Idealkropp - ett väldigt farligt grej. Idag vill man förbjuda retuscherade modeller - de halvmanipulerade bilderna som föder ideal som ingen kan leva upp till. Det finns en (i teorin och i det offentliga samtalet) uppmaning: du duger som du är, men den devisen måste omsättas i handling i praktiken för att vi ska tro på och köpa den. Men det händer sällan och det som händer runt om i världen bekräftar att folk tycker inte om "ocensurerad verklighet". När man blir påmind om att trådsmala tjejer är inne eller att alla inte är vackra som Keith Moss,  inser man att det är kört. Överallt finns massa uppmaningar att banta, gå ner i vikt, äta smart, ta kommandot över magen, stajla om hela kroppen. Alla har samma nedlåtande innebörd och budskap: du duger inte så som du är, du är inte bra på det du gör, tänker, handlar... Och det sänker vår självkänsla och gör ont att höra att man inte räcker till, att man inte duger, att ens livsinställning är fel, att hela vår personlighet är fel på. Vårt verkliga liv är dåligt, tråkigt, oglamoröst, tjockt, osnygg, ful... Vi börjar hata oss själva, våra kroppar, vårt inre och slösar massa energi, tid och pengar för att ändra på det och i slutändan efterlikna våra idoler. Vår självkänsla, vårt självförtroende är låg, vi tvivlar på oss själva och på vår förmåga att leva ett normalt liv, så som det är. Vi måste snygga till lite. Det ska bli fejkat, stajlat, konstgjort. Massvis med reklam om den "ideala kroppen" går i övverstyr. Och allting blir fel. Det vi ska börja skylta med är vår "glamorösa verklighet", det fina sminkade livet och vardag, där vi duger så som vi är - efter det dyra och tidskrävande ingreppet.

Kläderna och klädstilen  har blivit ett stort problem i form av statusmarkör, bärare av symboler för grupptillhörighet och exploatering av unga som sexobjekt. Barn från välbärgade familjer bär dyra märkeskläder, fattiga barn har second-hand eller de "ärvda" kläderna på sig. Det markerar på ett tydligt sätt ett status och skapar motsättningar mellan barn och mellan unga; oftast är just skillnaden i klädstilen en ond källa för mobbing både i skolan och ute i samhället och oftast skapar missförstånd. Polariseringen blir oundviklig och "Vi-" och "De"-känslan förstärks.

Sättet att klä sig, olika symboler och annat markerar grupptillhörighet. Det skapar dålig stämning, avundsjuka, hat och hot. Och skuldkänslor. Modetrycket tvingar våra ungdomar till en roll för vilket de inte är tillräckligt vuxna och mogna nog. I synnerhet flickor och tjejer som i alltför tidigt ålder och i allt högre grad tvingas bära utmanande kläder för att vara snygga och passa in och hänga med. Grupptrycket kan vara enorm, förväntningarna stora. Inte att man ska vara duktig i skolan, i ett visst ämne, att bli bra som människa utan att vara snyggt klädd har blivit en norm. Barn får inte längre vara barn utan modedockor som oftast tvingas in i rollen som sexobjekt. Smala flickor och tjejer med jättesmink, kort-korta kjolar och små tajta linnen kan träda fram, äckel och fula ska mobbas. Negativa effekter av modets svängningar och massmedias framställning och exponering av modet syns tydligt idag. Social segregering börjar redan i väldigt unga år. Barn lider och blir uppfostrade efter moderegeln: "du duger inte så som du är och vi ska hjälpa dig att bli snygg och vacker. Du kan förverkliga dina drömmar och önskemål hos oss". Och det kan kosta en oerhört mycket.

Tanken att våra underkläder ska vara just - under kläderna gäller inte dagens media. De ska synas så mycket som möjligt. Stringtrosor, kalsonger, bh:er - de ska inte stanna där dem är menade att vara. En spetsig stringtrosa som hänger utanför de tajta byxorna och i samband med en snygg tatuering ovanpå är det som gäller. Kalsogner som halvsyns och säckiga byxor för killar är det som är cool. Att man ska klä sig personligt efter eget smak och tycke går inte. Det är just omgivningen, kompisarna och massmedia som bestämmer över vår klädstil. Påtryckningar från de stora fashionhouse är uppenbara.

Hur ska man i dagens läge utkämpa ett krig mot utseendefixeringen och "idealbilden" av hur man ska se ut på ett "normalt sätt" i dagens samhälle som är så kropp- och sexfixerat? Vi är mediepåverkade, lever i konsumera-mera samhället och blir bekräftade inte pga. det vi gör utan hur vi ser ut. "Du är det du äter" eller "Du är det du köper". Ju mer köper du desto mer duger du. Ju mer dyra märkesprylar har du desto mer är du värd. Dina kläder avgör om du är cool eller noll-människa.

Åldrandet har också blivit en fobi idag hos unga, speciellt hos tjejer och unga kvinnor här i Sverige. Dålig självkänsla är tydligt kopplat till utseendet - en stor andel av svenska kvinnor är missnöjda med hur de ser ut. Nästan hela samhället genomsyras av en ung vacker skönhetsideal; inget av den inställningen att det är fint och bekvämt att bli gammal och klok, som t.ex i Japan, finns längre här. Det är bara det mörka defekta sidan man drar fram så fort det börjar snack om åldrandet. Man kan bli gammal, men utan rynkor. Ytligheten upphöjs till en rådande norm. Det inre finns inte och märks inte.

En rådande skönhetsideal marknadsförs hårt via media, framförallt via våra tidningar och tv. Utseendefixeringen, en massiv reklam som omsätter enorma summor pengar för skönhetsindustrin och en effektiviserad mediemarknad fixerad vid shopping och konsumera-mera policy. För man duger inte idag så som man är. T.o.m feminismen har reducerats till reklambudskapet - du är det du köper, du är det du äter, kläderna gör dig till det du är mm. Vi har totalt förvridit våra ideal så till den milda grad att vår egen spegelbild ljuger. Kvinnor har större krav än någonsin på att de ska se bra ut. Och de själva har flyttat gränserna, tycks det. De ska leva upp till de höga förväntningar som mode- och skönhetsindustrin ställer på dem. Man snackar om samhället som är präglat av utseendefixering, kommersialisering och sexualisering. Unga (flickor) tjejer och kvinnor känner sig pressade och mår dåligt av de orimliga idealkrav som ställs dagligen via media och reklam. Detta har blivit jätte stort problem och vissa går så långt i sin beskrivning och hävdar att allting börjar redan i väldigt tidigt ålder i grundskolan. Ord som flata, slampa, tjockis, ful, nollan, äcklig osv. utformar kvinnorna. Det är de hårda ord tjejerna och flickorna tar åt sig, tänker enbart på det och sedan handlar efter det. Allting börjar handla om kläder, smink, kropp, vikten och den perfekta utseendet. Och självklart är det också grupptryck som kan bli avgörande för hur en tjej vill se ut. Och så har vi förstås massa kändisar som tävlar om att visa en hel förvrängd bild av sig själva: för att nå framgång gäller det att vara skitsnygg och att visa allt. Unga tjejer med dålig självkänsla och låg självförtroende, som just håller på att utvecklas, tar efter. De faller för alla påtryckningar från alla möjliga håll. Osäkra på sin egen spegelbild tror de på det media frikostigt serverar och kändisvärlden bekräftar och visar upp och tror sig få en sann bild av hur de egentligen borde se ut. Barndomen suddas ut, utseendefixerat samhälle tar över.

Media, dvs. skönhets- och modeindustrin vet allt om det och utnyttjar kvinnors olycka genom att servera en orealistisk kroppsideal med budskap att det är en träffsäker väg till framgång och lycka. Att kroppsfixeringen kan oftast leda till allvarliga konsekvenser struntar de fullständigt i. När det handlar om stora pengar då är ett liv inte värt någonting mer en kanske en usel ursäkt. Men sen kan skurkarna gå ännu längre och påbörja en hetsjakt på alla som har "fel utseende" och inte ser "normalt ut". Överviktiga råkar mest illa ut, något man kan tydligt se idag på tv. Vi blir tjocka mer och mer. Men, någonstans är det uppenbart fel. Ett sörjligt och allarmerande faktum - ca 300 tusen svenska barn och ungdomar lider av övervikt idag. Är det tecken på att de unga fått nog av de "idealbilderna" media tvingar de på och förlorat allt hopp om att nå dit?

 

Sarasvati

13 december 2009 20:40

Ja, jag har tänkt tanken en o annan gång... TUR att jag inte har döttrar elr små döttrar idag! De har mkt att bekämpa, massor med mer o annat än vad vi uppvuxna under en annan tid har haft. Tiden är ur led, o förstår inte unga föräldrar det att det kanske inte är det allra bästa att klä sina små tjejer i string te x... Jag tycker det är bedrövligt, den nedåtgående spiralen med sexiga underkläder på små barn. Då har man tappat greppet som förälder kan jag känna. Likaså botoxjagandet efter ytlig ungdom. Finns det ngt vackrare än en vindpinad gammal fiskare, eller grekisk gumma... De ådringarna kommer bara ur ett vackert men strävsamt levt liv. Men är äkthet, o sanning.
Mvh Sarasvati

http://www.metrobloggen.se/universalpolitik

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...