Snart är det val, det är full fart med medias skriverier om den urartade och blodiga krisen i Grekland som hotar att lamslå halva Europa, om vissa länder som är farligt nära en total kollaps. om borsens fall (igen?!), om pågående smuts- och pajkastningen och Tobleronepolitiken, om vissa naturkatastrofer... Tråkigt.

Men hur det egentligen ser ut hos oss när det gäller olika blocken och våra partier?

Läste lite gran Göran Greiders analys om detta och håller faktiskt med det han hävdar - det är få företeelser som förvånar mig idag när det gäller vår mesiga och tjatiga politik.

Det finns ett stort tomrum som öppnat sig i offentligheten. Man resonerar kring utopin och realiteten, vad som är möjligt att göra eller åstadkomma och vad som är önskvärt. Det är svårt i den nu pågående finans- och klimatkrisen som härjar samtidigt och trycker väldigt hårt. Verkligheten tycks nått fram till utopin. Den praktiska politiken - realpolitik och utopin är väldigt nära. Dagspolitiken är begränsad och vi lever idag i den nästan realiserade marknadens utopi. Storkapitalet banar sin väg mer och mer med sina hårda marknadsregler.

Oppositionen tyvärr bara längtar efter något nytt och inte kan åstadkomma stora förändringar, fast den lovar hela tiden stora sociala och ekonomiska förändringar, och den politiska offentligheten har lämnat oss alla och slutat samarbeta med de talrika sociala rörelser som också tycks förtvina i apatin och i den eviga längtan efter bättre tider. Utopin och det vardagliga sammanflätas mer och mer i varann.

Det måste väl finnas ett samspel mellan teori och praktiskt handlande i politiken? Så som det fanns under 1900-talets stora framsteg inom arbetarrörelsen och deras då mycket starka samhällsförändrande kraft.

Men, teorin kan alltid ifrågasättas och gränserna för vår vetande kan flyttas fram. Kan man göra det när det gäller politisk utopi? En vision om ett samhälle som i princip kan förverkligas trots att vi saknar kunskaper om eller innehar redskap eller några medel för att detta skulle kunna förverkligas.

Med tanke på hur det står idag med det negativa inom vår usla politik och i vårt lilla samhälle är det inte så konstigt att de flesta, om inte alla politiska rörelser, har tappat suget efter framgångar och sin ideella kraft och själva målet inom vår politik har blivit ännu mer avlägsen och visat sig ogenomförbart, pga. avsaknaden av både kraften och ideerna, plus uthålligheten och tålamodet. Apatin har blivit starkare.

Idag har vi en ganska nöjd liberalism i landet som etablerat sig för några år sedan och skrattar åt varje form av kritik. Och så har vi vår opposition - mest frasernas partier med deras "radikala" samhällsposition, men med en nästan löjlig verk bakom sig och svaga handlingar. De tror att de står åt vänster, men för det mesta lever de en borgar- och högerliv och oftast har inga stora illusioner om en rejäl social förändring - de lever farligt nära och närmar sig högern i sina tankar och ideer.

Arbetarrörelsen är utan självförtroende och borgarna härskar. Stora skattesänkningar för företag, höginkomsttagare och rika, som har urholkat statsfinanserna; sänkta löner för de redan lågavlönade, sänkta pensioner, sjukersättningar och a-kassan,  ganska hög arbetslöshet och urholkad välfärd och alla vi vanliga människor som är  förlorade inför storkapitalets frammarsch.

Det som är viktigt och relevant att diskutera inför valet är misslyckandena efter snart fyra år av borgerligt vanstyre och vilka lösningar de olika blocken har inför framtiden. När ska det bli ett slut på den ekonomiska diskrimineringen av pensionärer? Hur ska man bekämpa arbetslösheten? Hur ska välfärden stärkas? Vad kommer att hända med alla de människor som blivit "friska" och utförsäkrade? Hur kan vi få en trygg arbetslöshetsförsäkring igen? Frågor som påverkar vanliga människors liv.

Senaste veckans debatt om Tobleronepolitik med överreaktioner returnerade från
socialdemokratin vittnar om bilden av respektive politiska motståndare. Det är en hård strid om makten. Politik är svårt i Sverige!

Därför smuts- och pajkastningen förekommer inom politiken. Känner man sig på något sätt besegrad och utan moral och nya ideer, då börjar man med att snacka skit om motståndaren. Då blir politiken allt annat än förändringen. 

För när debatten inte längre handlar om sakpolitik blir den inte heller någonting värd.

Eller som jag brukar säga: när makten har rätt har rätten ingen makt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...