Sjuka och arbetslösa eller, rättare sagt, sjukan och arbetslösheten kan inom snar framtid bli ett minne blott.

De arbetslösa - det är deras kunskap som är fel på. De vet inte det elementära -jobbskatteavdraget gör att fler människor kan hitta ett arbete, men man måste bara tro på Riksrevisionen, herr Borg och herre Totto. Och några till, som gör sitt bästa att "halvera utanförskapet" och erbjuda de utsatta ett "värdigt liv". Man ska väl inte bara slöa och inte ta till sig kunskapen om avdraget. Det är en enkel information som säger på ett tydligt sätt att det lånar sig att arbeta. Arbetslösa vill inte veta nåt om det. Så det är bara att masa sig upp från bädden, gå ut och välja och vräka mellan de lediga tjänster som finns överallt. Under förutsättningen att man anmäler sig på arbetsförmedlingen som fixar resten. Jobbpolitiken är utformat för de som vill jobba - hypnos och beröring, spa och healing som de kunniga jobbcoacherna sysslar med. Vill man inte det, då förlorar man rätten till a-kassaersättning eller olika bidrag. Då hamnar man hos socialen. Men då är man inte längre arbetslös eftersom man inte söker jobb. Enbart de som söker ett arbete kan kallas så och därmed kan behålla rätten att få rätt ersättning.

De "sjuka"- regeringen har bestämt sig att kalla långtidssjuka människor för lata och beroende, alltså folk som inte vill jobba och som låtsas vara sjuka. De försöker lura och övertyga hela samhället att de är fysisk eller psykisk sjuka. Eller både och. De är bara vana att utnyttja systemet och rofsa åt sig olika bidrag genom att fuska. Förmodligen sysslar de med något annat arbete, eller jobbar svart. De är sjukt sjuka människor utan värde, moral och nåt ansvar som bara ligger i sina bekväma sängar och parasiterar sig på skattebetalarnas bekostnad.

Cristina HP har vägrat offentligt hjälpa de utsatta. Även Gunnar Axén, ordförande i soc.förs.utskottet, har nekat att möta de drabbade som inte fått någon hjälp och blivit utan pengar: "Jag brukar inte gå in i enskilda fall och gör det inte här heller. Man måste visa respekt för dem som verkligen är i en svår situation”.  Eller: ”Det sägs så, men det är inget som visar att det verkligen är på det viset” hävdade han i december, när man påpekat att det finns massa drabbade.  Vilket väl kan betyda, enligt honom, att en svårt sjuk  person som åker ut ur försäkringen absolut inte befinner sig i en alltför svår situation. Det måste väl vara de hemlösa i så fall - men jag tror inte att herre Axen vet att sådana stackare finns här i Sverige. Självaste Anna Hedborg, riksdagens arbetsförmågeutredare, skrev i utredningen i fjol att den som "inte är medvetslös kan i princip arbeta". På frågan om en person som är sängliggande med ångest eller smärta ska behöva arbeta, svarar hon: "Man kanske inte har ångest hela tiden".

Helt friska människor har inbillat sig plötsligt och börjat kalla sig själva för sjuka och, tack vare det gamla sosse-systemet, fått rätten att bli långtidssjukskrivna i många år, "utan att samhället gett dem rätt rehabiliteringsprogram". Enligt de nya sjukförsäkringsreglerna blir de sjuka inom snart utförsäkrade och hänvisade till arbetsförmedlingen som ska fixa ett introduktionsprogram åt dem. De ska under tre månaders långt arbete  hitta ett lämpligt jobb åt sig själva, efter egna förutsättningar och efter egen arbetsförmåga. Under den tiden har de inte rätt till sjukersättning eller sjukpenning. Man måste respektera sk. karensregeln: inget jobb - inga pengar. De kan också vända sig till socialen för att få ekonomisk bistånd. Under förutsättningen att de inte har nån sambo, särbo eller egen make/maka som själv jobbar eller får nån form av ersättningen. Då går det inte att få pengarna. Har man en bil - då ska man sälja den och leva på det. Eller på sina besparingar som man lyckats fixa under alla dessa sjukdomsår.

Mer än hälften av dem som nu ska utförsäkras har, påstås det, psykiska problem. Dessa personer vill inte bli friskare, utan snarare sjukare om de inte hänger med utförsäkringskedjan. De får en "riktig utredning och behandling" tack vare den goda samarbetet mellan Af och F-kassan. Den ordinarie äkarens (sjuka) utlåtande är inte avgörande, utan F-kassans "sjukkonsulter" och handläggare som ska bedöma ens arbetsförmåga. Ingen kommer att utlämnas till myndigheters godtycke eller kanske hänvisas till ett "förnedringsbidrag" som det blir omöjligt att klara sig på. Det verkar bli så, om man ska tro på maktens "utlåtanden".

Det var så här fru HP beskrev, i slutet på december, regeringens välvilja att hjälpa de sjuka att bli friska, komma tillbaka och bli fullvärdiga skattepliktiga medborgare: Sossarna förde en "kostsam och oerhört brutal politik - folk blev sjuka och mådde allt sämre psykiskt av att vara borträknade, obehövda, utanför arbetsgemenskapen 

Vi kommer aldrig att acceptera att massor av människor med arbetsförmåga döms till ett liv som förtidspensionärer. Hittills har vi lyckats halvera antalet sjukskrivna sedan år 2006, från cirka 200 000 till ca 100 000 – en bedrift jag är oerhört stolt över. Sverige har gått från att vara Europas sjukaste land till att närma sig EU-snittet. Regeringen vill bryta utanförskapet genom att erbjuda sjukskrivna att kunna återgå till arbete om de anser sig klara av detta. De som inte anses tillräckligt friska att kunna ta ett arbete, behöver emellertid inte vara oroliga. Under den nuvarande regeringen blir ingen människa utförsäkrad. Ett helt felaktigt påstående. I januari 2010 kommer de första sjuka att prövas mot arbetsmarknaden för att se om några timmars arbete i veckan är möjligt. Det finns fyra möjliga sätt: gå tillbaka till sin anställning, förtidspension, introduktionsutbildning med rehabiliteringsåtgärder hos Arbetsförmedlingen eller, i värsta fall och som sista utväg, ytterligare tid med förlängd sjukpenning".

Vissa regler och lagar ser kanske fyrkantiga ut men de gäller alla, oavsett vilken situation man varit i eller hamnat i. På så sätt försvinner tusentals och sen tiotusentals och till slut hundratusentals "sjuka" eller "arbetslösa" sakta men säkert och då får ännu mer skatt hamna i statskistan.

Och så kan alla vi leva i alla dessa år, lyckliga och glada. 

Vi har en politisk borgerlig maktelit som undviker träffa drabbade, i synnerhet när journalister hänger med, men när media och andra väl insatta människor börjar ifrågasätta deras felaktiga beslut, då reagerar de antingen genom att anklaga andra (sossar) för egna fel - "de bara skapar onödig oro", "varje dag avskrevs 140 personer från arbetsmarknaden", eller korrigerar felen i efterhand. Och sen kan de ändå låtsas vara okunniga och ovetande om problemen. Och fortfarande hävda att de bryr sig.

Som jag brukar hävda: Där makten har rätt har rätten ingen makt.