Direktlänk till inlägg 27 oktober 2009

Välfärd - Borta med vinden

Av Blues - 27 oktober 2009 17:20

Förvånaddemokratin - gammal företeelse utan innehåll och värde Obestämdvälfärden - urholkas sakta men säkert Gråterden offentliga sektorn - "desektoriseras" framgångsrikt Foten i munnenden svenska modellen - en gammal Amazon utan batteri  CoolFolkhemmet - ett minne blott Kyssden offentliga debatten - politiskt korrekt TystSD - växer så det knakar Skrikandesfolklig makt - fråntagen oss för länge sedan Oskyldigalla är lika (inför lagen) - pohittad hypokritisk floskel Rynkar på näsanalla har lika rättigheter - löjlig gammal lögn Tungan utebonusar - fortsätter uppåt Guld i munempatin - borta med vinden Coolkonsumismen - breder sig allt starkare SkrikandesEU-makten - aj! vad det gör ont Foten i munnenpengavärde - devalverar kroniskt Obestämdmakt (politisk) - inget nytt under solen  Tystmass (asyl-, "arbets"- och anhörighets-) invandring - flödar som vanligt Skämssolidaritet - vad är det för något?  Gråtervarsel, konkurs och annat eländevardaglig företeelse Förvånadmassarbetslösheten - massiv och utan slut Rynkar på näsanpolitikerförakt - breder sig mer och mer Foten i munnenutanförskap, fattigdom, soc. beroende - starkare än någonsin Rynkar på näsansjuka, sjukskrivna - minskar drastiskt  Coolalkoholkonsumtion - ökar drastiskt Coolkriminalitet - luckrativt extra-knäck Oskyldigmassmedia, journalister - "verklighetsbilden" förvrängs ännu mer Skrikandesfackföreningar - ingen kraft länge Skrattandesocialt skyddsnät - väldigt h(å)alkit Tungan utearbetarrörelsen - lyser med sin frånvaro Skrikandesförtroende för regeringen - som Titanic - sjunker sakta men säkert


Överklassens egenvärde har tagit över. Där makten har rätt har rätten ingen makt.

 

Både supertankern Försäkringskassan och systerfartyget Arbetsförmedlingen har fått mer befogenheter och utvidgad makt än förrut. De kan göra precis vad de vill. Fler ska jobba, kosta vad det kosta vill. För att rädda vår ekonomi. Och vem eller vilka som ska stå för kostnaderna är väl inte så svårt att gissa. "Makterna" får i sitt förfogande, inom snar tid, de som varit sjuka alltför länge, långtidsarbetslösa, våra kära stackars ungdomar och invandrare och skall fixa lite praktikplatser. Att ta från de sjuka och ge till de friska. Dvs. att ta från de fattiga och ge till de rika.

Statsskulden är för närvarande 1.050 miljarder kronor och skuldbördan kommer att växa till 1.350 miljarder år 2012. Räntekostnaderna beräknas dåtill 40,5 miljarder. Så varför inte skära rejält i välfärdssystemen. Bort med lyx. 

En gång sa vår statsminister : ”Vi vill inte igen se att vi mitt i en högkonjunktur får växande klyftor mellan de som har jobb och de som står utanför arbetsmarknaden.”
Faktum är att regeringen både har sänkt taket i a-kassan och försämrat ersättningsnivån under högkonjunkturen. Bara genom förändringen av taket fick 187 000 personer sänkt arbetslöshetsersättning, enligt Riksdagens Utredningstjänst. Dessutom har man valt att sänka inkomstskatterna enbart för dem som har jobb. Arbetslösheten blir 11% nästa år.

”Sänkningen av arbetsgivaravgifterna för alla och särskilt unga har gett nya möjligheter till jobb.”
Ungdomsarbetslösheten har de senaste två åren ökat och är nu drygt 25%

”Vi vill att Sverige ska vara ett bra land för våra äldre. Skatten sänks med 3,5 miljarder per år från 2010. Det ökar pensionärernas trygghet och förbättrar marginalerna.”
Enligt Pensionärernas Riksförbund har regeringen ökat skatten för pensionärerna med 659 kr per månad jämfört med löntagare. Nu ger man tillbaka 150 kr vilket betyder att pensionärerna ändå kommer att betala 500 spänn mer i skatt varje månad än den som jobbar.
Antal personer som hamnat i utanförskap kommer att öka med 300 000 fram till år 2012. Det blir sammanlagt 1,5 miljoner fattiga människor i Sverige. Plus en kvart miljon fattiga barn i dagsläge, om inte mer.

 

De ekonomiska och sociala klyftorna ökar i det svenska samhället. Mellan fattiga och rika, mellan svaga och starka. Men också mellan politiker och vanligt folk (politikerförakt). Misstron mot politiker som leder till en farlig urholkning av den politiska demokratin. De tre maktkontinenterna – den ekonomiska, den politiska och den mediala makten befinner sig alla i upplösning. Fram tills nu har de mer eller mindre samarbetat för att värna om sina respektive och gemensamma eliter och utnyttjat demokratin för sina egna syften. Medierna har låtsats bevaka makten – den ekonomiska och den politiska – ”åt oss”. I själva verket har de gjort ett uruselt jobb; bakom kulliserna, med lobbyister och pampar i spetsen, har pågåt skräckmanipulationer och bedrägerier i massa år. Och eftersom vår makt har blivit oss fråntagen för tre år sedan, då är det lätt att, genom alla möjliga åtstramningar, frånta oss också våra pengar för att rädda sin egen skin.
En del av våra förtroendefolkvalda politiker låter sig förföras av den ekonomiska makten, precis som Vanja Lundby-Wedin och hennes medarbetare i LO, precis som Margot Wallström som ”inte fattar” vad hennes och andra EU-ledamöters enorma löner, som betalas med vår skatt, har med saker och ting att göra. De är allihopa medlöpare till den ekonomiska makten. ”All offentlig makt utgår ifrån folket”, står det i den svenska grundlagen. Idén är – och inte bara i Sverige – att när politiken misslyckats är det folket som måste ta över och återställa demokratin. Men hur ska folket gora detta när  makten blivit fråntagen oss för länge sedan?

 

Utanförskapet har ökat, klyftan mellan de som har jobb och de som står utanför har vidgats och pensionärerna kommer att betala mer i skatt än löntagarna. Alliansregeringen slår på allla som redan ligger, folk blir utförsäkrade ur trygghetssystemet och blir behandlade som andra och tredje klassens medborgare. Våra politiker har blivit stor egocentrisk maktelit i en tid där ordet solidaritet och empati är bara ett minne blott. Makteliten fortsätter köra på med en cynisk orättvis politik som slår hårt in i folksjälen med bestraffningar av alla som hamnar  utanför. Försvaga facken, för att tvinga arbetslösa att ta jobb till låga löner för att göra de rika rikare. Människor kastas ut i arbetslöshet, otrygghet och fattigdom – medan de svinrika och finansvärlden kommer att profitera och berika sig själva, på gränsen till det kriminella, på katastroferna. Den enes död - den andres bröd.

Och samtidigt som denna pengavärld tar för sig ur skattefonderna sätts en oerhörd press på människor som pga. samma finansvärldens inkompetens och girighet skickats ut i arbetslöshet. Det är skamligt för den enskilda människan att vara ”beroende” av det allmänna, arbetslös eller sjuk. I alliansens I Sverige beskrivs arbetslösa och långtidssjuka som misstänkt arbetsskygga, lata, fiflare och smitare, otillräckliga människor som ligger samhället till last och som med alla medel bör sättas åt så att de börjar arbeta igen. Att det inte finns några jobb eller att de är så sjuka att de helt enkelt inte kan rehabiliteras, det spelar ingen roll. De bör i varje fall skämmas!

 

Men, den möjligttänkta "återhämtningen" skall finansieras med vanliga människors skattepengar. Folk är tvingade att finansiera återskapandet av ett ekonomiskt system som betyder osäkerhet för dem själva. Regeringen med herr Borg i spetsen har tvingat den offentliga sektorn rycka in och rädda ekonomin från kolapsen. Samtidigt fortsätter banker och storföretag, som fått statligt stöd, dvs. pumpats upp med skattepengar för att inte gå under, dela ut bonusar till sina höjdare. Politiker är "bekymrade" och ”rasar”, men det verkar att det inte finns mycket de kan eller vågar göra. Varje bonus betyder att pengavärlden ger fingret åt politikervärlden, liksom åt folket, som räddar dem: ”Vi gör vad oss behagar och ler åt alla moraliseringar!” Pengavärlden och den fria marknaden vinner maktkampen.
För de inte skäms als för att de är beroende av det allmänna. Giriga pampar, lobbyister och profitörer som ser med iskyla och förakt på enskilda som hamnar i bidragsberoende. Folket som räddat dem förrut och gör det igen så att de kan överleva tack vare bidrag från det allmänna. Men ändå har de mage att påstå att de förtjänar bonusarna. Det är skattebetalarnas biljarder som gått åt att återskapa det finansiella system som suger ut oss och leder oss till kyrkans sopkök. Inte ens George Orwell hade kunnat dikta ihop en sådan absurd och hypokritisk världsordning.

Vi är i nuläget i färd med att finansiera vår egen undergång.

Meningen med livet här på jorden är att vi finner oss i att vara löneslavar (jobb) och konsumtionsslavar (”frihet”). Dessutom ska en ofattbar mängd människor leva i djupaste fattigdom – i år en miljard – och något hundratal tusen ska vara rika eller svinrrika och berömda och ständigt, oavbrutet, intill nästan obegripligt hållas upp som förebilder. I Italien är demokratin på väg att förvandlas till ett stort skämt. Silvio Berlusconi sitter på både den politiska, den ekonomiska och den mediala makten. Eftersom italienarna alltid sett den politiska makten som korrupt har de struntat i demokratin och valde nu att följa "den mäktigaste" i hopp om att "Don" ska fixa det hela (att han samtidigt stiftar lagar för att värna sitt eget finans- och medieimperium och som gör honom onåbar för rättvisan - who cares!).  När man betraktar Italien ser man en demokrati som är i färd med att begå självmord. Är vi här i Sverige också på väg att göra så?

 

Det finns flera sätt att få oss att konsumera mera för att uthärda med samvaron – och samtidigt leda in skattepengar i kapitalets fickor. "Underhålningen till döds" heter det. Vi blir nöjda och blundar för verkligheten. Vi köper den bilden av vår framtid media frikostigt bjuder på. Och låter oss luras och plundras. Av Folksam, av bankerna, av våra fonder, av myndigheterna, av staten...

Det gamla mantrat "Syns du inte så finns du inte", det senaste evangeliet ”du är vad du äger”  och floskel "du är värd det du köper" (ju mer köper du, desto mer är du värd) är det som räknas. Den fria marknadens strategi och konsumismens ide. Välsignad av staten, byråkrater, lobbyister, våra politiker, tjänstemännen... Marknaden har vunnit över all världens människor och politiker; den sätter fortfarande dagordningen. Offren har räddat förövarna – och detta är vad som gäller och kommer att gälla. I varje fall tills vidare.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Blues - 7 augusti 2010 18:30

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Av Blues - 4 augusti 2010 17:39

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Av Blues - 28 juli 2010 18:26

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Av Blues - 21 juli 2010 14:47

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Av Blues - 12 juli 2010 16:56

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...

Skapa flashcards