Politiken borde ju handla, för det mesta, om konflikter mellan olika ideer, ideologier, tankar, värderingar och åsikter, att ta ställning, att våga fatta rätt beslut. Men - helre snabbt än rätt. Ovilja, tids- och insiktsbrist, okunskap, olika begränsningar som gör att beslutfattarna  kommer med sina tvivelaktiga och ofta meningslösa beslut.

Så, kontentan av borgaralliansens politik: en oerhört ineffektivt ideologiskt systemskifte där fattiga ställs mot rika och sjuka mot friska. Och människor mot människor. Förvandlingen från "vänlig" till stenhård höger har gått snabbt (tre år) för regeringen: högre räntor och inflation, högre fackavgifter, högre a-kasseavgifter, högre trafikförsäkring, borttagen fastighetsskatt (som främst gynnat rika). Man har sålt ut statliga företag, urholkat försäkringen, dränerat arbetsmarknaden - drastiskt försämrat läge för arbetslösa och sjuka, för de unga, pensionärer och för invandrare.
En ren återbäring till högerns egna väljare. En borgelig politik som försämrat för fattiga, sjuka, arbetslösa, gamla och vanligt folk plus en arbetarrörelse, inklusive oppositionen som kapitulerat för kapitalet. Alla etablerade partier i dagens Sverige gynnar de rika och storkapitalet genom privatiseringar, borttagande av skatter för rika, försämringar av levnadsvillkoren för fattiga.  Det som blir bättre gynnar de rika och det som blir sämre slår mot de fattiga. Är det konstigt att, I det läget, folk vänder sig till ett parti som står utanför - Sverigdemokraterna? 7,2% , om man ska tro på dagens mätningar, talar sitt tydliga språk.

Frågan är vad alliansen eller de nya moderaterna bjuder på? Eller oppositionen eller sossarna tänker bjuda på? Frukten av alliansens regerande och deras politiska beslutfattanden har vi sett och uplevt alltihopa. 

Klyftan mellan industriarbetaren och elitmänniskan har blivit ännu större. Idag är den genomsnittliga inkomsten för ”makteliten” lika hög som 18,2 industriarbetarlöner (1980 var relationen till industriarbetarlönen "bara" 9 gånger större). Vilket innebär en årsinkomst på 5,1 miljoner före skatt per pampe att jämföra med 280 000 kronor per år och industriarbetare. Och runt hälften landar förstås i Anders Borgs skattekista.
Det rör sig om nära 200 maktelitmänniskor och feta pampar: näringslivstopparna, direktörerna för Telia och Vattenfall, bank- och finanschefer, höga politiska tjänstemän (LO-basen Wanja Lundby-Wedin själv), statsministern och den kunglige kungen. Bland andra och bland annat.
Men, ”...det är svårt att fastställa vad som är en rimlig nivå", hävdar LO:s chef. LO nöjer sig med att uppröras över samtliga skillnader mellan folk och folk, men vad man anser vore rimligt - inte en chans. För bossen är en av dem.
Man har räknat ut vad LO:s två miljoner medlemmar skulle tjäna på att ta ifrån maktelitens 200 årsinkomster och dela dem sinsemellan. Det blir 40 kronor i månaden i ett år. Då skulle vi bli utan Teliachef, statsminister, Kung och LO-bas, för de skulle ju i protest säga upp sig själva och avgå från sina maktposteringar (är det kanske värt 40 spänn, undrar jag i all min naivitet?).

Vår folkliga makt, den demokratiska, är oss fråntagen för länge sedan (var det alliansen som tog den ifrån oss, eller?!). Genom att "ärva makttronen" ärvde de nya patronerna också rätten att behålla vår folkliga makt. De skulle aldrig kunna tänka sig lyssna på oss små vanliga och ta folkets vilja och behov på ett så stort allvar. Något de har lärt sig genom mer än tre år av hård maktutövning. Och något som inte heller de andra från den etablerade makteliten skulle vilja göra. Ta folk på blodig allvar. Diktaturen från Rosenbad är ett faktum och vi små vanliga, verklighetens folk, ska vara tysta, snälla och väldigt tacksamma för de smulor vi får från deras bord. Och politisk korrekta förstås.

Senaste i raden av svek mot det svenska folket - Maud Olofssons agerande i Vattenfallaffären. Hon visste, hon höll käften och hon ljög, in i det sista. Ingenting nytt under solen - det är bara senaste i raden. Det kommer mer, förr eller senare. Lik i garderoben finns det gott om, verkar det. Och nu är folk besvikna, som alltid. Och reagerar och agerar, med all rätt. Men, vem lyssnar på folket? Ju, media såklart, för det säljer deras lösnumrar ännu mer och det blir mer klirr i kassan. Men politikerna? Aldrig. Vem har lyssnat på folket då nåt liknande hade inträffat med Wanja och Folksamaffären? Hon visste "ingenting" och var "grundlurad". Det var viktigare att veta vad Mona Sahlin tyckte och hade att säga om sin vännina. Hon höll henne om ryggen och så fick hon stöd från LO-medlemarna (konstigt) - och det var allt vi fick veta. Maud "behöver inte berätta allt" och hon "kan inte veta allt" och bla, bla, bla. Stackars hon. Samma sak med Sven Otto Totto Littorin och hans "hypnotiska jobbpolitik" som kostar skjortan men leder ingenvart. Arbetslösheten ökar ändå. Men han försvarar sin ide in i det sista. Som han förresten lånat från Anders Borgs "hungriga lejon jagar  bäst- policy" och döpt den till "beröring och hypnos leder till jobb". Och blandat med Cristina Husmarks policy "alla sjuka ska ut (ur försäkringen) och jobba". Och allting fick sin början i en av de "goda" tankarna från vår käre statsministern herr Reinfeldt och hans bok "Den sovande folket": " Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion, en konstgjord sosse-vision som bara skapar passivitet, beroende, lathet och fiffel". Frukten av sådana tankar och ideer, åsikter och värderingar ser vi idag runt omkring oss.

Genom sin usla politik, massa ljuganden och hemlighetsmakeri har makteliten bara spottat oss rakt in i ansiktet och visat sin förakt mot oss, direkt involverade i deras fel beslutfattanden. De flesta lagar, regler och bestämmelser som de stiftat på siståne är ingenting annat än en beprovad metod att hålla oss i chack mer än förrut och begränsa våra fri- och rättigheter. FRA- eller IPRED-lagen säger en hel del om vår frihet och integritet idag.

Våra lagligt och demokratiskt folkvalda politiker verkar i det fördölda och allt de säger eller gör är väldigt noga filtrerat och genomtänkt. Och politisk korrekt såklart. De är totalt avskärmade från verkligheten och från folket som de fått uppdrag ifrån att fatta rätt beslut och värna om deras rätt att åtnjuta välfärden - en av demokratins grundpelare i det här landet. Istället härskar dem över vår öde och vår framtid med rätten att bestämma över dagordningen. Folk lever i en "låtsas" demokrati skriven och regiserad av makteliten och deras rådgivare som gömmer sig djupt inne i maktens korridorer och välkomnar storkapitalet, den privata ägandet och den fria marknaden.

Hur ska man tvinga dem att vakna och inse att vi finns - de har bemött oss med förakt i tre år och tänker vakna till när det blir dags att samla in väljarröster och snacka fina ord? Hur ska vi se till att få dem att prata med oss, debattera, kommentera och förklara, utan särskilda privilegier och under lika vilkor, varför är det just dem som fått våra röster och skall få dem igen? De diskriminerar ju direkt över två miljoner människor - arbetslösa, sjuka, pensionärer, över en kvarts miljon fattiga barn mitt i dagens Sverige, de utsatta, behövande, glömda... Mer än 4000 sjuka barn och gamla dör varje år i meningslösa och ineffektiva vårdköer i väntan på adekvat och fungerande vård. Är deras liv och öden mindre värd än ord som kapitalet, marknaden, bonusar, privatisera, skatt, vinna valet..?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...