Alla inlägg under september 2009

Av Blues - 24 september 2009 16:25

Ca 1500 lärartjänster kommer, med stor sannolikhet, att försvinna inom kort runt om i landet. Mer och mer lärare varslas om uppsägning och var tredje kommun berörs. Orsaken är färre elever men också lågkonjunktur. Kommunerna klarar inte den ekonomiska krisen och man har inte råd att bedriva den skolverksamheten man borde ha.

Samtidigt satsar man på lärarutbildningen, trots att lärarlönerna ligger väldigt lågt jämfört med t.ex ekonomernas eller ingenjörernas löner. Trots att just lärare här i Sverige har sämst psykosocial arbetsmiljö. Det diskuteras mycket och ansvariga politiker och kommunledningen lovar göra det ena och det andra, men vägen från ord till handlingen är, som vanligt, väldigt lång.

Samtidigt leder allt detta till att villkoren för våra elever försämras - mindre lärare, mindre stödpersonal, större grupper och kvalitén på undervisningen leder till stora problem - mer och mer elever får underkänt i enstaka ämnen, ofta huvudämnen. Man kan bara tänka sig vad en misslyckad skolgång kostar samhället, men framförallt vad den kostar individen.

Samtidigt vill man/kan man inte uppmuntra och ge de rätta förutsättningarna till våra unga att plugga vidare. Och det verkar som om det finns en självbild att just Sverige har en välutbildad befolkning och att mer utbildning behövs inte. Och samtidigt ska man ha en välutbildad (och bildad) arbetskraft, nåt som gäller både svenskarna och invandrare.

Samtidigt satsas det för lite på skolan och barnomsorgen, men det snackas så mycket om de stora förändringarna genom vår skola (skolministern i spetsen), för det ska bli en framtidsskola som gäller, med nya idéer, med mer utbildad och kunnig personal, med bättre (större, nyare, fräschare, bättre utrustade lokaler mm.) förutsättningar som ska i längden ge bättre resultat och duktiga elever osv. osv. Det är så mycket tyckande och troende, men det är uppenbart att allting är bara tom floskel, som vanligt.

Samtidigt rafsar våra VD, chefer och våra politiker åt sig miljoner kronor genom sina fina bonusar, extra bonusar, optioner och pensioner (plus politikernas enorma löner och extra förmåner) med regeringens välsignelse och godkännande. Plundringen välkomnas, på vår skattebetalarnas bekostnad. Ersättningar, kompensationer, fallskärmar och löner kan diskuteras, men inga förändringar sker.

Samtidigt har regeringen satsat enorma summor pengar på det ena och det andra, men inte på det som bör prioriteras, som tex. vård och just skolan. Som ett exempel så har regeringen satsat 65 miljarder på sk. jobbskatteavdraget. Pengarna som skal delas ut till de som redan har ett jobb, för att, enligt finansministern, locka fler att jobba, framförallt de som är “sjuka” eller “arbetslösa” (sk. lata fuskare).

Av Blues - 24 september 2009 16:23

Vad är det jag brukar göra varje morgon efter jag vaknat och klarat av en stor kopp kaffe för att komma i gång? Jo, att gå in på Internet och läsa de flesta av rikstäckande tidningar (och några lokala): DN, SVD, Aftonbladet, Metro och naturligtvis Expressen. Och sedan blir det Newsmill. Jag bläddrar igenom, snabbläser vissa inlägg och nyheter, ägnar lite extra tid åt de aktuella nyheterna, läser det andra skrivit, kommenterat eller bloggat om ett viss ämne, grubblar över, tänker, funderar, skriver mina tankar på papperet, sovrar materialet osv. Och sen börjar skriva på min blogg om det jag är intresserad utav eller om det som irriterar mig och som jag, som en inbiten dissident och kritikern av samhällsorättvisorna, måste säga milt åsikt om och ta ställningen till.

Det finns gott om att läsa i våra morgontidningar: om det som händer både i världen och speciellt här i landet - nyhetsflödet är enormt, vilket är helt naturligt eftersom media lever på det. Och konkurrera om samma nyhet och att skriva om en och samma sak - som t.ex om det jättepinsamma uppmärksammade fallet kring Wanja, AMF, LO och Mona (det har blivit riktigt tjatigt och tröttsamt efter nästan fyra-fem veckors rapportering om Wanjas affärer). Samma nyhet uppmärksammas i nästan alla tidningar (med en viss undantag), men det händer att vissa tidningar prioriterar vissa händelser mer än de andra, dvs. det förefaller som om en viss nyhet är viktigare för en tidning än den andra, fast den andra är, enligt min uppfattning, större eller aktuellare än den första (jämför Annikas hemkomst med prognosen om arbetslösheten). Men det är så media gör och avgör dagsordningen efter eget tyckande och troende och sina egna journalistiska värderingar och åsikter.

I Metro kunde man bl.a läsa om den norska förvaltaren Acta, som försvarar jättebonusarna till sina sju toppchefer som i fjol fick dela på sammanlagt 67 miljoner kronor. Bolaget förvaltar också drygt 40 miljarder kronor åt ca 52 tusen kunder i Sverige, som fick känna hur deras besparingar minskat i fjol. Koncernchefen Simen Mödre fick 18 miljoner kronor, utöver de 2,6 miljoner han får i lön per år. Sverigechefen Jan Karlsson fick bara 14 miljoner (plus 1,4 miljoner i lön). Investeringsdirektör Geir Inge Solberg fick minst - 11 miljoner kronor. Och styrelsen försvarar den fina guldregnet som baseras på utvecklingen inom Acta under år 2005 till 2007. Inte så märkvärdigt och inga stora pengar jämfört med de saftiga miljonerna andra chefer och vd fått inom våra statliga bolag. Men med tanke på att det handlar om bl.a ett bolag som förvaltar fallfärdiga sk. “kackerlackshusen” i Rosengård i Malmö, är det lite märkligt. Det handlar om både förvaltning och underhåll av vissa lägenheter i Rosengård och alla har vi sett hur det ser ut tack vare Uppdrag gransknings reportage om det för några månader sen på tv. Hemskt och fruktansvärt. Men eftersom det handlar om invandrarfamiljer utsatta för småkrypsattacker är det inte så viktigt att åtgärda. De som underhåller lägenheterna hävdar dessutom att “deras kunder är nöjda och att uppdraget sköts på bästa sätt“. Å andra sidan hävdar bostadsbolaget i Malmö att “samtliga lägenheter är uthyrda och att kön är lång“, så de är också helt nöjda och avfärdar all kritik. Acta har blivit i övrigt utpekat av Hyresgästföreningen (och tidningen Hem&Hyra) som Sveriges sämsta (eller värsta) hyresvärd. Actas norske grundare är i övrigt misstänkt för insiderbrottslighet i Norge och Finansinspektionen “kommer att granska” Actas verksamhet här i Sverige.

Något jag kunde hitta imorse enbart på DN:s nyhetssida, men efter den stoooora och viktigare nyheten om Annikas Östbergs färd till Sverige, var den senaste prognosen om arbetslösheten: 500 tusen utan arbete nästa år. Hemskt och fruktansvärt, men siffran som inte helt stämmer, enligt Johan Schuck, skribent på DN. Det beror på hur man ser och räknar - efter den “nya aktuella” beräkningen kan summan stämma eftersom det kommer att innebära alla människor mellan 15 och 74 år som blir arbetsföra. Förut var det bara de mellan 16 till 64 år (1993). För det ska räknas in ca 125 tusen “tvingade” studerande som inte har nåt annat att göra utan måste satsa på utbildningen eller nån prekvalifikation och som samtidigt “aktivt” söker jobb. Statsbidrag till kommuner och landsting, men nästa år, kan rädda mellan 15 till 18 tusen jobb, eller bara 0,3% av den totala arbetslösheten. Men man sa inte om det gäller dagens arbetslöshet eller den “prognoserade”. 17 miljarder men inte nu när det är som värst. Eller det värsta kommer nästa år? Det är bara regeringen som vet det, så det är därför de prioriterar: bort med lärare, barn från dagisar och skolor, minskad antal sjuka och sjukskrivna, mindre gamla på äldreboenden osv. I första hand ska man rädda kommunanställdas löner och maktpositioner. Att både Länstyrelsen och vissa kommuner beviljar miljonbelopp som stöd till olika misslyckade projekt runt om landet är en annan femma. Vi vanliga små har ingenting att säga om det, för det är våra kära förtroendevalda politiker och framförallt tjänstemän som bestämmer och fattar de viktiga demokratiska beslut som gynnar samhället. Att samhället har blivit totalt girigt omoralisk och svensk demokrati håller på att urholkas pga. deras beslutfattanden är en annan femma.

Och sist men inte minst, fast det var det första och den viktigaste nyheten i ALLA de tidningarna jag läste i morse: vår kära svenska Annika Östberg Deasy, 55, är äntligen hemma! Vad skönt. Efter samarbetet mellan Svensk UD och USA:s justitiedepartementet som har suttit i hemliga (!?!) förhandlingar i månader, plus inblandningen av Arnold - Fredrik, Svensk ambassad i USA och en hord av advokater (det här blir saftigt dyrt för oss skattebetalare) är allting klart: hon släpps eftersom det har blivit för dyrt att ha fångar i fängelser runt om USA, speciellt om man inte är amerikansk medborgare. Och fångarna är för många, vilket kan säga en hel del om den vardagen och systemet som råder där (antal människor i fängelse bevittnar om samhällets skick). Så Daisy åkte hem från Kalifornien via New York och raka vägen till Örebro. Först ska hon in i fängelse för att fortsätta avtjäna den långa fängelsestraffet för brottet hon begått (inblandad i ?!) i USA och sen ska hon träffa sin kära mamma som inte kunnat träffa sin dotter och besöka henne i fängelset i Kalifornien. Vad sörjligt. Att vi skattebetalare ska stå för notan och betala hennes vistelse här på vår fina “humanare och bättre” anstalt är ingenting att bråka om. Och vi har ingenting att säga om att Annika ville fortsätta sin strafftid här i Sverige. För hon är ju svensk. Fast bara född här och lite uppvuxen och sen inflyttad till USA för länge sedan. Det var väl enklare och lättare att få tag på all narkotika hon tyckte jätte mycket om. Och det var betydligt billigare än här. Och enklare att skjuta en polis och en man till. Men det är Sveriges fel att hon blev en sån person så det är vi svenskar som ska stå för notan. Ett tag till. Men det kommer inte att kosta så mycket. Det handlar om alltför små summor pengar jämfört med bonusar, fallskärmar och pensioner (plus den fina inkomstgarantin för vissa pampar och politiker) till toppchefer och vd. Hipp hipp hurra!

Av Blues - 24 september 2009 16:18

Det är pengarna som styr världen mer än nånsin. Både inom den ”vanliga” men speciellt inom den ”ovanliga” undre världen som idag liknar mer och mer den förstnämnda. För man måste komma ihåg att Maffia på 30- eller 60-talet bestod av enbart skurkar och kriminella (plus deras advokater och korrupta poliser), men idag är de flesta ”Maffialiknande” stora bisnismän och affärsmän som investerar sina ”svarta” pengar i helt lagliga affärer. Men vi har här i landet gängrelaterade mord, misshandeln, dråp, rån, knark- och vapensmuggling, sprit-, anabola- och amfetaminsmuggling som väldigt lukrativa affärer. Plus människosmuggling och fortfarande prostitution och bordell-verksamhet. Och polisen gör vad de kan. Men de kan inte så mycket. För det är advokater som kan allt: alla lagar och kryphåll och som oftast får de misstänkta att gå fria, för polisen har inga bevis och inga eller dåliga resurser, inga vittnen som vågar träda fram för de blir hotade. Åklagare går inte säkra, poliser likaså, jurymedlemmarna är skitskraja, för det är lätt idag att skaffa ens hemadress och mobilnummer och tom. vilket område man befinner sig på



Mer kapital ger mer makt. Mer pengar kan betyda att makthavare kan behålla makten. För den store skurken idag har råd att betala folk som är beredda att göra vas som helst för att själva överleva. Sen att de får knark eller amfetamin och inte mins något dan efter är välkänt. Huvudsaken är att de inte hyser nån empati och har inga skuldkänslor. Och pratar lite eller sällan. Och aldrig bredvid munnen. För de vet att det alltid kan finnas nån som har kol på alla och allt. Och bossen ska veta allt. Det är ingenting nytt under solen, det har pågått i tusentals år.

Att vissa politiker och stora pampar ägnar sig också åt kriminella affärer är mindre känt, men det förekommer också. Det fifflas som aldrig före. Fast deras skumma affärer är ofta ”lagliga” pga. att det finns nån lag (och nån härskande parti) som står bakom detta. Det finns utbrett sk. politikerförakt pga. vissa moraliska brister hos vissa politiker. Politikerna drar sig till varandra internationellt, fler lär sig engelska, franska, tyska, ryska osv. och lämnar sitt folk åt sitt öde. De är inte längre beroende av folkets stöd som förut. Idag ska man inte lyssna på sina väljare, utom när det är dags för de att rösta och då drar de fram gamla men provade floskler - alla är lika, välfärd till alla, lika rätt till lika lön osv. Allt detta handlar förstås om utopi, men det begriper väl inte vanligt folk. För politiker pratar sällan om det. Och deras partiprogram liknar varandras. Paradoxalt men sant. Sossarna och Mona har ingenting nytt att komma med, moderaterna skrattar åt dem och härskar, SD väntar tills det blir deras tur (4,6%). Att avståndet mellan en politiker och en väljare är stor, det vet alla, likaså klyftorna mellan de rika och de fattiga. De som har mer får mer, de som har mindre får mindre och ger (betalar) mer. Det som med stor säkerhet sprider sig idag är osäkerhet, rädsla, varsel, oplanerad massinvandring, illegala invandrare, kriminella gäng, arbetslöshet, stora företags konkurs eller flytt till länder med billig arbetskraft (Bangladesh, Indien, Kina, Bosnien, Kosovo, Ryssland, Korea osv.), krig, svält, sjukdomar, naturkatastrofer, död. För ett problem kommer aldrig ensam.

Av Blues - 24 september 2009 16:16

Allt som görs idag för oss konsumenter görs för ”demokratins och den fria människans skull”. Vår västerländska konsumism har blivit ett allvarligt hot mot mänskligheten och mot vår kultur. Men det är sällan att någon ifrågasätter detta på allvar. Och om man gör det, då visas det ingen som helst mottagning av de ansvariga, dvs. de stora makthavarna, som också livnär sig på allt detta. Framförallt media. Vår fina västerländska stil, kultur och våra fina traditioner som är redan fastspikade av de välvilliga stora svinrika varukädjeföretag kan inte ifrågasättas. Vi har redan konserverat vår kultur och forsätt den i en ond cirkel och vägen ut är väldigt svårt att hitta. Konsumismen är ingen utopi som kommunismen i sin tid, som är numera död och nästan helt utplånad från vårt planet. Konsumismen lever, av naturliga nationalekonomiska och kapitalistiska skäl, och då är det slut med det kollektiva; solidariteten är ett utdöende ord med fattig innehåll både för oss vuxna och våra barn. Och vår konsumism saknar både motiv och syfte. Individualism, egoism, nuet och annat är önskvärt.

Ingen har rätt att bestämma vår livsstil“, sa en gång Bush jr. Och det gäller fortfarande, inte enbart i USA utan nästan överallt. Åtminstone i de länderna där ”skådespel och bröd”, med medias hjälp, är viktig del av vårt liv och existens. Men idag är företeelser som naturkatastrofer och kulturkatastrofer ett faktum. Som vi alla är skyldiga till, pga. vår livsstil i ett ökande konsumera-mera samhället.

Klimatforskarnas varningar som strömmar idag från alla håll kan inte längre avfärdas som “domedags profetior” som förut. Det är inte längre en internationell skämt eller påhittad bild som inte stämmer med verkligheten. Issmältningen på Grönland, Alaska och Antarktis kommer att höja havsvattennivå fram till år 2050 allt från 2 till 5 meter. Fram till år 2100 blir det, om vi kan våga tänka oss tro på forskare, upp till 15 eller i vissa fall 20 meter. Adjö med vissa städer och våra kära badstränder. Det ska vi söka längre söderut, mot Afrika och Asien, under flykten för att hitta sol och värme. Men där finns det inga bankomater och annat bekvämlighet. Våra platser och hus kommer att bebyggas av de invandrare som flyr från sina fattiga och krigsdrabbade länder. Ingen mat, ingen medicin, inget jobb, ingen framtid. Allt finns här och de andra kommer hit. Mångkulturellt samhälle ska rädda oss från elände. Bara några år till. Ryssland, Kina och Indien står på halvvägen åt det hållet.

I vårt historia finns det inget som har inträffat vi kan jämföra med det som kommer. Gingis Kans arme satte halva Europa i skräck, svarta pesten tog sitt stora mördande skörd under medeltiden i nästan alla länder i Europa, samma sak med Hitler och WW2, Japan, Mao, Stalin mm. Listan är lång. Idag är vi mer än sex miljarder människor som bor på Jorden och fram till år 2012 är vi uppe i sju. Om det inte blir mer krig och anat elände, som paradoxalt nog inte tar så många liv som man förväntar sig.

Än så länge är det bara tre femtedelar av vår jord i direkt farozon. Men om vi bara fortsätter leva så här i konsumera-mera samhället? Om fyra år är det för sent. Då blir det två tredjedelar som kan slukas och förstöras och då är det ingen aritmetisk proportion utan geometrisk som gäller. Vi kommer åtminstone att veta att helvetet finns här bland oss och paradiset har vi tagit kol på under den tiden vi levde på jorden och ville skaffa åt våra barn och åt oss själva ett ”fint och normalt liv”.

Av Blues - 24 september 2009 16:06

Alla vi är både åskådare och spelare i det långa och ganska slitsamma spelet som har pågått i många decennier och snart, pga. vår livsstil, kommer att ta ödesdigra konsekvenser. Spelet som, pga. hyckleriet, dubbelmoralen, massa lögner och rävspelet bakom kulliserna (plus den eviga maktkampen), påverkar oss alla och gör att vi människor, pga. vår konsumism i den fria konsumera-mera samhället, är tvungna att vara åskådespelare.

Om vi alla är ansvariga för det som händer i detta scenariot som vissa kloka och giriga har tänkt ut och utformat in i minsta detalj (och “villiga regissörer” är på gång att sätta sin prägel på verket) är nåt som är värt att diskutera. Vi vanliga och små hänger bara med, oavsett om vi vill eller inte. Vi är tvingade till en viss engagemang och försöker finna oss själva i det hela, med både bra och dåliga resultat. Vi har inga val, tom. när vi tror att vi väljer fritt. Vår livsstil och vår konsumism tvingar oss att vara med, att bli både åskådare och spelare.

Propagandan ger oss en konsumentanpassad information via sina trogna tjänare och vi, i vår blindhet och naivitet, tolkar detta på det sättet som passar dem som “bryr sig om oss och våra mänskliga behov”. De tjänar miljarder på det vi ska äta, klä oss i, lyssna på, läsa, titta på mm. I det långa loppet är det vi som blir förlorare, för vi slänger bort en hel del i brist på utrymme, i avsaknad av vilja, ork, lust och tid. Men råd har vi fortfarande. Inte alla, men det är regeringen, lobbyverksamheten, toppamparna, näringsexperter, tjänstemän, byråkratin, bankväsendet, PR-konsulter och andra kunniga och villiga som kommer in i bilden. De ska se till att vi blir mer (belåna de som föder barn), konsumerar mer, betalar mer (få mindre men betala mer) och jobbar mer för att tillfredsställa alla våra behov och begär. Vi ska konsumera mera både åt oss själva och åt våra barn, åt samhälle som kommer att må bättre och bli rikare, vi ska betala mer skatt om det behövs och köpa dyrare varor och tjänster. Om vi inte orkar mer och inte har råd - strunt samma, vi ska klara oss själva och inte skylla på samhället. Och när vi blir gamla då ska vi in på nåt äldreboende, om vi har tur. Blir vi sjuka av allt detta - det finns vård och Försäkringskassan. Men alla vi är fortfarande med det stora spelet. Vår medvetenhet är en bristvara, men detta är det viktiga olika aktörer på den fria marknaden som spelar på och räknar med.

Och så kommer våra politiker som i åratal försökt ta bort det fungerande folkhemmet och välfärden med fungerande skol- och äldreomsorg, socialt nätverk och annat att infria oss från vårt ansvar att tänka, tycka, tro och ifrågasätta fritt det som pågår och som förändrar vårt liv, trygghet och framtiden. De är kunniga och villiga att göra de sjuka rehabiliterade och friska, de arbetslösa arbetande, de utslagna delaktiga, de lata mer aktiva mm. Vi ska hinna med allt, handla mer för att minska vår ångest, orka och ha mer tid för allt som dagens samhälle bjuder på, men som vi egentligen inte hinner att göra, eftersom det finns så mycket, att vi måste prioritera mer.

Ju mindre vi orkar och inte vill veta, desto bättre för makthavarna. De vet att vi kommer att rösta nån gång. Och de gör allt att övertyga oss att det är just dem som är det rätta för vår framtid. De kör med samma propaganda, gamla beprövade mantror och påhittade floskler, för att hålla både oss och vår medvetenhet i schack. För demokratins och frihetens skull. Att propagandan, media och vissa politiker bara ljuger och manipulerar oss - det vet de flesta av oss. Men bara några få orkar bry sig. Och det är det dem spelar på. Offren är inte bara de som är totalt utslagna, uteliggare, hemlösa, försvarslösa, svårt sjuka, utan vi alla, oavsett vilka vi är. Med lite extra hjärntvättning, manipulation, övervakning, lögner, tömma ord och löften, åskådespeleri och konsumism är vi körda.

Av Blues - 24 september 2009 15:37

Alla politiker som sitter i kommuner, landsting och riksdag och har mer än 50% av heltidstjänstgöring, erhåller politisk pension efter 12 års arbete. 100% av heltidsuppdrag ger 100% pension. Såna politiker utgår en dold grupp av förmånstagare i vårt land som sällan uppmärksammas i media eller i politiska diskussioner och som lever i det fördolda (det är inte “politiskt korrekt” att granska överheten). De lokala tidningarna sällan gör det eftersom de är beroende av goda kontakter med makthavarna. Det finns politiker som fått sin pension av staten trots att de haft ett nytt jobb. De erhåller allt mellan 300-400 tusen kr per år, trots nya, förmodligen välbetalda jobb. En hel del fd. riksdagsledamöter lever på inkomstgaranti sedan många år, eftersom systemet har sett till att de inte behöver söka ett nytt jobb. En vanlig arbetare måste stå till arbetsmarknadens förfogande från dag ett och söka jobb i hela landet och vara beredd på att flytta om det krävs, annars missar han a-kassersättningen och blir avstängd från a-kassan och hamnar på socialförvaltningen, om han har tur. Det handlar om ett sjukt belöningssystem utformad och godkänd av makthavare - riksdagen och de styrande partierna och våra folkvalda politiker.

Politik är inget arbete utan ett uppdrag som gäller en viss tid - den förutsätter väljarnas förtroende. Efter det politiska livet borde gälla det vanliga arbetet: tillbaka till det gamla eller hitta ett nytt jobb. Men icke för vissa politiker. Som har haft alltför stora förmåner så att det sticker i ögonen på oss vanliga små människor. Det gäller särskilt inkomstgarantin. Regelverket för bl.a riksdagsledamöters inkomstgaranti borde göras om och inkomstgarantin till allmän pensionsåldern borde helt avskaffas. Alla människor som kan arbeta är skyldiga att göra det här i landet. Det är allas ansvar att föra egen försörjning och en mänsklig skyldighet att genom arbete bidra till samhällets välfärd och välbefinnande. Och detta borde gälla framförallt våra politiker som borde ses som symboler för ett demokratiskt samhälle där rättvisa, gemenskap och solidaritet står högt på dagsordningen. Och som borde leva så som de lär. Under sin tid som politiker ska man genom sitt arbete och engagemang företräda sina medborgare och väljare som man fått förtroende ifrån och inte tänka sig ha ett “yrkesliv” inom politiken. Möjligheten att försörjas av samhället genom riksdagens felaktiga beslut och lagar, att leva som en parasit och sko sig på vanliga människors och skattebetalarnas bekostnad är helt omoraliskt och oacceptabelt. Det heter dubbelmoral och hyckleri.

Regeringen, som vanligt när det gäller överheten och makthavarna, “förstår” att det är inte helt OK med inkomstgarantin, men samtidigt försvarar den och hävdar att garantin är för att en politiker kan bli av snabbt och oväntat med sitt politiska uppdrag som ledamot och "kan bli av med jobbet". En ex-ledamot är politiskt “märkt” och kan ha svårt att få ett nytt civilt jobb pga. “fel färg” eller partitillhörighet. Och de tjänar sämre än de som jobbar inom näringslivets toppar. Det är därför regeringen eller riksdagen ser inkomstgarantin som en förmån. Ersättningen ska vara en ekonomisk trygghet under en övergångsperiod, men den är inte avsedd som varaktig försörjning. Att vissa riksdagsledamöter struntar helt i det och riksdagen ser på detta missbruk genom fingrarna är beklagligt, men…

Att en vanlig arbetare kan bli uppsagd när som helst är ett faktum, men också att han har ingen laglig rätt till inkomstgarantin. Inte en dag. Det är a-kassans regler som gäller, Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans. För politiker är det riksdagens beslut som gäller. Och riksdagen vill inte ändra på reglerna eftersom lagen ändrades så sent som för 1,5 år sedan.

Efter 27 års tjänst i riksdagen kan en pensionerad ledamot ha ca 180 tusen kr plus allmän inkomstpension, ca 35 tusen i månaden totalt. Han kan tom. göra jobbavdrag på sin inkomstgaranti fram till 65 års ålder. Inga dåliga förmåner våra folkvalda gett sig själva. De har själva stiftat lagar och fattat beslut om hur allmänna skattemedel ska brukas och fördelas. Detta är en klassisk omfördelnigsteknik utformad under sossarnas styre - ta från de rika (oss) och ge till de behövande (politiker) via omfördelning i staten. En girig omvänd “Robin Hood” system som fungerar fortfarande och som moderaterna (Alliansen) har ingenting emot. Det handlar om “särskild medborgarrätt” som enbart riksdagsledamöter åtnjuter. Och till skillnad mot oss vanliga medborgare och arbetare, som är på ett lagligt sätt undantagna alla förmåner, kan deras handlingar i tjänsten inte prövas av lagen. För de står över lagen och kan själva bestämma över sina löner och förmåner, inkomstgarantin och pensioner.

Som en av de som åtnjuter sin inkomstagaranti sa en gång (det var hennes arroganta kommentar på att vi vanliga små var så upprörda över detta): “Om jag är berättigad till den här garantin, enligt riksdagens regler, då vore jag dum att gå ut och söka ett jobb eller jobba”.


Där makten har rätt har rätten ingen makt.

Av Blues - 24 september 2009 15:33

Senaste nyheter - pensionerna sjunker nästa år med 525 kr i månaden pga. AP-fondernas stora förluster förra året (närmare 200 miljarder kr). Samtidigt rafsar cheferna åt sig bonusar. Det var då pensionerna höjdes med 540 kronor i månaden och våra gamla blev så glada. Men experterna varnar att pensionerna kan sjunka uterligare om inkomsttillväxten blir svag, så som den är idag, och om konsumentpriserna faller, så som de gör nu. Så ett par extra hundra lappar mindre i pension kan man väl ha i den slutgiltiga beräkningen.

Det varslas fortfarande (750 anställda i SAAB), men Volvos-chefer (40 st) har fattat ett fantastiskt beslut att sänka sina egna löner med 5% för att rädda jobben. Samtidigt gör man samma sak med de anställdas löner - för att slippa fler varsel. Man ska införa sk. stoppdagar (40) och då ska anställda få bara 85% av sina löner. Man gör samma sak i IF Metall - sänker arbetstid för att rädda jobben, men som i längden sänker de anställdas löner vilket i längden sänker premierna för pensionssparandet osv.

Samtidigt höjer SEB-cheferna sina löner efter egna förluster i Baltikum. Här handlar det inte om två eller max fyra bonusar eller ett par hundra tusen kronor, utan om miljonsbelopp. Så girigheten längst, inklusive ett stort portion hyckleri blandad med dubbelmoral och, sist men inte minst, att “vända kappan efter vinnande vinsten”. Så etik och moral är utdöende företeelser i vårt samhälle.

AMF Pension i blåsväder igen - nu är det vice vd Ingvar Skebergs tur. Han får nämligen sparken från firman eftersom han flyttade i höstas sin pensionskapital, innan bolagens beslut om återtag (att sänka pensionärernas kapital) av spararnas pengar. “Med kännedom om det eventuella återtaget och för att skydda därigenom sitt kapital”. Vilket herr Skeberg beklagar och säger att hans beslut var inte “juridiskt regelvidrig” och att han inte funderat då “över de moraliska aspekterna“, vilket han också beklagar. Vilket jag förstår, eftersom en toppchef eller VD kan aldrig blanda in moral och etik i viktiga ekonomiska beslut. Det är en av grunderna för kapitalismens agerande.

AMF:s vd Ingrid Bonde viste också allt om Skebergs kapitalflytt. Han berättade för henne om sitt beslut . När gjorde han det, undrar jag? I höstas, innan bolagens beslut om att återta spararnas pengar, eller? Då är hon lika ansvarig för det som inträffat, tycker jag. Och hon är lika girig som Skeberg. Och som alla andra av våra toppchefer och VD. 

Charlotta Carlsberg, chef för Finansinspektionen, säger att (hennes preliminära bedömning) “händelsen är inte olaglig, möjligen omoralisk“. Varför möjligen? Den ÄR totalt omoralisk, men med tanke på hur Finansinspektionen brukar arbeta med fiffel är jag inte förvånad av hennes ordval och bedömning. Det är väl principen som är den viktigaste att Ingvar Skeberg får sparken, eller hur.

 

Men det är något annat jag grubblat länge på. Enligt Ingrid Bonde hoppas hon på att få behålla spararnas förtroende. Och det är därför Skeberg får sparken. “För att stärka förtroendet hos våra sparare och att verkligen visa att vi tar våra värderingar på det allra största allvar“. Jag bara undrar hur i herrans namn ska AMF “behålla och stärka spararnas förtroende”? Betyder det att pensionärernas förtroende för AMF Pension har aldrig sviktat och behöver aldrig ifrågasättas? Efter allt som hänt med de 17 miljarder? Vilket självförtroende hyser Ingrid. Otroligt. Att hitta en syndabock och offra honom för demokratins och sanningens skull och för att rädda förtroendet för bolag som inte ens Skeberg trodde på. Det var därför han flyttade sina besparingar. Och vilka “värderingar” syftar Bonde på?

Girigheten längst - möjligt. Moral och etik - omöjligt.

Av Blues - 24 september 2009 15:08

 Det handlar om mediemoguler som skapat sina imperier genom information, nyhet, scoop, och bjuder dagligen, och på flera olika språk, tack vare kunniga, duktiga och villiga journalister och skribenter, på ofta fejkade och medvetet manipulerade story från Faludja, Kandahar, Darfur, Groznyj, Gasa, Baghdad, Teheran, Beijing, Havana… De bjuder på reklam och underhållning, på en del av det “fina” livet. På skvaller och sensation. De skapar och publicerar konstgjorda nyheter om händelser, ställen och personer ifall om det inte finns riktiga och sanna; egentligen finns de, men inte i rätt tid, rätt plats med rätt antal döda eller skadade för att bli en nyhet. Om en journalist från The Times befinner sig nånstans på Baghdads gator och det inte händer nåt spännande då är han tvungen att hitta på egen arrangerad story om en självmordsbombare och ta några tillgjorda bilder med lemlästade kroppar, annars kan han packa hem för gott. För konkurrensen inom mediabranchen är hård och det går att sälja till högtbjudande, så…

 

Några “kungligheter” bland världens mediemoguler som hade skapat den fjärde makten  och fortfarande bjuder frikostigt på sina story och blir (blivit) ännu rikare tack vare vår konsumenters törstighet och kronisk hunger efter nyheterna och sensation. Att bli informerad i rätt tid och på rätt sätt är deras uppgift. Vår uppgift är att konsumera och - betala såklart. 

Keith Rupert Murdoch - hans News Corporation, plus Disney, Viacom, brittiska The Sun med 3,2 miljoner upplagor dagligen, The Times med ca 700 tusen exemplar, The All Street Journal, Sky Television i London, sajten My Space och massa annat. Ägare till 175 tidningar och tidskrifter i USA, Brittanien och Australien. Det är hans imperium. Hans förmögenhet är runt 4 miljarder dollar. Hans motto är att alltid anpassa innehållet till konsumenternas önskemål.

Ted Turner (var gift med Jane Fonda) med sin CNN och Time Warner som USA:s största och viktigaste mediejättar. Förmögenhet - 2,3 miljarder dollar; äger mer mark än någon annan amerikan. Skänkte en miljard dollar till FN. Hans ide var en heltäckande tv-kanal med 24 timmars nyheter från hela världen. - hans News Corporation, plus Disney, Viacom, brittiska The Sun med 3,2 miljoner upplagor dagligen, The Times med ca 700 tusen exemplar, The All Street Journal, Sky Television i London, sajten My Space och massa annat. Ägare till 175 tidningar och tidskrifter i USA, Brittanien och Australien. Det är hans imperium. Hans förmögenhet är runt 4 miljarder dollar. Hans motto är att alltid anpassa innehållet till konsumenternas önskemål.

 

William Randolph Hearst (Orson Wales spelade honom i filmen Citizen Kane) - fadern till sk. gula pressen eller sensationstidningarna. Hearst köpte 1895 Daly Examiner, då en känd tidning i San Francisco och sedan New York Morning Journal. I början av 30-talet tjänade han drygt 200 miljoner dollar per år och han var en av USA:s rikaste människor (något som bla. Greta Garbo och Mee West tyckte om). På 40-talet ägde Hearst 25 dagstidningar och lika många tidsskrifter, Cosmopolitan filmbolag och 12 radiostationer, byggde en hel imperium i och utanför Hooliwood och hade ett extremt stort inflytande på den politiska och ekonomiska livet i USA. Eisenhower, McCartney, Charlie Chaplin men också Hitler och Göring var hans vänner. Däremot var Göbels och hans Gestapo Hearsts personliga favoriter. Året 1934 bestämde de två att det är dags för att skapa lite nyttig propaganda och sprida massa lögner och påhittade “fakta” om Stalin och gamla Sovjet, som alla vet gick hem. Hearst var extremt konservativ, inbiten antikommunist och känd rasist och nationalist. KKK var en av hans stora hjältar och en del av hans rikedom gick åt att rusta upp deras små filialer över hela kontinenten. Hans kontakter med både italiensk och irländsk Maffia och undre världen var välkända (de som forskar i familjen Kennedys släkthistoria vet mer om Johns och Roberts pappa och hans whiskey- och vapenaffärer). Om Hearts kontakter med FBI, CIA och brittiska MI-5 finns en hel del. Men… När det gäller tidningsvärlden så sålde han ca 13 miljoner tidningar dagligen - ca 40 miljoner läsare varje dag enbart i USA. Det var en tredjedel av den vuxna befolkningen i USA på den tiden. Och nästan alla tidningar blev översatta till andra språk (franska, tyska, spanska, portugisiska, italienska mm) och såldes ut i stora upplagor över hela världen. 

Hearst kännetecken, som han tydligt förklarade för varenda VD och chefsredaktör, var vulgaritet och hänsynslöshet till sanningen. Fanns det inga grymheter och illdåd - så fixa det själv. Journalistens första plikt var att få tag på nyheten och trycka den. Den andra var att vara totalt lojal mot tidningen och bossen. För att folk “vill veta sanningen” och har all rätt till det. Och är extremt nyfikna och älskar skvaller om de stora stjärnornas liv och om allt som är glitter och glamour, kärlekens mörka sida och djupa hemligheter. Och för att få folk att sluta tänka på sina egna problem (under den stora ekonomiska krisen på 20-talet), för att väcka fram patriotism (under första och andra världskriget) och sen på 50- och 60-talet när Big Dreams slog stort och på allvar. Hearst skapade och finslipade den stilen som man uppfann i Gamla Rom - skådespel och bröd, eller som det hette - underhållningen till döds.

Man ställer sig ofta frågan: ljuger journalister? Ja, när det behövs och en del i alla fall. De “fejkar”, som journalister själva uttrycker sin “ivrighet”. Att hävda sig själv, att tjäna lite extra (både tidningen och hjälten), att slippa bli stressad och pressad, att inte upprepa sig, att hitta på något nytt och spännande… Det är ibland ett svårt och krävande jobb. Att ha som uppgift att beskriva en händelse så korrekt som möjligt och spegla verkligheten håller inte måttet ibland. Tiden rinner och journalisten har ibland bara några timmar på sig att presentera nyheten på några spalter i tidningen eller säga det i radio eller tv. Det finns alltid olika påtryckningar från olika håll med olika intressen och ett stort krav både från ledningen och allmänheten att materialet ska vara intressant, slagkraftigt och spännande. Man måste tänka snabbt och improvisera för att åstadkomma nåt relevant. Ibland är man inte helt insatt i olika frågor så inte konstigt att man blir tvungen att hitta på. Oftast har man sina (o)säkra källor som, i avsaknaden av bra stoff och i behov av pengar, kan ljuga och använda sig av lögner eller halvsanningar, oklara formuleringar, okontrollerbara uppgifter mm. Men också lite av naivitet, känslomässig engagemang, omisstänksamhet, avsaknaden av ifrågasättandet, bristande analys, uteblivna följdfrågor, olika sympatier för olika frågor och personer, dålig koll på både källorna, bakgrunden och materialet och såklart tiden som inte räcker till kan bidra till att journalisten felar. Och så självklart - bli snabbare än konkurrenten och få mer pengar.


Vår tid erbjuder aldrig tidigare skådade möjligheter för konsumenter att ta reda på de aktuella och senaste nyheterna från hela världen på ett mer allsidigt sätt. Och på flera språk dessutom. Det finns så mycket information att hitta på Internet, radio eller tv. Man räknar att det finns över 300 miljarder olika webbsidor på Internet som erbjuder allt möjligt. Ungarna använder sig flitigt av detta, men problemet med “filtreringen” kvarstår. Man hamnar i fel spår och tar lätt åt sig den felaktiga informationen som i längden kan förändra hans tänkande, handlanden och hela hans liv (en kille med trasig liv och en högerextrem webbsida t.ex.) Vår mediekonsumtion är ett faktum. Vi får mer och mer och media gör sitt bästa att vi får ännu mer. De anpassar både sig själva till det moderna och innehållet enligt Murdochs motto - gå efter konsumenternas önskemål. Och det är just journalistens uppgift - att skapa det läsaren vill. Och det vi vill är, paradoxalt nog, det som vi får.

Skapa flashcards