"Det är polisens fel. Deras sätt att behandla oss, våld, provokation och misstänksamhet, fast vi har inte gjort nåt. Vi är inte kriminella bara för att vi är ute. Vi har ingenting att göra, ingenstans att ta vägen".

Att allt fler anlagda bränder härjar runt om i Sverige, speciellt i invandrartäta förorterna eller ghetton, som vissa brukar kalla dem, är ett sörjligt faktum. Skolor, dagisar, fritidsgårdar, bilar, affärer, förråder, conteinar, bänkar... Malmö, Uppsala, Göteborg, Södertälje, Stockholm eller Rosengård, Tensta, Biskopsgården... Tusentals bränder per år och enorma miljardkostnader i skadegörelser talar sitt tydliga språk. Pojkbus eller ren kriminalitet? Pojkstreck eller ren vandalism? Döm själva. Är det unga brandanläggare som behöver vård och hjälp eller är det våra gamla skolor, grannens skrotbil, syrrans förfallna dagis..? Handlar det om kanske respektslösa invandrargäng som vandaliserar byggnader och bilar och unga ligister som vågar sig på allt och alla och sprider skräck i egna bostadsområden? Det är boende där som får lida, där rädslan och otrygghet tar över och områdenas status sjunker ännu mer. Varför gör de allt det just mot sitt eget folk, mot invandrare, mot redan socialt svårt utsatta människor, har de redan svarat själva på. Både muntligt och "skriftligt".

Vi lever i en skrämmande verklighet - tonåringar och barn sätter eld på vad som helst för att "få lite uppmärksamhet" och med sina meningslösa och livshotande nöjessysla "reagerar mot alla orättvisor i samhället". Ungar som väljer ett destruktivt sätt att fånga andras blickar och visa missnöje. Jakt på "spänning" i en väldigt grå vardag i ännu gråare samhälle - farliga lekar och meningslös bus, grupptryck, maktlöshet, frustration... Det värsta, och det mest skrämmande av allt, är deras offentliga uttalanden att de "... tänker fortsätta tills de får respekt från samhället som inte vill ha med dem att göra". Att sätta eld på allt, att kasta sten på polisen, brandkåren, ambulanspersonalen, att spotta på dem, kasta raketer, brandbomber... Plus annat de brukar göra i övrigt: misshandeln, rån, rånförsök, knivattacker, knark, vapeninnehav, snatteri... Deras "ursäkt" att de är "tvungna att göra så" är för det mesta misslyckad integration, missär, fattigdom, utanförskap, trångboddheten, segregation, rasism, främlingsfientlighet, ingenstans att ta vägen, ingen framtid, inga jobb, dåligt med skolan, kackerlackor... Och dessutom "polisens sätt att behandla dem", trakasserierna, hot... De tänker "busa" tills de känner sig tillräckligt respekterade av vuxna, av hela svenska samhället, av poliser.      

Så vitt jag vet (ett känt faktum) är att respekten måste man förtjäna, inte påtvinga. Och det vet de ingenting om. Eller inte är medvetna om just detta de är ständigt ute efter och blir utsatta för just denna typ av "respekttvång" varje dag. De äldre och tuffare killarna som med knutnävar, sparkar och hot tvingar nya medlemmar att göra det ena och det andra och böja sig för deras maktutövning. Påtvingad ledarskap. Då är det rädslan som gäller. Och hat. Som leder i sin tur till misslyckandet som ett faktum. För hatet vänds mot vuxna, mot auktoriteter, skolan, polisen, myndigheter, föräldrarna... Och pojkstreck blir det inte. Det blir kriminalitet istället. Lågt presterade skolelever, utan motivation och som redan gett upp sina drömmar om framtiden (något som deras föräldrar gjort för länge sedan) med begränsade språkkunskaper, med ofta stora traumor och stor hopplöshet, djup maktlöshet och indignation brinner inte för att "förändra samhället" utan kämpar, på fel sätt (grupptryck) att få lite mer uppmärksamhet, att ha kul, roligt, att ha mer spänning, att växa i kompisarnas ögon som riktiga bråkstakar och tuffingar som vågar (den som lyckas med att träffa en polis med en sten eller spotta på en brandman rakt in i ansiktet blir dagens hjälte). Det blir för svårt att på rätt sätt hantera ångest, ilskan, olika frustrationer och egen aggressivitet. istället blir de killarna extremt våldsamma, ilskna och hatande pojkar och killar som startar upplopp, kravaller och mordbränder riktade mot vissa ledande auktoriteter och samhällsinstitutioner. Men att tänka sig lägga lite energi och tid (som de har mer än det behövs) på att kanske skaffa något bra istället för att totalförstöra - det är svårt och omöjligt. Att t.ex skapa en fristad med hjälp av vuxna och kommunen istället för att bränna ner dem - det går inte. För det är jobbigt att göra nåt själv och visa att man kan. Och genom det att få den efterlängtade respekten från både vuxna och samhället. Så som de ofta utrycker själva och hävdar att "... vi kan och vill, men vuxna varken lyssnar eller litar på oss". Det verkar som om de flesta av våra ungar (och det är inte deras fel) vill allt serverat på en fin stor silverfat och att kommunen och staten ska stå för notan. Stackars barn. Är det allt de kan? Att förstöra och ödelägga istället för att skapa och göra nåt vettigt själva. Att bli destruktiva istället för konstruktiva? Synd om det är så, men... Att leva från dan till nästa och inte för framtiden, att inte våga tro på sig själv, att inte ha mod att utvecklas, att inte kunna skapa, bevara och vidareutveckla och ha framtidsdrömmar. Pojkar och killar som aldrig lärt sig fråga vad kan de göra för sitt samhälle, för sitt land, enbart vad samhället kan göra för dem. Misslyckade individer som, i brist på att kunna bli något/någon och kämpa sig till bekräftellse, vänder sig till de lättast nåbara av alternativ - extremism och kriminalitet.

Så bränderna och skadegörelser fortsätter (plus lite övrigt beprovad kriminalitet), tills ungarna får respekt. Och tills polisen äntligen fattar att de inte kan göra så de brukar mot unga "misstänkta invandrarkillar" som känner sig provocerade av polisens sätt att behandla dem. För i polisens ögon är de redan misstänkta som kriminella bara för att de är invandrare. Det är därför de tänder eld på grannens bil och egna skolor. För det är granarnas och skolpersonalens fel att polisen beter sig illa mot dem, fast de är helt oskyldiga och inte har gjort något brottsligt. Tråkigt. Så detta handlar inte om misslyckad integration, om rasism, utanförskap, segregation och främlingsfientlighet eller fattigdom heller. Detta handlar om bristande respekt från vuxnas, dvs. polisens sida. Men det handlar också om utbredd intellektuell segregering, avsaknad av empati, etik, moral, solidaritet, skyldighet och sanna livsvärden. En total avsaknad av samhörighetskänsla till det svenska samhället. dålig eller ingen respekt för medmänniskor, i synerhet vuxna. Det är våra ungdomar som växer bland oss utan framtidstro, som vill bli bekräftade (bekräftade av fel personer pga. fel handlingar), och finna sin plats i tillvaron.

Sörjilgt nog så ökar ungdomsbrottsligheten ständigt, speciellt i invandrartäta förorter. Trångbodda familjer med ibland mer än 10 personer (påtvingat?!) som vistas i små, förfallna lägenheter tvingar barn och unga ut till gatan där det inte finns nåt vettigt att göra och ingenstans att ta vägen. Trots att kommunerna satsar miljoner på att rusta upp vissa områden och göra dem mer trivsamma, fortsätter upplopp och bränderna. Pojkarna behöver inga nya betongkrukor med blommorna i och mer gungor. De vill ha nåt vettigt att göra. De flesta vill ha ett jobb, att deras föräldrar får nåt att göra, att ha råd att köpa det de flesta unga vill ha idag: snygga kläder, mobil, stereo, att kunna resa... Men - att kräva mer fritidsgårdar och mer respekt för att sluta med bilbränder och stenkastningen..?! Vilka rättigheter och vilka skylldigheter ska man ha, vad är rätt och vad är fel, att veta skillnaden mellan verkan och orsak, konsekvenserna av ett felaktigt handlande och våldsamt beteende, något om moral och etik, skrivna och oskrivna lagar och regler osv. Vems ansvar är det? Barn kan inte veta allt detta. Är det inte vi vuxna som ska ta hand om dem, lära dem och sätta upp regler och markera gränser och prata förstånd med dem? Är det inte kommunens och politikernas ansvar att ge folk ett jobb och sen fixa lite blommor och sandlådor? Döm själva.

Läste häromdan några artiklar i våra rikstäckande tidningar (och vissa bloggar) om det nya förslaget från Moderaternas sida som rör invandrare. Det gäller följande: 1. Invandrarkriminellas medborgarskap som har givits på felaktiga grunder kan återkallas. 2. Fler dömda utläningar (grov brott) bör utvisas. 3. Rätten att fritt välja bostadsort bör slopas. Och 4. Kunskaper i svenska - obligatoriskt.

Inget nytt under solen - något liknande fick vi också förra året med namnet "Sverigekontrakt" just från Elisabet Svantesson & Co och som blev dirrekt sågad och hårt kritiserat. Men -  så finns det vissa formuleringar i det nya

förslaget som jag faktiskt tycker att de verkar ganska positiva och som skulle kunna leda till lite bättre situation för invandrare - om man skulle kunna införliva dem. Vilket jag absolut inte tror på.

Arbetsgruppen skriver i slutet av artikeln:" Ett land som inte förväntar sig att de allra flesta arbetar och försörjer sig själva är i längden inte ett bra invandrarland". Det håller jag med om, men samtidigt vet jag att det bara  är ett påstående (påhittad floskel) man ska ta i väldigt försiktigt och med stor nypa salt. Man tar emot hundratusentals invandrare (plus ett par tusen illegala), låter dem välja själva bosätta sig i redan överfulla, trånga och segregerade bostadsområdena i de stora städerna, ger dem socialbidrag, väldigt långvarig (ofta meningslös) sfi-utbildning och "praktisering" (kommunalt annordnat slavarbete) som sällan leder till nån anställning, några enstaka planlösa kurser mm.  Och allt detta upprepas år efter år. Som bara gör att integratrion misslyckas mer och mer. Inga stora och konkreta krav av samhället utan sporadisk meningslös "sysselsättning".

Visst har man sina rättigheter som invandrare, men också sina skyldigheter, som alla vi andra och i vissa fall är det just skyldigheterna som är viktigare än rättigheterna, tycker jag. Men då vet jag att staten också har sina skyldigheter gentemot de invandrare som årligen tas emot, och den viktigaste är att ge dem ett jobb. Det räcker inte att bara uprepa år efter år att "...allra flesta skall arbeta och försörja sig själva". Inte ens alla vanliga svenskar kan jobba och inte heller kan få ett jobb. Det finns massa olika anledningar varför de flesta invandrare inte kan få ett jobb i dagens Sverige - jag behöver väl inte nämna dem alla (de som är insatta i invandrarproblem vet villka anledningar det kan röra sig om). Men jag vet att det som kommer från våra politiker är ofta bara tomt snack som har pågått i så många år, utan varken några synliga resultat eller förbätringar.

Vi har ökad (arbets?!) massinvandring, något som vi hade på 60- och 70-talet, men då hade alla som flyttade hit ett jobb. Och då tänkte man inte på svenska språket, lagar och förördningar - det lärde man sig succesivt, med tiden. Men under de sista 10 - 15 år var betoningen bara på det språkliga biten som den viktigaste och den primära. Först språket i några år, sen planlös och meningslös praktik/utnytjanden och till slut massa år arbetslöshet med ett par värdelösa kurser, men aldrig nåt jobb.

Och vad kommer att hända nu under den oerhört svåra ekonomiska tiden som gör att hela landet sviktar på knäna? Varsel, massa arbetslösa, inflation och fattigdom, men å andra sidan ökad behov av invandrare. Det är något som inte går ihop. Inte konstigt att folk reagerar när de hör vad invandringen kostar och vad den kan medfölja. Men sörjligt nog, så fort man säger nåt emot invandrare och invandringen då blir man kallad för rasist och främlingsfientlig. Läste dan efter det som stog i Aftonbladet om det nya förslaget och bla. reaktionerna som strömmade in kort efter. Så att tidningsansvariga var tvungna att säga ifrån: "Det kom massa kommentarer, men ganska snart var de osakliga och rasistiska inläggen så många att vi valde att stänga av möjligheten till kommentarer. I stället följer vi läsardebatten genom bloggarna".

Undrar bara - betyder det att alla som läser Aftonbladet är rasister? Eftersom de hade sina åsikter, värderingar och tankar. Betyder det att alla de arbetarna som strejkade och demonstrerade i Britannien pga. massinvandringen och invandrare som tog deras jobb är rasister hela bunten? Tänk om något sånt skulle kunna hända här i Sverige? Har vi blivit så fega eller är vi det? Plus en stor dos hyckleri och dubbelmoral som våra kära politiker uppvisat i så många år. Falskheten längst, eller?! Hur länge ska man vara politiskt korrekt och varför? Visst, det är deras jobb och rätt att prata, men också har de skyldighet att genomföra det de "brinner för" som Mona sa en gång.

Och att oppositionen är alltid emot, oavsätt om förslaget är dåligt eller bra, är inget nytt under solen. Det är både deras rättighet och skyldighet. Men snälla Lars Ohly och resten: om ni är emot den här gången också, då tycker jag att ni ska göra det jobbet Alliansen inte kan, nämligen skaffa jobb åt ett par hundra tusen invandrare och förbättra möjligheterna för en lyckad integration och samtidigt säkra jobb åt de invandrare som snart kommer till Sverige. Det räcker inte bara att prata smörjan hela tiden för att få mer väljarröster.