Läste igår om det mest omänskliga i raden från Försäkringskassans bemötandet och behandlingen av svårt sjuka. Fy!

Efter en behandlingstid var bröstcancersjuka Carin tillbaka på deltid i jobbet, men I somras kom dråpslaget: Fk drog in hennes sjukpenning. Nu tvingas hon jobba heltid  – tvärt emot läkares bedömning. Det har lett till att hon blivit sämre igen. "När man är trött och sjuk känns det jättehårt att bli behandlad på det här sättet. Man kör sig själv i botten totalt". Handläggaren tyckte att hon skulle se sig om efter lättare jobb, kanske som spärrvakt. Läkare rasar mot kassans regler och att läkarintygen spelar ofta ingen roll. F-kassan ser intyget enbart som en rekommendation.

Svårt cancersjuka drabbas allt oftare av F-kassans hårdare regler och tvingas jobba fastän de mår väldigt dåligt eller är mitt i pågående behandling. Döende patienter kan få sin sjukpenning indragen. De mår ännu sämre - vissa kan hamna på dödsbädden. Har man redan en depression eller en livskris kan det som F-kassan gör mot svårt sjuka bara förvärra allt. Grymheten mot dessa utsatta människor är så uppenbar. Och för att klara allt detta - både de fysiska och de psykiska påfrästningarna, den svåra och livsfarliga sjukdomen plus en sådan grymn omänsklig behandling av myndigheterna - då måste man bli riktigt frisk. En sådan paradoxal sittuation klarar man inte så lätt.

Minst 54 tusen långtidssjuka, många med komplexa diagnoser, kommer att förlora sin sjukersättning/sjukpenning och därmed riskerar att ytterligare försämra sin hälsa. Dessa svårt sjuka personer hamnar i ett mycket svårt läge. Många kommer att ställas inför faktumet att de inte får en kvalificerad rehabilitering. De kommer att må illa av ovissheten vad som ska hända med dem, hur ekonomin ska klaras, hur familjen ska överleva. Just sådana faktorer av otrygghet och ekonomisk stress bidrar till ökade symtom, ökad sjuklighet och mindre möjlighet för tillfrisknande.

F-kassan ska från 1 januari överföra och Arbetsförmedlingen ska ta hand om de sjuka - förutom alla friska arbetslösa som berövats sitt jobb och som inte är arbetslösa pga. "bristande jobbsökande". Hur ska Af hinna bygga upp något med kvalitet för de sjuka när de inte ens lyckats hittills med regeringens "Hypnotiska jobbpolitiken"? En introduktionskurs på 3 månader för långvarigt svårt sjuka som ska möjligtgöra att de sedan kan stå till den reguljära arbetsmarknadens förfogande eller tvingas slita på Samhall. De flesta har tidigare genomgått flera utredningsprogram ("rehabilitering"), men alltför ofta haft motsatt verkan. Många har medverkat i arbetsförsök men har ansetts vara för sjuka för att klara jobb.  Regeringen har uppenbart inte fattat att dessa människor är verkligen sjuka. 

Regeringen gläder sig åt att besparingar kan göras på denna grupp människor och hävdar att "utgifterna inom försäkringen totalt sett har minskat under den kommande treårsperioden." Pengarna de har sparat på det här omänskliga sättet används för att finansiera skattesänkningarna. Men de glömde konsekvensen av förslagen för drabbade. Det kan inte bli annat än katastrof. Och den katastrofen kommer få följdverkningar i människors vardag, för deras familjer och för deras liv. Alla grymma förändringar i sjukförsäkringen under senare år har redan utlöst depressioner och förtvivlade reaktioner hos många. Tusentals människor kommer att krossas socialt och man riskerar ett betydande antal självmordsförsök.

Regeringen medger att förlängd sjukpenning (mer än 550 dagar) i vissa fall kan accepteras. Det gäller bl.a "när den försäkrade pga. sjukdom har fått en sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att den försäkrade inte kan tillgodogöra sig information"! Det är väl de som ligger på dödsbädden eller?! De som vistas på sjukhus ska "inte behöva arbeta och kan beviljas sjukpenning". Inte heller de "med omfattande vård utanför sjukhus" ska behöva göra det. Förlängd sjukpenning kan beviljas när en återgång i arbete eller ett deltagande i arbetsmarknadspolitisk program, "skulle medföra risk för allvarlig försämring av den försäkrades sjukdom". Det verkar som om man blir illa tvingad att dö för att bevisa att man "är värd att få sjukpenningen igen". Att få full sjukpenning kan man om det finns en risk att dö inom de närmaste månaderna. Så tolkar Fk:s jurister och experter den nya lagen. Och den personliga tolkningen av handläggare och konsulter fortsätter. Beslutfattare inom F-kassan (handläggare plus "medicinska experter - konsulter") ska sedan ta ställning till skillnaden att vara "svårt sjuk" och "allvarligt sjuk", som ett spel till för gallerierna. Ett nytt ide är att få olika ersättningsnivåer beroende på hur alvarligt sjuk man är. Ett förfärligt syn på människor, men den funkar för målet är att spara pengarna. "Regeringens bedömning är att endast ett begränsat antal ansökningar om förlängd sjukpenning med ytterligare dagar kommer att beviljas". Vad var det ja sa om döden?

Det senaste av lysande förslag i rad - ett nytt sjukförsäkringssystem där läkarna frikopplas från sjukförsäkringen efter 180 dagar. Bekvämt för läkarkåren som slipper svåra bedömningar och konflikter med F-kassan. För patienterna innebär dock detta att man lämnas helt ensam i relation till försäkringskassan. Och att försöka slåss för sin rätt att bli svårt sjuk. De som haft tidsbegränsad sjukersättning som nu upphör kan återfå sin sjukpenninggrundade inkomst och därmed sjukpenning om Fk godkänner läkarens medicinska underlag - efter tre månaders karens (87 dagar). Vad har regeringen tänkt att de sjuka och deras familjer ska leva på under den tiden? De kommer aldrig kunna få sjukpenning vad än sjukintyget och läkarna hävdar. De kan enbart hänvisas till socialbidrag. Eller till kyrkans sopkök. Eller att dö.