Den kulturella konsumismen och den fria marknaden som inte går att hejda (kommunismen är död, länge leve konsumismen) och kulturligtvis alla de växthusförendringar, issmältningen och naturens egna lagar tillsammans bidrar till så är hela världen svävar i stor fara.

I alla fal så blir vi medskyldiga för folkmord, fast det är det vi gör varje dag, när ett oskyldigt barn ute i den vilda världen dör, för att vi svenskar är så miljömedvetna och kräsna så att vi väljer kravbananer och miljömärkta apelsiner. Som vi betalar extra för. Men för att inte oroa oss konsumenter med såna påhittade trams från olika kommersiella liberala halvtids hyrda kämpar för friheten och annat, så blir de olika varianterna bortförklarade med en skräddarsydd retorik om humanism, om de mänskliga rättigheterna i demokratins namn för konsumera-mera samhället med det fria kapitalet och mångkulturella penningmarknaden, och där vår människovärde satts i första hand, efter eget tyckande och troende och efter våra plånböcker.

De propagandastyrda konglomeraten med mediala inriktningar och med den fruktansvärda anpassningsförmågan har i vissa fall fantastiskt likhet med de fascistiska, högerextrema och konsumismtänkande kapitalistiska kulturen. Jag kan nämna det första namnet jag kommer på just nu - Murdock eller Göebbels, och ni andra kan fortsätta. I vår relation till det "leende fascism" är det kanske osäkert när vi kan plockas in. Men vi är tveklöst mogna.

Den nya kalla kriget om försvinnande resurser har pågått länge. Nu är det andra stora aktörer som är i gång: Ryssland, Indien och Kina (R.I.K?). De två förstnämnda har länge brottats med socialismen och kommunismen, men också med fascismen och annat elände, med den brittiska kronan i spetsen. Kulturligtvis så fungerar våra massmedier på samma gamla sätt som under det första farliga kalla kriget mellan Forenta Staterna och Sovjetunionen, men idag med självklart det modernaste tekniska utrustningen som finns och krävs för att hålla i schack folkets tankar och åsikter. Underhållningen till döds om det krävs för att alla ska vara glada och nöjda. Eller de flesta, för ett par tusen eller miljoner människoliv räknas inte. Allt är förbrukningsvara och går att både återvinna eller återskapa med hjälp av de som vill, kan och vågar. Om det är skurkarna vi pratar om, i avsaknad av de hederliga, det är en annan femma.

Inte bara halva sanningar eller halva lögner som serveras, utan också de helt obekväma upplysningar som kan vara till stor hjälp för att bilda sig en annan världsbild och uppfattning om dagens liv och våra behov. Hand i hand med de senaste upplysningarna om thai-maten, sydafrikanska viner, spa- och yogaseanserna och bantningspreparaten. Och sen ställen dit vi ska för att shoppa fritt och dämpa vår dåliga samvete och vår panikångest med rätt sorts produkt och varan för bara ett par tusen... Med en viss undantag, men på deras villkor och priser (med räntan och momsen inräknat). Och självklart med deras rätt att förbehålla sig rätten att ändra och definiera på det de tycker och tror är viktigt och lönsamt för deras verksamhet.

Försäkringskassan har blivit en av Sveriges mest utskällda myndigheter. Fram till 31 december väntas över 14 000 personer bli nekade sjukpenning, trots att de har blivit sjukskrivna av sina läkare. Regeringen har stiftat lagar som skickar 50 000 människor ut i tomma intet nästa år. Sjukskrivna får se sina läkarintyg rivas av försäkringskassans läkare (kunniga multispecialister). Handläggningstiderna har drivit förtvivlade människor till socialen och kyrkans soppkök. F-kassan slår rekord i avslag, men missnöjet har nu gått så långt att nu mordhotas deras läkare och anställda. 

De sjukas, de berördas läkare har gjort en bedömning, försäkringskassan en annan. De behandlande läkarna - de som har bedömt patienten, blir allt oftare överkörda av försäkringskassans egna läkare. Då ska försäkringsläkaren bara granska underlaget, inte träffa patienten. Ett sådant förhållande är unikt för Sverige. Inget annat land har läkare som avgör sjukskrivnas rätt till ersättning utan att träffa den sjuke. "Klart att det vore bättre om vi fick träffa patienten, men nu har politikerna beslutat (regeringens beslut och FK:s uppdrag) att det ska vara så här och vi får rätta oss efter det", säger F-kassans presschef Ann-Sofi Blomqvist. Hon medger att försäkringskassan har blivit tuffare och tycker att kritiken ska riktas mot politikerna, det är ju de som har infört reglerna. Nya regler och hårdare bedömningar har fått de sjuka att vakna upp i brutal verklighet. Efter åratal av sjukskrivningar ska de ut på en arbetsmarknad där de enkla arbetsuppgifterna har försvunnit. En del utförsäkrade klarar ändå att hitta ett jobb, andra hamnar hos socialtjänsten. De sjukskrivna tidigare var bortglömda av samhället. Problemet med den nya reglerna är att sjuka hamnar mellan stolarna: De är för friska för sjukpenning men för sjuka för att få jobb via arbetsförmedlingen.

Försäkringskassan tar inte ställning till om personen är sjuk eller frisk, utan om personen har arbetsförmåga trots sin sjukdom. Det handlar heller inte om man kan få ett arbete eller inte, utan just förmågan att utföra arbete. Sjukförsäkringen är alltså inte en yrkesförsäkring eller arbetsmarknadsförsäkring.

Läkarna har ibland svårt att stå emot när en patient begär sjukskrivning. Dels är läkarna stressade och vinner tid på att göra som patienten önskar, dels är det svårt att säga nej till en förtvivlad person som känner sig för sjuk för att jobba. I vart fjärde fall sjukskriver läkaren mot sin egen övertygelse, det har man kunnat visa i ett antal studier. Så läkarens utväg blir att låta försäkringskassan neka utbetalning.

Försäkringskassan står inför en svår pedagogisk uppgift - att förklara den nya synen på sjukskrivningar för svenska folket. Sjukpenningen ska nu betraktas som vilken försäkring som helst, och villkoren har ändrats. Tekniken är att låta den behandlande läkaren sjukskriva, därefter avgör försäkringskassan om försäkringen gäller. Med stramare regler ska färre beviljas sjukersättning och samhällets kostnader minska. Men det handlar inte bara om pengar. Sjukskrivningar anses dessutom i många fall vara onödiga, till och med skadliga. Särskilt när de handlar om psykisk ohälsa eller smärta, och dessa står för 75% av alla sjukskrivningar. Verkar det inte som att bakom alla dessa nya tuffa lagar finns det ingen etik och moral, utan enbart kalkyler och pengar? För kapitalet bryr sig endast om de hungriga som jagar bäst, enligt Borg.

Men nu backar regeringen och presenterar nya förslag för att "mildra effekterna" av sina egna beslut (en generös regering vi har). Den som nu ska stämplas som "frisk", trots att man är sjuk i vissa fall, får rätt till en ersättning om 223 kr per dag som lägsta nivå. Är man med a-kassan blir ersättningen mellan 320 och 680 kronor. 
Regeringen förstår människor. Att man därför har särskilda specialregler för de svårast sjuka är väl bara humant. Det behövs. Statsråden skriver på SvD Brännpunkt: "i ett fåtal fall är inte möjligt för en tidigare långtidssjukskriven att delta i verksamhet vid Arbetsförmedlingen. Detta kan exempelvis gälla personer med svår sjukdom (kancer, tumör)eller om personen vårdas på sjukhus eller på annat sätt får omfattande vård i hemmet eller via sjukvården. Regeringen anser att förlängd sjukpenning i sådana fall ska kunna betalas ut". Husmark Pehrsson hade fört samtal med de sjuka. Lyssnat. Fått en bild av Sverige 2009. Nu bygger man alltså broar mellan sjukförsäkring och arbetsmarknaden.

Dagens bild: Frälsningsarmén i Stockholm delar ut varje vecka kassar med mat till dem som behöver. Basala varor som bröd, tonfisk, vita bönor, nudlar och köttbullar. Utdelningen har närmare fördubblats bara under september månad. Unga tvingas till kyrkan för att få mat. Fler lever på välgörenhet i krisens spår. Och inte minst i spår av a-kassans långa handläggningstider som slår oerhört hårt mot många människor. Det är alltifrån de som haft arbete, blivit arbetslösa och hamnat i en krissituation till personer som knuffats ur Försäkringskassan med deras nya hårdare regler. Det är väldigt många ensamstående som har det tufft. 
 

Välfärdssamhället i Sverige bygger på att människor inte ska tvingas be om sina grundläggande rättigheter.

Undrar bara: vilka är de som har laglig rätt till sina grundläggande rättigheter?

De små (fattiga) eller de stora (rika)?

Lettland fick i december i fjol 7,5 miljarder Euro i ekonomiskt stöd från EU, i utbyte att regeringen skulle fullfölja vissa internationella uppgörelser (bl.a. fastighetsskatt på 0,2%). Detta "väldigt viktiga" åttagandet röstade parlamentet ner, men pengarna tänker de behålla. Man tackar för hjälpen men jobbar enligt USA-policy: Ingen har rätt att styra vårt liv och bestämma över vår framtid.    

Irland ska få 53 miljarder Euro i ekonomiskt stöd - om folk röstar ja till Lissabonfördraget. Nån slags tack från EU för den stora chansen att utvidga egen makt. Om det blir ett nej då kan det svåra läget på Irland ännu förvärras och landet kan hamna i isolation av omvärlden.

Vår käre kung får ca 110 miljoner i appanage per år, men ändå begär han 120 miljoner av oss skattebetalare för att bekosta dotterns bröllop. Som i övrigt beräknas kosta runt 25 miljoner kronor. Vad vill han göra med resten av 95 miljoner säger han inte. För han (eller Kungahuset) har ingen råd att bekosta själv en så stor pompös spektakel. Som han personligen kommer inte att tjäna nåt stort på. Det är enbart media, i synerhet våra sensationsjagande skvaller- och vissa rikstäckande tidningar som kommer att tjäna massa miljoner på. Före, under och efter spelet (bröllopet). I förbigående - kungen har enbart råd att betala sina dyra älskade bilar i miljönklassen, men inget mer. Förresten - bilarna är hans egna men cessan är folkets käraste älskling så det är väl det svenska folket som borde ju självklart sörja för henne - inte hennes kunglige farsan. 

Högerekonomer har alltid hävdat att arbetslösheten beror på att de arbetslösa ställer för höga lönekrav. Att låga löner bara leder till minskad köpkraft och förstärker nedgången avfärdar de direkt. Att ha ett bra lön ger trygghet. Den som är trygg vågar sig på att pröva på det nya. Mätta människor är friskare människor som kan utföra ett bättre arbete. Enligt dem är det bara trims-trams. Hungriga lejon jagar bäst.

Anders Borg ljuger hela tiden att han inte tänker pressa lönerna - nåt han hela tiden gör. Han är för skattesänkningar istället, med motiveringen att det skulle skapa fler jobb och på sikt motivera den som är lågavlönad eller arbetslös – ett mätt lejon jagar inget vidare. Han  argumenterar för jobbskatteavdraget. Teorin ”hungriga lejon jagar bäst” har på nymoderat nyspråk döpts om till ”arbetslinjen”. Jobbskatteavdraget ska leda till ”att arbetssökande accepterar jobb till lägre lön och att det får facken att hålla nere lönekraven”. Nämligen, Her borg älskar högerekonomer.

Den nymoderata "arbetslinjen"  är att vi fått två parallella skattesystem – ett för dem som får sina inkomster genom arbete och ett för alla andra. Den berömda tusenlappen i plånboken försvinner i det ögonblick löntagaren blir tvungen att leva på sjukpenning, a-kassa eller pension. Den som har ett arbete belönas med skatteavdrag. Den som inte har arbete bestraffas genom försämrade ersättningsnivåer, sänkta tak och nu också genom sänkta pensioner. Avgiften till a-kassan höjs. Alla åtgärder samverkar till ett och samma mål – att göra lejonen hungrigare genom att sänka lönen. 

De rika märker knappt av krisen och bjuds nu på ytterligare skattesänkningar. Samtidigt har vi långtidssjuka som är på väg att kastas ut ur sjukförsäkringen. Allt fler får gå till socialkontoret för pengar till mat och hyra. Och i det nymoderata Sverige brinner förorterna.

Regeringen har misslyckats med att få fler i arbete. För första gången sedan 90-talskrisen har Sverige högre arbetslöshet än EU-genomsnittet.  Men budgetpropositionen säger ändå att ”effekten av jobbskatteavdraget blir att närmare 80 000 fler personer kommer i arbete på lång sikt”.  För de dryga 70 miljarder jobbskatteavdraget kostar statskassan skulle 150 000–200 000 personer kunna få jobb inom den gemensamma välfärden. Dubbelt så effektivt som jobbskatteavdraget.

Undrar, i förbigående: kan Sverige få nån slags hjälp (ekonomisk helst) från EU? Arbetslösheten ökar mer och mer töts regeringens "goda" försök att skapa arbetstillfällen genom att utförsäkra mer än 50 tusen sjuka människor nästa år och tvinga dem att antigen tiga socialbidrag eller jobba. Nu när det inte finns nåt jobb att få. Ungdomsarbetslösheten ökar mer och mer; den totala arbetslösheten hotar att stiga över 12% nästa år, varsel, uppsägning och konkurs fortsätter, antal socialberoende ökar markant, det har blivit dyrare att leva, arbetare är tvungna att sänka sina löner och gå ner i arbetstid. Men bankcheferna och vd:n  kalasar fritt på extra bonusar i miljardbelopp. Enligt den berömda teorin att hungriga lejon jagar bäst. Men - det där om att ett mätt lejon jagar inget vidare?  Är det inte nån slags paradox? Men, det verkar att detta gäller sälan de som redan är svinrika. Paradox straffar enbart de som är urfattiga.

Vi har massvis med fattiga barn idag. År 2006, enligt Röda Korset, hade vi  drygt en kvarts miljon fattiga barn! Mest utsatta - barn till ensamstående föräldrar och invandrarbarn. Alla vet vi att klyftorna har sedan dess bara ökat och fattigdomen och utanförskapet har bara blivit ännu värre. Hur många fattiga har vi sammanlagt idag? En halv miljon? En miljon? De som inte kan, i dagens Sverige, kan få sin del av "välfärden" som urholkats ännu mer. Den hårda ekonomiska krisen har slagit ännu hårdare mot de som redan var fattiga och utslagna.

Så, enligt högerekonomerna och Herr Borg är de som är fattiga och har löga löner bra människor. Det är de som driver fram ekonomin och marknaden blir starkare. Det är positivt. Hungriga jobbar bäst. Vilket måste betyda att de som är rika är - dåliga människor. De bromsar ekonomin och marknaden urholkas. Och det är negativt. Vilket i slutändan betyder att - kapitalet är fel. Paradoxalt nog. Är det det som är nödvändigt idag för vår framtid?