Vem eller vilka eftersträvar inte bara ett klassamhälle där de fattiga förblir fattiga men rika ännu rikare, utan också ett segregerat samhälle där invandraren förblir en invandrare? Fattig förstås. Helst utan jobb eller, i enstaka fall, med jobb som städare, bagare, kanske försäljare eller taxi-förare. Att alla invandrare ska leva åtskilda från den svenska delen, koncentrerade i en enklav någonstans i landet, i en jättestor getto, typ Harlem eller Brooklyn. Långt borta från resten av samhället. Är det en pågående boendesegregering på gång som skall bli en naturligt inslag i det svenska samhället och som inte skall brytas, utan helst bevaras så som den är idag? Och möjlitvis förvärras en aning, pga. (eller tack vare) alla de nyanlända asylsökande plus ett par hundra illegala invandrare som brukar bosätta sig hos sina egna kusiner, släktingar, vänner och bekanta. Är det regeringen, de etablerade politiska partierna, svenska folket eller rentav invandrare själva (inte väl alla?!) som vill åstadkomma nåt sånt?

Varför skriver jag igen om det redan uttjatade ämnet? Ju, för att jag ville veta mer om senaste händelserna i Malmö, Göteborg, Stockholm, Uppsala och Södertälje gällande bil- och skolbränderna som, sörjilgt men sant, utförs flitigt av invandrarkillar i 12- och upp till 19-års åldern. Läste massa artiklar och inlägg i både riks- och lokala tidningar och på vissa bloggar. Jämförde vissa artiklar med varran och - blev häpen.

Det som våra kära rikstäckande tidningar (inte en enda!) inte gjorde var att hitta de riktiga och sanna orsaker till detta tragiska samhällsproblem (Anna Anka var viktigare) - man skall väl vara politiskt korrekt nån gång, gjorde lokala tidningar. I en av dem, från Uppsala, fick jag läsa följande:

Medierna utnyttjas i rapporteringen av bränder och upplopp i invandrartäta områden. Alla (inblandade) är överens: reportrar är naiva. I slutet av augusti började bilar och annat sättas i brand i stadsdelen Gottsunda i Uppsala. Kort därefter började det också brinna i en annan stadsdel i utkanten - Stenhagen. När förortsbränderna var som värst, ägnades en hel del redaktionellt utrymme i både våra rikstäckande och en del lokala tidningar åt att förklara händelserna med sociala och strukturella problem.  Men - ntensiteten i de senaste fyra veckornas vandalism kan inte längre förklaras med sociala och strukturella problem, utan man måste gå ner på gruppnivå. Det handlar om en långvarig kamp för respekt, inte bara i mötet med myndigheterna utan också sinsemellan. Det är respekt där det gäller att sätta andra på plats. Rivaliteten vidgas till att omfatta även andra stats- eller stadsdelar. Man ska visa vilken som är den hårdaste stadsdelen och "överträffa" varandra. 

En grupp av de som vandaliserar är rastlösa ungdomar. En annan, väldigt liten grupp, är de som på allvar tror att de protesterar. Den tredje gruppen är barn från tio-elva års ålder, som hänger på och ser det som en aktivitet.

Det är i åldrarna 10, 15 till 19 år. De har alla vuxit upp här. Och alla här vet vilka det var som brände bilar. De känner varandra. Men de golar inte på någon. Mycket av vad som händer beror också på polisens behandling av unga här, enligt dem själva, men vissa bränner billarna bara för att de tycker att det är spännande med uppmärksamhet och att folk här ska snacka om dem. Det handlar om att visa att man kan göra grejer.

Medierna som har rapporterat om bränder och bråk här i Gottsunda har beskrivit orsakerna som sociala och strukturella problem, som fattigdom, utanförskap, trongbodhet, arbetslöshet. Men enligt killarna igen, känner de inte sig själva utanför samhället; det handlar inte om fattiga områden som tex. Biskopsgården eller Rosengård.

"Asså, tror ni att det är värsta gettot här eller? Ingen i Stenhagen är så fattig, eller typ utanför samhället, att de skulle bränna bilar för att de inte har någon utväg. Bullshit! Kom och kolla hur vi har det här; det är fint, folk har det bra", säger en av killarna.

Även Stenhagengrabbarna säger att medierna som besökt området har varit ”lättlurade” och journalisterna har citerat de på ”skitlöjliga grejer” om segregation och fattigdom – eller rena påhitt.

De säger: "Journalister är lättlurade idioter. Det vet alla här. När de kommer hit och snackar med några snorungar om varför det blir bråk så säger de massa saker till journalisterna om att ungdomarna här inte har någon utväg eller så. Men det är skitsnack. Gottsunda är inte som förorterna i Malmö eller Göteborg. Det här är inte Harlem. Och också de som bränner bilar ljuger för journalister om massa shit. De beskriver Gottsunda som värsta gettot, men det är inte så här. De säger så till journalisterna för att de vet att sånt kommer i tidningen. Sen köper de tidningen och visar runt den och skrattar åt att de lurat journalisterna".

Och bränderna i Stenhagen? "De gör det bara för att härmas. Det är såhära att de som bor i Stenhagen vill inte va' fega, typ. De vill att folk ska se dem som tuffa, som Gottsundas ungdomar. De vill visa att om Gottsundakillarna kan bränna bilar så kan Stenhagengrabbarna också det. De som gör det här vill typ inte skämmas när de träffar Gottsundakillar på stan eller i skolan".

På riksdagsnivå deklarerade jämställdhetsminister Nyamko Sabuni förra veckan att de nuvarande oroligheterna ”inte är ett integrationsproblem”, utan att det handlar om "ungdomsgäng som listat ut ett smart sätt att få uppmärksamhet". Uttalandet har mött motstånd från flera håll (inte från mig numera), där kritikerna (politiskt korrekta?!) menar att oroligheterna är en logisk följd av segregationen som kännetecknat flera svenska förorter under många år. I takt med att socialbidragen ochutanförskapet ökar, är det ungdomarna i dessa stadsdelar som drabbas hårdast. De hittar sin gemenskap och identitet – ibland med kriminella förtecken – bland vännerna i förorten, men i samhället i stort är de utpekade och utstötta.

Ska man dumförklara vissa journalister som skrev flitigt om bränderna eller? jag vill bara visa att det alltid finns en risk som föreligger om man som reporter söker indicier för att bekräfta en tes man valt på förhand (hur massmedia fungerar, i synnerhet våra sensationsjagande tidningar, har jag skrivit några inlägg om tidigare i min blogg).Tidningar som är på jakt efter rafflande rubriker löper stor risk att utnyttjas av intervjuobjekt som verkar veta exakt vilka knappar man bör trycka på för att ”komma med i tidningen”. Samtidigt finns det en annan risk, det som har hänt så många gånger förrut när det gäller mediarapporteringen om invandrare: en skev påhittad bild av ungdomarna som har blivit "nattens barn" och är, förrutom det de brukar göra, berädda, i all hat och frustration, att gå så långt som att "mörda poliser om det behövs". Ett oacceptabellt sätt att felcitera ungdomar eller ställa ledande frågor som sedan klipps ihop till en helt annan story. Det verkar som om vissa "sanningssökande" journalister redan har en färdig artikel de ville skriva, men på ett "sensationallt sätt", förmodligen för att tidningen skulle få tjäna mer pengar. Rubrikerna och artiklarna om situationen i förorterna har i alla tider påverkat hur människorna där betett sig. Och den "andra sidan" förstås. Den här typen av rapportering får fördomarna växa ännu mer och det blir svårare att värdera boende i förorten som normala. Medierna har snarare bekräftat den negativa bilden av förorten och gjort den ännu värre.
 

Det rör sig om destruktiva ligister och gängmedlemar (40 till 50 st. enligt polisen) som tror att de är coola om de bränner ner bilar (och skolor). En "cool" person är en som faktiskt åstadkommer något positivt och bra i livet. Som är konstruktiv. De här "tuffingar" vill helt enkelt bli sedda eftersom det verkar vara så häftigt, cool och spännande att vara med i tidningen. Så - fick de tillräckligt med uppmärksamhet? Tyvärr, det fick de. Fick de "respekt" från samhället eller polisen? Knappast. Eftersom respekten måste förtjänas, inte påtvingas.

Den här subkulturen ungdomar består av nån slags "offer". Men, vem vill idag vara ett offer som är så ung och full av kraft och drömmar? Att få någon att tappa fattningen, att manipulera andra och vara den som styr ger en känsla av kontroll, speciellt om det handlar om några som har makt, typ media. Att de beffiner sig i de felaktiga reaktionsmönster som de själva inte kan styra, det fattar de inte. Sedan att inför pressen, men bara där, vara offer – för polisen – är ett sätt att försöka manipulera allmänheten, för det är accepterat att vara ett offer för polisen i pressen. Vi vill gärna tro att polisen gör fel, så som media oftast framställer dem.

Följdfrågan är: Varför bränner inte alla ungdomar bilar (och skolor) för att skaffa ”respekt”? Är det just de unga invandrarkillarna som har en brinnande (?!) behov av att vara coola, tuffa och "respekterade" men det räcker inte med uppmärksamhet och bekräftelse från egna kompisar utan lite bredare - från hela samhället? Och då måste man hitta på något mer spännande, något så extremt (som kostar miljoner) som att sätta eld på bilar. För när man kanske misshandlar en "svenne" - det skriver tidningarna inte om längre. Förövaren får självklart "respekt" eller beröm från kompisar (och kanske från offren), men icke från samhället. Så - javisst, justdet, det finns bilar, nu jädran...

Är det inte dags för invandrare att sluta skylla alla problem på samhället eller någon annan? Dags att föräldrar tar sitt eget ansvar och ser till att deras ungar inte ränner ute halva natten. Vad har en 12-åring från Rosengård eller Rinkeby att göra ute kl ett på natten? Ska han inte vara hema vid den tiden, sova lungt och vila ut för att vakna på morgonen pigg och glad, kila till skolan och lära sig något vettigt och gott? Och samtidigt veta att både föräldrarna och omgivningen (gtrannar, kusiner, släktingar) har koll på vad han gör och vilka han umgås med.

Integrationspolitiken har, blant annat, i åratal genomsyrats av tillfälliga och meningslösa projekt och lösningar. Invandrare är inga omyndiga offer som inte kan göra egna val. Och när de begår brott kan det inte ursäktas med att detta var pga "samhällets särbehandling". Samhället kan inte lösa alla invandrarnas problem. Det krävs eget ansvarstagande. Om det rör sig om 10-20 ligister som förstör för resten, som det påstås både i media och av invandrare själva, vad kan resten av tex. Rosengårdborna, där det bor upskatningsvis mer än 8000 människor göra för att ta bort dem från gatorna? Ska majoriteten låta några gäng bestämma över och styra allas vardag och liv?

Visst, ngdomarna växer upp med hopplösheten omkring sig. De ser sina egna föräldrar som aldrig får ett jobb eller kanske inte ens kommer in på en kurs för att lära sig bättre svenska. För att kunna tex. hjälpa sina barn med skollexorna eller annat. Är det då något ide att anstränga sig? Att plugga och få bra betyg, när man ändå kommer att misslyckas? Men... Har alla förlorat hoppet? Har det blivit så extremt tufft att vara invandrarbarn och växa upp i dagens Sverige?

Den traditionella förklaringen (dålig ursäkt?!) att bilarna och våra skolor som sätts i brand av unga ligister pga. sociala problem (utanförskap, arbetslöshet, segregering mm.) är, för min del, gammalt mantra och påhittade floskler som ingen längre köper eller tror på. De flesta av de gettoförklarade invandrartäta bostadsområdena som Rosengård, Gottsunda, Tensta, Fittja, Rinkeby, Biskopsgården, Husby, Angered mm. har, under väldigt många år, fått mera statsbidrag i form av olika integrationsprojekt än resten av Sverige tillsammans. Visst, det finns kackerlackor i några av de lägenheter i Rosengård, men inte i alla. En del av lägenheter är slitna och förfallna, men inte alla. Visst, det råder stor arbetslöshet idag. Men, är det enbart invandrare som är utan arbete?  

Så det är inte jobb som de unga förövarna saknar, dvs. deras "arbetslöshet" är väldigt dålig ursäkt. Nej, eftersom en 15-årig ligist som ägnar sin fritid (kvälls- eller nattetid) åt att sätta eld på bilar och oftast sin egen skola, skall just vara där. I skolan, vet jag, inte på jobbet. Och inte heller "respekt" är nånbra förklaring. Det är spänningen, uppmärksamheten, offenligheten. Som eftersträvas på totallt felt kriminellt sätt. En dålig kombination av integrationspolitik och tillåtet växande kriminalitet är en av orsakerna till vandalism och all förstörelse våra unga invandrarbarn ägnar sig åt. En framväxande gängkultur av USA-modell. Invandrartäta områdena med egna lagar där invandrargäng sätter skräck runt om och styr: trakasserier, skottlossning, vapen- och narkotikahandel, rån, utpressning, misshandel, mordförsök, vandalism, förstörelse, stenkastning mot allt som har nån typ uniform på sig... 

Det rör sig om halvt- eller helkriminella unga invandrare som har nåt gemensamt: de gärna vill synas och få ännu mer uppmärksamhet genom sina onda handlingar för att hamna i media, som förresten tjänar storkovan på att skriva om ligisternas sätt att "få respekt både från polisen och samhället". Allt detta har mer och mer börjat handla om något slags kamp mellan olika stadsdelar för att visa vem som är starkast, tuffast, coolare, orädd... Så den där dåliga ursäkten om "respekt" eller om "fritidsgårdar" köper jag inte. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...