Vårt trygghetssystem (t.ex. när arbetslösheten stiger så dumpar a-kasseersättningen smärtan, men också en almmän sjukförsäkring och försörjningsstöd från socialförvaltningen) håller på att urholkas totalt. Det har blivit stor skillnad mellan a-kassans, sjukpenningens och socialbidragens storlek. Folk som blivit arbetslösa - oftast invandrare, ensamstående mödrar och ungdomar som saknar rätt till a-kassan och hänvisas till socialen, men kan inte få det pga. olika orsaker. Men de kan antingen jobba eller praktisera för att få rätt till försörjningsstöd. Det finns också människor som fått indragen sjukpenning och ingen förlängd sjukersättning och som inte har nån a-kasseersättning heller. De är tvungna att antingen jobba, praktisera och utbilda sig eller gå till socialen. Och där väntar en assistent med likadan inställning - ut och jobba!. Samma inställning som regeringen kämpat för så länge och hävdat att en hel del "sjuka" kan bli faktiskt friska antingen genom rätt "rehabilitering" (ut ur det fina trygghetssystemet!) eller genom egen kraft och börja jobba. Att det inte finns nåt jobb är en annan femma. Som vår soc.minister Christina Husmark Persson sa att "verkligheten inte är sådan som den upplevs och att de nya sjukreglerna ska sätta stopp för den årslånga inaktiviteten många människor hamnat i". Dvs. de som "låtsas/fuskar" att de är sjuka. Allt detta betyder att det finns ett medvetet (inlärt) försämrat syn (och byråkratins handlande efter eget tyckande, troende och egen tolkning av vissa lagar och regler) på (o)hälsa, arbetsförmåga, sjukvård, rehabilitering, omsorg, tjänster och service som bara går att behövande får det ännu sämre.

Det vi ser idag är ett statligt försök att få vanliga människor, framför allt arbetarna att betala det andra skapat (alltför få i världen som har alltför mycket pengar att göra fel saker och dåliga investeringar). Trots att vi har accepterat (tvungna) ökat privatisering, låga löneökningar, sämre och billigare välfärdssystem, skattesänkningar som har gett mer pengar till de rika, är det ändå allt vårt fel och vi ska därför betala ännu mer med ytterligare sämre välfärd, sänkta löner, varsel, arbetslöshet, mindre a-kasseersättning, mindre sjukpenning mm. Regeringen satsar miljarder för att rädda finanssystemet; tusentals miljarder pumpas in i bankvärld för att den ska börja fungera igen. Men ingen storsatsning på ökad arbetslöshet, för det verkar som var och en av oss, eller åtminstone de som jobbar, själv har ansvaret för det. Och sjuka, arbetslösa och pensionärer ska självklart vara med igen och betala extra en gång till. Att satsa åtminstone några miljarder i skolan eller vården är otänkbart och ses från regeringen som bortkastade pengar eftersom det skulle bara skapa "svarta håll" i kommunbudgeten. Och kommunerna är redan hårt belastade.

Samtidigt ska man värna om välfärden och den svenska modellen och satsa istället på mer utbildningsplatser på Komvux och fler praktikplatser inom kommunerna, eftersom det innebär arbete som Försäkringskassan belånar med drygt 1200 kr i månaden (aktivitetsstöd) men kommunen däremot tjänar stora pengar på. Och dessutom ska våra ungdomar också få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden genom att - vad? Jobba? Praktisera? Utbilda sig? Skaffa sig fler olika färdigheter typ svetsare/kok/försäljare/parkarbetare? Pengarna till offentliga jobb kommer tillbaka i form av mer skatteintäkter, ökad konsumtion, ökad köpkraft. Pengarna till finansvärlden ökar bara bubblan, och förmodligen höjda löner, pensioner och bonusar till toppcheferna. Vanliga arbetare blir belånade med varsel och uppsägning och försämrade pensionsvillkor. Arbetslösheten hotar stiga till 11% nästa år, en av tre som jobbar är inte med i nån a-kassa (försämrade villkoren), andelen arbetssökande utan nån ersättning har ökat från 25% föra året till 50% i år, antalet socialbidragstagare ökar kraftigt och hastigt (men kommunen får inga pengar), dubbelt så mycket jämfört med förra året osv. Arbetarrörelsen minskar både i kraft och i antal medlemmar, LO tappar allt - medlemmar, idéer, handlingsplan, rätt ideologi, makten (Wanjas "affärer" sätter djupa spår), sossarna tappar sina medlemmar, sympatisörer, handlingskraft, ideologi, facken försvagas på alla sätt och vis, välfärden och demokratin urholkas och hotas, SD växer så det knakar... En ond cirkel. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Enligt soc.förs.ministern Cristina Husmark Pehrsson ska den som är allvarligt sjuk och inte kan arbeta ha rätt till sjukpenning. Eller att ersoner som av olika skäl inte kan delta i rehabilitering eller andra aktiviteter kan även i fortsättningen få ...

Våra politiker snackar ofta om framtid och utveckling men sällan om barnfrågor. De slår sig ofta för bröstet och säger att "barnen är det viktigaste vi har" och att deras politik handlar bla. om att "skapa ett bättre värld och framtid för våra barn",...

Journalister och proffstyckare oftast överdriver i sina ansträngningar att lansera en politisk nyhet. Det blir istället en ren åsiktstext där spekulationer får ersätta den opartiska analysen (som nästan inte existerar idag). Så när tex. Fredrik Reinf...

Hur ser det ut idag när det gäller människors engagemang inom politiken? Enligt vissa undersökningar är det mest tråkigt och politikerförakt breder ut sig alltmer. Betyder det att vi medborgare inte längre tar politiken på fullt allvar eftersom vi al...

Vad var det vi tv-tittare kunde se bland annat under Almedalsveckan som kunde väcka vårt intresse? Ju, arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins avgång. Något man inte ser precis varje dag, i synerhet inte när det gäller en så mäktig och hög uppsat...