Alla inlägg den 13 december 2009

Av Blues - 13 december 2009 18:19

Den Nya Världsordningen är på väg. Runt om jordklotet och i hela världen, inklusive EU och vårt lilla land. Det infriade otyglade världskapitalet och den fria marknadens utbredning. Jag trodde under många år att Sverige var ett av de bästa länder att leva i. Att vi hade det bättre. Men på sistone har jag insett att vi slarvat bort något mycket värdefullt: respekt för våra medmänniskor och förtroende för att samhället ställer upp när det blir kris. Något vi var så stolta över i så många år, något som det fina svenska Folkhemmet byggde sin framtidstro på, vår världsberömda svenska modellen likaså.

Dagens samhälle genomsyras av att man inte ska lita på sina medmänniskor. Och ett tillstånd som råder i hela världen -avsaknaden av hjärtan. Idag är det viktigare att inte “låta sig luras” än att ställa upp för varandra. Vi måste (mot)bevisa oss själva, “förtjäna” förtroende och respekt av “någons” subjektiva regelverk. Denna fruktansvärda människosyn färgar av sig överallt. Vi har våra politiker och vår massmedia som uppfostrar oss att inte lita på någon och att i längden bli just de lögnare som vi idag misstänks vara. Och att vi ska vara helt politisk korrekta. Hyckleri, avsaknad av moral, egoism och misstänksamhet råder.

 

Vi köper det massmedia frikostigt bjuder på, deras förvrängda bils av verkligheten, lever i konsumera-mera samhället och låter oss tvingas bli konsumenter i konsumismens namn (länge leve konsumismen - kommunismen är död!), är förtjusta i dokusåpor, världens främsta träning i att frigöra sig från medkänsla och empati – att få en "härlig" kick av att välja bort medmänniskor och låta samhället sparka just på dem som behöver vår empati, medlidande, förstånd, insats, sympati, hjälp, engagemang, solidaritet, medkänsla...  

Någonstans på vägen i "framtiden" har vi börjat anse att de som behöver bidrag från staten är detsamma som att vara helt beroende. Arbetsmoralen ska igen bli en påtvingad dygd, på de utsattas bekostnad. Jobbpolitiken till varje pris där vi ska slåss om vilka lågavlönade jobb som helst och bli avundsjuka på dem som inte jobbar och ska utpeka alla dem som fuskare, parasiter, sjuka på låtsas... Det har gått från ilska när någon utnyttjat systemen till att alla medborgare är rena lurendrejare. Många skyller på egoister som exploaterat systemen och ursäktar sin egen inskränkthet med att andra är det. Försvara - nej; anfalla - ja! Många accepterar idag ett sånt dumt argument, förmodligen av rädslan, av själviskheten. 

 

Nu har vi valt bort de sjuka och arbetslösa efter att våra makthavare talat om vad de tänkte göra med dem. Majoriteten beslöt sig för att ge förtroende till makteliten och ”rösta bort” dem som påstås utnyttja systemet. Sverige lagstiftar bort svår och kronisk sjukdom. Det som sker nu är en spegelbild av den nya andan i Sverige, resultatet av en rösthandling och en allmän sinnesstämning. Våra makthavare med förkärlek för borgarnas rikedomar tycks lida av svårartad hjärtlöshet; det liknar alltmer det som hela världen lider av - avsaknaden av hjärtan. Troligen behöver de en långvarig rehabilitering, längre än 180 dagar. Jag tror att vi i framtiden kommer att få se mängder av tragedier och sönderslagna livsprojekt i ett samhälle där lagen hävdar att alla är utbytbara och att ingens begåvning är värd att rehabilitera mer än 180 dagar.

 

Varför är det förbjudet att känna medmänsklighet och respekt i Sverige idag? Och varifrån detta hat och misstänksamhet kommer ifrån? Varför framställs den som inte är hjälpsam som vettig? Hjälper man så stjälper man, Visar man civilkurage då hamnar man själv i kläm. Att känna medkänsla och empati har plötsligt blivit farligt. Varför anses medborgare inte gå att lita på? Det finns massa frågor, men man ska ständigt ifrågasätta den farliga utvecklingen som leder mot ett samhälle där ingen får kosta mycket och där alla utsatta ska ìfrågasättas in i minsta detalj. Man ska hellre riskera att gå under än att känna empati, för att man inbillar sig att det är samma sak som att man "låter sig luras"? Av vem?

Om vi inte känner grundläggande respekt för människors rättigheter kommer det att gå illa för oss; ingen av oss får den hjälp vi behöver om en sån situation skulle uppstå i framtiden. Att ogilla de som exploaterar, utnyttjar och misstänkliggör ursäktar inte att ignorera vissa samhälleliga behov. Man blir en stor förlorare om man tycker att det är helt acceptabelt att utsätta sina medmänniskor för förtryck och lidande och att systemet faller ihop om vi känner förtroende och visar empati för våra medmänniskor. Av någon anledning känns det som att det är fel på oss, inte fel på systemet. Att vissa system inte har nån hjärta är välkänt, men vi - svenskarna?!

 

P.S När jag läser kommentarerna i de stora dagstidningarna till denna hjärtlösa ”reform” med utförsäkringen, så finner jag en del fegisar som spyr galla över de sjuka under antaget namn, med en total brist på empati och mänsklighet, men framförallt på civilkurage. Jag  kan bara skratta, av ren förtvivlan. Jag tycker att det är en lysande framgång att människor kan kommentera, att mediernas maktfullkomlighet bryts. Men en del inlägg från de anonyma (komplex, fobi, ångest?!) säger mig att vi har med en fegis att göra. Skriv det ni tänker, men sätt ut namn och mejladress. Om man inte får ta konsekvenserna av sitt ”tyckande och troende” är allt detta egentligen försumbart. Man hatar mindre om man måste stå för sitt hat, om man ställs till svars för det man skriver. Samtidigt blir man illa tvungen att ta reda på mer fakta, att använda sig mer av "det jag vet med säkerhet är att...". Man förblir en man så länge han står för det han säger, skriver, gör, tror, tänker, tycker... Det är våra handlingar vi kommer att bli (be)dömda för, både här på den här jorden och på den andra (om den finns - för de troende). Håller vi på att förvandlas till ett land av nyinstallerade poltroner – fegisar? Vem vinner på det? Att ha massa åsikter med rånarmössan neddragen över ansiktet är lätt, att stå för dem är det som konstituerar en människa.

Skapa flashcards