Att driva bank handlar, sägs det, om förtroende. Kunder + sparare + kapitalet = vinst + ränta = förtroende för banken. Och det ska väl vara ömsesidigt, att alla ska tro och lita på varandra: "Här har du mina pengar - använd dem väl. Jag litar på dig - belåna mig under tiden för det förtroende".

Krisen, som började i USA hösten 2008, stora nedgångar inom finansmarknaden runt om i världen och här i Sverige har visat att bankernas olika risktaganden har gått dåligt - börskollaps, bankkonkurs, massa dåliga affärer i USA, England, Litauen och Island plus ett stort fiasko för våra fyra banker. Missnöjda kunder och sparare plus investerare kände sig lurade, förbisedda, glömda. Förtroendet - ett minne blott. Och så uppstod det rena rama kalabalik och ett omfattande mediedrev förra året med SEB, Swedbank, olika fonder och deras miljardbonusar. Trots det svåra ekonomiska läget och bankernas miljardförluster satte de fart på frikostiga bonusar - pengabelåningar till bankledningen för "väl utfört arbete". Hundratals miljoner, tom. miljarder kronor byte ägare under kort tid. Och så fick de en frikostig saneringshjälp från staten som lånade miljarder kronor för att rädda bankväsendet från konkurs. De enda som inte fick nåt och, som vanligt, blev de stora förlorarna, var vi -småspararna.

Nu, i januari, fortsätter de med samma "belåningssystemet", trots all offentlig kritik. Bonusersättningarna för SEB kan bli högre än helårsvinsten och för Nordea gäller reducerad vinst men ökad bonus till ledningen. Som "försäkrar att styrelse tar frågan om rörliga ersättningar på stort allvar", efter svidande kritik från regeringen och allmänheten. Inget mer. Inga andra kommentarer med utförliga förklaringar. Kanske att tacka nej till ett par hundra miljoner extra? En del anställda och de flesta styrande bankpamparna känner sig "orättvist påhoppade och missförstådda". Folk reagerar hårt mot de stora bonusarna bankerna öser över ledningen trots massa förluster. Men så tänker inte ledningen. Förlust är en sak, men att ge (ekonomisk!?) stöd till ledningen och peppa upp dem så att de ska jobba ännu hårdare, bättre och effektivare är en annan sak.

Samhället kokar av vrede och protesterar, med all rätt, våra kära cyniska politiker och hycklande makteliten "är förvånade", som alltid, finansministern "beklagar" men inte kan göra ett dugg, tusentals kunder och en stor del sparare hotar med att "byta bank" - men fru Falkenberg, som i övrigt tjänar 100 000 kr - om dan, är glad. Och resten av pesten likaså. För bonusregnet fortsätter och ska utföras in i det sista, så att alla blir glada. Vanlig folk - skit i dem. De har lagligt rätt att klaga och makthavarna har "fullt förståelse för det".

Jag personligen har för små summor på mina tre olika konton, så detta gav mig noll kronor i räntan under förra året. Jag hade mer pengar i början av 2009, men blev tvungen att ta ut lite då och då av mina besparingar för att betala alla mina räkningar som skulle betalas i rättan tid, annars... Problemet är att regeringen och makteliten bedriver ett nytt indrivningssystem: Man ska få mindre men ska betala mer. Det gäller förstås oss fattiga. De rika har mer och därför ska de få ännu mer. Summan ska tas från oss små för att bekosta deras välstånd. Det är väl det nya borgerliga ideologin som råder i Sverige. Så, jag får kamma noll kronor i vinst eller i ränta från SEB, Nordea och Swedbank. Men att betala mitt kontokort 36 kr varje månad, oavsett om jag använder det eller inte, det går bra och det måste jag - man bara följer reglerna. Men att sänka månadsavgiften eller tom. slopa den helt och hållet - bevare oss milde herre gud, det går inte, vi i banken måste bedriva en fin verksamhet och få mer pengar annars blir det bara massa förluster och bla, bla, bla. Men - bonusar då? De kan täcka kostnaderna i flera år. Nej, nej, det går inte - de pengarna är avsedda enbart för ledningen, inte för er småsparare. Beklagar, men så är det.

P.S Brukar skicka lite pengar, efter egna förutsättningar, till min mamma, som är ensam, sjuk och gammal och får så lite i pension att det knappt räcker åt henne. Var på SEB häromdan och fick skicka 500 kr. Avgiften var 150 kr plus 175 kr för mottagaren, dvs. min mamma. Den var 150 kr förra året - nu har SEB höjt det också. 325 kr sammanlagt, ifall jag skulle betala morsans "del av bördan". Påpekade för kassören att avgiften är alldeles för stor: det spelar ingen roll om man skickar 50 kr eller 50 000 kr - avgiften blir samma - 325 kr. Överföringen sker elektroniskt och det tar lika mycket tid oavsett summan, så varför? "Beklagar, men såna är reglerna", sa han. Så, man ska betala mer i avgift än den summan man skickar. Att betala 10% av den summan man skickar är, för min del, rimligt, men inte för SEB. Hur ska de annars tjäna pengarna som ska användas som extra bonus till deras chefer och vd? Vet bara en sak: hundratusentals, kanske miljoner människor skickar pengarna på samma sätt till sina kära och nära runt om i världen. Det handlar om miljarder kronor. Varje dag, varje månad, året om, år efter år. Spelar ingen roll vilken summa - avgiften är likadan. Svindlande miljoner i vinst för bankerna varje dag enbart tack vare den "lilla avgiften". Plus annat och lite extra ger - bonusregn!

Och en sak till: jag känner mig blåst, lurad; min mamma också eftersom hon måste ändå betala en viss "avgift" när hon ska ta ut pengarna jag skickat. I övrigt har hon ingen förtroende alls för banken, men hon är illa beroende av den. Lika som jag.  

P.S Min granne fick 72 kronor i ränta för år 2009 (sex kr per månad) för sina 35 000 kronor - pengarna hon satte in på ett separat konto i slutet på 2008, men fick aldrig nåt erbjudande att placera de pengarna i olika fonder eller köpa vissa akcier. Hon fick två erbjudanden att teckna ett abbonnemang gällande Master Cards bankkort - för 24 kr i månaden. Hon tackade nej - hon vill inte ta ut några pengar från det kontot, utan ville använda det vanliga kontot där hennes lön och bidrag satts in varje månad. Pengarna blev bara liggande där och gav henne ingen vinst, förutom de 72 kr.

Hon tänker ta ut pengarna nästa vecka och "investera" i en laglig verksamhet; en av hennes sambos bekanta försörjer sig genom att bl.a. köpa gamla begagnade bilar och motorcyklar, reparera dem, snygga till och sälja - och tjäna varje gång upp till 25% mer än inköpspriset. Hennes 30 tusen kan ge henne garanterad vinst efter varje försäljning, enligt "bilhandlaren". Annars kan hon behålla pengarna på sitt gamla konto och tjäna sex kronor i månaden. Och ha fortsatt förtroende för banken. Svår dilemma, eller hur.