Regeringen fortsätter att använda jakten "på låtsas" sjuka "fuskare, bedragare och fifflare" som en dålig ursäkt för att försämra för de som redan är svårt utsatta. De jagar fuskare för att slå de neråt, för att sparka på de som redan ligger. Och om inga fuskare hade funnits i Sverige så hade alliansen gjort sitt bästa på att uppfinna dem och ha en ursäkt för att genomföra den framtida politiken de tycker väldigt om: den omoraliska kapitalismens frammarch och den fria marknadens etablering. Den här gången, inte det sista jävulskapet i rad verkar det, är det sjukpenningens grundande nivån som är problemet. Nya sätt för vår kära regering att skrapa ihop en del av kostnaderna för skattesänkningarna till de rikaste. Ytterligare pengar ska tas in från de som blir sjuka. Efter att ha klämt åt långtids- och deltidssjukskrivna, är det nu dags för studenter, nyanställda och deltidsarbetande. Det regeringen gör är att ta bort kvarvarande bitar ur välfärdsmodellen så att den urholkas totalt. Det är Reinfeldts vision och huvudmål. Det som återstår blir bara ett namn och några trevliga minnen, ett minne blott.

Av politiska skäl, och att bli mer politisk korrekt, fortsätter makteliten hävda att "det ska löna sig att arbeta", Därför måste de fortsätta sparka på dem som är redan nersparkade. "Hungriga lejon jagar best" och de utsatta ska tvingas ta vilket lågavlönat jobb som helst, bara de ska överleva. Djungels lag är den nya lagen som ska gälla i det nya Sverige.Många som behöver stöd kan inte få det längre. Solidariteten och empati är borta. Så man ska sätta dit fuskare, de utsatta som ska lida ännu mer på grund av ännu ett bevis på att makteliten, de nya härskarmakten bestämmer över dagordningen och utnyttjar folkets svaghet och utsatthet. Man ska sparka ytterligare på dem som endast känner vanmakt.  Att hamna på socialen svider mindre, enligt maktelitens syn på mänskligheten, än att ge folk a-kasssa eller sjukkersättning; det innebär mer pengar som makten behöver för att ge till de rika som redan har. De som inte är produktiva kan få ekonomisk hjälp ett tag till, men de ska kosta staten mindre. Vart stackarna hamnar i sista änden spelar ingen roll, bara staten får ner sina utgifter. Köerna till sopkök vid våra kyrkor är fullsatta med hemlösa, behövande och utsatta - alla fuskare ska dit också. De tillhör de oönskade och svaga i det nya nymoderata Sverige. 
Att klassificera individen som fuskare och sedan tvinga på dem åtgärder är inte rehabilitering utan bestraffning. Alliansen har valt en bestraffningsväg av sjuka människor som nu skall tvingas bevisa sin oförmåga till arbete genom att acceptera förödmjukande åtgärder och bevisa att man inte klarar arbetsmarknadens krav pga. sin sjukdom eller handikapp. Att kalla eländet för arbetslinjen är ytterst kränkande. Den Nya Politiken i Sverige handlar om att kontrollera, tvinga och utestänga.  Värderingarna att det är viktigare att "det skall löna sig att arbeta". I svåra tider borde solidariteten med de som har det svårast växa, inte krympa. Med en sådan omänsklig inställning blir kostnaderna högre, det blir mer kontrol och tvång, lägre kvalitet, samt större klyftor.

Hur kan regeringen motivera en sådan omänsklig nedskärning? En ytterst löjlig motivering - minskade möjligheter till försäkringsbedrägeri. Det beräknade fusket med ersättningar är cirka en tiondel av det beräknade skattefusket. Det som t.ex Carl Bildt är bra på. Eller Laila, statsministern själv... Det är det hela handlar om - politiken används mot de som har det svårast i Sverige. Att försvara sjukas och arbetslösas rättigheter är sannerligen inte lönsamt idag för regeringen.

Vilket system och vilket samhälle ska vi ha i Sverige i framtiden? Ett samhälle där alla får plats och där alla  kan känna trygghet, eller  ett samhälle där bara vissa ska kunna ha det bra? Allting tyder på att alliansen driver vårt samhälle rakt in i den sistnämnda riktning. Under tre år har borgarna förändrat A-kassesystemet; införandet av en obligatorisk A-kassa för att försvaga facken (har höjt fackavgifterna). De har skapat ett orättvist skattesänkning som gynnar de rika och de med jobb, förändrat sjukförsäkringssystemet så att  52 000 personer blir utförsäkrade. De har försämrat för pensionärerna, för de äldre, för våra gamla... Nu vill borgarna förändra ytterligare sjuk- och semesterersättningar  och sänka dem. På tre år har borgarna sänkt skatter med hundratals miljarder kronor, pengarna som tagits ifrån dem  som systemet garanterat trygghet, och vid årsskiftet sker ytterligare sänkningar.

Alliansen hävdar att de satsat 17 miljarder på att "hjälpa" sjukskrivna att komma in på en havarerande arbetsmarknad där arbetslösheten ökat ännu mer. De som är arbetsföra kan inte få jobb, men de sjuka skall "hjälpas" in på arbetsmarknaden.  Är det "hjälp" att ta ifrån sjukskrivna deras pengar de fått för att överleva?

Problemet med alliansens val av metod för att lösa det hela är att lägga ansvaret på de mest utsatta grupperna i samhället och sedan döpa om det till "hjälp".  Man undviker ansvar för de som faktiskt kan göra något åt saken och låter redan fattiga grupper bli ännu fattigare och sedan kallar det för hjälp. Det är en hjälp till en mer utbredd fattigdom.

Konsekvenserna är oöverskådliga. Regeringens experiment grundar sig inte på något annat än en ekonomisk idé som säger att var och en får klara sig bäst den kan. En gemensam välfärd är inget som de vill ha; den kostar pengar och för makteliten är alla människors välmående inte lika mycket värt som de egna pengarna. Verkligheten avslöjar maktelitens syn på männskligheten: är du svag är det ditt eget fel och ingen annan ska behöva förlora en krona på att just du är sjuk eller att just du blir arbetslös. Alla fakta pekar på att ett samhälle fungerar sämre när klyftorna ökar och att människor tvingas ner igen i sjukdom och fattigdom när de tvingas jobba när de inte mår bra eller inte kan.