Att våra politiker gärna undviker att tala sanningen eller, enklare sagt, föredrar för det mesta att ljuga, är ingenting nytt under solen. Hur skulle de annars orka sitta så länge på samma ställe, dvs. i Riksdagen eller i Regeringen. Och lite här och där. Här är det bara några av de som media tycker att skriva skit om. Efteråt kan man väl snacka antingen om två företeelser - politikerförakt eller om politikerhat.

Mona Sahlin är så fräck och tuff i sin roll och har fortfarande stark mage nog att, offentligt framför TV-kameror (SVT:s Morgonsoffa), ljuga det svenska folket om sin egen lön. Enligt henne så tjänar hon "nära hundra tusen". I verkligheten är hennes lön betydligt högre - 135 tusen svenska devalverade men fortfarande konvertibila kronor i månaden. Så stor är hennes ersättning plus riksdagsarvodet. Hon är den första S-ledaren någonsin som beviljats ersättning (av sitt eget parti) utöver den vanliga arvodet. Undrar bara, helt i förbigående, vad detta kan säga om den moderna "arbetarrörelsen" som sossarna börjat utse sig för och deras gamla floskler och mantror, typ "alla är lika", "lika lön för lika arbete" och " alla har rätt till rätt lön"? Ett misslyckande parti med företrädare för vanliga människor som har egenintressen som den enda vägledande ideologin för sitt omoraliska handlande. Bevare oss milde herre gud från sådana hycklare.

Wanja Lundby Wedin är likadan. Ledare för LO, med sina massa uppdrag som lever som en drottning och tjänar skitbra, men vägrar stå bakom sköterskornas krav om höjda löner - ett par tusen krunor för någon som kan rädda ens liv - Gud förbjude oss! Ett par hundra - OK då. För hon är inte länge skoterska och att jämföra sig själv med fd arbetskollegor - icke. Men att kunna skriva under "fel beslut i miljonklassen" och sen spela dum (inte så insatt i problemen) - det kan hon tydligen.

Om bankchefer och direktörer och deras extra bonusar behöver man inte prata överhuvudtaget. Att de aldrig blandar etik och moral ihop med sina "viktiga ekonomiska beslut" som kostar oss småsparare och pensionärer flera miljarder - de skiter de blankt i. Inget nyt under kjolen - solen, förlåt.

Förre justitieministern Thomas Bodström (S) har kvittat ut sig från riksdagen för att samtidigt tjäna mycket pengar som advokat. Under senare tid har han (ordförande i riksdagens justitieutskott)  i olika medier sagt att riksdagsuppdraget går i första hand och att han "gjort olika partiarbeten". Men i söndagskvällens Kalla Fakta i TV 4 redovisas en jämförelse mellan Bodströms närvaro i riksdagen och de advokatnotor han lämnat in till olika domstolar runt om i landet.
Under våren 2009 har Bodström kvittat ut sig från 19 av 36 voteringsomgångar i riksdagen. Vid tio av de 19 gångerna hade han uppdrag som advokat, där han tjänade tiotusentals kronor vid sidan av inkomsterna från riksdagen. I princip är det bara partiledare, gruppledare och språkrör som har större frånvaro.
Men Bodström uppger att han varit mera aktiv än genomsnittsledamoten. Han pekar också på att han under riksdagsåret 2008/2009 skrivit 44 motioner. Vilket har visat sig vara ren lögn. "Det är ju väldigt vanligt att man har ett arbete på sidan om när man sitter i riksdagen. Det är ju många som har gjort det", säger Bodström till Kalla fakta. En riksdagsman som har varit frånvarande 53% från voteringar men ändå fått lön plus att han samtidigt fakturerat samhället för sitt extra jobb som advokat - det säger en hel del om våra politikers heder och samvete.  

Samtidigt jagar Försäkringskassan, på uppdrag av regeringen,  "hälsofuskare", dvs.  långtidssjukskrivna, utförsäkrar dem och tvingar tillbaka till arbete som inte ens finns längre. Om man inte är medlem i a-kassan då är det socialhjälp det enda som återstår. Att man förlorat mer än hälften av sin inkomst pga. sin sjukdom och högerbyråkratins (regeringens, riksdagens) krångliga och hårda lagar (som inte kan skada de själva - de har stiftat lagarna för oss små vanliga), de skiter de blankt i. Englas mamma har ingen rätt att publicera sin bok hon skrivit efter dotterns bortgång och samtidigt vara deltids sjukskriven. Enligt Försäkringskassan verkar hon vara återsälld, så hon kan börja jobba. Att få sjukersättning och samtidigt skriva en bok - det går inte, så säger lagen, punkt slut, annars... aja-baja lilla Maja... För du är en vanlig människa, fd mamma och det är slut med sörjetiden. Det är bara våra kära pampar och demokratiskt folkvalda politiker med förtroendeuppdrag som kan kringgå lagen.

Det verkar, konstigt och skrämmande nog, att vi befinner oss, i dagens demokratiska Sverige, i ett väldigt svårt läge: vi är i desperat behov av modiga sanningsägare, för vi är skrämda till tystnaden. Av våra egna politiker, byråkrater, myndigheter, lagen, lobbyister, rika pampar, media ... Det gäller framförallt den ofentliga kritiken av invandrare och allt som detta företeelse innebär.  Har man vissa kritiska åsikter och värderingar om invandringen och den totalt misslyckande invandrarpolitiken och om den sörjliga integrationen, då blir man per automatik stämplad som riktig rasist, främlingsfientlig och islamofob - det handlar just om muslimer som utgår den största delen av massinvandringen, asylinvandringen/anhörighetsinvandringen på senare tiden. Och framförallt den sörjliga faktumet att just muslimer, i synnerhet unga killar från kända förorter, är överrepresenterade när det gäller brottslighet och allt som har med kriminalitet att göra.

De flesta svenskar har blivit trötta på vår misslyckade invandringspolitik och eftergivenhet av framförallt en del av invandrarna som, självmant, vägrar att integrera sig i det svenska samhället. Sverigedemokraterna är, sörjligt men sant, det enda parti som vågar säga sanningen och diskutera problematiken, men sågas bestämt av både de etablerade partierna och massmedia. Är man "politiskt okorrekt" då klassas man som farlig och främlingsfientlig i så milda grad att tom. Säpo håller ett öga på sådana "misstänkta". Just i demokratins namn, i ett högutvecklat land som Sverige som värnar om mänskliga rättigheter och tar för givet att man har lagligt rätt att offentligt framföra sina egna åsikter, tankar, ideer och värderingar, i yttrandefrihetens och mänsklighetens namn. Men det är just "politiskt korrekta" makthavare som står bakom offentlighetsprinciper och yttrandefriheten. Det verkar som att "korrektheten" gäller enbart politiker och media, inte oss vanliga små människor. För om våra kära politiker skulle våga snacka skit (sanning?!) om invandrare då skulle deras partier förlora miljoner väljarröster, och det kan man inte tillåta sig, för framtidens (pengarnas) och maktbalansens skull.

Idag snackar man om multikulturalismen - termin som i den allmäna debatten används för att beteckna anpassning till en monokulturell och (intolerant) religion - islam. Anpassningen som, farligt nog, leder till multikulturellt motsats. Islams dominans över samhället och individen är orubblig. Det är bl.a därför vi snackar hela tiden om misslyckad integration. Politiskt korrekta kan motivera den generösa svenska asylpolitiken för det är just de som besitter makten idag. De som vågar ifrågasätta och kritisera invandrarfrågan klassas som SD-anhängare och rasister och utesluts från den offentliga debatten. Det värsta är att just i muslimska länder bevisar fundamentalister och islamister att muslimer vill absolut inte leva i samförstånd med andra grupper - tom. inte ens med varandra. Shia-muslimer förföljer och dödar sunni-muslimer och tvärtom, speciellt i Irak. Turkiet förföljer Kurder och vägrar ge dem deras rättigheter.

Kritiserar man det som är mindre bra eller det dåliga som massinvandringen medför, betyder absolut inte att man måste demonisera till varje pris en hel grupp eller religion, i det här fallet islam, muslimer och araber, men man måste, i demokratins namn, ha absolut orubligt rätt att kritisera det man inser kränker hans egna mänskliga rättigheter och egen säkerhet och framtid.