Alliansen har varit framgångsrika i sina politiska mål att gynna den klass man främst företräder - borgarna. Att berika överklassen genom att ta ifrån de fattiga och utsatta och ge till de redan rika var en målmedveten Robin Hood-omvänd politik. Vilket i slutändan har lett till att de rika har blivit enormt mycket rikare och de fattiga ännu  fattigare. Makthavarna berikar de rika på arbetarklassens bekostnad därför att de har en sådan omänsklig kapitalistisk ideologi som har ingenting gemensamt med varken sig etiken, moralen eller solidariteten. Att borgarana sen försöker dölja riktningen genom att ständigt prata om arbetslinjen, jobbpolitiken eller sjukförsäkringen förändrar inte verkligheten.  De försöker dölja att t.ex 17 000 långtidssjuka människor kommer att utförsäkras från och med 1 januari, om tre veckor alltså, och bollas till arbetsförmedlingens tjänst och "jobbaktiviteter".
Sjuka, svårt sjuka och t.o.m dödligt sjuka ska bevisa sin arbetsförmåga, ställa upp och hjälpa till genom sitt arbete att minska budgetunderskott. Om de misslyckas så fråntas de rätten till sjukersättning. Ett tydligt budskap från makteliten - sjuka ska straffas för fusk och lathet. Och man får inte bli sjuk längre än regeringens tidsgränser. Ett cyniskt, omoraliskt och omänskligt system som går ut på att urholka en redan havererad välfärd på utsattas bekostnad, men exklusive de välbärgade rika överklasen. Man ska slänga ut människor från systemet, tvinga dem att bli försäkringslösa trots att de är sjuka och varken har blivit friskare eller fått ett arbete. Och det är det vi ser redan idag och det känns så tufft så att det svider. Villkoren för de sämst ställda försämras hela tiden, sjukas och utsattas rättigheter inskränks ständigt och allt fler blir arbetslösa. Men börsen går upp, de rika får mer att spendera och borgaröverklassen får minskad skatt och mer pengar. Det är sjukas pengar som ska finansiera deras välfärd. Vår välfärd är ett minne blott.

Ett sörjigt faktum är att det nya sjukförsäkringssystemet är inhumant och inte hör hemma i vårt samhälle. Med stöd av media (som enligt det ena sidan skapar oro bland folket och ger en felaktig bild av verkligheten) bagatelliseras följderna och man talar om att "det tar tid för ett nytt system att sätta sig", och samtidigt hänvisa till att det var "illa tidigare".   Antalet sjukskrivna i Sverige ligger i år kring 125 000 personer. Ytterligare 500 000 människor erhåller sjuk- eller aktivitetsersättning. Jämför man de 625 000 sjukskrivna (september) med antalet arbetslösa 395 000 (oktober) står det klart att nästan var tionde person har någon form av sjukersättning (förmodligen ett resultat av sossarnas politik under Göran Perssons herravälde). Men, debatten behöver inte handla om hur var det förr i tiden utan den borde handla om hur det är nu. "Människor kommer i kläm. Det är nästan oundvikligt i varje samhällsförändring", hävdar herre Reinfeldt. Det kan stämma, men - varför ska alltid de svaga, utsatta och behövande betala ett högre pris än de rika, med både råd och arbete, och förmodligen med god hälsa? Friska ska inte vara sjukskrivna och inte heller bli sjuka längre, utan tillfriskna över en natt och ut (ur försäkringen) för att jobba. Man utgår kallt ifrån att långtidssjukskrivna egentligen inte är sjuka utan att de är lata, ohederliga, fuskare och låtsas vara sjuka. De får sina läkarintyg skräddarsydda efter önskan, inte efter diagnos och sjukdom. Sen ska de rehabiliteras under tre månaders introduktionskurs på arbetsförmedlingen och så blir de friska och arbetsföra. Det är svårt sjuka och arbetslösa människor som kommit i kläm och som betalar pris för regeringens misslyckande, grundat på en omänsklig människosyn som inte hör hemma här. Rehabilitering når alldeles för få sjuka. I oktober var det bara 12 500 människor som har fått hjälp genom rehabiliteringsgarantin under 2009. Detta är 2% av de 625 000 personer som just nu inte arbetar på grund av sin sjukdom. 

Ingen blir frisk av en sjukförsäkringsreform. Det Sverige i första hand behöver är en bättre sjukvård, utan långa vårdköer och meningslösa väntetider. Politiker bara försvarar sina dåliga beslut och ofta fastnar i förnekelse av de helt skrämmande effekterna av den helt sjuka politiken. Röstfiske på ena sidan men på den andra är det feghet och rädslan att stå upp för det eländet de har skapat. Om något går snett då är det den gamla regeringens och sossarnas fel. Maktkampen pågår ständigt och jämnt så man måste skylla på motståndaren. Men vem eller vilka som betalar priset för det är uppenbart. I dagens läge är det de som är sjuka, arbetslösa, gamla, unga, pensionärer, invandrare, svaga, utsatta... Rika undantas, som alltid.

P.S De människor som tvingas leva på sjukersättning eller aktivitetsstöd kan som mest få 680 kr om dagen. Räknat på 22 vardagar under en månad blir det 14 960 kr – före skatt. Vid 30% skatt blir summan 10 472 kr (som jag får t.ex.) Men en del når inte upp till den nivån utan har betydligt mindre pengar att leva på.
Så, vad skulle hända om Cristina Husmark Pehrsson själv blev sjukskriven? Som minister har hon en årsarbetstid på 365 dagar och hennes ersättning räknas därför på exakt antal dagar under en månad. Januari t.ex. Hon skulle bli av med en dagslön i karens, precis som alla andra. Från dag 2 till 14 skulle ministern få 80% av sin lön, som är 108 000 kr i månaden. Under de 13 dagarna blir det cirka 36 000 kr. Från dag 15 till 90 är avdraget 15%. I januari återstår därmed 17 dagar - cirka 50 000 kr. Som sjukskriven i januari 2010 skulle fru HP tjäna cirka 86 000 kronor. I lagen finns ingen gräns för hur länge denna ersättning kan betalas ut. Från dag 91 skulle ersättningen bli något lägre - avdraget är 25%. Är det inte en fantasivärld jämfört med den fruktansvärt begränsade som vanliga sjukskrivna rör sig i, eller? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...