Vart vår humanism har tagit vägen? Har den dött ut helt och hållet? De som har det sämst - sjuka, fattiga, arbetslösa, utslagna, behövande - de får det ännu sämre.

En sk. rehabgaranti leder inte till att långtidssjukskrivna ska återgå till arbete. Det är snarare en "garanti" att antingen hamna på gatan eller att, i värsta fall, begå självmord. För de redan försvagade, som har kämpat i åratal mot sina sjukdomar, de utsatta människorna, de har ingen ork och kraft att hävda sin rätt och föra den mot FK:s omänskliga beslut. Sjukskrivning är av ondo, verkar det,  och de sjukskrivna (sjuka!?) har låg eller dålig moral (eller ingen alls), är ohederliga fuskare och lögnare hela bunten. Det hela handlar om individer som ska offras för att systemet ska rulla i gång. Sjuka avviker från normerna, belastar systemet och skall ställas åt sidan och elimineras. Och det är precis det FK gör - på regeringens uppdrag och välsignelse. För det räcker att någon i teorin kan utföra ett visst arbete - som inte alls behöver existera i praktiken - och då upphör rätten till ersättningen. Så funkar det.

Man ska vara frisk för att orka vara sjuk - ett talesätt från den förna tiden. Och det finns många andra, men som inte längre gäller, för myndigheterna älskar nyare (och helst egna) versioner som är anpassade deras egna behöv och tolkningar. Den nya byråkratin tycker inte om det förflutna. Är man sjuk då är man redan fattig. Kastas man ut från sjukförsäkringen då blir man ännu fattigare. Folk blir inte friskare av att bli ännu fattigare. Tvärtom!

Vart har empati tagit vägen? Har det dött ut tillsammans med välfärden och solidariteten? Sjuka skall tillfriskna, de ska ut i det spännande arbetslivet och jobba häcken av sig - för att finansiera skattesänkningarna. Så påstår Cristina Husmark-Pehrsson personligen. För att, verkar det, återfinföra den urholkade välfärden - enbart för de rika. Eller?  

Utslagning presenteras som rehabilitering. Utanförskap som aktivitetsgarantin.

De som förbrukas måste till slut förnedras. De sjuka som har under tiden hunnit bli gamla, de ska straffas igen. Är det därför Mona Sahlin hävdar att vi måste börja jobba längre för vi blir äldre och förmodligen friskare? Undrar om det är bara alliansen som skapar mer utanförskap och ökar klyftorna i samhället?

Individer straffas genom en politik som innehåller vissa strukturella problem inom regeringen. Sjuka ska finansiera skattesänkningar för de som jobbar och för de som är friska. Vilket omvänd ideologi - och vilka tuffa resultat.

Vart har medmänskligheten tagit vägen? Det ska låna sig att vara rik men det ska också kosta att att bli fattig. De rika blir ännu mer belönade genom skattelättnader och de fattiga blir ännu mer straffade genom att stå för kostnaderna. De sjuka, arbetslösa, behövande, låginkomsttagare, pensionärer, utslagna, handikappade, ensamstående, gamla, invandrare... En kvarts miljon fattiga barn i dagens Sverige som blir ännu mer fattigare genom att deras föräldrar kläms åt ännu hårdare. Och ingenting görs för att förbätra deras utsatthet. "Rädda barnen" samlar in miljoner kronor för att hjälpa världens hungriga och fattiga barn - men inte de svenska. De räknas inte, fast de redan står i kön utanför kyrkans sopkök för att få lite mat.

En totalt skamlös politik av överklassens regering.