Direktlänk till inlägg 25 november 2009

Sjuka - försäkring - rehab - jobb

Av Blues - 25 november 2009 14:34

En global häxjakt på långtidsjukskrivna började redan 2003, då försäkringskassan redovisade en kraftig ökning av kostnaderna för försäkringen. En systematisk kampanj mot sjukpenningförsäkringen satte i gång. Försäkringskassan och politiker (dåvarande oppositionen) beskyllde svenska folket för att fuska med försäkringen för att skaffa sig extra lediga dagar från jobbet. 2004 publicerades en studie från SCB som visade att det var en myt (omskrivning för lögn): de ökade kostnaderna för sjukpenningutbetalningarna berodde på att försäkringskassans rehabverksamhet hade havererat. Följden blev att många långtidssjukskrivna, i stället för att återgå i arbete, fortsatte att vara sjukskrivna år efter år. Försäkringskassan valde emellertid att vilseleda allmänheten genom att skylla ökningen på svenska folkets dåliga sjukskrivningsmoral. Därefter trappade kassan utterligare upp kampanjen mot de sjukskrivna. År 2006 uppbar 673 583 personer sjukpenning. Den borgerliga regeringens "sjukpolitik" tredde i kraft samma år. Försäkringskassan började övergå från ord till handling och i allt större utsträckning ifrågasätta sjukas rätt till sjukpenning. Intyget om arbetsoförmågan tog vägen från ordinarie läkare med högst kompetens via försäkringsläkare med lägre kompetens till handläggare/beslutsfattare med ingen kompetens alls när det gäller sjukdomars inverkan på arbetsförmåga eller särskild kännedom om förhållandena inom arbetslivet. Och allt detta utan att ha träffat patienten. 

Oppositionen motsatte sig bestämt 2007 och föreslog en utredning om den politiska makten och försäkringskassan hade nån samverkan i den kampanjen för att misskreditera sjukpenningförsäkringen och därmed bereda väg för att ersätta den allmänna sjukförsäkringen med ett annat system, kanske finansierat med bland annat egenavgifter. Men sedan dess har det inte hänt så mycket när det gäller maktelitens ansvar eller inblandnig i "skumma affärer". Men hela den omänskliga häxjakten har kostat samhället ennorma summor pengar. Vem har betalat hela kalaset är väl inte så svårt att gissa.
                                                  
                    

Den borgerliga regeringens politik - att minska antal långtidsjukskrivna människor genom hårdare regler (sjukskrivningstid plus rätt till ersättning) har inte haft någon särskild effekt, har det visat sig med tiden. Antalet förtidspensionerade har inte minskat avsevärt. För att regeringen definierat orsakerna till problemet på fel sätt - det handlar inte om fusk, dålig sjukskrivningsmoral eller alltför generösa ersättningar i välfärdssystemen, som makteliten slog fast på. Det handlar om en hård och nästan omänsklig arbetsmarknad som gör att många inte kan leva upp till kraven.

För att få ut folk i arbete igen räcker inte med hårdare regler och otillräckliga insatser för både rehabilitering och jobbcoachning. Man måste framförallt tänka på de alltför tuffa vilkoren i arbetslivet - stress, tidspress, kroppsbelastning, otrivsamhet, psykiska påfrästningar och problem m.m Allt detta, plus hård konkurrens inom arbetsmarknaden och besparingar inom t.ex vården ställer stora krav på arbetares hälsa.

Enligt en av de senaste undersökningarna i samband med socialförsäkringen har bara 25% av de som blivit rehabiliterade lämnat försäkringssystemet. Mer än hälften har redan medverkat i en tidigare rehabiliteringsprocess - de skulle ha lämnat systemet ändå. Men drygt hälften av dem, alltså runt 6% har fått ett nytt eller återvänt till sitt gamla jobb. Skillnaden mellan 100% och 50% är stor, liksom skillnad mellan 25% och 6%. Det går inte att jämföra 6% av "nyanställda" och 100%-vision som regeringen ville genomföra under devisen - alla ska ut och jobba.

 

Varför har det blivit så? Ju, för att mer rehabilitering för långtidssjuka för att få dem ut i arbetaslivet igen är fel väg att gå, plus bortkastade pengar, tid och energi. Dels för att folk är faktiskt sjuka på allvar och inte låtsas och inte är lata. Dels att de saknar arbetsförmågan. Dels därför att det uppenbarligen finns en motstånd hos arbetsgivarna mot att anställa personer med en lång historia av sjukskrivningar bakom sig. Plus åldern, hudfärg, namn, kön, utseende och massa annat.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Blues - 7 augusti 2010 18:30

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Av Blues - 4 augusti 2010 17:39

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Av Blues - 28 juli 2010 18:26

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Av Blues - 21 juli 2010 14:47

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Av Blues - 12 juli 2010 16:56

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...

Skapa flashcards