Om rasism, diskriminering, främlingsfientlighet och annat som är förknipat med invandrare kan man läsa nästan dagligen. Likaså om högerextrema grupperingar och partier (SD) som upptar mer utrymme av den aktuella medierapporteringen. Något man kan (och hargjort det - en hel rad böcker) skriva om, diskutera eller debbatera - något man tydligen gjort i alla dessa år, men utan synliga framsteg, framförallt när det gäller den totalt misslyckande integrationen. Jag tänker inte diskutera det, utan snacka den här gången om nåt annat: två tidningsartiklar om rasism inom vården. Döm själva kära läsare.

1. Kort efter att Elvira Nordlund, vårdbiträde  på ett vårdboende i Uppsala, påtalade diskriminering på sin arbetsplats, fick hon en skriftlig varning av sin gruppchef, polisanmäldes av sin personalchef för ”stöld av medicin” och sades upp av arbetsgivaren (Uppsala kommun).

Våren 2008 flyttade en äldre kvinna in på vårdboendet. Kvinnan var sjuk, psykiskt instabil och hade starka rasistiska åsikter. "Hon skrek att inga negrer fick komma in i hennes rum och jagade en svart vårdbiträde med rullatorn", säger Elvira. Personalen vände sig till chefen, utan att få hjälp att lösa situationen eller råd om hur de skulle hantera den.

Och en kväll var det svarta biträdens tur att hjälpa till och duscha kvinnan.
"Efteråt kontaktade hennes son, som är jurist, mig. Han var mycket upprörd över det som hade hänt och sade att vi alla skulle få sparken. Jag sa till honom att man inte kan välja eller anställa personal utifrån hudfärgen", berättar Elvira. Hon tog upp det inträffade med sin chef som, konstigt nog inte försvarade Elvira, utan sa att hon kommer att få en skriftlig varning för "... här är det det goda mötet i vardagen som gäller”. "Hon sade att jag skulle ha lagt mig som en matta, platt", säger Elvira. Enligt Elvira var personalen på vårdboendet så oroad av kvinnans anklagelser och sonens inställning att de skapade en pärm som de döpte till ”Diskriminering och kränkning av personalen”. Där skrev alla upp de incidenter de var med om. Chefen sa under ett möte med facket att hon hade tagit hand om pärmen. Senare har hon helt förnekat dess existens.

Kort efteråt polisanmälde arbetsgivaren (på personalchefens begäran) Elvira för stöld av medicin. Tre tabletter som hon lånat från andra avdelningen för en patients räkning, ett vanligt förfarande på boendet och inom vården i övrigt. Arbetsgivaren hävdar att hon stal tabletterna för eget bruk, vilket var inte sant. Trots att polisutredningen lades ned omedelbart, valde Uppsala kommun att stänga av Elvira från arbetet. Den 1 juli 2008 sades Elvira upp av ”personliga skäl”. Hennes fack skickade in en förhandlingsframställan om ogiltig uppsägning och diskriminering. Ett drygt år senare ogiltigförklarades uppsägningen av Arbetsdomstolen, som slog fast att Uppsala kommun ska betala utebliven lön, skadestånd och domstolskostnader på runt en miljon kronor till Elvira.

Diskriminerinsbyrån kontaktade Uppsala kommun innan Elviras uppsägning för att få i gång en dialog om uppgifterna om diskriminering på vårdboendet. De har inte än fått något svar. Kommunen vill absolut inte diskutera diskrimineringen trots att de har ett utredningsansvar. Personalchefen förnekar att det skulle finnas någon koppling till Elviras uppgifter om någon diskriminering på arbetsplatsen, trots att han själv har skrivit under en begäran om tvisteförhandling om brott mot diskriminering i arbetslivet: "Det har inte hanterats i frågan. Det har över huvud taget inte varit uppe på agendan".

2. Något liknade hände också förra året, men i Södertälje.

Undersköterskan Peter Magnusson slog larm om rasistiska uttalanden och attityder mot patienterna på Södertälje sjukhus. Vilket resulterade i att han fick meddelande om att han inte var välkommen tillbaka till avdelningen på sjukhuset. 

Peter har påtalat ett antal fall med främlingsfientliga/rasistiska uttalanden från personalen på avdelningen (intensiv vård) gentemot invandrarpatienter. Personalen sa att patienterna ”ska åka tillbaka till Arabien”, att ”det ligger i deras kultur att skrika så man behöver inte smärtlindring”, att ”man borde lägga en bomb på Syrianskas stadion” och sätta den och den patienten ”på en buss till Auschwitz”.
När Peter påtalade dessa uttalanden och andra glåpord för sina närmaste chefer, möttes han av ointresse. När han i stället gick ut i medier och berättade om den attityd som mötte invandrarna på sjukhuset, tvingades han vara ledig. Sen har han fått veta att han inte får komma tillbaka till sin tjänst, men har fått erbjudanden om andra tjänster på sjukhuset - närmast oförskämdheter och inga likvärdiga jobb som Peter kunde acceptera. Sjukhusledningens senaste agerande mot Peter berodde bl.a. på att en specialistläkare och en specialistsköterska har hotat att säga upp sig om Magnusson får tillbaka sitt jobb på intensiven.
Efter att media har uppmärksammat fallet igen har sjukhusledningen bett Magnusson om ursäkt för att de kritiserade honom för kontakten med medier. Situationen var oacceptabel eftersom hälften av befolkningen i Södertälje har invandrarbakgrund och patienterna måste kunna lita på den vård man får på sjukhuset. 

Enligt Socialstyrelsens rapport (Hälso- och sjukvårdsrapport för 2009) ligger betoningen på oacceptabla skillnader i hälsa mellan olika grupper av medborgare. Invandrare upplever oftare brist på respekt och rätt information från personalen än svenskar. Högutbildade svenskar, generellt sätt, får bättre vård än lågutbildade invandrare.

                             *************************************************

Jäg tänker inte diskutera rasismen just nu.

Det jag undrar är: När vanliga arbetare slår larm om främlingsfientlighet eller rasism mot invandrare på sin arbetsplats, då bemöts dem av ovilja, ointresse, hotelser och represalier av sina chefer och arbetsgivare. Som i sin tur absolut inte vill diskutera varken rasism eller diskriminering eller erkänna att de gjort nåt fel i samband med bemötandet av anställda. Som, i Elviras fall, har resulterat i en miljon kronor i skadeståndskostnader. Det har kommunen tydligen råd med, men att ge en miljon till skolan för att anställa mer lärare - det går inte. Hur politiskt korrekt skall man vara? Och hur länge? Och varför är man så rädd och inte vågar diskutera påtagliga problem och lösa dem? Och det värsta av allt - nåt jag är helt övertygad om - att alla ansvariga sitter kvar och säkert på sina höga posteringar utan att själva frukta sparken och kan fortsätta med sin hyckleri, fiffel och ljugandet.

Hur mycket skit och hur många lik i garderoben döljer sig gömda högst uppe bland ledningen och våra makthavare - det får man tyvärr aldrig veta.

             ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Läste igår morse, som vanligt, våra ledande rikstäckande tidningar. För det mesta, och för min del, tråkigt och under normen för "nyheter". Nyhetstorkan, helt enkelt. Men, sen hittade jag två artiklar, men bara i DN och i Aftonbladet, som väckte mitt intresse. Och så blev jag helt paff.

Den första artikeln handlar om följande:

Folksam har fattat beslut att sänka premien och ersättningen i samband med begravningsförsäkringen. 420 000 människor, som  har täcknat denna försäkring fick brev under veckan med förklaringen att företaget kommer att sänka premien fr.o.m. nästa år, men också ersättningen ett år senare. Orsaken är att allt färre väljer att teckna försäkringen och att nya försäkringstagare uteblivit.
En av dem som drabbas av försämringen, som har sparat i över 20 år, är Gunda Hjärtström. Hennes månadsinbetalningar kommer att sänkas från 141 kr till 80 kr den 1 januari. Ett år senare sänks det belopp som betalas ut när hon avlider från 21 200 kr till 12 200 kr. Vilket betyder att hon blir av med 9 tusen spänn.
-Jag har ju sparat betydligt mer till min begravning än så genom åren. Det hade varit bättre om jag stoppat hundra kronor varje månad i en plåtburk istället för att skicka dem till Folksam, säger Gunda. Med andra ord skulle ju hon spara på det sättet mellan 24 och 25 tusen. Utan ränta förstås, men ändå. 
Cheferna på Folksam har "full förståelse" att människor är upprörda, men "folk ska inte tro att det handlar om sparandet, utan om en riskförsäkring". Därför har de full (lagligt) rätt att göra vad de vill med äldres pengar.

Undrar bara: vilken begravningsbirå skall ta hand om den avlidnes kropp för bara 12 tusen spänn? Tror inte att nån ska lägga in en lik för så liten summa pengar.

Men det är också något annat som jag var helt förvirrad över. Antingen kan jag inte matte eller är det nåt skumt som döljer sig bakom Folksams räkneskaper.

141 krona från Gunda i månaden ger Folksam 1692 kronor per år. Gånger 20 år ger 33 840 kr. Om inte mer, som Gunda "sparat" genom åren, som det står i texten. Kanske 35 tusen sammanlagt. Som är betydligt mer än 21 200 kr; den summan delad på 20 år skulle ge ca 88 kr i premie per månad. Som är betydligt mindre (53 kr mindre) än 141 kr Gunda betalat in varje månad. Och sen - 35 tusen minus 21 tusen är 14 tusen. Det saknas 14 tusen som försvunnit på något skumt sätt mellan inbetalningarna och "efter-döden-utbetalningen". Gånger kanske 420 tusen pers (under förutsättningen att alla hade betalat in samma summa pengar i 20 år). Är det inte fem miljarder och sex hundra åttio miljoner svenska kronor? Har jag fel, eller?! Betyder detta att Folksam har snuvat folk på massa miljarder under mer än 20 år och nu ska de ta lite extra under betäckningen "administrativa kostnader"? Jag har inga ord. Att säga bara att det här är skam, fiffel utan moral eller nåt liknande räcker inte, för min del.

P.S Folksam gör en besparing på flera miljarder på 420 tusen pensionärers bekostnad. Pengarna som hamnar sen hos Swedbank. För Folksam köper aktier och fonder också får att tjäna mer med. Bolaget har tjänat 18,6 miljarder kr i år på livsförsäkringen. Som hamnar igen hos Swedbank. Men att ge tillbaka pengarna till de gamla, de som byggt det här landet och tänkt göra rätt för sig in i det sista (att bekosta själva sin egen begravning), åtminstne det som de har betalat in varje månad i så många år - det har lagen sett att det inte behövs. Att blåsa, som vanligt, de gamla och pensionärer, småsparare som både staten och regeringen och vissa myndigheter, organisationer och bolag inte ser längre som en resurs eller tillgång utan som en belastning, en olönsam kategori människor, det är lagligt tillåtet.

Och Wanja Lunby-Wedin, som sitter som styrtelseordförande för Folksam är "inte tillräckligt insatt för att säga nåt om Folksams beslut". Är det inte ren lögn? Hur kan Folksam fatta en sån drastiskt beslut utan att rådfråga en höjdare eller åtminstone meddela henne om ändringarna? Hyckleri, lögner och annat passar, som vanligt, ihop med makteliten.

Den andra artikeln handlar om följande:

På mindre än två år har Thomas Bodström fakturerat 1,7 miljoner som advokat. Hans extraknäck har vållat debatt inom Socialdemokraterna – som nu ska se över policyn för giltig frånvaro i riksdagen. Är man ledamot i Riksdagen då skall man jobba som ledamot, tycker en del av hans kolegor, men andra försvarar honom och förmodligen tycker att han kan göra precis vad han vill.
Enligt Dagens Industri har Thomas Bodström de senaste 21 månaderna fakturerat Domstolsverket 1,7 miljoner kronor (skattebetalarnas pengar). Största delen – 1,4 miljoner – avser arbete i rättegångar och polisutredningar där Bodström, debiterar 1 081 kr/tim. Det motsvarar 57 timmars arbete i månaden under perioden.
Men Bodström tycker inte att det gör honom till en dålig riksdagsman med tanke på alla motioner, utskottsmöten, frågor, interpellationer, övriga debatter, voteringar eller skriftliga frågor. Så, enligt honom, ligger han klart över genomsnittet. 

Thomas Bodström (S), advokat     Förvärvsinkomst 2008: 1,0 miljoner kr
Riksdagslön: 750 000 kr       Extraknäck: + 250 000 kr
Sidouppdrag: Driver advokatfirma och bolag för sin författarverksamhet. Är styrelseledamot i ett bolag och ordförande i en stiftelse. 

           Ett par andra ledamöter från Riksdagen som tjänar mest på sidouppdrag:
Staffan Anger (M),  civilekonom     Förvärvsinkomst 2008: 5,39 miljoner kr
Riksdagslön: 624 000 kr     Extraknäck: + 4 766 000 kr
Sidouppdrag: Styrelseuppdrag i åtta aktiebolag och två stiftelser.

Mona Sahlin (S), partiledare     Förvärvsinkomst 2009: 1,54 miljoner kr
Riksdagslön: 630 000 kr     Extraknäck: + 910 000 kr
Sidouppdrag: Extrainkomsten är ersättning från Socialdemokraterna för partiledarskapet.

Bosse Ringholm (S), fd statsråd     Förvärvsinkomst 2009: 1,29 miljoner kr
Riksdagslön: 639 000 kr     Extraknäck: + 651 000 kr
Sidouppdrag: Får statsrådspension, oklart om han också får pengar från annat håll. 

Åke Sandström (C), ledamot     Förvärvsinkomst 2008: 1,02 miljoner kr
Riksdagslön: 650 000 kr     Extraknäck: + 370 000 kr
Sidouppdrag: Mindre intäkt från en skogsfastighet, huvuddelen av extrainkomsterna kommer från tjänstepension samt privat pensionsförsäkring.

Och så finns det förstås en hel del våra kära demokratiskt förtroendevalda pampar, ledamöter, politiker och eliten som tjänar lika mycket eller ännu mer tack vare sina extraknäck, uppdrag, extra uppdrag eller sidouppdrag. De är rika, framgångsrika, stora, kända, friska (annars skulle Försäkringskassan jaga dem, eller hur?!) och har tid, ork och lust att ge mer av sin kunnighet till folket. Och att få mer. Man ska ge (lite) för att få (mycket). För de har rätt till det lilla extra. Inte de små vanliga. Snacka om att alla är lika (inför lagen). Vad kan man hitta så mycket hyckleri och lite extra dubbelmoral än längst uppe.

Våra ledamöter har inte tillräckligt med jobb, verkar det. Eftersom de har och använder så mycket av sin (välbetalda) tid med politiska uppdrag och riksdagsliv på extraknäck och sidoarbete (styrelser). De är roade att tjäna mer pengar - och mycket dessutom. Och samtidigt behålla "det lilla extra de har laglig rätt till". Som tex. att år efter år försvara sin rätt att få avgångsvederlag i miljonklassen. Men att en vanlig arbetare som ska pensionera sig imorgon ska få en sån "belåning" från företaget eller myndigheten - det går inte. Det är enbart högmaktseliten som har den rätten (som har skapat själva). Att sätta sin egen plånbok och ekonomisk trygghet framför de politiska principer och ideologin är inte moralisk. Det handlar om en väletablerad korrumperad maktelit som representerar en naiv, konflikträdd och snäll folk.

Där makten har rätt har rätten ingen makt. 

                          ¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤