Alla inlägg den 4 december 2009

Av Blues - 4 december 2009 15:40

Är man svårt sjuk i en obotlig sjukdom ska man ha rätt till sjukpenning fram till det oundvikliga eller under "oöverskådlig framtid" utan att det blir nåt ifrågasättande från myndigheternas sida. I synnerhet när den ordinarie läkares (ofta onkolog när det gäller de cancerdrabbade) utlåtande försäkrar att den svårt sjukes hälsa är hotad och att hans arbetsförmåga är totalt nedsatt. Svårare behöver det inte vara. Men det enkla kan ofta också vara det svåra. Juridiken med rätten på sin sida (det "goda") och den sjuke med ohälsan och moral (det "onda") är inte alltid överens om samma sak. I synnerhet när juridiken skyddar genom strikta lagar den "ifrågasättandes" rätt att både göra det och själv bedöma och fatta beslut (slänga ut den ur sjukförsäkringen) om sjukes "verkliga" sjukdomsnivån och hans (o)förmåga att arbeta.

 

Men hur man definierar arbetsförmåga? Hur bedöms svår sjukdom jämfört med mycket allvarlig sjukdom? Vad innebär  en "allvarlig försämring av den försäkrades hälsa" och på vilket sätt ska hälsa tolkas jämfört med sjukdom?  Och så har vi en tuff soc.förs.minister som anser sig sakna befogenheter i sitt eget ansvarsområde och som inte kan svara på viktiga och avgörande frågor och som ska tillämpa de nya reglerna på ett "rättvist" sätt. Knappast. 

 

Grundläggande problemet med försäkringskassan och regeringens  "arbetslinje" är när det "goda"  möter verkligheten - det "onda".  I verkligheten ska lagar och förordningar som stiftas omtolkas till konkreta regler, som för det mesta och nästan alltid ska gälla alla människor. Men inte, verkar det, när det gäller sjuka och speciellt när det gäller svårt  sjuka. Det gäller människor med "tidsbegränsad sjukersättning" som ska utförsäkras för att tiden tar slut, inte för att de mirakulöst blir friska över en natt.

I försäkringskassans fall så pratar vi om en tufft byråkrati utan varken nödvändig medicinsk eller psykologisk kunskap, med ett flexibelt förhållande till vett, etik och reson. Mest omänsklig byråkrati inför vilket de flesta människor känt sig ifrågasatta, rätt- och maktlösa och förnedrade. Och konstigt nog just när det gäller en myndighet som har som sin främsta uppgift (bland andra) att hjälpa de behövande och hårt utsatta - de svårt sjuka. 

Det verkar som att F-kassans uppdrag inte går ut på att hjälpa utan att stjälpa - att se till att sjukskrivna människor inte latar sig utan ska ut och slita häcken av sig och arbeta hårt, helst heltid. Det ska ske ett makalöst masstillfrisknande som sker i linje med den rehabiliteringskedja som fastställdes av regeringen. F-kassan har ett helt beprövat system av inhyrda "förtroendeläkare" som föraktar sina läkarkollegors (ordinarie läkare) intyg och utlåtanden, oftast utan att ens möta den människa de bedömer eller utan att ha en specialistkompetens som läkaren de ofta struntar i.   

 

När det gäller mig själv så skulle jag avskaffa de anlitade "experterna" successivt eller alternativt minska deras insatser rejält. De är ytterst skyldiga att personligen träffa den sjukskrivne och även diskutera bedömningen med den sjukes ordinarie läkare, så att en vettig dialog kan föras med dem om det finns några oklarheter. Det de gör och på vilket sätt de tillämpar och tolkar de nya sjukreglerna idag är oacceptabelt. F-kassan har ett av de mest rigida system för uträknande av ersättningsnivåer man kan tänka sig. De är obehagligt nog kända för sin omänsklighet och en total avsaknad av empati.   

Det som ska "betala regeringens satsning på skattesänkningarna" (för de rika)  - det är de pengarna den utförsäkrade blir av under de långa 87-karensdagar - sjukpenningen kan betalas ut efter tre månader efter att man blivit av med sjuk- eller aktivitetsersättningen. Under den tiden är man både utförsäkrad och utan nån ersättning alls. Ett förslag som direkt avgör den ekonomiska tryggheten och den psykiska pressen för de svårt sjuka människor som förklaras vara för "friska" för sjukförsäkringen. Är det så man ska värna om utsatta människor? Är det spillrorna av de dödssjukas livsöden som ska spegla resterna av vår välfärd? Rättvisan?

 

En "Moment 22"-situation där den sjukes öden och framtid är helt beroende av vem den får som " expert" och i slutändan som handläggare. Med lite otur kan man ställas på bar backe Det finns inget ömsesidigt ansvar; bara den sjukskrivne är skyldig, men försäkringskassan får betala skadestånd "om misstag begåtts" enbart när den sjuke "misstänkte" fått sin rätt tack vare överklagandet och länsrättens rätta beslut, annars icke. En regering som öppet hävdar att det är f-kassans och de sjukförsäkrades sak att låta domstolarna avgöra. Svensk domstol ska alltså avgöra rätt eller fel i tvist mellan en svår sjuk människa med livshotande sjukdom och Sveriges största myndighet. Men, så kan det gå; regeringen likställer utanförskap med sjukdomstillstånd

 

Detta är alltså frukten av byråkratins (och maktelitens) tolkning av vissa lagar och regler; det är en statlig myndighet med maktutövandet och okritisk bedömning i dess negativa aspekt som sitter i ryggmärgen, som ska tolka regeringens beslut och översätta det i konkreta förhållningsregler. Och sedan kompetensutvecklingen - att handläggarna faktiskt förstår regler och lagar och dessutom får lite mer förståelse för olika sjukdomar och deras effekter, i syfte att göra både dem och deras chefer medvetna om att de faktiskt håller människors liv i sina händer,  att ingen anställd står över kritik eller konsekvenser - det finns inte i deras värld och behov.  

Och vem betalar det högsta priset för felbedömningar, feltolkningen av lagen, maktmissbruksutövandet - det vet vi alla.

Skapa flashcards