En kort sammanfattning av det gångna året 2009 (för de som inte har varken ork eller lust att läsa mer skit): ännu mer elände jämfört med året 2008, som var ännu värre än året därpå, som var ännu värre än året 2006. Dåligt - sämre - sämst. Illa - värre - värst.

En (lite) längre sammanfattning - för de som tycker om att läsa och föredrar en mer utförlig analys av olika samhällseliga företeelser: fattigdom, utanförskap, utsatthet, arbetslöshet och antal socialberoende bara ökar, stiger kraftigt och breder sig i dagens Sverige.  Massa elände har blivit ännu fler och ännu mer än förut.

Men trots detta hävdar regeringen motsatsen. Att de ljuger avsiktligt, undanhåller rätt information och mörkar sanningen är inget nytt under (borgerliga) solen, men att ha fortfarande ork och lust nog att fortsätta skapa så mycket psykiskt och känslomässigt elände är ofattbart. Antalet sjuka människor har minskat kraftigt - inte för att folk plötsligt tillfrisknat över natten utan för att de har blivit tvingade att avsluta sitt fuskande och återvända till arbete; antal dagar man kan vara sjuk har tagit slut. Rehabiliteringskedjans sista steg. Samtidigt hävdar massmedia att folk köper, handlar, shoppar, konsumerar och spenderar mer pengar idag än nånsin förut. Det här året slår vi rekord i Julhandeln. Paradoxalt nog. Klyftan mellan rika och fattiga, män och kvinnor, låg- och högavlönade och mellan löntagare och pensionärer har ökat drastiskt i år. Antal arbetslösa (9,3%), i synnerhet unga (27%) och sjuka har ökat, antal socialberoende (20%) och fattiga (11%) också. Medlemskap i a-kassan och facken har minskat drastiskt. Däremot har segregation, rasism och främlingsfientlighet ökat drastiskt. Regeringens påhittad politik med stora försämringar i olika försäkringar och de stora skattesänkningar har ytterligare ökat utanförskap och ojämlikhet. Allt detta elände har lett till urholkad välfärd och skadat vår demokrati.

Det är extra svårt att vara och känna sig fattig eller sjuk i dagens rika Sverige, men också arbetslös i ett så högt utvecklat konsumtionssamhälle där massmedia förväntar sig och utgår ifrån att varje 10-åring, förutom eget rum och egen tv, har egen mobil och egen dator (förmodligen gäller detta våra gamla också). Ändå har vi mer än en kvarts miljon fattiga barn idag. Många av oss reagerar inför ordet fattigdom och hävdar bestämt att det inte finns nåt sånt i vårt fina, rika och trygga land. Vissa säger att det är ingen skam att vara fattig, men när fattiga (vissa) ryter ifrån, då "ändrar de på sin uppfattning" och säger att det är mer som en skam för samhället (regeringen, makteliten?!) som "tillåter fattigdomen" och samtidigt gör sitt bästa för att utöka rikas välstånd. Hyckleri passar alltid och i alla tider. Den som har ont om pengar och ÄR fattig värjer sig inför begreppet och håller käften, skäms över att vara fattig och att tala offentligt om fattigdomen. Det är en tabubelagd företeelse. Ingen vill vara fattig idag, men en hel del ÄR det. Mänskligheten och välfärden vilar på en materiell grund, inte på usla löften om "minskad klyfta och utanförskap". Lever man ett "drägligt liv" tack vare hjälpen och nödvändigheterna i form av olika bidrag från våra myndigheter, så bidrar inte detta till minskat utanförskap och minskad klyfta mellan rika och fattiga. Man (regeringen, makten, eliten?!) måste sträva att samhället ska bli mer jämlikt så att medborgarna ska uppnå jämlikheten. Men ojämlikheten är något som i Sverige har ökat lavinartat de senaste åren. Ett dystert och sörjigt faktum.

Regeringen, vissa politiker och olika myndigheter bombar oss med olika definitioner om utanförskap och  fattigdom, definierar och sätter sina egna gränser för den relativa eller den absoluta fattigdomen. Under den senaste tiden har de t.o.m flyttat på dem så drastiskt så att t.ex. summan en långtidssjukskriven får i sjukersättning räcker för att leva en "anständigt" liv, att a-kassaersättning räcker också, likaså socialbidrag osv. T.o.m ett lågavlönat jobb är bra att ha, med tanke på svår ekonomisk kris Sverige befinner sig i idag. Som alltid - hyckleri och dubbelmoral skadar inte. Att tjäna (få) 10 tusen spänn i månaden och behöva allt mellan sju och åtta tusen för att betala alla räkningar i rättan tid och leva på resten är inte samma sak som om att tjäna 25 tusen, betala sina räkningar och leva på - resten av 17 tusen. De som tjänar mer än hundra tusen (politiker?!) och snackar om "rättvisan och allas lika rättigheter i vårt samhälle" lever sitt eget liv helt avskärmade från verkligheten. Det är dem som bespottar oss fattiga och utsatta rakt in i ansikten med sina tomma mantrar och floskler om "välfärden" och "jämlikhet". De borde ju veta själva att just ojämlikheten skapar både fysisk och psykisk ohälsa, misstro, missbruk, våld, kriminalitet och sjukdomar. Bättre standard - bättre samhälle. Så enkelt är det. Men makteliten med sin arroganta cynism och förakt för oss små, utsatta, maktlösa människor tänker enbart på sig själva och p.g.a sina höga posteringar är tvungna att snacka en del smörja. Men det de åstadkommer bevisar tydligen att de både gör och har fel. Verkligheten är tyvärr det som via ojämlikheten förgiftar oss mer och mer och skapar ännu större klyfta mellan de som har och de som inte har. Så växer  sig vårt utanförskap ännu större och allt elände bara stormar in.

Regeringen arbetar med "olika lösningar", allt från "hypnotiska och berörande jobbpolitiken" via utförsäkringen till att skicka fattiga barn till kyrkans sopkök runt om landet. Ingenting fungerar. Alliansen "bekämpar" fattigdomen, oppositionen "bekämpar" rikedomen, men lite förenklat låter det så här: Alla ska ha det dåligt! Det politiska mantrat från alla riksdagspartier är, som vanligt, att alla vi är lika. Snacka om cynism och hyckleri igen. Vi kommer aldrig att bli mer jämlika så länge vi har politiker som hävdar att "hungriga lejon jagar bäst". Vad ska de som inte är hungriga göra under tiden? Titta på hur de fattiga slåss om vilka lågavlönade jobb som helst för att bekosta de rikas välstånd?

Att folk vill försörja sig själva och få eller ha ett bra betalt arbete är väl en självklarhet, men en hel del, i dagens Sverige, saknar den möjligheten. Verkligheten är nåt helt annat än teorin. De som t.ex deltar i jobb- och utvecklingsgarantin för leva på mindre än 5000 kronor före skatt. Det kan man inte leva på. Men regeringen står bakom den summan och hävdar att det är en rimlig summa pengar. Resten kan man få genom att ansöka om bostadsbidrag eller få ekonomisk hjälp från socialen. Men ändå är det för lite att leva ett anständigt liv idag.

Hur ska man få nuvarande makteliten att inse och förstå (hur kan de göra det - de tjänar ju miljoner om året) att de ekonomiska nivåerna i våra ersättningssystem måste vara hållbara, måste vara högre än idag för att kunna hävda att fattigdomen inte finns i Sverige. Är man tvungen att söka tre-fyra bidrag hos olika myndigheter för att försörja sig under en månad och vänta otåligt till nästa utbetalning eftersom pengarna räcker inte, då handlar det om fattigdom.

Det moderna konsumtionssamhälle ställer stora krav på sina medborgare; allting har blivit dyrare - en fattig som redan lever i utanförskap har det svårt att klara sig på alla sätt och vis. Då ska nivåerna i våra socialförsäkringssystemet bli värdiga och beräknas utifrån de krav samhället ställer på medborgarna. Inte utifrån teoretiska klassificeringar som borgarklassen tycker om och blint tror på. Allt det som hänt under de sista tiden bevisar motsatsen - det har inte blivit bättre utan ännu sämre. Klyftan har ökat, likaså utanförskapet; rika har blivit rikare, på det fattigas, sjukas, gamlas och utsattas bekostnad, och  fattiga har blivit fattigare. Den nya omänskliga, cyniska, omoraliska, sjuka, ruttna borgerliga devisen i dagens Sverige år 2009 är: Fattiga ska få mindre - för att betala mer. För de måste försörja både sig själva och bekosta de rikas välstånd.  

 

Sarasvati

20 december 2009 12:18

Applåder, för en välgenomtänkt, välskrivet blogginlägg!
Jepp, så ser det ut i sverige av idag, med en högborgerlig totalitärt hållen styrning JA! TVI!

Bort med dem som inte kan hålla landet i bättre form än det vi ser uppenbaras nu. Det enda som synes vid horisonterna är att klyftorna ökar, det gäller även de tidigare socialdemokratiska greppen som var på väg mot likande. Fram med Medmänskligare toner nu och grönare... skönare liv! För alla! Vill man ha flertalet med sej, behövs andra takter. Det går inte att öka skillnaderna ytterligare iaf! Det går bara med en väl genomtänkt politik, som ser alla människorna i landet!
Mvh Sarasvati

http://www.metrobloggen.se/universalpolitik

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...