Alla inlägg den 9 november 2009

Av Blues - 9 november 2009 18:52

Arbetslösa skulle få jobb, med hjälp av coachning. Sjuka också, med hjälp av rehabilitering. Enligt Reinfeldt. Dagens verklighet är den motsatta. Arbetare varslas och avskedas, Försäkringskassan slänger ut långtidssjuka, regeringen urholkar den mest jämlika och stabila trygghetssystem - sjukförsäkringen och a-kassan. Plus lite annat. Den svenska modellen och den fina gamla Folkhemmet är ett minne blott. Regeringen höjer avgifter, sänker ersättningar och ersätter långtidssjuka med försäkringslösa. Det handlar om 50 tusen sjuka som nästa år tvingas ur sjukförsäkringen till en arbetsmarknad som inte vill ha dem. Många hamnar i utanförskap och fattigdom. Resultatet blir en ny grupp - ”de försäkringslösa”. Helt på tvärs mot alliansens vallöfte om att minska utanförskap och värna om välfärden. 

 

Arbetslösheten har ökat med 100 tusen personer och utanförskapet med 70 000. Nu går regeringen vidare i försämringen av socialförsäkringarna. Hela deras jobbpolitik bygger på att arbetslösa och sjuka ska ha så dålig ekonomi att de tvingas ta vilket uselt betalt låglönejobb som helst, om det finns några. Kvantitet satt före kvalitet - ett nytt mål. Att försämra socialförsäkringarna, ta bort inkomsttryggheten och sänka bidragen är tillsammans med skattesänkningar den redskapen alliansen använder för att skapa klyftor mellan de som har arbete och dem som står utanför. Så klipper Reinfeldt banden som hållit samman arbetarklass och medelklass i den svenska modellen – gemensamma trygghetssystem med solidarisk finansiering och inkomsttrygghet. Socialförsäkringarna har varit relevanta för en majoritet av befolkningen. Att utjämna klyftor har varit en logisk och lönsam politik också för medelklassen. Nu raserar regeringen den logiken. De bedriver en politik enbart för den väletablerade medelklass som har jobb. Den får sänkta skatter och råd att betala för privata sjuk-, inkomst- och arbetslöshetsförsäkringar. Dagens verklighet överträffar misstankarna om regeringens misslyckande politik.

 

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, även kallad Totto, avfärdar all kritik gällande den totalt misslyckande jobbpolitiken och inte vill ta nåt ansvar heller. "Jag har mycket begränsad makt", hävdar han. Att hela arbetsprojektet har havererat, att jobbpolitiken faller sönder är inte hans största bekymmer. Fiaskot med AF:s coachning tvingar pamparna till krismöten: 952 coachningsföretag, mestadels kriminella och skuldsatta, fick roffa åt sig 3 miljarder av våra skattepengar för att, genom att lära arbetslösa (via hypnos) att skriva CV, hjälpa dem att hitta ett jobb. Vilken syn regeringen egentligen har på de hjälplösa och behövande i vårt samhälle och vilken syn på mänskligheten och medmänskligheten överhuvudtaget? Även om vår käre minister har köpt sin akademiska examen på postorder från en tvivelaktig och misstänkt företag från USA, borde han visa mer empati och mer ansvar för behövande människor och för det han propagerat för. Men hans mål var att, med hjälp av Reinfeldts coachning tvinga fler att söka jobb och skapa, genom sin politik, fler arbetssökande, inte fler arbetsplatser. Kvantitet före kvalitet. Pengarna före livet.                


Grundtanken bakom en sån regerings(allians)politik är att arbetslösheten är ett resultat av passivitet och lathet från de arbetslösas (och sjukas) sida. Det är därför alliansen har sett till att försvaga arbets- och försäkringsskyddet plus olika utbetalningar och ersättningar. Och pricken över i:et - ökande väntetider (mer än 20 veckor i vissa fall) för att få pengarna från a-kassan och socialen. Och sen den ständigt växande arbetslösheten, köerna utanför socialkontor och kyrkans sopkök, skulder, räntan, ökande utanförskap, fattigdom, stigande kriminalitet, ...

 

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson är inte ett dugg orolig. För henne är det "självklart" att tusentals av de personer varas sjukersättning dras in efter 1 januari faktiskt är för sjuka för att kunna arbeta och att de kommer tillbaka till FK. Hennes drömmål (dvs. Reinfeldts) - att använda sjukas pengar till att finansiera skattesänkningar så att rika skulle få mer, har blivit verklighet. Pga. sk. karenstiden har sjuka som blivit oförsäkrade ingen rätt till ersättning under 87 dagar. Det handlar om hundratals miljoner kronor. Men ingen i riksdagen (inte heller oppositionen) har några funderingar över att kanske, inom rimlig tid, ifrågasätta ett sånt inhuman och omänskligt beteende och tvivelaktiga beslut. Kanske har de inte "så mycket makt".

 

Det verkar som att det är självaste herr statsministern som bestämmer över dagordningen och hans r..slickare uppfyller hans minsta önskningar genom att lidligt lyda och se till att upprätthålla hans visioner. Enligt honom själv är "...välfärdsstaten en omöjlig konstruktion, en konstgjort sosse-vision som bara skapar passivitet, beroende, lathet och fiffel. Man måste överge den alltför generösa välfärdspolitiken som ingen kan garantera i längden. Politiker skapar inga resurser som kan fördelas utan bara töma löften. De som har ska få mer. De som kan tjäna mer pengar skall uppmuntras. De som lever på bidrag eller ersättning ska däremot vara medvetna om att detta är tillfälligt, kortvarigt. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska trygheten (några "pärlor" hämtade från F. Reinfeldts bok "Den sovande folket").

 

Jobbpolitiken är nedrustad, a-kassan urholkad, sjukförsäkringen avskaffad, möjligheter att både skapa och hitta nya jobb är obefintliga. Men ändå. Sjuka och arbetslösa ska ut och jobba. Misslyckas de - då kan de i alla fall inte räkna med nån medkänsla, empati eller solidaritet från alliansens sida. Det som råder (och räknas) idag är tvivel, misstänksamhet, rädsla och egoism.

Skapa flashcards