År 2006 var historisk för Sverige - De Nya Moderaterna avsatte De Gamla Sossarna och deras 8-årig regeringsherravälde och maktutövandet. Alliansen förespråkade för mer frihet (till vilka?) , mer öppenhet (med vad?) , mer pengar (de sa inte till vem/vilka men det vet vi nu), bättre välfärd (nästan urholkad), modern skola (med mindre lärare), mer utbildning (utan Komvux), mer jobb (en kvart miljon inskrivna hos Af), mer företag (konkurs varje dag och varsel med uppsägning), mer rörlighet (det blev väldigt rörigt), mer varor (billig skräp) och mer konsumtion (det shoppas fritt som aldrig förrut), bättre löner och pensioner (det blev tvärtom)...

Resultatet blev - makten. Och mer eländen. I betydligt större skala. Och i samband med den svåra ekonomiska krisen som drabbade hela världen blev det ännu mer tydligt och uppenbart. Folkets makt marginaliserades och nästan helt uteslöts. Makteliten satte i gång med sitt härskande och lagstiftande och var inte längre inriktad på att lösa problem på riktigt. Det var "stora målsättningar" och "nödvändiga politiska beslut", men väldigt svaga förutsättningar till några framgångar. Inte för oss små vanliga. Elitens fickor fyldes med pengarna, våra fyldes med (mer) hål.  

I "eländekistan" finns det en omfattande finanskris (med bonusar), växande arbetslöshet ( 150 tusen under 2009), fler hot om varsel, urholkad välfärd, konkurs, tusentals (52 000) utförsäkrade "på låtsas" sjuka som ska ut och - jobba (finns det några jobb?), växande sympatier för SD (8% eller 6 av 10 är väl snart ett faktum), vacklande vård och omsörg (60 tusen uppsagda), ökande kriminalitet, mindre a-kasseersättning (med 20 veckors väntetid), längre köar till socialen (ca 5 miljarder kr redan utdelade), mindre lön, mer än en kvarts miljon fattiga barn, mer hemlösa, hjälplösa, behövande, utslagna, beroende... Usel nutid och ovis eller ingen framtid.

Så här ser det ut med de "på låtsas sjuka och lata fifflare", enligt TT:s rapport idag: Ohälsotalet fortsätter att sjunka. Den främsta orsaken är att antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning blivit nära 30 000 färre det senaste året (det riktiga sanna orsaken/förklaringen varför antalet sjuka har minskat står det ingenting om). I oktober hade 500 798 personer sjuk- eller aktivitetsersättning. Totalt har 22 627 personer beviljats en fortsatt sjuk- eller aktivitetsersättning de senaste tolv månaderna - en minskning med 42,3% jämfört med året innan. Antalet sjukskrivna var 131 228 stycken i oktober i år - en minskning med 20,4%. Tidigare har minskningen av ohälsotalet nästan enbart hänförts till att "färre sjukfall startat" och att sjukskrivningsperioderna blivit kortare.

P.S Det här är det värsta av alla eländen från ovan, som visar den omänskliga inhumana syn alliansen har mot oss. 

Det är den nya liberala makteliten som, bland andra, sitter vid makten och avskärmar sig från verkligheten. Och gör sitt bästa för att få välfärden och det svenska folkets makt när på knäna. För herr Reinfeldt har uttryckligen skrivit i sin bok och sagt det hundratals gånger att välfärden är "en omöjlig konstruktion, en konstgjort sosse-vission som bara skapar passivitet, beroende, lathet och fiffel". Så - bort med den och ersett den med ett total kaos på alla håll i samhället - arbetslösa ska söka jobb, sjuka ska tillfriskna och göra samma sak, gamla också, pensionärer likaså... Alla ska ut och jobba och rädda - ???  

Varför har de inte gjort något åt de stora problem hittills och gjort allt att förvärra läget utterligare är en stor fråga, utan nåt riktigt svar. Det är enbart de som sitter där uppe i Rosenbad (med rådgivare) som vet svaret. Mer av det stora kapitalet och mer av den fria otyglade marknaden som tillsammans skapar mer jobb som kan utkonkurera varandra - ju mindre lön till slavarna desto bättre ränta för kapitalisterna, paradoxalt nog.  Kanske är det en av (bort)förklaringarna som kan köpas, vad vet jag?!

Men... Förhoppningsvis kommer debatten om de brådskande frågorna i gång förr eller senare. Om folk blir tillräckligt medvetna om att politisk korrekthet inte kan leda till mer fri- och rättigheter, om folk tillräckligt tröttnar på allt elände, då... Demokratin urholkas sakta men säkert på det här sättet och vill vi inte leva längre i en sådan demokrati då måste vi reagera och agera, men tillsammans. En innehållslös symbolpolitik, som värnar om de rikas rikedomar och om egna fullproppade fickor (eliten får den materiella, folket får symbolerna att nöja sig med), är förödande för oss små vanliga, för verklighetens folk som inte ska tacka för smulorna från de rikas bord. 

Det var nån som sa en gång: ”Symbolpolitik är för statsmän vad Bermudatriangeln är för sjöfarten”. Det vill säga en förödande stor risk att projektet havererar och drar sina upphovsmän med sig ner i djupet.

Regeringen har infört det tredje steget i jobbskatteavdraget: ytterligare 15 miljarder i skattelättnad läggs till de 50 miljarder som redan delats ut till dem som har arbete. "Jobbskatteavdraget ska göra det lönsamt att arbeta och bedriva näringsverksamhet", hävdar regeringen på sin hemsida. Det ska "bidra till regeringens mål att skapa fler jobb, fler företag och minska utanförskapet". Men när varslen började härja hade då de arbetslösa upptäckt att de inte bara fått lägre inkomst utan också högre skatt. Det tredje steget skulle, enligt regeringens beräkningar, leda till att ytterligare 20 tusen personer skulle komma in på arbetsmarknaden, som hade visat sig vara en fullkomligt orealistisk siffra. Det skulle bli 62 500 i månaden per jobb. Det skulle kunna stämma om det rört sig om 20 tusen nya chefsposteringar inom den offentliga sektorn där det faktiskt behövs mer folk, men inte massa chefer. Någon har räknat fel.

Genom hårdare beskattning av de sjuka, arbetslösa och gamla ville regeringen skapa "fler jobb", "minska utanförskapet" och genom det "värna om välfärden". Men icke! Jobbavdraget skapade inga jobb, bara ökade klyftor i samhället, det blev mer utanförskap och urholkad välfärd. Frågan är (obesvarad hittills) på vilket sätt minskar utanförskapet av att den som är sjuk, arbetslös eller gammal måste betala högre skatt än den som är ung och frisk och får behålla sitt arbete? Är det inte straff nog att ha mycket lägre inkomst än innan man hamnade i någon av de urtjatade kategorierna sjuk - arbetslös - pensionär?  

Mycket tyder på att den enda effekt jobbskatteavdraget faktiskt har haft är att merparten av pengarna har gått till friska personer med goda inkomster av sitt arbete. Som inte valt att vara sjuka eller arbetslösa (om de inte fått skatten sänkt eller som ökat sin arbetsinsats på grund av jobbavdraget).

Dagligen kommer nya varsel. En del är kanske befogade - det är inte rimligt att fortsätta tillverka osäljbara bilar. Men 900 jobb bort från Karolinska sjukhuset? Eller 600 på Akademiska sjukhuset i Uppsala? Och hur många försvinner när kommuner och landsting måste minska personalen inom områden som vi alla är beroende av?
Vilken människosyn har regeringen som uttrycks genom jobbskatteavdraget?  Det  måste väl vara så att många sjukskrivna och arbetslösa inte är vare sig sjuka eller arbetslösa "på riktigt" utan låtsas, för att de tycker att det inte är tillräckligt lönsamt att arbeta. Dessa fifflande individer måste "beskattas" med högre "skattelättnader" - de måste straffas för sin felaktiga och skadliga inställning för att tvingas lämna sin bekväma arbetsfria tillvaro.
Samma sak gäller pensionärerna. Många pensionärer kunde behöva komplettera sina usla pensioner som inte alls följt med löneutvecklingen, men även den optimistiske borde väl inse nån gång att det inte är lätt för en 80-åring att halta sig in på en arbetsmarknad som betraktar en 40-årig som gammal.

Så sent som i juli avvisade finansministern en skattesänkning även för pensionärerna med motiveringen att en sådan skulle stimulera efterfrågan - enligt herr Borg bör skatten sänkas endast för dem som redan har så mycket pengar att de inte behöver använda dem. Och det var det som hände.

Media legitimerar sin ställning genom att hävda att de bevakar samhället, makten och makthavarna  och övergrepp som begås mot medborgare (att vara nån slags advokat för de “röstsvaga”). Men den största, okontrollerade makten i samhället, medierna själva, bevakas inte alls eller mycket återhållsamt. Om någon annan makt skulle begå övergrepp mot enskilda som medierna rutinmässigt begår, skulle det bli rena ramaskri och skandal. Media dömer ut och krossar människor vid sidan av den juridiska rättvisan och skändar människors integritet.

Media - garant för yttrandefriheten och tryckfriheten. Icke! De censurerar, redigerar och utelämnar, stryker ner och refuserar, bestämmer dagordningen och avgör vilka som ska tillåtas komma till tals. De överdriver, ljuger, vinklar, sensationaliserar och dramatiserar. Snart ägs alla medier av en stormrik liten elit som strävar åt samma håll. Vem kan påstå att Rupert Murdoch eller Silvio Berlusconi slåss för det fria ordet annat än när det kan gagna en affärsidé? När medierna inte längre drivs av några djupare idéer, övertygelser eller etiska hänsyn utan bara av vinstintressen, blir deras mer utstuderade "åtaganden" destruktiva. Medierna är på en och samma gång åklagare, domare, spioner, skampåle, skvallerkärringar, angivare, biktfäder, psykoterapeuter, smakdomare, experter på allt, propagandamakare, korstågare, blottare, lynchmobb och moralens väktare. Med mera.
Media hävdar hela tiden att det är farligt att kritisera media, för därmed kritiserar man det fria ordet, tryckfriheten och yttrandefriheten. Icke! Om man är anhängare av det fria ordet, den  verkliga yttrande- och tryckfriheten, då borde väl åtminstone en del samhällsdebattörer, forskare och politiker lägga allt annat åt sidan och viga sin tid åt att undersöka, kartlägga, kritisera och debattera medierna. För medierna försöker hela tiden förringa sin egen makt - för i samma sekund som de erkänner den måste de, om de vill ha en fortsatt legimintet, börja bevaka varann minst lika ingående som de bevakar politiken. Och då minskar deras makt.
Politiker, artister, vetenskapsmän, samhällsdebattörer, idrottsstjärnor, olika experter, utårriktade akademiker, alla karriärister, terrorister, populister, journalister - alla är de beroende av medierna som mått på sin framgång och sitt värde. De flesta är rädda för att stöta sig med media och därför tiger de och håller inne med sin eventuella kritik av medierna. Politisk korrekthet råder främst inom just politiken men media älskar detta uttryck. Många försöker aktivt ställa sig in hos media för att säkerställa den egna framgången. Det skapar ett löjligt och förtydligat samhällsklimat, göder cyniska journalister som  motverkar en öppen debatt om mediernas makt. Enligt medierna själva så har de en hög moral. Men ändå gör medierna mot andra vad de inte vill att andra ska göra mot dem. I praktiken uppvisar de en stor brist på moral. Förmodligen för att omoralen är mer lönsam. Att göra fel, säga nåt osant, skriva nåt som inte stämmer med verkligheten, som är helt trivialt, att hitta på egna story utan att ha dåligt samvete (mer klirr i kassan). Eller att kanske be om ursäkt för fel? Icke - det är fel; samtidigt kan det sänka deras "trovärdighet". För makten över innehållet och dagordningen tillhör median.  

Journalistiken återspeglar sällan det som händer i samhället utan är mer koncentrerad på vissa ovanliga händelser som väcker känslor och nyfikenhet. Journalisterna ser sig själva som en maktfaktor (medborgarnas redskap) eftersom de hävdar att de “står på vanliga människors sida” och utmanar makthavarna. De är övertygade (håller med folket) att det behövs en samhällsförändring och att deras uppgift är att “genomskåda makthavarna”, som är avgörande för demokratin. Journalisten är “folkets öron, ögon och mun” men samtidigt gör han sitt bästa för att framstå som om det är han som avgör vad är det som är viktigt och aktuellt och sant. Det blir journalisten som formar verkligheten, tar det sista ordet och drar slutsatsen, inte medborgaren. På samma gång framstår det att, enligt folket, journalisterna har större inflytande i landet över den politiska agendan idag, mer än våra politiker och regeringen.

Samtidigt hyser allmänheten minst förtroende just för journalistiken och våra politiker. En paradox, men med tanke på att en sån uppfattning existerar och att medier förändrats på sistone är detta inte så konstigt. Medierna har förändrat syn på verkligheten och inställningen mot samhället. Både läsarnas förtroende och lönsamheten har minskat drastiskt pga. innehållet i medier: hälsa. sminktips, mode, trädgård, viktproblem, resor, schoping och mat blandas med brott, kändisar, skvaller, olika nöjen och dokusåpor. Politiska nyheter kommer i andra hand. Sakinformation har ersätts med sensationer. Bloggar och hemsidor tar över. Ingen kunskap, utbildning eller erfarenhet skiljer journalisten idag från läsaren, tittaren eller lyssnaren. Advokaten för de svaga och maktfaktorn som ska förmedla kunskap är borta. 

Underhållning till döds, efter USA:s berömda recept breder ut sig i våra hem. Så mycket bekymmer, eländen, misär, brott, arbetslöshet, varsel, konkurs, sjukdom, fattigdom, psykisk ohälsa, rädsla… Konsumera mera, sitt och titta på dokusåpan som visas på den nyköpta plasma-tv, samtidigt käka nåt gott och glöm verkligheten. Lås dig in, satt på larmen och ta det lugnt och koppla av med en flaska vin. Intellektet ner, känslorna upp. Det är viktigare för massmedier idag, inte deras uppgift att berätta sanningen. 

Vi påverkas av media utan att vi är medvetna om det och hur verkligheten ser ut. Varje dag proppar oss media med egna värderingar, åsikter och måttstockar som vi ska använda oss utav för att lättare skåda och förstå samhället. Media väljer ut, tolkar på sitt sätt och beskriver olika delar av verkligheten åt oss konsumenter. Vi trubbas sakta men säkert av och följer med strömmen; vi ser verkligheten så som media vill att vi ska se den. Den är inte styrande för våra tankar, åsikter, attityder och handlingar, utan det är våra bilder av verkligheten som vi tror på. Massmedia styr över den bilden som skapas i våra huvuden genom det vi läser, ser och hör.   

Massmedia agerar som en egen global makt på sidan av den politiska, ekonomiska och lagstiftande, eller i allians med de olika maktsystem. Deras genomslagskraft är så enorm. I dagens läge är media viktigare för oss konsumenter (konsumera-mera samhälle) än vissa myndigheter och organisationer. Media har inte direkt den avgörande makten att fatta vissa politiska beslut, men den är i allra högsta grad involverad i den politiska processen. 

Media är en stormakt, en manipulerande, kontrollerande och en subjektiv (icke objektiv och opartisk) makt. Den är inte enbart budbärare utan skapar sina egna budskap. Allt som händer runt omkring oss presenteras på ett utförmat och genomtänkt sätt. Det är mest sensation och skvaller som kommer i första hand. För media tror (och konstigt nog kan ha rätt) att vi människor-konsumenter är nyfikna och vill veta mer om t.ex en persons liv än om det han/hon har gjort för att hamna i medial fokus. Idag är det yttre som räknas och politikerna vet och utnyttjar det. De anpassar sina budskap efter media för att inte hamna i deras svartmålande program och skvallersystem som kan bli ödesdigra för deras framtid och popularitet. Olika berättelser om t.ex politiken och näringslivet har på sistone blivit nästan personliga maktkamper och en del av underhållningen. Dramatiserade, snuskiga berättelser om våra politiker, VD, toppchefer och vissa pampar i Sverige skapas snabbt för att “tillfredställa folkets intresse”.

Sen är det massa "fakta, opinionsmätningar och statistik som vi bara sväljer utan att tänka över. Siffror som vänds och vrids efter medias eget tyckande och troende och deras egna mål - att ha mer läsare, tittare, lyssnare, mer mediala konsumenter.Genom det manipulerar media folket och presenterar sin världsbild med olika vinklingar utan att tänka så mycket på etik och moral.

Att media bevakar hela världen är bara en påhittad mantra. Små delar - ja, men stora delar av världen bevakas inte alls. De nämns överhuvudtaget inte, om de inte blir aktuella för tillfället (ingen katastrof och inga offer).

Det är därför vi har en annan verklighetsuppfattning för det är den världen media vill att vi ska leva i och tro på. Så tänkandefrihet eller yttrandefrihet fungerar inte som de ska. För vi säger det som passar den mediala makten. Säg inte vad du tycker utan säg det som passar för tillfället; känn det riktiga och sanna men säg inte sanningen, var politisk korrekt. Att säga vad man tycker, tror, känner och tänker är det som media proppat i oss och format vår medvetenhet - med egna värderingar, åsikter och attityder. Att bli ständigt påverkad av det leder till kronisk hjärnpåverkan.