Facket är inte längre en värdegemenskap utan en ruinerad affär som folk faktiskt flyr ifrån. Så som de flyr ifrån sina egna a-kassor. Alltför höga medlemsavgifter, men alltför låg skydd. Vissa fackföreningar låtsas att de har samhällsansvar, att de verkar för rättvisa och lojalitet mot de svaga och utsatta medlemmarna. Men de har blivit alltmer försvagade och börjat avskärma sig från verkligheten. Så som våra makthavare och makteliten gör. Och så som de vill att facket ska bete sig. Svensk Näringsliv har under flera år angripit den svenska modellen genom att försvaga fackföreningen, det  fackliga arbetet och kollektivavtal. Genom det har facken tvingats dumpa arbetarnas löner och höja a-kassaavgifterna. Fackrörelsen har förlorat sin ideologiska makt, engagemang, styrkan. "Alla är lika" och "Allas lika rätt" och liknande floskler gäller inte längre.

Den borgerliga högeralliansen har lyckats krossa den fackliga kraften och ersätta den med den "nya arbetarpartiets" längtan efter mer pengar och mer makt. De har skapat en hård hänsynslös konkurrens där oseriösa, nästan halvkriminella företag konkurrerar ut seriösa företag som tvingas sänka när anställdas löner för att försöka rädda sig från konkurs. Med det försvagas väl löntagarnas (fackets) inflytanden, som högeralliansen hela tiden hävdat bestämt att arbetare har, och därför måste den makten facket utövar avlövas. Dåliga politiska beslut, maktspelen bakom kulisserna, lobbyverksamheten och självklart Svensk Näringsliv har gjort sitt arbete. Målet var att öka klyftan mellan de som har och de som inte har, att utöka utanförskap, att skapa ovisshet, obalans, rädslan...

Rika och fattiga - mitt i dagens Sverige. Borgarna tar hand om de rika och ger dem mer, men också om de fattiga och tar ifrån dem tom. det de har laglig rätt till. För det är nya tider med en ny policy: få mindre - betala mer. Som gäller endast de fattiga, såklart. Mindre i a-kassa, mindre i lön, mindre i pension... Och facket har ingenting att säga om. Och kan ingenting, förutom att "beklaga" och tycka att "det är bedrövligt". Det finns också några politiker som "försöker kämpa för mer rättvisa löner" åt arbetarklassen. Men det är oftast de som tjänar över 100 tusen kr i månaden och som "beklagar" då och då. Och som har ingenting emot att Annika Falkengren, SEB-boss, tjänar också 100 000 kr - om dan! Och får lite extra i bonus - ett par hundra miljoner förstås. Hypokrater  finns överallt och moralen tycks vara en bortglömd företeelse nuförtiden.

 LO-bossen tillhör samma maktelit med frikostig lön i miljonklassen och vägrar inte (vill inte)ifrågasätta maktelitens och pamparnas girighet. Fru Wedin är ordförande för 1,7 miljoner svenska löntagare, men samtidigt har ingenting emot att belåna t.ex. ex-Folksams VD med 50 miljoner kr i pension, eller en annan med 32 miljoner. Att ge till de som gömmer sig i maktens (mörka) korridorer och roffar åt sig känns naturligt på något sätt. På arbetarnas och små människors bekostnad förstås. Samtidigt är hon emot att vanliga arbetare ska få en lönehöjning på ett par hundra kronor i månaden - det är alldeles för mycket i "ett sådant svårt ekonomiskt läge". Ironiskt och hycklande med tanke på hennes "alla är lika" och "allas lika värde" -mantror och vissa påhittade floskler. Att "utöva" sin makt i tv-rutan går det utmärkt, men i verkligheten...

Folkets makt begränsas mer och mer genom olika svårtolkade lagar, krångliga regler, massa bestämmelser, förordningar, avregleringar, EU-direktiv... Arbetarna ska få mindre inflytande genom att staten minskar deras makt via facken, via a-kassan, via kollektivavtalen. Det är staten och myndigheterna som ska "få mer ansvar" genom utökat makt. Paradoxalt nog. Det var nån kunnig snille som sa en gång att all (politisk) makt handlar om att, i slutändan, slippa ta ansvar. Vad ska man då tro på egentligen? Ju mer kunskap desto mer tvivel, verkar det.

En förtroendekris skapad av en medveten politisk spekulation och långvarig indoktrinering, där vinstjakt styr varje process. Systemet baseras på girigheten – mer pengar och mer vinst till varje pris. Inga moraliska hinder eller etiska baktankar finns. Bara den borgerliga och högervridna makteliten kan göra så, eftersom den har både makt (över dagordningen) och råd. Den fria marknaden förstärkt av den hänsynslösa kapitalet måste infrias, människorna måste "befrias" genom deras "förslavning". Paradoxalt nog. Man kan säga "adjö" till fackföreningslivet, till kollektivavtalet, till solidariska försäkringar och genom det blir den svenska modellen snart ett minne blott. Vad ska hända då med vårt demokrati, undrar jag?

Makthavarna känner sig inte längre ansvariga för dåligt fattade politiska beslut, utan det är oppositionen de alltid anklagat för egna fel och misslyckanden. Och de "andra" - de som skall förvandla deras teoretiskt stiftande ord till praktiska lagar och regler. Tomma ord i teorin och praktiska handlingar - två olika företeelser. Handlingarna som skall (be)visa vad man egentligen står för. Och då ser man tydligt och klart att borgarna använder sig av det egna moderata retorik-språket i teorin, men verkligheten - det praktiska, bevisar något helt annat - det motsatta.

Så, att "värna om välfärden" och "minska utanförskap", som Fredrik Reinfeldt hade som huvuduppgift och  uttryckte sig tydligt och klart innan valet 2006, var bara ett spel för gallerier. Det vi ser idag, och känner in i benmärgen, är det motsatta - kraftigt ökat utanförskap, ökad fattigdom och urholkad välfärd. Plus mycket annat - i den negativa bemärkelsen, självklart. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...