bästa för att framstå som om det är han som avgör vad är det som är viktigt och aktuellt och sant. Det blir journalisten som formar verkligheten, tar det sista ordet och drar slutsatsen, inte medborgaren. På samma gång framstår det att, enligt folket, journalisterna har större inflytande i landet över den politiska agendan idag, mer än våra politiker och regeringen. Samtidigt som journalisternas legitimitet som politiska granskare har minskat, enligt vissa undersökningar och böcker om journalismens roll idag. För tio år sedan hade regeringen och departement makten över dagordningen, sen kom de olika politiska partierna följda av journalistkåren och sist kom riksdagen. För tre år sedan var det media som bestämde.

Hur ser det ut idag? Har läget förändrats? Folk uppfattar fortfarande att journalisterna har stort inflytande över vilka frågor som uppmärksammas i den politiska debbaten. Samtidigt hyser allmänheten minst förtroende just för journalistiken och våra politiker. En paradox, men med tanke på att en sån uppfattning existerar och att medier förändrats på sistone är inte så konstigt. Medierna har förändrat sin syn på verkligheten och sin inställning mot samhället. Både läsarnas förtroende och lönsamheten har minskat drastiskt pga. innehållet i medier: hälsa. sminktips, mode, trädgård, viktproblem, resor, schoping och mat blandas med brott, kändisar, skvaller, nöje och dokusåpor. Politiska nyheter kommer i andra hand. Sakinformation har ersätts med sensationer. Bloggar och hemsidor tar över. Ingen kunskap, utbildning eller erfarenhet skiljer journalisten idag från läsaren, tittaren eller lyssnaren. Advokaten för de svaga och maktfaktorn som ska förmedla kunskap är borta. 

Underhållning till döds, efter USA:s berömda recept breder ut sig i våra hem. Så mycket bekymmer, eländen, misär, brott, arbetslöshet, varsel, konkurs, sjukdom, psykisk ohälsa, rädsla… Konsumera mera, sitt och titta på dokusåpan som visas på den nyköpta plasma-tv, käka nåt gott samtidigt och glöm verkligheten. Lås dig in, satt på larmen och ta det lugnt och koppla av med en flaska vin. Intellektet ner, känslorna upp. Det är viktigare för massmedier idag, inte uppgift att berätta sanningen. Men eftersom den nye maktfaktorn man måste räkna med är konsumenten, eller den nye lyssnaren/läsaren/tittaren som är med på sitt sätt, då är det vi som kan utkräva ansvar av medieeliten. Då kan man diskutera det ovannämnda med hög moral, mindre makt, inflytande och självklart pengar. Frågan är bara hur mycket ork, lust och tid har man idag för att ifrågasätta.

Vi påverkas av media utan att vi är medvetna om det och hur verkligheten ser ut. Varje dag proppar oss media med egna värderingar, åsikter och måttstockar som vi ska använda oss utav att lättare skåda och förstå samhället. Vi trubbas sakta men säkert av och så följer bara med strömmen och ser verkligheten så som media vill att vi ska se. De kallar sig för granskare och speglare av verkligheten (makten) och förmedlare av nyheter. Men i själva verket ligger de jämsides med den ekonomiska och den politiska makten. Media är en stormakt, en manipulerande, kontrollerande och en subjektiv (icke objektiv och opartisk) makt. De är inte enbart budbärare utan skapar sina egna budskap. Allt som händer runt omkring oss presenteras på ett utförmat och genomtänkt sätt. Det är mest sensation och skvaller som kommer i första hand, för det ger mer klirr i kassan. För media tror (och konstigt nog kan ha rätt) att vi människor-konsumenter är nyfikna och vill veta mer om t.ex en persons liv än om det han/hon har gjort för att hamna i medial fokus. Och sen är det massa fakta om opinion och statistik som vi bara sväljer utan att tänka över. Siffror som vänds och vrids efter medias eget tyckande och troende och deras egna mål - att ha mer läsare, tittare, lyssnare, mer mediala konsumenter. Det är fullproppat med nyhetssajter på Internet, massa tidningar och tidskrifter finns i affärerna, massa tv-kanaler och tv-program och vi bara konsumerar mer. Och genom det manipulerar media folket och presenterar sin världsbild med olika vinklingar utan att tänka på etik och moral.

Att media bevakar hela världen är bara en påhittad lögn. Små delar - ja, men stora delar av världen bevakas inte alls. De nämns överhuvudtaget inte, om de inte blir aktuella för tillfället. Att media bevakar makthavarna stämmer en del, men inte på samma sätt media gjorde det för 20 år sedan. Det är det yttre som räknas och politikerna vet det och utnyttjar det. De anpassar sina budskap efter media för att inte hamna i deras svartmålande program och skvallersystem som kan bli ödesdigra för deras framtid och popularitet. Det är därför vi har en annan verklighetsuppfattning för det är den världen media vill att vi ska leva i och tro på. Så tänkandefrihet eller yttrandefrihet fungerar inte som de ska. För vi säger det som passar den mediala makten. Säg inte vad du tycker utan säg det som passar för tillfället; känn det riktiga och sanna men säg inte sanningen, var politisk korrekt. Att säga vad man tycker, tror, känner och tänker är det som media proppat i oss och format vår medvetenhet - med deras värderingar, åsikter och attityder. Det finns massa bloggar, hemsidor och en del av den offentliga debbaten som stämmer överens med det ovannämnda - det som folk i allmänhet säger, tycker och tror passar i hop med mediernas åsikter, värderingar och deras bild av verkligheten.

Det var en historisk dag: för åtta år sedan bevittnade miljontals tv-tittare världen över den största och värsta terrorattacken i världshistorien som krävde nästan tre tusen människoliv. Fyra kapade flygplan och två av dem kolliderade med World Trade Centers två torn. Bush Jr förklarade total krig mot terrorismen och terroristerna runt om i världen. USA och dess allierade startade omedelbart den största och omfattande häxjakten efter förövarna: Usama Bin Laden, Mulla Omar, Talibanregimen i Afghanistan och Al-Qaida var fyra namn som i fortsättningen skulle bli synonymer för ondska och terror. För demokratins och säkerhets skull, i guds namn, förenades världens ledare med Bush i spetsen i kampen mot terrorismen. Korståget var invigt och jakten var i full fart. Ondskan skulle med ondskan bekämpas och utrotas. “God will be with as”.

Händelserna betraktades av världens massmedia med CNN i spetsen som något oerhört bra och oslagbart. Detta var årets nyhet med ett stort väntat efterspel förstås, som skulle långt framöver bringa mer klirr i kassan i alla massmedias avdelningar. Samma sak hände i svensk media, framförallt i våra rikstäckande tidningar; Aftonbladet, DN, Expressen, SVD plus några till och alla lokaltidningar informerade oss dygnet runt under de första veckorna efter terrorattackerna. Hundratals artiklar rankade efter nyhetsvärderingen om samma ämne, men ändå en liten bråkdel med tanke på allt material som media hade tillgång till - nyhetsbyråer, pressmeddelanden, journalister världen över.

Nyheten är medias främsta vapen som de konkurrerar mot varandra och bombarderar oss konsumenter med en och samma historia i vinstens namn. Och WTC var världens bästa nyhet, plus Pentagon, CIA, FBI, NSA och annat. Bästsäljarnyheterna lanserades dygnet runt under de aktuella dagarna och när ingenting stort och dramatiskt hade hänt, då skapades lite extra dramatik i form av olika spekulationer, lite skvaller, bifigurer som agerade plötsligt “experter” i det ena och det andra, som kände till Afghanistans område bättre än Stockholms innerstad och visste mer om Usama än om sin egen granne. Man tyckte och trodde si och så, uttalade sig med stor säkerhet och trovärdighet om allt från antalet anställda på World Trade Center fram till gatorna i Kandahar. Med tiden växte missnöje mot tidningarna och media i övrigt och nyheterna tog en annan vinkel: det var dags av bombningen av Afghanistan! Man glömde WTC och New York-borna och fokuserade på folk i ett alltför okänt fjärran land. Mer information dygnet runt som sakta men säkert förvandlades till affärer. Allt från Afghanistans blodiga historia, kampen mot Ryssland, kvinnors ställning och öden, burkhas betydelse, fattigdomen, barn, skolan, ekonomin, opium, klaner, krig… En dramatisk berättelse som väcker känslor, patriotism och skapar ordning i världen, allt i demokratins och frihetens namn. Ondskan skulle med ondskan bekämpas, mujahediner och afghanskt folk skulle sönderbombas så som Al-Qaida flygbombade amerikaner den 11 september. Och media viste allt, så som CNN viste allt om Irak och Kuwait och dåvarande president Bush Sr sa: ” Jag får mer information från CNN än från CIA”. Den berömde CNN-effekten blev erkänt som trovärdig och en välfungerande vapen med betydelse att det är nu media som råder över dagordningen. Plus en till effekt som en följd av den förstnämnda - “att vända kappan efter den vinnande vinsten”.

De flesta av journalister var helt eniga under de första två dagarna om att fördöma attackerna mot USA, beklaga den mänskliga lidandet, fastslå att attacken var inte enbart riktad mot USA utan mot hela den demokratiska världen och att terrorism måste bekämpas internationellt och med alla (o)tillåtna medel. Sedan hade media börjat fokusera på hur USA skulle besvara attackerna, spekulera med hjälp av alla kända och mindre kända experter och i slutet av veckan var det nog, journalisterna hade tröttnat på allt och nästan alla började plötsligt ifrågasätta USA:s skuld och rätten till bombningen av Afghanistan. Och en vecka efter bombningarna fördömde man kriget och sättet att bekämpa terrorismen. Amerika hade sig själv att skylla och ondskan borde aldrig bekämpas med mer ondska. Tiden från Amerikaälskare via ambivalenta åskådare till Amerikahatare var ganska kort. Snacka om hyckleri och dubbelmoral och massmediernas “återspeglande av verkligheten”.

Ett raffinerat sätt att underhålla sina konsumenter med “rätt” information i rätt tid och vid rätt tidpunkt. Allt för demokratins, sanningens och yttrandefrihetens skull, med klirrande ljudet i bakgrunden. Affärer är affärer.

 Det handlar om mediemoguler som skapat sina imperier genom information, nyhet, scoop, och bjuder dagligen, och på flera olika språk, tack vare kunniga, duktiga och villiga journalister och skribenter, på ofta fejkade och medvetet manipulerade story från Faludja, Kandahar, Darfur, Groznyj, Gasa, Baghdad, Teheran, Beijing, Havana… De bjuder på reklam och underhållning, på en del av det “fina” livet. På skvaller och sensation. De skapar och publicerar konstgjorda nyheter om händelser, ställen och personer ifall om det inte finns riktiga och sanna; egentligen finns de, men inte i rätt tid, rätt plats med rätt antal döda eller skadade för att bli en nyhet. Om en journalist från The Times befinner sig nånstans på Baghdads gator och det inte händer nåt spännande då är han tvungen att hitta på egen arrangerad story om en självmordsbombare och ta några tillgjorda bilder med lemlästade kroppar, annars kan han packa hem för gott. För konkurrensen inom mediabranchen är hård och det går att sälja till högtbjudande, så…

Några “kungligheter” bland världens mediemoguler som hade skapat den fjärde makten  och fortfarande bjuder frikostigt på sina story och blir (blivit) ännu rikare tack vare vår konsumenters törstighet och kronisk hunger efter nyheterna och sensation. Att bli informerad i rätt tid och på rätt sätt är deras uppgift. Vår uppgift är att konsumera och - betala såklart. 

Keith Rupert Murdoch - hans News Corporation, plus Disney, Viacom, brittiska The Sun med 3,2 miljoner upplagor dagligen, The Times med ca 700 tusen exemplar, The All Street Journal, Sky Television i London, sajten My Space och massa annat. Ägare till 175 tidningar och tidskrifter i USA, Brittanien och Australien. Det är hans imperium. Hans förmögenhet är runt 4 miljarder dollar. Hans motto är att alltid anpassa innehållet till konsumenternas önskemål.

Ted Turner (var gift med Jane Fonda) med sin CNN och Time Warner som USA:s största och viktigaste mediejättar. Förmögenhet - 2,3 miljarder dollar; äger mer mark än någon annan amerikan. Skänkte en miljard dollar till FN. Hans ide var en heltäckande tv-kanal med 24 timmars nyheter från hela världen. - hans News Corporation, plus Disney, Viacom, brittiska The Sun med 3,2 miljoner upplagor dagligen, The Times med ca 700 tusen exemplar, The All Street Journal, Sky Television i London, sajten My Space och massa annat. Ägare till 175 tidningar och tidskrifter i USA, Brittanien och Australien. Det är hans imperium. Hans förmögenhet är runt 4 miljarder dollar. Hans motto är att alltid anpassa innehållet till konsumenternas önskemål.

William Randolph Hearst (Orson Wales spelade honom i filmen Citizen Kane) - fadern till sk. gula pressen eller sensationstidningarna. Hearst köpte 1895 Daly Examiner, då en känd tidning i San Francisco och sedan New York Morning Journal. I början av 30-talet tjänade han drygt 200 miljoner dollar per år och han var en av USA:s rikaste människor (något som bla. Greta Garbo och Mee West tyckte om). På 40-talet ägde Hearst 25 dagstidningar och lika många tidsskrifter, Cosmopolitan filmbolag och 12 radiostationer, byggde en hel imperium i och utanför Hooliwood och hade ett extremt stort inflytande på den politiska och ekonomiska livet i USA. Eisenhower, McCartney, Charlie Chaplin men också Hitler och Göring var hans vänner. Däremot var Göbels och hans Gestapo Hearsts personliga favoriter. Året 1934 bestämde de två att det är dags för att skapa lite nyttig propaganda och sprida massa lögner och påhittade “fakta” om Stalin och gamla Sovjet, som alla vet gick hem. Hearst var extremt konservativ, inbiten antikommunist och känd rasist och nationalist. KKK var en av hans stora hjältar och en del av hans rikedom gick åt att rusta upp deras små filialer över hela kontinenten. Hans kontakter med både italiensk och irländsk Maffia och undre världen var välkända (de som forskar i familjen Kennedys släkthistoria vet mer om Johns och Roberts pappa och hans whiskey- och vapenaffärer). Om Hearts kontakter med FBI, CIA och brittiska MI-5 finns en hel del. Men… När det gäller tidningsvärlden så sålde han ca 13 miljoner tidningar dagligen - ca 40 miljoner läsare varje dag enbart i USA. Det var en tredjedel av den vuxna befolkningen i USA på den tiden. Och nästan alla tidningar blev översatta till andra språk (franska, tyska, spanska, portugisiska, italienska mm) och såldes ut i stora upplagor över hela världen. 

Hearst kännetecken, som han tydligt förklarade för varenda VD och chefsredaktör, var vulgaritet och hänsynslöshet till sanningen. Fanns det inga grymheter och illdåd - så fixa det själv. Journalistens första plikt var att få tag på nyheten och trycka den. Den andra var att vara totalt lojal mot tidningen och bossen. För att folk “vill veta sanningen” och har all rätt till det. Och är extremt nyfikna och älskar skvaller om de stora stjärnornas liv och om allt som är glitter och glamour, kärlekens mörka sida och djupa hemligheter. Och för att få folk att sluta tänka på sina egna problem (under den stora ekonomiska krisen på 20-talet), för att väcka fram patriotism (under första och andra världskriget) och sen på 50- och 60-talet när Big Dreams slog stort och på allvar. Hearst skapade och finslipade den stilen som man uppfann i Gamla Rom - skådespel och bröd, eller som det hette - underhållningen till döds.

Man ställer sig ofta frågan: ljuger journalister? Ja, när det behövs och en del i alla fall. De “fejkar”, som journalister själva uttrycker sin “ivrighet”. Att hävda sig själv, att tjäna lite extra (både tidningen och hjälten), att slippa bli stressad och pressad, att inte upprepa sig, att hitta på något nytt och spännande… Det är ibland ett svårt och krävande jobb. Att ha som uppgift att beskriva en händelse så korrekt som möjligt och spegla verkligheten håller inte måttet ibland. Tiden rinner och journalisten har ibland bara några timmar på sig att presentera nyheten på några spalter i tidningen eller säga det i radio eller tv. Det finns alltid olika påtryckningar från olika håll med olika intressen och ett stort krav både från ledningen och allmänheten att materialet ska vara intressant, slagkraftigt och spännande. Man måste tänka snabbt och improvisera för att åstadkomma nåt relevant. Ibland är man inte helt insatt i olika frågor så inte konstigt att man blir tvungen att hitta på. Oftast har man sina (o)säkra källor som, i avsaknaden av bra stoff och i behov av pengar, kan ljuga och använda sig av lögner eller halvsanningar, oklara formuleringar, okontrollerbara uppgifter mm. Men också lite av naivitet, känslomässig engagemang, omisstänksamhet, avsaknaden av ifrågasättandet, bristande analys, uteblivna följdfrågor, olika sympatier för olika frågor och personer, dålig koll på både källorna, bakgrunden och materialet och såklart tiden som inte räcker till kan bidra till att journalisten felar. Och så självklart - bli snabbare än konkurrenten och få mer pengar.

Vår tid erbjuder aldrig tidigare skådade möjligheter för konsumenter att ta reda på de aktuella och senaste nyheterna från hela världen på ett mer allsidigt sätt. Och på flera språk dessutom. Det finns så mycket information att hitta på Internet, radio eller tv. Man räknar att det finns över 300 miljarder olika webbsidor på Internet som erbjuder allt möjligt. Ungarna använder sig flitigt av detta, men problemet med “filtreringen” kvarstår. Man hamnar i fel spår och tar lätt åt sig den felaktiga informationen som i längden kan förändra hans tänkande, handlanden och hela hans liv (en kille med trasig liv och en högerextrem webbsida t.ex.) Vår mediekonsumtion är ett faktum. Vi får mer och mer och media gör sitt bästa att vi får ännu mer. De anpassar både sig själva till det moderna och innehållet enligt Murdochs motto - gå efter konsumenternas önskemål. Och det är just journalistens uppgift - att skapa det läsaren vill. Och det vi vill är, paradoxalt nog, det som vi får.