Allmänheten möts av skyltar om att vaccinet är slut. Samtidigt fortsätter vaccinkaoset på vårdcentralerna. Men i flera landsting går politikerna före i kön. Men, som vanlingt, de "förstår att det är känsligt för medborgarna", och att medborgare "kan bli irriterade". Men...

Igår kritiserades landstingspolitikerna i Uppsala som fått förtur till vaccin mot svininfluensa. Men även i Dalarna och Gävleborg går politikerna, hockeyspelare i Leksand och fängelseinterner i Gävle före i kön. Listan på grupper i samhället som har fått gå före i vaccinationskön för svininfluensan blir allt längre.

Landstingsdirektör Kerstin Westholm skickade nyligen ut ett mejl till landstingsråd, politiska sekreterare samt 19 tjänstemän vid Landstinget i Uppsala med ett "unikt" erbjudande att ta vaccin på infektionskliniken vid Akademiska sjukhuset. Högt uppsatta tjänstemän och politiker gick före riskgrupperna. Detta trots att Uppsala Landsting vädjat till allmänheten om att respektera prioriterade grupper i kön. 

"Som landstingsråd med ansvar för flera miljarder kronor anser jag att jag tillhör en prioriterad grupp. Jag har dessutom små barn", säger Ismail Kamil (FP) som vaccinerade sig i onsdags. Han tycker inte att han har gjort något fel.

Oppositionsrådet Börje Wennberg (S) valde att vaccinera sig. Han tycker att det är helt OK att han fick gå före riskgrupperna: "Jag kan förstå logiken i landstingets prioritering av nyckelpersoner. Det har varit flera politiker där och vaccinerat sig före mig". Landstingsdirektör Kerstin Westholm ångrar inte beslutet. "Vi måste ha ledande politiker till hands om viktiga beslut ska tas och undertecknas i en situation där pandemi råder". Ingalill Persson, landstingsråd i Dalarna, har också vaccinerat sig. Hon använder sig av samma mantran: "Vid en större kris ska vi kunna fatta beslut om att omprioritera ekonomiska resurser".

Socialstyrelsen har varit väldigt tydlig med att det bara är två grupper som ska prioriteras – medicinska riskgrupper och sjukvårdspersonal. Det här strider mot människovärdeprincipen – att alla människor har lika värde och samma rätt oberoende av personliga egenskaper och funktioner i samhället. Vem som klarar sig i en pandemi ska avgöras av slumpen och inte av (viktig) position i samhället.     

Våra makthavare behandlas annorlunda än vanligt folk - de behandlas "rättvist" medan vanliga människor behandlas "orättvist". Pga. att de är prioriterade. Lagen gäller alla - enligt lagen och lagstiftare. Sant, men frågan är - vilken lag? Lagen kan tolkas och tillämpas på olika sätt av olika makthavare och beslutfattare, beroende på olika omständigheter. Advokater och jurister är väldigt skickliga i att göra det. Teorin och praktiken kan kollidera väldigt ofta. Mats Odell tex. hävdade i somras, i samband med "strandskyddslagen" att "Alla är lika (inför lagen)" och att "Alla skall behandlas lika". Gammal mantra, påhittad floskel och trams utan riktigt värde och innehåll och som inte ens små barn längre tror på. Alla vi vet att så inte är fallet och att alla vi behandlas på olika sätt, av olika anledningar. Vi är olika. De som tillämpar och har lagen som skydd (politiker framförallt) har både möjligheter, makt och råd att tolka olika lagar på olika sätt och kringgå vissa bestämmelser, förördningar, överenskommelser, lagar och regler för att fatta viktiga beslut som ska eller kan gynna deras (personliga eller gemensamma) intressen.

Vädjan och principer, oskrivna moraliska och etiska lagar och regler gäller inte politiker, pampar och makthavare. De är för oss, vanliga och laglydiga  människor. Att "alla vi har lika värde" stämmer inte längre och har sällan stämt i verkligheten. En höguppsatt tjänstemän som "har ansvar för miljarder krunor" och vissa "nyckelpersoner inom politiken" har företräde, förtur och är prioriterade. En ssom är sjuk, som inte ens kan bestämma varken över sin sjukdom eller sin framtid, har ingen rätt att bli prioriterad. Det är de som "fattar viktiga beslut som avgör vanliga människors öde som räknas.

När makten har rätt har rätten ingen makt.

Det är under kriser som vänner prövas och människors rätta ansikte visar sig. Makthavare kommer i första hand för det är då de syns. Annars syns de inte och hörs bara då och då. De har avskärmats sig mot verkligheten i samhället och sällan har kontakt med "verklighetens folk". De har drabbats av svinigt beteende i samband med svininfluensan. Att politiker, som tillhör ideologier som stödjer sig på iden att de starkaste ska överleva och få mest, roffar åt sig i sådana situationer när rädslan att drabbas av sjukdom och död är som stark - det är inte konstigt alls. Det är väl självklart för det ligger i linje med deras livsfilosofi. Men politiker som pratar om solidaritet, som "bygger ett samhälle där svagare grupper får samma möjligheter och chanser", som snackar om "allas lika rättighet" och "allas lika värde" - sådana politiker förlorar så klart i trovärdighet när de beter sig på det sättet.

Kristdemokraterna ville införa en ny lag om civilkurage förra året - kriminalisera att låta bli att ingripa. Göran Hägglund sätte press på Beatrice Ask att agera. Civilkuragelagar finns i många andra länder bl.a i Finland, Norge och Danmark. Den som bara står och ser på när någon våldtas eller misshandlas ska kunna dömas till böter eller upp till två års fängelse. Riksdagens justitieutskott har funderat på att införa lagen före 2010. Hittills har det inte hänt nåt.

Att man är skyldig att hjälpa sin medmänniska, att våga ta sitt ansvar. En lag, inte bara en moralisk plikt att ställa upp. Att ha ett bra samhälle där fler vågar visa att vi inte godtar brottslighet och att vi bryr oss om varandra och visar empati, solidaritet och medmänsklighet. Just de moraliska egenskaperna vi urholkat eller rentav förlorat för länge sedan. En Ny Lag, för folkets bästa och i demokratins namn. Som folk skall lyda, annars blir man straffad. Det blir en rådande civilkuragelag som ska tvinga folk att agera mot våld, övervåld, brott, rån, misshandel, mobbing, våldtäkt... Att bara "vända bort blicken" kan vara brottsligt i sig. Då kan man bli kallad för medbrottsling.

För 3,5 år sedan (18 maj 2006) inträffade en olycklig händelse längs riksväg 71 i Nås. En förvirrad, drogpåverkad och aggressiv 28-årig man från Uppsala hade under dagen uppträtt förvirrat och hotfullt mot flera personer och till slut stoppat en bil som kom körande längs riksvägen. Han kastade sig in i bilen där han tog ett strypgrepp på en äldre kvinna som skrek för sitt liv samtidigt som hon lade sig på signalhornet för att påkalla hjälp. Per-Anders Pettersson såg det inträffade och sprang till platsen beväpnad med en domkraft till kvinnans undsättning. Tumult uppstod och sekunder senare hade Pettersson förvandlats till brottslingen och Uppsalamannen till offret. Detta efter att ett slag tagit så illa att Uppsalamannen drabbades av en spricka i skallbenet. Som han polisanmällde förstås.
Sedan dess har ärendet utretts av rättsväsendet (3,5 år lång tid, inklusive nära ett års betänketid). I juni 2007 dömde tingsrätten Per-Anders till ett års fängelse för grov misshandel och att betala ett skadestånd på 50 000 kr till Uppsalabon, som (konstigt) dömdes till villkorlig dom för misshandel pga. allvarliga skador han fått av slaget i huvudet. I oktober 2008 fastställde Svea hovrätt tingrättens dom. En månad senare begärde Per-Anders att få domen prövad av Högsta domstolen I september 2009 beslutade Högsta domstolen att inte bevilja prövningstillstånd. Domen på ett års fängelse har därmed vunnit laga kraft och att Per-Anders Petterson ska den 13 november inställa sig i Norrköping för att avtjäna sitt  ett års lång fängelsestraff.

Det som både tingsrätt, hovrätt och högsta domstolen haft (i tre och ett halft års tid) var att ta ställning till om ett ingripande, som i ena sekunden bedöms som nödvärn men i nästa sekund förvandlas till en grovt brottslig handling.
Det finns en förlorare i den här historien (50 tusen kr fattigare plus annat elände i samband med fängelsevistelsen) - och en vinnare. 50 tusen spänn rikare, som han kan använda att fylla på sina knarkgömmor.

Regeringen håller på med en utredning om behovet av att ändra lagstiftningen. Uppdraget ska redovisas senast i februari 2011. "Experter" behöver nästan ett och ett halvt år på sig att klura ut hur man ska tvinga folk att bemästra fegheten och riskera sina liv för att tillfrädställa lagens önskningar. I svensk rätt finns ingen generell skyldighet att agera vid fara för liv eller hälsa. Det finns dock en moralisk plikt att handla i vissa situationer, när människor är i fara och att anmäla allvarliga brott.

Under senare år har det inträffat ett antal uppmärksammade fall där personer har bevittnat våldsbrott utan att vidta någon åtgärd. Men också att flera personer som ingripit och visat civilkurage har själva blivit misshandlade, skadade och tom. mördade.

En plikt ska bli en lag pga. att folk är fega. Eller rädda att ingripa. Alla vet vi varför. Det är inte längre solidaritet, medmänsklighet och empati som gäller, utan hat, hot och rädsla. Säger man nåt eller kritiserar offentligt - då blir man kallad för rasist, antisemit, islamofob... Gör man något - försvarar en tjej eller sin vän från en idiot - betalar man ett högt pris för civilkurage-uppvisningen. Så - välj själv. Att ingripa - 50 tusen spänn. Att låta bli - 5 tusen. Hur mycket kostar två års fängelse vet jag inte riktigt. Men man kan ju alltid fråga nån som varit där.

P.S Civilkuragelag (kan vi kalla den för CIKUR-lagen) bli kanske aktuell efter 2011. Vi för väl se. Men tills dess kan vi väl nöja oss med andra lagar som regeringen stiftat för folkets skull: EBO-lagen, FRA-lagen, IPRED-lagen... Och den senaste om läkemedelförsäljningen  - man ska kunna köpa vissa mediciner i våra mataffärer. Ska vi kalla det för IPREN-lagen? Så att den Uppsalamannen kan handla (kanske) vissa narkotikaklassade mediciner utan fruktan.

Civlkurage - att ha mod nog och stå upp för sina värderingar, även om det innebär en personlig risk och motstånd från omgivningen. En sån individ som vågar ifrågasätta vissa missförhållanden i samhället, men som kan (inte av almmänheten) stämplas som bråkstake och ställas till svar. Kan mista sin anställning, bli utsparkad, förlora sin lisens, ävenyra sin karriär, betala böter eller skadestånd, få fängelsestraff, bli misshandlad, dödad... Civilkurage betraktas av samhället som en eftersträvansvärd moralisk egenskap, men inte av den härskande makten eller vissa myndigheter, i synnerhet rättsväsendet. Pollitisk korrekthet är rena motsatsen till civilkurage.

De flesta floskler och mantror urspottade från våra kära politiker och makthavare saknar mening och de som väldigt ofta använder sig av dem saknar både en intellektuell och kunskapsmässig täckning för dem (och en stadig verklig förankring i samvaron). De bara förodmjukar sig själva, sina positioner och ideer de "står" eller "kämpar" för. När tex. Mats Odell bestämt hävdar att "Alla är lika inför lagen" ( det mediedrivna "strandskyddsfallet"). Eller när Wanja Lundby-Wedin eller nån högt uppsatt sossepolitiker uprepar gång på gång att "Alla vi är lika", "Allas lika värde" eller "Alla har rätt till arbete". Hur mycket hyckleri och dubbelmoral gömmer sig bakom dessa officiella offentliga uttalanden kan man väl undra, med all rätt.

Det 'är ju självklart att just den mediala makten har sina händer insyltade i det hela pga. att de tjänar på det: att sprida olika "teorier" och göra dem mer komplicerade och större än dem egentligen är, att väcka "oppinion", skapa debatt, ge utryme åt vissa "experter" (och tidningsledare) som ska belysa problemet från sina håll. Det är ju välkänt att media alltför ofta förvränger sanningen och bjuder frikostigt på egna fabricerade bilder av verkligheten som vi, naiva och lättlurade konsumenter, köper utan att ifrågasätta. Blandade med "experternas" konstmålade bilder av problemet och till slut får vi en mix av quasisanningen utan verkliga fakta eller argument. Människor fortfarande tror på auktoriteter och akademiska titlar och inte vågar ifrågasätta det hela. Politisk korrekthet eller strutsfilosofi skulle jag kalla det. Media, som borde vara den verkliga sanningsrörelsen struntar blankt i fakta, argument och den sanna sanningen pga. intäkterna och de stora pengarna som bestämmer över deras urholkad "sanningspolicy".

Sanningen är inte döld, men de flesta vill-orkar-törs inte se.

När några få vettiga och villiga människor (tex. aktivister) försöker göra sina svaga röster hörda och kämpar att få fram sanningen om vissa akuta problem i vårt samhälle, då blir de per automatik klassade som demokratins fara. Genom sina "ogenomtänkta handlanden" och "meningslösa ifrågasättanden" utgör de hot mot demokratiska värderingar i samhället. Deras ifrågasättande på sakliga grunder blir, enligt makthavare och lagstiftare (och mediadrevet) en påtaglig fara för allmänheten, demokratin, det rådande systemet, mänskligheten. Tom. de utgör faran mot sig själva. Och media förstärker den bilden eftersom detta ger mer klirr i kassan. Något så banallt som tex. fredsaktivisternas demonstrationer någonstans här i Sverige eller runt om i världen blir uppblåsta och får oändliga proportioner. Och blir automatiskt stämplade som hot eller fara för demokratin. Och aktivisterna hamnar i fängelse.

Allt detta pga. en oerhört stor rädsla och en desperat önskan om bibehållen status quo. Människor har, i dagens känsliga läge, blivit förstås rädda att bli utpekade som farliga, anarkister, främlingsfientliga, judehatare, islamofober, rasister och extremister och väljer att hålla käften. För det är det man får både av politiker, vissa myndigheter och media - en stor stämpel med "pesonen non grata" inskrivet i pannan. Det är därför att vissa problem med tex. massinvandringen, invandringspolitiken eller den totalt misslyckande integrationen tystas ner på alla möjliga sätt och till varje pris. För det mesta lyckas man med det just pga. folkets rädsla att bli stämpade som "tjalare". När enbart SD (och Jimmie Åkesson) tar upp detta problem och folk (konstigt nog!?) hänger med (fyra av tio!) då är det politiskt inkorrekt pga. "frågans känslighet". Högerextremism och nazism kan inte existera i Sverige eftersom det finns inga belägg för det.

Kritiserar man Israels "rätt att utrota palestinier" då är man antisemit och judehatare. Kritiserar man vissa islamska lagar (könsstympningen eller månggifte) då är man islamofob och muslimhatare. Kritiserar man afroamerikaner eller svarta i USA pga. hög kriminalitet då är man rasist. Kritiserar man alliansen och regeringen här i Sverige pga. deras usla politik när det gäller välfärd och den offenliga sektorn, då är man - politiskt inkorrekt.

Det är just media och vissa sk. experter (sociologer, samhälls- eller statsvetare) som skapat terminer "VI" och "De" i samband med integrationen och invandringen. En del av "Vi" är idag "de andra", de som vågar peka ut och lyfta fram frågan och problemet, de som skiljer sig från mängden, de som "hotar" den existentiella ordningen (lögnernas ordning) som det enda vi känner till, tack vare eller pga. mediadrevet och makthavares strutsfilosofi. De politisk korrekta vill till varje pris visa och bevisa att något är fel på oss svenskar och vårt sätt att tänka. De har alltid varit duktiga i att tala om vad andra skall tycka, tänka och tro. Och att det skulle kunna vara kanske deras fel - alldrig! De är alltför kunniga, duktiga, vettiga, pålästa, insatta i varenda problem in i det minsta och förstår allt. De är allvetare. Det är förmodligen därför vi har det idag så som det är: massarbetslöshet, massutanförskap, massegregation, stigande fattigdom, ökande kriminalitet, kraftigt stigande alkohol- och drogmissbruk, allmänt missnöje, stort politikerförakt...

Folkets befogande frågor om vardagliga problem, om det är rätt politik eller inte, om felhantering av vissa existentiella frågor osv. möts på siståne med arrogans, med anklagelser och med hot. De som, för det mesta, ställt till vissa problem, utmålar sina kritiker som det "verkliga samhällsproblemet". Som tex. när folk ifrågasätter mer och mer, och med all rätt, invandringspolitiken, då är det inte, enligt vissa politiker, det som är själva problemet utan folk som vägrar foga sig i överhetens felaktiga beslut. Bilbränderna i Rosengård är inte det verkliga problemet utan rasister och avsaknad av respekt. Och jobb förstås. Fakta och värderingar är det centrala hotet i den politiska korrektheten. Ifrågasättande och krav på en effektiv lösning av akuta problem upplevs som obehagliga och känsliga och bör därför tystas ner. De som ställer frågor är fega, korkade, kaosskapande, inte strutsfilosofiälskare (och makthavare med sanden i håret).

Moderater - alliansen har härskat mer än tre år vid makten. Nu är det kanske sossarnas tur (igen!?). Men de, som alla andra, är i stort behov av väljare. Så hur ska man locka dem och behålla deras sympatier? Ett par miljoner pensionärer - höja deras pensioner och sänka deras skatt så att de betalar mindre än de som arbetar. En miljon invandrarröster väger väldigt tungt. Så att ta hårda tag och driva den känsliga invandringsfrågan i dagens läge till sin spets med enbart piska är farligt, nästan omöjligt. Så - stryka dem medhårs låter väl inte så dumt, eller?

Så ju mer kunskaper dessto mer tvivel, brukar jag säga. Jag förstår mer och mer varför hederligt folk, som tänker självständigt, som kan och vågar ifrågasätta (de kan skilja mellan rätt och fel och känner väl både moral och etik, som brukar kalla saker och ting med deras rätta namn) inte vill syssla med politik. Och inte ens rösta på ett parti heller. För politiker (vissa - man ska inte generalisera) har en stor förkärlek för strutsfilosofi. De vill inte erkänna att verklighetens folk har rätt angående vardagliga problem; de väljer att blunda. Blir de angripna - det finns olika sätt att skrämma människor till tystnaden. De vill inte bli indragna i vissa skandal, förrutom de som gäller deras karriär eller det ekonomiska välbefinnandet (det finns särskilda lagar som skyddar dem från exodus). Och media hänger gärna med. Men att svenskt demokrati har stora problem idag är ett sörjligt faktum som alla vi lever med. Men faktumet är också att vi vanliga människor inte kan lösa dessa problem för det är överheten som bestämmer över dagordningen och sättet att bemästra dem. Och vår folkliga makt har blivit fråntagen oss för länge sedan. Solidariteten, empati, medmänskligheten och gemenskapen har blivit urholkade meningslösa floskler. Det är misstänksamhet, hat, hot och övervakningen som gäller idag.

Där makten har rätt har rätten ingen makt.

En bloggare skrev så här i sitt inlägg (bl.a.): "Bekämpa partiet (SD) stenhårt men fördöm inte de människor som känner sig svikna av politiker i allmänhet och som överväger att proteströsta på Jimmie Åkesson, kanske för att de känner sig rädda". Det här kallar jag för äkta politisk korrekthet. Plus en dos hyckleri. Vad menar han med att "folk ska rösta på SD för de känner sig svikna av politiker och kanske är rädda"? Hur har våra kära folkvalda politiker svikit oss? I vilka sammanhang? Har det något med invandringspolitiken eller med studiemedel att göra? Med bilbränderna eller med trängselskatten? Inga fakta eller argument, så neutralt som möjligt med betoningen på "bekämpa SD". För det kan man säga idag utan att bli kallad för rasist. Att argumentera för varför folk ska rösta och varför de är rädda - noll. Rädslan, eller?

Hur ska man, i dagens läge, befria människor - individer att kunna förändra sina liv och få fler livschanser? Att bli bättre människor? Att våga? Genom socialförsäkringen, så som Mona Sahlin utlovade nyligen på partikongressen? Att Sverige ska bli igen "möjligheternas land". Knappast, vet jag av ren erfarenhet. För, lovar man så entusiastiskt att ge nåt, då måste man samtidigt kräva något i gengäld. Att ställa krav. Att lägga större ansvar på individer och samhället. Men, så vitt jag vet, så har man misslyckats med detta under de senaste decenierna så hur tänker sossarna vända trenden? Över natten? Under ett år? Knappast!

Att bli rädd och feg krävs det väldigt lite, en örfil. Att våga bli stark krävs mycket mer - ett liv.